brännvin och rocknroll

Hylla Telenor!

2012-01-23T09:17:00.000-08:00

Jag vet att en del har någon sorts agg mot telebolaget Telenor. Det har inte jag. Jag har varit kund hos Telenor ända sen de hette Europolitan. Jag tror att jag "signade" upp -92 eller -93. Jag har aldrig haft problem eller strul sen dess.

Ofta (när jag var yngre) så kunde det ju bli så att man inte betalade i tid. Då räckte det med att bara smöra lite för kundtjänst och så kom telefonen igång igen, bara man lovade att betala nästkommande vardag. Något jag självklart gjorde.

För en tid sen så ringde de från Telenor och sa att eftersom jag varit kund så länge så ville de bjuda på en telefon. När jag berättade om mina barn som ville ha telefoner så öppnade de tre konton och skickade två telefoner. Det kostade nästan ingenting.
Så härom veckan så tänkte jag vara bussiga farsan och uppgradera telefonparken lite, eftersom både Felicia och Robin har kvaddat sina telefoner.

Jag köpte två Sony Ericsson xperia pro...

En vit och en svart... De skulle skickas inom fem arbetsdagar. Det var för lite över en vecka sen. Så idag när jag fick en avi om att jag hade ett litet paket att hämta ut så gick såklart jag och Robin ner för att kvittera ut deras telefoner. När söta fröken på utlämningen kom med paketet såg jag till min förvåning att det stod "Thomann" på tejpen. Lustigt... jag väntade paket därifrån också, men det stod på "online tracking" att det paketet låg i Hamburg?!

Så självklart gick jag hem och ringde till Telenor och kollade var telefonerna var någonstans. Matilda på kundservice berättade för mig att det visst hade strulat med någon gammal räkning och jag var skyldig 28:- och 49:-

Jahapp?! Då fick jag helt enkelt betala 75:- så ordern skulle gå igenom. Sagt och gjort, jag surfade in på min internetbank för att föra över rätt summa pengar. Innan jag hann göra något förhastat ringde Matilda igen och sa att jag inte skulle göra någon överföring alls... Istället hade jag tjufyra spänn till godo på mitt egna abonnemang. Hon förde över pengar, strök fakturor och roddade runt så nu är allt på banan igen och alla är glada. Servicemind och som vanligt ett fantastiskt bemötande!

HURRA!!!

Schatz

2012-01-19T09:54:00.000-08:00

Jag fick ju hem min SCHATZ just efter nyår. Det var så inspirerande att jag började bygga ihop ett litet riff, som blev ett riff till. Till sist hade jag en låt i huvudet.

Den här

Kram!

Spooky shit

2012-01-17T09:47:00.000-08:00

Mina nycklar försvann någon gång förra helgen. Jag letade hela söndagen och hela måndagen. Jag visste att både Robin och Maya hade sprungit runt med just den nyckelknippan. Det är jobbnycklarna så det är rätt viktigt att de inte kommer bort. Nåja, jag ringde till Marie för att höra om hon sett nycklarna i någon ficka eller väska. Det hade hon inte. Jag letade precis överallt i hela lägenheten. Efter ungefär två timmars effektivt letande blev jag en smula desperat. Började liksom titta på ställen som de inte kunde vara på... ni vet, längst in i garderobens överskåp, i kartonger och lådor långt inskjutna under min säng. De förbannade nycklarna fanns ingenstans. Jag gick till jobbet och kvitterade ut en vikarie-nyckel så jag liksom klarade mig tills mina egna nycklar kom fram.

För kanske två år sen hade jag en dröm. Jag drömde om en äldre, tjock kvinna som lyckades tränga sig in i en hiss där jag stod. Det var en hiss någonstans i Storvreten. Hon sa något om några nycklar. Eftersom detta var kanske två år sen så har jag inte tänkt en enda gång på just den drömmen. Den kändes såklart helt oviktig, ända fram tills i fredags.

När jag gick hem från jobbet i fredags så gick jag min vanliga väg. Det är inte något konstigt med det. När jag var sisådär tio meter från min egen port så ser jag en en tjock äldre kvinna. Egentligen inget konstigt med det, om det inte hade varit för att det var EXAKT samma kvinna jag drömt om några år tidigare. Jag hajade till och insåg när jag ställde mig i hissen att det är ju EXAKT samma hiss jag drömt om några år tidigare. Jag bara väntade att hon skulle tränga in sin överviktiga kropp i den smala hissen och göra som hon gjort i drömmen, nämligen att börja prata om nycklar... Nu hände aldrig det i fredags, men när jag kom in i lägenheten så visste jag exakt var nycklarna låg. Som om de aldrig varit borta?!

De låg såklart på hatthyllan, i en keps. Grejen är att jag HAR letat på hatthyllan, tre-fyra gånger dessutom. Hur kommer det sig att jag visste var de var nu helt plötsligt? Varför hittade jag inte nycklarna tidigare?
Grejen är att jag inte tror på övernaturligt, andar och spöken... men sånt här gör att man börjar fundera lite.

att döma en hund efter håren...

2012-01-07T12:52:00.000-08:00

är ju jäkligt enkelt.

Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.

Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.

Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.

Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.

Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast.

Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...

Såhär borde alla dagar börja.

2012-01-04T02:41:00.000-08:00

Tydligen hade jag slagit på TV4 imorse. Inget jag minns, men i drömmen hörde jag några välkända toner. Samtidigt kom en varm kropp och kröp ner under täcket. Det var Maya. När jag kom till sans lagom mycket insåg jag att någon sitter på nyhetsmorgon och pratar om Pink Floyd. Man pratade om en eventuell återförening lagom till OS-invigningen. De var lite osäkra på om det var en tillräckligt viktig spelning, och pratade om ett gig som skulle lösa alla problem i t.ex. Palestina. DET skulle ha varit ett tillräckligt viktigt gig att återförena ett av världens ballaste band.

Jag höjde ljudet och njöt av tonerna till låten Money. Man förklarade att låten ju handlar om att det är fult att tjäna pengar, och att det samtidigt var just den låten som gav Pink Floyd ett ekonomiskt oberoende, total stjärnstatus och ett erkännande som ett av världens allra bästa band.

Efter reklamen var det dags för nästa stora glädje. Thin Lizzy! Robertson är i Sverige för att hylla Phil Lynnot. Bandet spelade It's only Money.

Jag kollade på telefonen för att få ett hum av vad klockan är. Noterade två sms. Det första var från Lotta. Hon skrev att det är lättare och mysigare att sova om man får göra det tillsammans. Ja, så är det ju... Det andra sms't kom ifrån Bussgods i Södertälje. Min bas har äntligen kommit! Den ligger där och väntar på mig. En sprillans ny SCHATZ. Den är så ny att den blev monterad i fredags. Jag gissar att det är den sista basen som blev monterad 2011.

Det är en bra dag att vara vid liv...

Kram!

GOTT NYTT ÅR!

2011-12-31T04:30:00.000-08:00

Idag blir det inte något långt, utdraget och invecklat inlägg. Tänkte mest bara önska er ett Gott Nytt År! Hoppas ni får ett fantastiskt 2012. Kram alla!

Det ständiga inre kampen...

2011-12-28T03:49:00.000-08:00

Jag var och spelade på ENGELEN igår. Igen. Vi gjorde så gott vi kunde med den lilla publiken. En lite lattjo sak med personalen på ENGELEN är att de ställt en soffgrupp i rotting, mitt på golvet i puben. Exakt samma golv som normalt tjänstgör som dansgolv när RABALDER kommer till stan. Just igår gjorde det nog inte så mycket för det var inte så många där. Men hela möbeln gör att fem personer tar upp lika mycket som kanske femton personer (om man vill)

På ENGELEN träffade jag först RABALDERs (som han själv kallar sig) number-one-male-groupie. Matte. Han har nog sett oss tjugo, kanske trettio gånger över åren och det var roligt att kunna överraska honom med lite nya låtar och ett nytt fejs bakom keyboardarna. Där Hutten ju brukar stå har vi som vikarie ställt Muffinmannen. Han gjorde ett bra jobb att täcka upp när min röst började svikta. En inre kamp, eftersom jag verkligen vill kunna sjunga veckan ut. Tokvilar stämbanden såhär på dagarna, och sjunger bara så mycket jag behöver på kvällarna. Det ska nog gå bra. Lotta kokade ihop nån märklig gegga baserat på te igårkväll. Vet inte vad hon hade i men gissar att det var honung, VICKS BLÅ, Alvedon, whisky... haha, det smakade ungefär som Fernet.

Mot slutet av kvällen på ENGELEN dök Annika upp. En polare sen ungefär hundra år. Vi pratade lite om min blogg och att hon uppskattar och läser det här. (Hej Annika)
Själv har jag ju fortfarande lite svårt att begripa vad det är som gör att ni kommer tillbaka och läser. Men jag uppskattar det. Det är bra för egot att se hur många träffar den här bloggen har, och hur många som har googlat "Tarzan08" eller "Tarzan Rabalder"

På dagen igår hände något som jag inte riktigt kan förklara. Först fick jag ett ganska kort meddelande på FACEBOOK om vilken bra pappa jag var, och att det var så fruktansvärt synd om mig. Förstod ingenting. Så kom ytterligare ett mail via fejjan från en annan kompis, som mer ingående förklarade att han vet hur det känns att inte ha möjlighet att träffa sina barn som man vill och allt. Han skrev också att han läser min blogg. Det var då det slog mig. Dessa fina människor har råkat blanda ihop mig med Anders. Det är alltså en kompis från PRATABAS som är ENSAM PAPPA. Inte jag.
Jag tycker han skriver bra, och det är ett viktigt ämne att ta upp, men det är inte jag som skriver där.

Sådärja. Då var det avklarat. Nu ska jag gå och kurera mig ett tag till.
Kram, gott slut och hoppas vi ses på ENGELEN ikväll och i morgon och dagen efter det och dagen efter det....

Ja...

2011-12-27T04:35:00.000-08:00

Har inte uppdaterat på ett tag, märkte jag. Jag har inte heller någon vettig förklaring till det. Ibland kommer inte orden, helt enkelt.

RABALDER har varit och spelat på många ställen under december. De flesta spelningarna har varit riktigt lyckade och bra. På juldagen åkte vi till Katrineholm, för att spela på deras stora fest. Vi fick till ett grymt bra ljud och ljus. Första set gick väldigt bra, andra set gick kanon...i ungefär fyra låtar. Sen gick strömmen. Inte bara på scen, utan i hela lokalen. När jag såg bort över rummet såg jag att även nästa rum, där barerna var, var kolsvart. Jag tittade ut genom fönstret... Svart på gatan, i hela kvarteret, i fanimig hela stan. Det var ju den där stormen som hade rivit ner...

Igår var första kvällen på ENGELEN, vilket ju alltid är roligt. Där ska vi vara ända till på Nyårsafton! Ser verkligen fram emot hela den här veckan, trots att jag har vansinnigt ont i halsen redan nu.
Lever på te med honung och vicks blå.
Hoppas på mycket allsång och att Muffinmannen står ut med att ta en låt eller så.

Kram alla, och kom för fanken till ENGELEN ikväll, imorgon, nästa dag och varje dag ända fram till nyår!

Så sant...

2011-12-19T23:04:00.000-08:00

Ingen minns en fegis...

AFTER SKI @ SNERIKES

2011-12-17T06:02:00.000-08:00

RABALDER var och spelade på Snerikes Nation. Vi har varit där två gånger tidigare. Det är en spelning jag har sett fram emot, för allt är bra med festerna bland studenter i Uppsala. Nationen är lagd i en kåk mitt i stan, där det samlas flera hundra festsugna tjugo-nåt-åringar. Den här gången var det after-ski. Folk kom utklädda till skidåkare och vi i bandet gjorde väl vad vi kunde för att höja stämningen så mycket som det gick. Vi lyckades.
Scenen är rätt liten och trång, men det gör inte så mycket för det är ännu trängre framför scenen.

Vi tar det från början...
Jag tog bussen till Stiff för inroddning. Av någon anledning hade jag visst glömt att Muffin inte skulle vara med på den här spelningen utan blivit tillfälligt ersatt av Shoobah. Jag och Stiff plockade in hela riggen och fick sällskap mot slutet av just Shoobah som plockade in sina grejer och så var vi på väg mot Uppsala.

Väl framme möttes vi av iMan som hade kollat upp några av förutsättningarna för kvällen. Det enda dåliga med att spela på Snerikes är en krånglig och jobbig roddning. Men vi lyfte, bar och kånkade så allt var på plats i god tid. Salen vi skulle spela i var alldeles fylld av bord och stolar. Det skulle serveras hamburgare. På övervåningen (där vi skulle spela) var det kanske 150 sittplatser och lika många eller fler en trappa ner. Folket kom in och festen kunde börja. Vi hann inte med någon soundcheck så det fick helt enkelt bli som det blev.

Runt 22:30 kom spelningen igång. Vi skulle spela 2x45 och tänkte att nu är ett bra läge att gå "all in". Jag valde låtar med omsorg för att det skulle passa publiken. Jag tror att vi gjorde ett bra jobb. Det var mycket allsång och glada hurrarop hela tiden.

Klippen är från förra året, men känslan och trycket är ungefär samma.
Efter spelningen packade vi ner allting och drog ut det i släpet. iMan skulle åka till Enköping så det var bara jag, Shoobah och Stiff som åkte mot Stockholm. Jag råkade somna i baksätet och vaknade av att något smällde till. Punktering!
Strax utanför Sigtuna stannade vi till och besiktade skadorna. Höger hjul på släpet var obefintligt. Hela kärran rullade på en bucklig fälg. What to do?

Vi kopplade av släpet och åkte till Norrtull där Stiff har extrahjul, domkraft och ett fälgkors. Så var det bara att åka tillbaka till Sigtuna för att montera av trasig fälg och på med det nya hjulet. Så kunde vi vingla söderut igen. Nästa stopp: Tullinge.

Vi kom "hem" helskinnade och roddade ur allting i repan, innan Shoobah skjutsade hem mig. När jag kom upp i lägenheten var klockan sex på morgonen. Jösses...

Nu blir det vapenvård och rekreation några dagar. RABALDER har ju lite att göra runt jul.

kram!

jul i trädkojan

2011-12-10T03:41:00.001-08:00

Ska fira jul i trädkojan för första gången. Det ser jag fram emot. Har ju liksom alltid haft någon sorts agg mot julen som jag har lite svårt att förklara. Vet inte hur jag ska ställa mig till hela den där hysterin.
När jag var liten grabb var julen något riktigt kul och spännande. Det var såklart presenterna och stämningen som lockade. Fast när jag blev äldre så var det ju mitt jobb att skapa stämningen och köpa presenterna. Det var nog ungefär där och då som jag började ändra åsikt om julfirandet. Jag menar, plötsligt var jag tvungen att se till att allt skulle vara så jäkla mysigt och trevligt.

Marie kom från en familj med starka traditioner. Grötfrukost, fasta rutiner gällande mat, julklappar och tv-tittande. Det var/är viktigt för henne. För mig var det ju inte så. Jag skulle ju bara vilja sjunka ner i soffan, luta mig tillbaka och ta en kopp glögg i lugn och ro. Lotta berättade att hon inte kommer att ha sina barn så jag föreslog att hon kunde vara här och fira med mig och barnen. Det ska bli mysigt.

Den här julen har vi gjort så att barnen kommer till mig på julafton, troligtvis lagom till Kalle. Sen blir det julklappar och "bara" soff-häng. Ingen gran, ingen tomte eller så. Det här har jag berättat för barnen och de är nöjda med det. Jag har sagt att jag kommer att plocka fram det där godaste, gällande godis och mat.

När julafton är avklarad ska jag nämligen fokusera på att spela med RABALDER. Vi ska till Katrineholm på juldagen, och sen är det ENGELEN som gäller resten av året.
Lustigt nog ser jag mer fram emot spelningarna än själva julfirandet.

Har jag någon önskelista?
Njae, egentligen inte... Jag har beställt en SCHATZ och önskar att den kommer innan jul. När jag gjorde beställningen verkade det som det skulle funka, men fabriken har visst haft lite trubbel så vi får se. Jag håller funk-tummarna.

Den goda boken

2011-12-06T13:07:00.001-08:00

Jag har inget körkort. Det kommer nog inte som en överraskning för de flesta av er, men låt mig berätta att det har vissa fördelar. En fördel är ju att man kan tänka sig ett glas öl, eller vin extra var man än är. Och jag gillar sånt.

En annan rolig fördel är att man får åka med olika bilförare i olika bilar. Något som den som har körkort säkert inte har samma "möjlighet" till.
De flesta nya bilar har ju inbyggd GPS. Det är exakt den här fantastiska uppfinningen det ska handla om idag. Jag har nämligen studerat själva GPS'n och vad den gör med inte bara han/henne bakom ratten utan även med mig som sitter shotgun.

Lite personlig historia:
Jag var bara grabb när jag först började inse att en digital karta vore väldigt praktiskt. Åkte då och då med farsan. Han var nog rätt så bra på att hitta hit och dit när jag tänker efter. Men vid enstaka tillfällen lät han mig agera kartläsare, och jag fick räkna korsningar i den där gamla kartboken han köpt på någon bensinmack i slutet på 70-talet. Han bad mig räkna antal korsningar efter kyrkan... kunde ju inte gärna berätta för honom att jag inte fattade ett smack, och fick på något sätt gissa mig fram. Vi kom ganska rätt hela tiden, och mot slutet av varje resa vevade han ner bilfönstret på (först en röd Mazda 323) en guldfärgad Volvo 740. Han valde ut någon som såg trovärdig ut och frågade helt enkelt efter vägen dit vi skulle. Vi kom alltid fram och nästan alltid i tid. Jag tänkte inte så mycket på det då, men nu är det ju (i min värld) rätt så unikt att fråga någon efter vägen. Det är ju ännu mer ovanligt att åka Mazda 323 och fanimig helt jäkla otänkbart att ha någon som sitter shotgun och försöker räkna korsningar från kyrkan i en kartbok från någon bensinmack inhandlad i slutet av 70-talet.

Alltså använder vi oss av GPS.
Jag fullkomligt älskar idén av en elektronisk liten grej som vet var jag är på väg. Jag är så förtjust i att gå omkring med en GPS i min egen ficka. Jag är helt tagen av tanken på att jag genom en liten app i min iPhone kan veta exakt var jag ska, helt utan att ha varit där förut.

Så vad är nu grejen med att skriva ett helt blogginlägg om GPS? Och att kalla inlägget "den goda boken"?!
Jag har märkt att just fenomenet GPS gör att bilförare mer och mer struntar i att kolla skyltar, använda sunt förnuft och i vissa fall t.o.m på något sätt glömma att de kört precis den rutt de färdas på bara genom den där irriterande rösten.
-"Sväng nästa höger"
Kanske har den jag åker med kört på den där vägen kanske tusen gånger. Kanske vet föraren att man vinner på att köra rakt fram och svänga lite senare. Lik förbannat blir föraren en smula osäker när rösten kommer med olika förslag.
Ett bra exempel på det här är när jag åkte med Marie igår till Södertälje. Hon har kört bil dit väldigt många gånger. Igår var första gången på länge jag åkte med henne. Hon hade fått en GPS inmonterad i bilen. Plötsligt var hon lite osäker på vilken avfart i rondellen, vilken fil hon skulle ligga i eller t.o.m om hon verkligen skulle ta vänster efter klaff-bron?! GPS'n sa nämligen inte att hon skulle svänga där.
Jag åkte med Shoobah från JUKEBOX till Stubborn MC i lördags. Samma sak där...
Vi kunde ju ha följt skyltarna, men vi båda satt och stirrade oss blinda på vägbeskrivningen på hans fina GPS, och kom självklart fel. Det var först efter just diskussionen om hans GPS's vara eller inte vara som vi började leta efter skyltar och landade till sist på rätt ställe.

Varför har vi börjat lyssna på en ofta rätt fånig röst som berättar för oss saker som vi nästan alltid redan vet? Och varför har just den rösten en sån pondus och sånt mandat att bestämma över såväl volymen på stereon och samtalsämnet i bilen?
I Stiff's förra bil var det en nerladdad version av Lill-Babs som förklarade var vi skulle. Lätt att bli irriterad över en sån sak, och det är ju ändå inte ens jag som har körkort. Varför ska jag bry mig om detta?

Om du har körkort och använder GPS... tänk på det här.
Om du har körkort och åker med någon annan... fundera lite på hur mycket fokus du lägger på bilens GPS oavsett om du, eller föraren har koll på var han/hon ska åka.
Om du (som jag) inte har körkort så har du ju all tid i världen att fundera på det här rätt så löjliga fenomen hur mycket som helst när andra håller i ratten.

Missförstå mig inte, det är ju inte GPS'n i sig som är löjlig. Det är vårt förhållningssätt till den. Den har blivit SANNINGEN! Vi litar blint på att den vet var/hur/vad/när/varför vi ska åka och komma till vår slutdestination.

Så ta nu nästa höger och kolla in något annat av mina blogginlägg. Eller kanske ( i värsta fall) gör en U-sväng där det är möjligt.

kram

Alltså...ibland vill man ju bara...

2011-12-03T01:44:00.001-08:00

att det ska funka. Liksom allting.
Det är officiellt elva dagar kvar på skolan och här kommer en liten lista över vad jag ska göra där:

¤ planera lektioner
¤ ha lektioner
¤ sätta betyg
¤ skriva två klassers omdömen
¤ skriva ett manus till lärarnas julshow
¤ repa in luciatåget
¤ sammanställa en utvärdering av Elevens Val
¤ ha möte med Soc. angående en elev
¤ ha möte med biträdande (lära-känna-samtal)
¤ plocka fram vettigt PA inför avslutningen
¤ sammanställa mina mentorselevers närvaro/frånvaro
¤ rastvakt
¤ inventera klassrummet

Ja, det borde ju inte vara några problem?! Eller?
Så har vi några spelningar med bandet också.
RABALDER är bokade att spela dessa datum i december.

3/12, 7/12, 8/12, 9/12, 10/12, 16/12, 25/12, 26/12, 27/12, 28/12, 29/12, 30/12, 31/12

Borde ju inte vara några problem? Eller?

Mellan skoljobb och speljobb är det tänkt att jag ska vara pappa, kompis, hemmafru, ex, trevligt sällskap, julklappskonsument, julmatskock, wordfeudare, fixare och skön kille.
Jag börjar inse så smått att mina dygn har alldeles för få timmar. Det är ju, som ni ser lite grejer som ska fixas, och det värsta är ju att ingen kan fixa det åt mig. Jag måste göra själv.
Felicia har adventsshow. Hon ringde till mig igårkväll och bad mig att komma på hennes föreställning. Ingen pappa i världen vill ju missa din dotters uppträdanden, men ärligt talat... vettefan hur jag ska lyckas få in det i planeringen. Det måste gå!

Coverbandsmusiker...

2011-12-01T10:14:00.001-08:00

Att spela musik. Ja, vafan är det för nåt?
Nu råkar jag ha den turen/förmånen/lyckan/talangen att få spela i RABALDER. Vi har ju lyckats etablera oss lite sådär lagom. Folk kommer för att se oss. De vill vara vänner till oss på FACEBOOK. De bokar in oss till sina fester och tillställningar. Men varför gör de det?
Många tycker att vi är bra, för det är vi. Många tycker att vi levererar just vad de vill ha, för det gör vi. Bara kolla in förra veckan, när vi ena dagen står och river av åtta låtar som vi normalt inte spelar, bara för att festen ville ha just de låtarna. Dagen efter står vi och spelar lounge-musik i över en timme... för att kund vill ha det så. Leverans.

Ibland får jag gliringar och kommentarer för att jag inte har körkort och är lite beroende av de andra för att komma till gig och hem från gig. Ja, jag vet att jag borde ha fixat lappen för länge sen... säger inte mer om det.

Så vad gör vi i bandet?
Det är ju en del jobb utanför det ni ser. Det ska bokas gig, fixas med utrustning, plockas fram låtar, sättas arr, hemsida, pratas med fans, bokare, publik och eventuella vikarier. Det ska bäras saker, köras fram och tillbaka, det ska underhållas ljud och ljus... det ska underhållas publik.

Vi tar det bit för bit, så ni kanske förstår arbetet man lägger ner på att få vara "gycklare" för en kväll.

Stiff:
Bokar jobben, sköter all kontakt med alla arrangörer och alla kunder. Chaufför. Han köper och underhåller utrustningen, han håller med PA, ljud och ljus. Han har även replokalen. Den funkar i och för sig mest som lagerlokal för grejerna eftersom vi är rätt dåliga på att repa. Väl på scen är hans jobb att vara gitarrist och trampa på pedaler. De flesta går till gitarrljudet, men en och annan går till ljuset. Visst skulle någon annan kunna avhjälpa honom med ljus-trampet... fast jag tycker han gör ett bra jobb som ljustrampare. Han ser fanimig ut som en jäkla balett-dansös där han står och duttar med tårna.

Hutten:
Sköter hemsidan, eller egentligen all IT med bandet. Han roddar med pausmusiken via en dator och några flashiga program som jag inte har någon aning om vad de gör, eller vilka de är. Till det är han keyboardist och lite av min sidekick när vi väl står på scen.

iMan:
Trummis, chaufför. Ser till att vi andra i bandet får käk på varje ställe i är på. Det är iMan som kommer med de flesta "nya" låtförslagen i reppan.

Jag:
Jag har egentligen inte så mycket utanför bandet att göra. Visst lägger jag upp de officiella spelningarna på FACEBOOK, och är väl den som pratar med publiken på och utanför scenen. Mitt jobb är förutom att vara basist och sångare...den som är liksom ansiktet utåt. När de andra jobbar i det tysta så är det mig man ser och kanske tänker på när man ser RABALDER. Inför spelning så är det jag som hänger ljus, drar kabel så de inte ligger över scenen, ser till att även ögat får sitt. Sen... när själva spelningen kommer igång så är mitt jobb att alla i publiken ska minnas just oss, de ska tycka att just vi är det häftigaste man kan se i coverbandsväg. Dessutom är det jag som spelar den dära trubadurdelen om kunden begär en sån. Det är jag som står som kapellmästare och visar tecken om när en låt ska börja och sluta.
Jag skriver ut texter, ackord och arrangemang till de andra i bandet. Jag väljer låtar och försöker läsa av publiken så att alla blir så nöjda som möjligt.

Så vad har jag för roll i coverbands-dammen när jag inte är under RABALDER-flagg?
Jag får ofta försöka hjälpa andra med kontakter till ställen, hitta vikarier till andra band och på nåt sätt försvara den här kulturformen bland grinkukar och folk som generellt ser ner på oss. Att vara coverbandsmusiker är inte helt glamouröst. När man egentligen vill släppa ALLT efter ett gig och istället dra på fest så har vi minst en timme med nerplockning och roddning. Sen ska skiten köras till repan. Tyvärr tror de flesta att det är färdigjobbat när sista ackordet har klingat ut. Så är det alltså inte.

Så om vi ska spela på t.ex. ett bröllop, tio mil från repan... betyder det i praktiken att vi åker hemifrån vid lunch och är hemma igen någon gång vid fyra på morgonen. Glamouröst, va?!

Då och då får man dessutom skäll för att vi inte spelar rätt låtar, men det händer allt mer sällan. Tydligen väljer vi antingen rätt låtar eller så är vi rätt bokade för rätt fest. Skönt. Men lite synd på ett sätt för det är roligt att tänka tillbaka på felbokningar och hur man roddar till det så alla ska bli nöjda.

En stolt pappa...

2011-11-29T23:31:00.001-08:00

Idag har jag varit farsa i tolv år. Jäklar i min lilla låda vad tiden går.
Felicia har ju precis lärt sig gå, läsa och skriva... nu är hon lite orolig för betyg och framtid. Ja, jävlar.

Jag kan ju erkänna att även som förälder finns det en gnagande känsla av oro. Hon verkar inte bry sig om sin utbildning alls. Skyller på dåliga lärare, stökiga klasskompisar, inlåsta läxor och allt möjligt. Liksom allt för att slippa göra sitt arbete. Vad ska en pappa göra?

Ungefär samma är det här hemma. Hon undviker att städa, plocka upp sina kläder och duka av efter sig själv. Ett fenomen jag beskådar varje dag. Tro inte att jag inte tar upp kampen, men det känns som det inte hjälper. Jag plockar bort allt som distraherar... dator, telefon, XBOX... men lik förbannat blir inte hennes del av jobbet gjort. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få henne att hjälpa till.
Hennes syskon hjälper till lite grann. Den som är bäst på att plocka undan och faktiskt ser fram emot lite hushålls-göra är Maya. Men Felicia... näpp!

Äh, ska inte hänga ut henne för mycket såhär på hennes födelsedag och allt.

Kan istället berätta att idag blir det LAGRET på kvällen, och sen hem och börja skissa på terminsbetyg för alla elever.

På fredag sticker RABALDER och spelar på privatfest på Södermälarstrand, och på lördag drar vi till Järfälla för att spela på nån sorts MC-fest. Det blir med vik på gitarr för Stiff är på semester. Sexsträngen trakteras av min gamle, gode vän Mr. Shoobah från JUKEBOX. Roligt!
Muffin kommer att spela keyboard hela december också eftersom Hutten är kvar i Thailand.

Ikväll hejar vi på HAMMARBY!

Första advent

2011-11-27T11:47:00.001-08:00

Vilken jäkla vecka?!
Bra på många sätt, men också väldigt jobbig och jag är mycket glad att den är över. Jag inbillar mig på nåt sätt att nästa vecka blir en aning lugnare.

RABALDER var ute och spelade i onsdags. Vi var på Piperska Muren och spelade för Nynäs. Det är andra gången vi spelar för just dem. Däremot var det första gången vi spelade på just Piperska Muren. Det var också första gången vi spelade för BlueBird. De var nöjda, betalande kund var nöjd och vi var nöjda. Betalande kund, ja. Vi hade fått i uppdrag att "sätta" åtta låtar. Låtar som gästerna skulle sjunga och göra något roligt av under kvällen. Mitt jobb var att vara kapellmästare och se till att vi och gästerna gjorde ett så bra jobb som möjligt. Jag satt och tog ut ackord och melodislingor hela måndagen innan jag mailade runt harmisar och anteckningar till de andra i bandet. Vi var hemma före 02:00.
På torsdagen var det dags att spela igen. Den gången var det SMARTEQ i Kista som ville bli underhållna av självaste RABALDER. Den festen var väldigt skönt laid-back och anspråkslös. Så skönt lös ohc ledig att vi var tillfrågade att spela nån timme "lounge-musik"... Vilket vi på något märkligt sätt lyckades klara av. Jag beställde White Christmas (C-dur) av Muffin, och han hängde på. Vi spelade massor av mjuka, fina låtar... i långa versioner. Den festen slutade tidigt så vi var hemma någon gång runt midnatt.

Så kom fredagen och det var dags för oss att sticka till TB's i Tumba. Soundcheck och lite käk. Vi var i fin form trots långa dagar OCH nätter. På Tb's spelar man två set på ungefär en timme var. Jag tycker vi fick till låtvalet rätt bra. Fick egentligen bara en enda kommentar om låtval, just det att vi spelar "does your mother know" och "T-N-T". Hon ansåg att alla ju spelar dessa låtar och vi borde verkligen hitta några andra låtar att göra. Hmmm.... vi får se.

Efter spelningen packade vi in allting i släpet och de andra i bandet, Stiff, iMan och Muffin åkte för att rodda ur. Själv tog jag en taxi till Lotta. har varit hos henne hela helgen... hemkörningspizza, BiB-vin och filmer har varit på agendan resten av helgen. Har sovit en hel del, men det kanske beror på att jag på nåt sätt missat några värdefulla sovtimmar under veckodagarna.

Nu är det söndag kväll och jag har fixat advents-fint här hemma. Köpte ZEUNERTS julmust! Det är det enda rätta! Jag satte upp pepparkakor i rött sidensnöre i köket. På dessa pepparkakor hade jag skrivit barnens namn med såndär glasyr.

Nu chillar jag med ett glas öl och slökollar på NFL. Cowboys vann! yay!

Bröllopsfesten...

2011-11-20T12:09:00.001-08:00

Jag blev uppringd en gång för rätt så länge sen av Lasse M. Han frågade vad RABALDER skulle ta för ett bröllopsgig i mitten av november. Jag fick prata med Pirre (brudgummen) och vi kom överens om ett bra pris. Preliminärbokat...

Så blev jag uppringd av Pirre igen, för några veckor sen. Han och hans blivande fru, Veronica, var lite nervösa och oroliga för hur vi skulle klara av spelningen. De hade hört att ljudet hade varit lite dåligt på en fest på Tullen i Tullinge. Jag förklarade iskallt för honom att den gången spelade vi i en betongkorridor och den här gången skulle vi ju spela på Lida Värdshus. En scen och massor av trä. Det skulle inte bli några problem.

Veronica och Pirre hade ett önskemål. De ville att vi skulle spela den här:

Det var bara att dra till repan och repa in den. Jag satt hemma ett par gånger och verkligen försökte få in texten. Men det gick inte. Bara att ta med notställ och utskriven text. Det är ju ändå viktigare att brudparet får en rätt sjungen text än att jag går med nån sorts stolthet för att jag inte behöver texthjälp.

Vi svängde upp vid Lida före lunch, för att ställa iordning allting. Men det visade sig vara en rätt dålig idé. De hade fullt av lunchgäster så vi fick vänta en stund för att få in sakerna. Efter en väntan som verkade vara hur lång som helst fick vi ändå börja soundchecka. Det var Stiff, iMan, Muffin och jag. Muffin förresten. En vikarie eftersom Hutten är på semester i Thailand. Muffin spelade med oss första gången i linköping förra veckan, på Engelen i torsdags och nu på Lida. Han ska spela med oss året ut för Hutten landar på svensk mark 2/1 -12. Det känns som det kommer gå riktigt bra, för Muffin är en kul jävel!


Muffinmannen

Efter allt fick jag sällskap av L8, vi gjorde lite toast och jag drack en Maredsous 8. En fantastisk bira i 75cl flaska. Lotta såg till att jag var på plats igen runt 20. Där mötte jag några kompisar från Tumba. Vi började spela någon gång efter 22 och höll på till klockan var fanimig ett par minuter över tre. Kanske inte låter så farligt, men det tar på krafterna att hålla på att spela apa en hel kväll.
Jag tror att alla som var på festen var nöjda med oss. De som önskade låtar fick hela tiden hyggliga alternativ om vi inte kunde "deras" låtar. Mot slutet av kvällen hade folk börjat tackla av en del. Det kom fram en kvinna och jag kan erkänna att varken jag, Muffin eller iMan fattade vad hon egentligen ville. Det var omöjligt att avgöra om hon var arg, eller om hon stötte på någon av oss. Det var liksom inte så tydligt, om man säger.

Efter spelningen lastade vi in allting i släpet och stack till repan. jag kollade på klockan. 03:12.
Inte konstigt att man är lite seg idag.

Kram!

Ups and downs...

2011-11-15T14:02:00.001-08:00

Okej... Så kommer ytterligare en sån där gnällig uppdatering. En stressig morgon, med trötta barn. Tillsammans rusade vi över bron mot Björkhaga och Mayas dagis. Lyckades leverera barnen i tid. Jag hann dessutom komma upp till "min" skola i tid. På vägen upp ringde jag även till Marie för att lösa eftermiddagen/kvällen med Robins karate. Hon lovade att ta honom. Tack för det. På skolan var det järnet med lektioner fram till lunch, sen var det möte med rektorn och biträdande...

Fick höra att jag visst hade varit olovligt borta i fredags, bara för att jag hade varit och spelat på bröllop. Jag hade skickat ett mail till alla berörda lärare, dessutom till biträdande OCH till rektorn. Han hade inte läst det förrän igår (måndag) och alltså har jag varit olovligt borta. Dessutom ska jag visst vara med på ett överlämnande-möte där en av mina elever ska ha utretts. Grejen är att jag inte fått någon som helst kallelse till det mötet utan fick en bifogad kopia av biträdande. Tydligen måste jag hitta en vikarie till min lektion för att vara på ett möte gällande en elev jag knappt har varit mentor för i tre månader. Inget problem i det egentligen, men jag tycker nog att det känns lite knasigt att inte vara lärare på lektionstid, utan nån sorts sekreterare. Nåja, det ingår väl i jobbet.

Lite senare under dan fick jag äntligen loss min personaldator, en iMac (macbook) som jag nu sitter och skriver det här på. Den fick hänga med på ett föräldramöte som jag naturligtvis hade glömt bort. (Ursäkta att det blir lite hoppigt mellan dagens händelser)
Direkt när jag hämtat datorn kutade jag iväg på en lärarkonferens, där vi skulle diskutera läsförståelse. Vi pratade lite om hur eleverna på skolan egentligen har det med att förstå en läst text. Det visade sig vara lite si och så med det. Jag fick frågan om hur jag jobbar med läsförståelse i mitt ämne, och jag svarade att vi kollar in texter på svenska och engelska. Jag frågar om det finns några ord de inte förstår, och oftast så svarar de inte alls. Kanske är det pinsamt att fråga om ett ord de hört hundra gånger och fortfarande inte vet vad det betyder... t.ex. kust eller skärgård.

Nåväl, när arbetsdagen var slut, ungefär vid 16:30 så gick jag tillbaka till Mayas dagis för att hämta henne. Jag hoppades att Felicia skulle vara hemma och kanske kunde sitta barnvakt några timmar medan jag var på föräldramötet, men hon hade visst andra planer. Så Maya fick hänga med. Smarta farsan tog vägen förbi butiken och hämtade en klase bananer som kunde roa Maya medan lärare och rektorer pratade gymnasieval och elevers framtid. Maya somnade...

På väg hem försökte jag få tag på Billy som skulle hänga med en kompis till nån fritidsgård inne på Ängskyrkan. inget svar på hans telefon... Jag försökte igen, samma resultat. När jag kom hem satt Felicia ensam och spelade lite XBOX, så jag antog att Billy var kvar på kyrkan. Klockan hade hunnit bli 19:45. Eftersom det inte gick att ringa honom så bestämde jag mig för att helt enkelt gå dit och kolla efter honom. Och se där... det var precis där han inte var! Ingen av dem jag pratade med hade väl sett honom. Inte vad de visste i alla fall. Klockan hade hunnit bli över åtta och jag började bli orolig. Jag ville inte ringa Marie först men insåg att det måste jag ju göra. Kanske visste hon nåt? Självklart hade hon ingen aning, så jag lovade att höra av mig när jag fått tag på grabben. Jag gick tillbaka hem och skulle just få tag på en av Billys kompisars telefonnummer när Marie ringer och tänkte läsa upp just den här polarens nummer för mig. Då hör jag någon öppna ytterdörren och in kommer Billy... som om inget hänt. Jag berättade för honom vad jag gjort den senaste timmen och var jag varit. Frågade självklart var HAN varit och han berättade att han hängt med den där polaren hem, och fick bilskjuts tillbaka av polarens morsa. Slutet gott, men jäklar vad man hinner tänka många saker när en tioåring är ute själv på det där sättet.

Imorgon sticker barnen tillbaka till Marie, för att gå på kalas hos Lottas döttrar... Kul! Själv ska jag (ungefär samtidigt) planera julshow på skolan, ta emot nya möbler till köket, kvällsjobba på Lagret och få ordning på resten av mitt liv. Jösses...

Om Du som läsare orkat läsa ända hit.... grattis!
Du blir belönad med en av mina favoriter på YOUTUBE...

Den här gången får man väl...

2011-11-13T12:19:00.001-08:00

fira fars dag på riktigt.
Jag råkade ju räkna fel med en vecka och tog ut farsdags-depressionen lite i förskott. Anledningen till min starka känsla för fars dag är nog att jag förra året blev helt snuvad på uppskattning.

Det var just efter separationen, jag satt ensam i huset och höll i telefonen. Satt och önskade att något av mina barn skulle ringa eller skicka SMS. Men inget kom... inte på hela dan, inte på kvällen. Den dan var verkligen en riktig skitdag.
Det är ju inte presenter och sånt jag vill ha. Det är uppskattning och bekräftelse på att jag gör ett bra jobb som farsa. Jag tycker fortfarande att Marie kunde ha i alla fall sagt något till ungarna så de kunde ha hört av sig.

Så, förra veckan satt jag och föll ner i det där depp-hålet igen. Tyckte väldigt synd om mig själv ända tills någon på FACEBOOK berättade för mig att jag låg en vecka fel. Då tändes hoppet en smula och papparollen kändes rätt okej igen.

Imorse (runt 13:00) när jag vaknade sprang jag ner till butiken för att köpa lite gott och mysigt inför kvällen. Jag skyndade mig hem och roddade i ordning, med käk och fika. Så kommer Billy och Robin med hemgjord morotskaka och kramar. Det var PRECIS den sortens uppskattning jag ville ha och behövde. Vi käkade kakan, planerade julen en smula och pratade på ett mysigt och skönt sätt.

Nu ligger barnen och jag kan sitta och känna att jag nog gjort ett rätt så bra jobb som farsa ändå.

...FORZA BAJEN!

Hatten av för alla farson som gör något bra för sina barn!
KRAM!

11-11-11 11:11

2011-11-12T03:25:00.001-08:00

Spelade på ett bröllop igår, ute i Skogås.

De gifte sig klockan 11:11, den elfte november tvåtusenelva.

en annan tänker på den här...

(det gick inte att bädda in, med klicka på länken och njut!)

Mitt bidrag...

2011-11-09T03:39:00.000-08:00

till julmusik.

Kanske är det lite surt, kanske en smula otight... men ni får ju ändå känslan av hur jag vill att det ska låta. Inspelad en eftermiddag med feber, hosta och elände.

Slutet på December

Slutet på december, mörkret sänker sig
Du tänker på mig, jag tänker på dig
Slutet på december, jag tittar ut
på snön som faller, snart är året slut

våra barn får presenter ikväll
de som slipper oro, de som slipper skäll

Tänk egentligen vad vi har det bra
Med ett hem att gå till
en vän att gå till
Tänk egentligen vad vi har det bra
I slutet på december
Du och jag

Slutet på december och det finns dom
som inte har nån som bryr sig om
I slutet på december så sitter nån
och är ledsen för att inte tomten kom

Det finns barn som saknar hopp
Som har tappat tron och som har gett upp

Tänk egentligen vad vi har det bra

Med ett hem att gå till

en vän att gå till

Tänk egentligen vad vi har det bra

I slutet på december

Du och jag

Kanske kan ni ladda ner den här, eller vänta tills jag lagt upp den på SPOTIFY...

kram

Fars dag...igen...

2011-11-06T07:55:00.000-08:00

... hoppsan...

insåg att mitt gnäll är en veckan för tidigt...

ni får helt enkelt vänta en vecka med att läsa mitt gnäll

-"om man tar ett helvete i taget så kommer de andra av sig själva"
Skål farsan... tänker på dig.

Mina vänner... skänk en tanke till de som drabbats av Leukemi. En skit-sjukdom!

kram

häng-höst?

2011-11-01T00:20:00.000-07:00

Tisdag. Sjukskrev mig idag. Förkyld, ont i ryggen och huvudet. Lägg till ett dåligt humör och olust så har vi ett inte helt vinnande koncept.
Men det var inte av själv-ömkan jag började skriva idag.
Jag har börjat komponera en låt. En julsång.
Problemet är att jag aldrig tyckt särskilt mycket om julen så det är inte helt lätt att få till det. De första ackorden i versen låter bra. Även ett par passager i refrängen känns okej om jag får till melodin. Men sen är det helt enkelt tvärstopp. Orden kommer inte, ackorden sitter inte som de ska och melodin känns krystad. Jag tror att det är klassisk skrivkramp. Jag känner inte igen känslan.

Lite samma är det nog trots allt med bloggen, där man förväntas skriva lustiga saker i alla fall ett par gånger i veckan. Ibland har man ett "flow" och hittar kul saker att skriva om, och jag tycker ibland att jag får till det rätt bra. Timing och ordval är A och O.
Just nu i dessa oinspirerade dagar har jag varken A eller O, känns det som.

Som de flesta andra här i världen har jag börjat lira WORDFEUD. Inget konstigt med det, säkert. Vad som är lite märkligt är att jag spelar mot folk jag inte har en aning om vilka de är, fast jag känner dem. Och de känner mig. Här kommer en lista på vilka jag spelar mot just nu, klockan 0800 1/11.

Doublekick - Stefan N (trummis i FACESHIFT bl.a)
Reallybadcorrosion - Sunken (basist i LIBRAH)
hoho68 - Susanne
Mymamma - ?
Sussjo - Shoobahs hustru
Nxz_1 - Peter (gamla gitarristen i FACESHIFT)
faceshift - Petri
fredrikodelmalm - FreCko på PRATABAS
Obliviated - Mattis
pntsstrm - Pontus (han som tog över efter mig i dr. VINTAGE)
L8no1 - Lotta

Det är väl där mitt sociala liv ligger just nu. Jag hoppas verkligen att inspirationen kommer tillbaka snart. Att jag hittar tillbaka till något intressant och roligt att skriva om, och att det dessutom blir bra skrivet.

One love...

20089 läsare?!

2011-10-31T08:10:00.000-07:00

Har nått över det där magiska 20K-strecket.
Och ändå har jag ännu inte skrivit nåt intressant än. Sedär ja.
Ni får ursäkta men jag är inte riktigt på humör för roliga, spännande och intressanta inlägg här nu för tiden. Tycker att det är uppförsbacke med det mesta.
Fast, äh... jag kommer tillbaka.
Vi siktar på 30K nu.

Dags att lägga upp...

2011-10-27T13:54:00.000-07:00

lite låtar från studions lekstunder. Jag har bergis femton projekt, men bara två-tre stycken som jag är tillräckligt nöjd med än så länge för att publicera. Nu ska jag bara hitta en vettig väg ut i världen. Har hört att soundcloud ska vara bra. Kanske blir det där. Eller har någon av läsarna ett bättre förslag?
Jag är idel öra.

Det skulle ju vara lite lattjo att kunna länka till eländet via t.ex. SPOTIFY eller iTunes.

Håller just nu på med en julsång som jag hoppas ska bli klar rätt snart. I mitt huvud börjar den ta form ordentligt, men det låter inte riktigt som jag vill när jag spelar, än. Tålamod, sa Bull.

kram och trevlig helg, kosmonauter

vi vann...?

2011-10-17T12:23:00.001-07:00

har fan glömt hur det känns...

Veckan som gått...

2011-10-16T01:07:00.000-07:00

Den här veckan var...onödig.
I fredags förra veckan drog jag på mig ett ryggskott från helvetet och är idag (nio dagar senare) inte helt bra. Jag har haft barnen hela veckan och det brukar vara roligt. Men just den här veckan har det varit rätt smärtsamt. Visst har de hjälpt till lite, men Det är vid såna här tillfällen man inser vad en frisk kropp kan åstadkomma. Kläder, disk, läxor, matlagning... vardagssysslor blir en kamp om man nätt och jämt kommer ur sängen.
Dessutom har jag haft rätt så jobbiga pappa/dotter-prat med Felicia som helt enkelt inte inser sin roll i den här familjen. Såhär en vecka senare och jag ser tillbaka kan jag konstatera att Maya har hjälpt till mer än vad hon har gjort. Tråkigt, sa Bull.

Den här veckan var...stressande.
Just nu håller vi på med utvecklingssamtal på skolan och som musiklärare ska jag fylla i "lakan". Det är en sorts blankett med omdöme för varje elev. Jag har lite över 350 elever. Varje lakan ska fyllas i med nulägesrapportering, vad som kan förbättras och lite kort om hur jag upplever varje elev i mitt ämne. Mina anteckningar har legat på skrivbordet på jobbet... på exakt samma jobb som jag inte varit på den här veckan. Det är nu vansinnigt stressande att försöka fylla i alla dessa jäkla lakan i tid. Alla nior och (tror det var fyror) ska vara klara imorgon måndag.

Den här veckan var...sorglig.
Jag såg på när BAJEN torskade mot Värnamo. Nuff' said.

Den här veckan var...musikalisk.
Jag var ju på musikmässa på Münchenbryggeriet samma vecka som vi lirade på ENGELEN för några veckor sen. Där träffade jag Marcus, Urban och Stefan. Det är herrarna bakom de fantastiska instrumenten SCHATZ. Jag råkade göra en beställning på en P-bas. Såhär såg mina specar ut:

Kropp.......svart (P-bas)
Hals..........Lönn
P-skiva......svart
Relic.........galen

Just nu sitter jag och funderar på slutmix på några av mina egna kompositioner som jag vill lägga upp på några sidor på nätet som gör att de blir tillgängliga på t.ex. SPOTIFY och iTunes.

Ah, visst fan...
Jag fick ett väldigt roligt, fint och smickrande inlägg från bästa Rolle... han tänkte utnämna en av mina kommentarer på FACEBOOK till "årets inlägg 2011"

Såhär skrev jag:

Jag måste ju ha en fet mick OCH LED-ljus i brädan för här ska fanimig byggas manlighetens svärd! Ett vapen för alla coverbasister som ska försöka synas lite här och där på scen. Likt Excalibur ska den trona i mälardalen, lika mytomspunnen som Loch Ness eller snickarsonen på korset. Det ska skrivas sånger, dikter och noveller om min bas, Peter. Ja Jävlar!

Peter, som jag skriver till är ingen annan än sköna katten i COOL COVERS. Coverbandskollegorna från Örebro.

Sådär ja... nu har jag nog fått med allt jag ville för den här gången.
Kram!

Friday on my mind...

2011-10-14T05:28:00.000-07:00

Trevlig helg, kosmonauter!

Jag stannar hemma, inne och här i helgen. Har barnen och ont i ryggen.
XBOX och studion får vara mitt nöje när barnen lagt sig.

Sjung med, inför helgen!

...I don't like mondays

2011-10-10T11:01:00.000-07:00

Måndag. Sjukanmäld på grund av ryggen. Har haft rätt så irriterande hugg i ryggen rätt så länge, men i fredags sa visst femte kotan upp sig. Allt enligt en rätt så gullig liten farbror på vårdcentralen i Storvreten. Han såg ut lite som Dr. Snuggles.

Han berättade för mig att han själv inte var tillräckligt utbildad i kiropraktik så han tänkte inte göra något mer än lite kläm och känn. Men det gick rätt fort för honom att ställa diagnosen att jag är en klantskalle. Det kostade mig 150:-
Han skrev ut ett recept på någon sorts smärtstillande, som jag inte minns namnet på, och lådan ligger i köket- flera meter härifrån så det får vara, helt enkelt...

Jag fick skjuts av bästa Lotta Graff till apoteket för att hämta ut den dära lådan... 300 bagis till... Fick berättat för mig att man knaprar en, MAX två om dan. Har tagit en nu och för första gången på flera dagar har jag kunnat böja mig till golvet och plocka upp efter barnen. Hoppas bara att det inte blir värre, bara för att jag inte känner smärtan... sånt där gör mig lite orolig. Visst är det mysigt med suset i skallen men till vilket pris?!

Jag bad barnen, redan igår när de kom hit att vara extra snälla och hjälpsamma. Robin (8 år) har verkligen varit kanon! Han har gjort sitt bästa för att hjälpa till med disk och dukning. Billy (10 år) berättade för mig att han INTE tänkte ta disken, men han låter mig stödja mot honom när jag vill resa mig ur soffan och så. Maya (3 år) kan jag ju kanske inte begära så mycket av, men hon bär så gärna smutskläder och hämtar nattblöjan själv. Hon borstar tänderna själv, med glädje. Den enda just nu som jag inte får hjälp av eller får att förstå allvaret är Felicia (12 år)

Hon struntar i allting! Jag fick ett mail av Marie med läxor från förra veckan, när jag var på ENGELEN som inte var gjorda. Dessa ska lämnas in i morgon. Då väljer såklart Felicia att gå hem till en kompis istället. Hon "har inte tid" att hjälpa Robin hem från skolan och har absolut inte tid att göra läxorna. Jag fick hem henne från kompisen vid 17-tiden ungefär. Har försökt med att be henne göra läxorna, har hotat med utegångsförbud, har skällt och skrikit, har kört martyr-pappan.. -"jag är besviken.. inte bara på dig, utan på mig själv som inte lyckas uppfostra mina barn rätt"... allt utan märkbart resultat.
NU är klockan snart 20 och hon kommer dansandes ut från rummet och vill låna min dator (den här datorn) för att hänga på FACEBOOK.

Ärligt talat... jag vet inte hur jag ska nå fram till henne. När till och med hennes treåriga (!) syster hjälper till mer?!

Lämnar bloggandet ikväll med en liten video som beskriver det hela rätt bra

Ännu mer manliga män...

2011-10-09T13:02:00.000-07:00

Vi i RABALDER var ju och spelade för våra vänner på Södermalms Trä igen. Ett intressant gig, eftersom det handlar om ungefär tvåhundra män i blåkläder och kanske tio, max femton tjejer.
De har en fest varje höst och vi har fått äran att spela där tre år i rad nu. Något måste vi ju göra rätt.
Jag hade blandade känslor inför spelningen... just eftersom vi ju spelar bättre för en kvinnligare publik. Det är jäkligt svårjobbat att lira för en publik som inte riktigt vågar visa att de gillar det vi gör.

Vi hade sällskap på scen av Lennie Norman, vilket ju var lite roligt. Fick för mig att han bara körde kiss-å-bajs skämt, men gubben var riktigt fyndig. Han använde min mick så den luktade lite Lennie när han var klar och det var dags för mig att sjunga igen. Hehe...

Efter spelningen skulle vi rodda ner, som vanligt. Då hände det som inte fick hända. Något sa "klonk" i ryggen och jag fann mig själv liggandes i fosterställning på golvet. Kunde inte ens resa mig själv. Kunde inte bära in så mycket som en mick-låda. De andra i bandet fick rodda medan jag flåsandes stod och såg på. Väldigt frustrerande.
När vi kom till repan och skulle få ur allting var det samma sak. De andra fick bära, jag fick flämta... Hutten lovade att köra hem mig, och tog med sig vad han trodde var min bas. Problemet var att han fick med sig Stiff's gitarr istället. Vi har likadana gigbags, det är bara storleken som skiljer... men det är ju inget man tänker på när man bara vill hem!

Hela helgen har gått åt till att försöka kurera mig på alla tänkbara sätt. Voltaren-salva, tigerbalsam, alvedon och whisky har gjort dagarna liiite enklare. Nu är det söndagskväll och jag är på väg in i duschen för lite värme, innan det blir framstupa-sidoläge.

Så här jäkligt i ryggen önskar jag inte ens mina fiender...

kram, kosmonauter!

jäklar! Snart tjugotusen...

2011-10-06T02:07:00.000-07:00

Snart är ni tjugotusen besökare?!
När jag kollade in för en minut sen stod det på 19090... kommer att ha tjugotusen innan månadsskiftet.

Ändå är ju det jag skriver inte särskilt intressant. Det är ju bara en massa gnäll och tjat om "stackars" mig. Jag lovar att skärpa mig och skriva något roligt. Jag tänker på vad broder Hasse Dahlgren sa en gång. Han slutade skriva för att han tyckte att han bara upprepade sig och tjatade om samma saker.
Jag tycker inte han gjorde det och saknar verkligen hans kåserier och blogginlägg.
när jag blir stor ska jag försöka skriva som honom.

Han är en bra snubbe.... fast han håller på packet.

Vilken jäkla vecka!

2011-10-02T07:03:00.000-07:00

Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så. Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.

Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar. Vilka fantastiska instrument!!!

De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.

Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,

The Funk Projekt...

2011-09-26T05:43:00.000-07:00

En gång för många år sen köpte jag en bas. Det var min allra första bas. En WESTONE thunder II!

Men i och med att jag började spela metal så ville jag köpa en tuffare bas. Jag visste inte särskilt mycket om basar, mer än att jag egentligen ville ha en FENDER, för det var ju vad Steve Harris och Jaco spelade på. Det fick bli en Soundgear från IBANEZ. Efter några år med den basen råkade jag komma över en Spector V! Men någonstans långt inne i mig fanns ändå drömmarna om Fender. Nåja, gagen började ramla in och plötsligt hade jag råd att köpa! Min första FENDER var en -72 P-bas. Min andra var en -99 (som blev stulen ur bilen när vi höll på att rodda in. Värdelöst!

För pengen jag fick ut på försäkringen köpte jag den FENDER'n jag har nu. En P-bas HOTROD. Alltså en P-bas med extra J-mick i stalläge. Sen, i och med att jag sålde huset så har jag köpt upp mig på fler basar. Det är Maruszczyk, BBQV, två Fenderbasar till och en avbandad sex-strängad bas... och så fick jag en galen idé. Min gamla WESTONE står ju kvar i garderoben och skäms. Kanske skulle man göra något kul med den?

Jag strippade bort alla sladdar, stämskruvar och det gamla fula stallet. Här ska in med nytt! Jag har en LUNDGREN HOT som ligger i en låda, som ska i. Så letar jag nu så smått efter en liknande som jag ska ha i stalläge. Inga onödiga rattar eller knappar utan varsin volym. That's it! Jag har också fått en galen idé om att avlägsna greppbrädan och montera in LED-ljus där de små korsen (eller vad det är) sitter nu. Idag kom även ett nyköpt (begagnat) stall som jag fick tag på av den fantastiske Basmartin på PRATABAS.

Jag vet inte om någon mer än jag är intresserad av hur det här projektet fortlöper men jag kan ju hota med att det kommer uppdateringar här då och då. Det är ju en bra grej att fylla skallen med när det känns lite tungt såhär på höstjäveln!

LEDLJUS? Ja, det är ju lite såhär jag har tänkt:

giv mig styrka...

2011-09-19T11:55:00.000-07:00

Jag vet inte om ni vet hur det är att lida av en höstdepression, men det är vad jag råkar ha. En ständig känsla av att inte ha lust med någonting. Jag vill inte gå upp på morgonen, jag vill inte gå till jobbet, jag vill inte träffa människor, jag vill inte vara den där roliga, mysiga, häftiga snubben som folk verkar tro att jag är.

Ett problem är att just nu står jag i läget där jag måste vara stark och den som ställer upp. Det finns så många som räknar med mig och jag är rädd att det går dåligt för folk om jag inte finns där... lite som en trädstam som man kan hålla i om det börjar blåsa.
Mina barn har det lite knepigt i plugget... det är läxor som inte görs, hemuppgifter som inte tas med hem och sena ankomster. Pappa är väl den som ska rodda till allting så att det funkar. Den enda som verkar riktigt stadig i sin tillvaro just nu är fanimig Maya och hon är tre år(!)

Jag tänker inte hänga ut mina barn mer än så, men det är rätt så knäckande att ständigt tjata på barnen att de ska ta med sig böcker och anteckningar hem från skolan varje dag och möts av bok- och anteckningslösa barn varenda jäkla dag... Deras undervisande lärare börjar ställa frågor och det känns som de börjar ana misstankar om att jag inte bryr mig om mina egna barn. Så är det såklart inte. Tro mig, jag försöker...

Jag har en mycket nära vän...
Hon har det inte helt enkelt just nu, med en släkting som just gått igenom två/tre infarkter på bara några dagar. Det är bara hon som orkar ta tag i hans problem, men i och med hennes egna situation blir det naturligtvis ohållbart för henne. Hon måste lösa sin egna situation gällande bostad och skolplats åt sina egna barn. Helst igår! Det är mig hon lutar sig mot, vilket jag är stolt och tacksam för, men ibland känns det som jag själv vacklar. Hon behöver en bil, som kan ta henne dit hon vill när hon vill och det har jag inte någon att erbjuda. Hon behöver pengar till att lösa sina problem och jag är inte säker på att jag kan lösa det åt henne tillräckligt fort. Sånt gnager på en gammal basist.

Jag har så ont i kroppen av stress, utmattning och oro inför hösten och vintern att jag t.o.m får ont av att andas. Det gör mig bara förbannad på mig själv... jag som är så stark och bra?! Ska jag inte ens palla med lite regn och skit utan att gnälla som ett litet barn?

Har en annan vän som litar på mig fullt ut, som ofta kommer till mig med sina problem. För henne är det enorma problem och jag håller väl med. Men jag orkar verkligen inte vara den där stadiga just nu, vilket stör mig otroligt mycket. Jag vill så gärna att alla ska ha det bra, men är det för mycket begärt att även jag ska få njuta lite...bara lite?

Ja, kanske... Jag kanske är så van att njuta av livet att varenda liten sten i dojjan blir till ett berg som man inte kan klättra över. Hmm... läser den där meningen och vet exakt vad jag menar, men tar inte för givet att du som läser kommer att förstå. Det spelar egentligen ingen roll. Jag skriver inte det här för att du ska tycka synd om mig. Det är nog mer så att jag önskar ett uns av förståelse om jag inte är så jäkla fantastisk som du tror att jag är.

Så var hittar jag styrkan som jag så desperat behöver?
Vem kan ge mig lagom med styrka att stå ut med mörkret, kylan, regnet, stressen, uppförsbackarna i livet?

Jag får SMS från vänner då och då, men jag har inte svarat... varför?
Ja, jag vet inte... har lite känslan av att jag helt enkelt inte vet vad jag ska säga... Det har ju inte med dem att göra utan jag orkar bara inte vara trevlig längre. Jag orkar inte....

Detta gör mig så förbannad på mig själv för jag VILL verkligen inte vara såhär nere. Det är ju inte jag?! Visst vet väl du också om hur det känns att se sig själv vara någon man inte är. Det är inte någon angenäm känsla.

Prova medicin? Prova ljusterapi? Prova... ja, fan vet?!
Kanske borde man, men jag pallar inte.

Äh...

När världar möts...

2011-09-16T04:15:00.000-07:00

Det var en gång två killar i Tumba utanför Stockholm. De gick i åttan i Björkhaga skola. Vi kan kalla den ena Kenta och den andra Jimmy. Detta är påhittade namn, även om killarna faktiskt finns och faktiskt gick på just den skolan just det här året. Det var 1986.
Det var en solig dag i Augusti och killarna hade just börjat skolan igen efter ett skönt sommarlov. En liten bit från skolan ligger Möllebadet.
Den här berättelsen äger rum där.

Kenta och Jimmy hade kommit överens om att cykla och bada. Det fanns snygga tjejer där, från andra skolor och polare från just Björkhaga. Det var som gjort för en lyckad dag på stranden. Som så många andra var våra vänner intresserade av musik. Självklart "ny" musik. Naturligtvis just den musiken man blev matad av på TV. Båda grabbarna bodde i Tuna, ett litet område i Tumba och lägenheterna hade ganska nyss fått kabel-TV. Man ägnade de sena kvällarna till att kolla in Headbangers Ball på MTV.

Kenta var rakt igenom hårdrockare, som så många andra på skolgården. Han hade massor av plattor (LP givetvis) med Saxon, Judas Priest, Accept och Iron Maiden. Jimmy som hade en äldre brorsa var mer inne på punk. Han fyllde sin skivback med plattor från Sex Pistols, Ramones, Clash och de svenska banden KSMB och Ebba Grön.

Jimmy spände bergsprängaren på pakethållaren och cyklade upp till Limporna där Kenta bodde. Han kom in i lägenheten och förklarade glatt att han gjort två blandband med riktigt bra punk som de kunde lyssna på när de kom till stranden. Kenta läste snabbt igenom de handskrivna etiketterna och konstaterade snabbt att ingen av låtarna var hårdrock. -"sån här skit ska vi inte ha med oss!" konstaterade han krasst. -"Vilken tur att jag också har ett blandband med bra musik!"...
Kenta visade stolt upp ett TDK 90 där hela Crusader (utom sista låten som inte fick plats) var inspelat på A-sidan och olika band var representerade på B-sidan.
Jimmy suckade och sa att man ju inte kunde lyssna på sån där skitmusik!
Såhär efteråt kan man ju konstatera att det är som gjort för trubbel. De två vännerna riskerade att bli osams p.g.a olika musiksmak. Sånt var väldigt viktigt 1986.

De stod i hallen och bråkade högljutt om musik. Kenta sa att punkare ju ser förjävliga ut med färgat hår, fult nerklottrade jackor med radikala budskap. Banden lät skit med alla sina politiska budskap om att göra revolution och sätta sig på tvären mot vuxenvärlden. Jimmy kontrade med att det var bara bögar som var långhåriga och sjöng i falsett. Gitarrerna bara fräste och trummorna bara bankade på utan att någon jävel förstod varför.
-"Rob Halford ser ju ut som en bög!" Sa Jimmy.
-"Men han sjunger bättre än alla dina idiotsångare alla dar i veckan" kontrade Kenta.
-"Johnny Rotten har i alla fall ett budskap" sa Jimmy.
-"Visst... se ut som ett fall för Beckis och låt som du skitit på dig" skrattade Kenta.

Så här höll de på. Snart började de knuffa på varandra och det var nära till ett regelrätt slagsmål. Så plötsligt, från ingenstans stannade båda upp och såg på varandra.
-"Vad fan ska vi lyssna på då?!"

Här är vad de fann...

Fy fan vad dåligt!

2011-09-11T05:06:00.000-07:00

Igår spelade RABALDER på ett bröllopsgig. Vi gjorde bra ifrån oss och hade bra ljud. Soundcheck gick alldeles utmärkt och ljuset såg ut att vara nära på tiptop. Spelningen skulle äga rum på Odelsala bygdegård. När vi svängde upp på gårdsplanen kom vi på att vi faktiskt varit häroch spelat förut.
Stiff fick för sig att orten hette Hardangervidda. Nära, eller hur?!

Efter soundcheck och snabbt snack med toastmaster Robin åkte vi därifrån. Hutten stack ut i skogen för att leta svamp, iMan åkte hem och hängde med sina barn. Jag och Stiff åkte till Stockholm. Det var ju HAMMARBY-dagen. Tyvärr missade vi allting, så vi drog till Chill vid Medis. Satte i oss varsin hamburgertallrik och pratade lite om roliga alternativ till hur scenen skulle kunna pimpas på ett fint sätt. Detta gjorde att vi bestämde oss för att besöka gamla anrika Engelen. Kanske kunde man använda TV'n bakom scenen som nån sorts interaktiv backdrop? Värt att kolla upp.

När klockan blev tillräckligt mycket drog vi tillbaka till Märstaskogen där bygdegården ligger. Festen var i full gång, med knasiga tal, allsång, tigerjakt och sånt. Eftersom klockan drog iväg så insåg vi rätt snart att vi bara skulle hinna spela 2x60 minuter istället för de 3x45 som vi lovat. Toastmaster Robin tyckte det var en bra idé.

När vi så började så kom det fram en herre och föreslog att vi skulle spela lite dansband istället för våra coverlåtar. Jag försökte förklara att vi inte är så bra på just dansband eftersom vi är ett coverband. Det skulle inte bli bra, helt enkelt. Men efter fler än en påtryckning började vi i alla fall på den där "Margareta". Måttligt bra, om man ska vara ödmjuk. Sanningen är att det lät förjävligt. Vi kan ju helt enkelt inte spela den sortens låtar. Vi har ett annat sound, ett annat sätt att spela och framför allt en helt annan attityd. Något som inte är så lätt att förstå, tydligen.
I andra set var det fullt på dansgolvet. Alla var jättenöjda och glada. Vi med! Det dansades och sjöngs med i varenda låt vi radade upp. Succén var total. Så kom vi fram till den där "Hejdå-funken" och vår dansbandsälskande vän ställde sig några decimeter från mig och sa att man inte alls behövde spela sådär många noter. Detta var mitt i mitt eget lilla bas-feature så jag kom av mig en smula... jag försökte rädda situationen några gånger men blev avbruten gång på gång av honom. Han sa med hög röst att vi var förjävla billiga som inte ens kunde spela dansband. Jag gjorde ett försök att ignorera honom och avslutade showen så proffsigt jag kunde. Alla andra applåderade och ropade "EN GÅNG TILL"
Klockan visade att vi hade ungefär tre minuter på oss att komma med ett extranummer så Stiff drog igång "Purple Rain"...
De dansade och sjöng med... ja, inte dansbandsfarbror förstås...
Han berättade för oss, en efter en (fortfarande MITT i låten) att det måste vara saxofon och inte så många toner....

Vi avslutade, tackade för oss och stängde av. Då kom det...
-"Fy Fan vad dåliga ni är!"
Hur fan kan man kalla sig för musiker egentligen?! Så jäkla billigt!!!

Jag frågade honom då varför han inte bokade ett dansband om han nu ville ha ett dansband. Det hade han inget svar på.
Tur ändå att ALLA andra på festen uppskattade lite RABALDER...

Alla dessa läsare?!

2011-09-07T06:53:00.000-07:00

En snabb titt på min bloggöversikt visar att jag har 17972 klick. Det betyder alltså att ni varit och läst här på min blogg nära på 18000 gånger. Det var som fan?!

Tack, eller vad man ska säga...

Skriver igen, när jag får tillbaka skrivlust.

Jag...större än..?

2011-09-02T10:56:00.000-07:00

Ibland får jag känslan av att jag borde ha varit något mer än vad jag är. Detta är väldigt motsägelsefullt eftersom jag samtidigt känner mig rätt liten och betydelselös då och då. Jag är inte direkt något fan av jantelag, men hör mig själv ändå säga något i stil med -"äh, inte är väl jag så bra.."
Undrar varför det är så?!
Jag VET att jag är bra på en hel del grejor, men exhibitionisten i mig måste få det bekräftat så ofta att jag själv blir trött på mig själv.
Det slog mig igår, på väg hem från ett företagsgig. Spelningen gick bra och de som var där var nöjda. Men ändå kändes det som jag borde ha gjort något annat någon annanstans. Med några andra.
Jag älskar grabbarna i bandet, de vill jag aldrig byta bort. Det handlar inte om bandet... Inte heller om spelningarna. Jag hävdar att jag inte är såvärst mycket bättre än någon av dem. Men jag skulle kunna ge så mycket mer på en annan scen. Jag vet det.

En annan grej är ju det här med att vara pappa.
Jag får höra av folk som sett mig i min papparoll att jag är fantastisk på alla sätt och vis. Faktum är att jag ju skulle göra precis allt för barnen. De vet att jag jobbar häcken av mig för att de ska få det så bra som möjligt. De vet att min kärlek är helt ovillkorlig. Och ändå så kan jag verkligen inte få ungjävlarna att lyssna på mig. De tittar knappt på mig när jag ber dem hjälpa till att duka, eller plocka undan sina kläder eller det där vanliga. När jag så har bett dem fem gånger snällt, och två gånger med höjd röst... HELT UTAN REAKTION, så är det (tycker jag) inte så konstigt att det rinner över och jag börjar gapa och skrika på dem. Då ser de närmast chockade ut... Jag känner mig som en usel farsa på så många sätt.
Först för att jag inte når fram, efter att ha liksom bjudit först, sen inte genom tjat utan först med gap och skrik får jag dem att lyfta på häcken och göra sånt som borde vara självklart. Jag önskar ju bara att de ska vara stolta över mig, och nästan skryta på skolgården om vilken bra farsa de har.

En sak till.
Jag känner en sorts empati att hjälpa alla jag bryr mig om, och tänker på. Jag försöker att lyssna på mina vänners problem. Det kan vara en elev som inte vill prata med kurator, föräldrar eller så... Då väljer de kanske mig. Smickrande och jag försöker göra vad jag kan för att lyssna och komma med smarta tips. Det kan vara jämnåriga som har det knepigt med make/maka eller flickvän/pojkvän. Fan, man är som en frågespalt i nån sån där veckotidning för tonårstjejer. Haha...
Men ärligt... det är nog mitt egna behov av bekräftelse som skiner igenom, genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv. Eftersom DÅ blir jag viktig för någon.

Ja, jag har inga svar på varför det är på det här sättet. Låg självkänsla i kombination med ett bekräftelsebehov från helvetet, kan vara svaret. Har ni något bra svar...?

Önskar bara ibland att jag slapp känna mig sådär envist otillräcklig här och där...
Lite mer:

Facebookstatus igen...

2011-09-01T03:39:00.000-07:00

Tarzan Rabalder
‎Doug Pinnick!

Tarzan Rabalder
‎...
Hey!! I'm gonna call up work and say I'm dead!
-That's a wrong move
Turn on the T.V. and forget
-But that's a wrong move
Call up the cops'n'confess
-No that's a wrong move
'Coz I'm out on the wrong side of the bed
-Hey, that's a wrong move

Tarzan Rabalder
Fanihelvete... Sätt ut publiken på plan istället.... DÄR visas det hjärta och passion. Vi suger på plan men är fan kung på läktaren. Den sången trots det underläget. Unikt!
Tarzan Rabalder
Det är så dåligt att JAG skäms... Fast det är andra som borde...
Tarzan Rabalder
‎...
Maya: Får jag gå ut nu?
Jag: Näe, du är ju sjuk i magen.
Maya: Det är jag ju inte alls.
Jag: Men du har ju kräkts hela natten, och hela morgonen i soffan.
Maya: Du kan va kräks...
Tarzan Rabalder
‎....is the official kung av magsjuka... Maya och Robin Olsson står för underhållningen
Tarzan Rabalder
‎...
The light to replace the day
Is ten shades of gray
A kiss removes the skin
Shows you where you've been
Under the ultra-violet ray
A rule every fool obeys
Hold up your name in fire
- Before it rains...

Tarzan Rabalder
Såg alldeles nyss en hök. En liten rackare. Coolt!
Tarzan Rabalder
Futterwacken....
Tarzan Rabalder
‎...
You must be sure that the girl is pure
for the Funky Cold Medina
Tarzan Rabalder
Glömde ju att tjacka ägg!!! Vilket jäkla ägg man är....
Tarzan Rabalder
Silly Putty... Så är det bara
Tarzan Rabalder
Laddar för en gubbjävlaträff...
Tarzan Rabalder
säger Fender, föfan...
Tarzan Rabalder
‎...
roller i ett dubbelspel, vem har rätt och vem har fel
svårt att skilja sött från surt, ingenting är som förut
vem är fan och vem är gud, hela tiden nya bud
och ingenting är längre som förut...
Tarzan Rabalder
det blev visst en white russian på ballen också... hur kan man vara arg då?
Tarzan Rabalder
Tror fanimig att jag pangar till Anchor ikväll och gluttar på Heavy Duty... Skaru med?
Tarzan Rabalder
Sätter mig på ballen en stund och skriver skitarg text...

Gubbjävlaträff...

2011-08-26T03:47:00.001-07:00

Imorgon är jag värd för en gubb-träff. Den skulle ha ägt rum tidigare men ni vet hur det är. Spelningar, semestrar och grejor satte olika käppar i olika hjul.

Bjudna "gubbar" är Leiding, Ted, Pontus och hans brorsa Pälle.
Ted ville visst kinesa här, för han skulle ut och glida med hojen imorgon.

Här berättas det hur skön kväll vi hade förra gången hos Ted!

Nu är jag på väg ner till Centrum för att handla inför imorgon. Lite bira, lite starkt kanske och lite bra mat. Ni får njuta av lite skön NIACIN sålänge. SKÅL, kompisar

Samma saker men på olika sätt

2011-08-24T07:58:00.000-07:00

Jesus och Mohammed satt och blaska' i en bar
De hade träffats för att komma fram till ett och annat svar
Så Jesus drog en Jäger och sa - Mohammed eru me
på att slå samman våra påsar å ena våra led?
Mohammed nicka' glatt och inhalerade ett bloss
Och sa - det finns en massa saker som tycks förena oss.
Vi ger cred till Abraham å saknar förhud båda två
Så låt oss ena våra led, tänk så många fans vi skulle få
Så skakade de hand och beställde in en vända till
Och som polare de blivit slog de en gemensam drill
Vid pissrännan sa de - Skönt att tjafsandet är slut
Vi kommer dominera, att vi inte tänkt på det här förut?!

Vi säger samma saker men på olika sätt
Vi säljer samma löften om en himmelsk biljett
Uppdiktar samma sagor som ska ge oss rätt
Att säga samma saker men på olika sätt

Sen tog de in en vända till och dunka' lite rygg
Satt och plussade korancitat och snack om sila mygg
Det blev mera glas på bordet, ja de blaska' till rejält
De var enade som aldrig för allting artade sig väl
Då ropade nån på dem från ett bord ett stycke bort
Där satt Buddah med en GT och Gazetta Dello Sport
Han sa - jag slår mig ner hos er och snackar lite skit.
De nya kompanjonerna vinka' över honom dit
Så sa Mohammed - Lyssna, vi har världens grej på gång
Här är kapitel nummer ett i vår framgångsföljetong
Buddah lyssna' idogt på den marknadsstrategi
som profeterna drog upp och kalla' världsmoralsregi:

Vi säger samma saker men på olika sätt
Vi säljer samma löften om en himmelsk biljett
Uppdiktar samma sagor som ska ge oss rätt
Att säga samma saker men på olika sätt

Så Buddah sa - det låter som en lysande idé
Javisst, sa Jesus...kanske blir du partner nummer tre
Buddah svara' nej tack, visst... det kunde varit kul
men jag har fullt upp med att rodda fram en skiss till hjul
By the way, ni har väl en logga till er verksamhet?
Jesus sa att korset är en tung publikmagnet
Mohammed blängde surt och sa - det räcker inte till
en halvmåne är nyckeln för att få dem dit du vill
Jesus gav en putt och sa - jag börjar lacka ur
Mohammed kavla' upp och gav en höger i retur
Snart veva' dem för fullt och Buddah skyndade sig ut
och suckade lakoniskt att vi sett det här förut

Vi säger samma saker men på olika sätt
Vi säljer samma löften om en himmelsk biljett
Uppdiktar samma sagor som ska ge oss rätt
Att säga samma saker men på olika sätt

Sverige – Vi säger samma saker men på olika sätt

Festivalen 2011

2011-08-21T05:46:00.000-07:00

Så var den avklarad. REUNION BOTKYRKA 2011. Det var andra gången vi gjorde den här festivalen, första gången var 2008 och det gick så bra att vi ville försöka oss på en till. Även denna gång var det helt enkelt en succé. Festen går kort sagt ut på att samla folk från förr för att spela tillsammans och ha så jäkla roligt som det går. Förra gången var det nästan 3000 besökare, men jag tror inte det var lika många den här gången. Mest beroende på vädret skulle jag tro.

Min roll, och mitt jobb på den här festivalen var enkelt... trodde jag.

Allt jag skulle göra var att presentera alla band på ROCKSCENEN. Som en sorts konferencier, kan man säga. Visst låter det lätt?! Men min enkla lilla uppgift till trots gjorde att vi låg sjukt före i tidsschemat. Jag insåg att det berodde på mig. Såhär, Alla banden hade ungefär 30 minuter var att uppträda på. Mellan banden var det 15 minuters "changeover". Nu är det så i praktiken att ett band tar ungefär tre minuter på sig att komma av en scen, och ungefär samtidigt kliver nästa band på. Det tar också ungefär tre minuter. Alltså: Sex minuter..MAX! Detta gör i runda slängar att det är tio minuters död tid. Jag (ivrig inför min uppgift) kastade mig upp på scen och presenterade nästa band så fort de var klara.
Detta gjorde naturligtvis att efter fem-sex band låg vi långt före i programmet. Jag klandrar mig själv!
Här är det coola bandet Cartago!

Jag kom in på området vid halv två, ungefär. Det regnade. Jag placerade mina grejor i backstage-tältet och fick en säkerhetsgenomgång. Det regnade då med. Efter genomgången hade jag ett snabbt möte med scenansvarig och områdesansvarig. Vi satt i tältet eftersom det regnade. Så var det dags för insläpp. Klockan hade hunnit bli 16.00 och självklart regnade det. Första bandet gick på strax före 17.00... då regnade det. Men så hände nåt... Vid sextiden så sprack det upp och vi fick några stackars solstrålar på oss.
Självklart gick tiden så fort att innan vi hann säga soundcheckskontroll så hade det blivit mörkt.

Mot slutet av kvällen kom en full och glad Mr Stiff och knackade mig på axeln. Han hade varit och åkt Mälaren Runt. Sen hade han visst dragit hem och tagit några bärs.... eller, ja... fler än några skulle jag tro.

Bästa Ted gav mig skjuts hem innan han skulle iväg på efterfest med FACESHIFT och ETERNAL OATH. Jag fick frågan om jag ville hänga med, men eftersom jag får hit ungarna idag så valde jag att stanna hemma.
Tack, ni som var där!
Osis... ni som inte var det!

REUNION 2011

2011-08-17T03:19:00.000-07:00

Bröder och systrar, välkomna till REUNION BOTKYRKA!
Nu laddar jag upp för sommarens kanske sista storfest.

För er som läst mina kluddiga inlägg vet kanske att jag var lite inblandad i REUNION 2008. Ni kanske minns att jag spelade på REUNION 2010, med Beatles-tema.

När jag i år fick förfrågan om att vara konferencier på rockscenen så tackade jag självklart ja direkt.

Jag kommer naturligtvis att skriva något lattjo om festen, på söndag eller så....

London dag 4

2011-08-12T01:59:00.000-07:00

Så var det hemgång och slut för den här gången i London för mig och Felicia. Vi vaknade, åt frukost. Fnissade lite åt tjejerna som VARJE morgon frågade oss såhär:
-"would you like some toast?"
-"white or brown?"
-"what roomnumber?"

Alltså... Hotellet har tjugofyra rum. Bara två från Sverige. Det var kanske fem människor som åt frukost på det här hotellet. Hur jäkla svårt kan det vara att komma ihåg att vi bodde på B2? Att vi ville ha toast och att det skulle vara vitt bröd?!

Efter frullen städade vi ihop våra grejor, packade vettigt och checkade ut. Vi småpromenerade lite runt innan vi satte oss på tunnelbanan ner till flygplatsen. (Hela tunnelbanesystemet är FANTASTISKT i London... om man står ut med att det låter utav helvete)

När vi kom ner till Heathrow fick vi vänta en stund på att få checka in, så Felicia valde att öva på ukulelen igen.

Väl innanför boardinglinjen gick vi loss och shoppade igen, som dårar!
Jag köpte en liter Laphroaig och Felicia köpte en klocka. Dessutom handlade vi till Marie och barnen såklart.

På flyget var det lugn och ro. Men det var bara manlig personal på flyget. Det har jag aldrig varit med om förut. Kul!

Nu är det snart Billys tur att göra en resa till någon europeisk stad med farsan...
Ibland har man tur!

London dag 3

2011-08-12T01:32:00.000-07:00

Den här dagen tänkte vi ägna åt lite vad som föll oss in. Jag hade planer på HARD ROCK.

Felicia hade siktet inställt på mer shopping. Vi fick båda som vi ville. Vi tog tunnelbanan upp till Piccadilly för en mysig promenad runt i Soho. Jag var intresserad av Denmark Street efter ett tips jag fått på PRATABAS. Det var nämligen där alla musikaffärer skulle ligga. När vi hittade den så gick vi in och ut i alla små mysiga butiker efter att ha känt på olika gitarrer och basar. Jag föll för en bandlös gammal Fender. Kolsvart. Tyvärr tog jag inga bilder på den. Däremot köpte Felicia en notbok med låtar av Bruno Mars. Sånt sponsrar jag gärna! Framme vid disken hittade jag en penna formad som en G-klav och hörde mig själv säga att hon kunde ju köpa den också. Felicia är nu uppe i fyra pennor från souvenirbutiker.
I en liten skön butik med acke-instrument hittade jag en ukulele! En svart med mik!

notera les Paul-cutaway!

Vi åt och drack gott på Hard Rock, pratade lite med den svenska bartjejen innan vi tog bussen tillbaka. Felicia ville ju så gärna sitta på övre däck, längst fram. Farsan lyder!
In på hotellet igen och dumpa de nya sakerna vi köpt och sen stack vi till RIPLEY's på Piccadilly... Där fick vi titta på massor av bisarra och sjuka saker. Lite tråkigt att det inte fanns några "äkta" freakshows. Allt var på antingen bild, video eller som vaxdocka. Lite synd....

Felicia var i extas i alla fall. Hon sprang runt bland knasiga statyer, kossor med fem ben, katter med två huvuden, fakirer och svärdslukare.

150x150 tavla gjord av otuggade tuggummin....

skulptur gjord av tuggade tuggummin...

Det finns fler bilder på min FACEBOOK-sida om man orkar kolla på sånt....

Efter besöket på RIPLEY's åkte vi tillbaka till hotellet och övade på att spela ukulele. Jag skrev upp alla grundackorden och Felicia lärde sig plocka ut några låtar. Bra sysselsättning när staden utanför fönstret brinner.

London dag 2

2011-08-12T00:47:00.001-07:00

Dag två i denna fantastiska stad skulle ägnas åt shopping. Det var ju trots allt därför vi åkte hit. Jag hade fått tipset att åka upp till Camden Market. Där kunde man hitta samma prylar som nere i city fast billigare och sålda av roligare människor. Det var ju alltså givet att Felicia och jag skulle åka dit.

Jag kollade hela tiden på nyheterna på hotellrummet för att känna av upploppen och kravallerna. De hade klampat igenom just i Camden kvällen innan. Men jag kände att det borde ju vara lugnt på dagarna. Upp till Leicester Square igen med Piccadilly line. Byte till vad-den-nu-hette för några stationer till. Så klev vi av... Det var som att komma till ett annat land. När Kensington är grått, lite slitet och ganska tråkigt är Camden dess raka motsats! Här var det färger, ljud, dofter och intryck som fick både mig och Felicia att nästan ta ett steg bakåt. Vi köpte massor av coola grejor. Skor, tröjor, solglasögon och bälten. Jag fick även tag på några coola målningar (digital art) som ska hänga i köket hos mig.

Hittade även en riktigt ball butik som sålde väskor. Kanske ska ta och handla en ny gigbag?

Seriöst, det fanns en butik som sålde sneakers, väldigt billigt och kanonservice! Jag tjackade ett par svarta all stars till mig, ett par rutiga till Felicia och ett par blåa till Maya för bara £110.
Det är ungefär 1100:-

Vi käkade på ett av alla thaiställen i Camden, för det har jag hört att man ska. Sen fick vi tipset av flera av butiksägarna och de andra ute på gatorna att det var nog dags att åka ifrån den här stadsdelen. Poliserna hade börjat spärra av gator, några butiker hade valt att stänga tidigare och sätta upp plåtar och träskivor för sina skyltfönster. Snart var det dags för idioterna att förstöra, elda, sparka och slå sönder London en gång till. Vi passade på att åka till hotellet och mysa framför TV'n och nyheterna. Det var liksom lagom spännande...

London dag 1

2011-08-12T00:19:00.001-07:00

Ja, vi åkte till London. Jag och Felicia. Stack i måndags och kom hem sent igår kväll. Det var hennes första resa utomlands överhuvudtaget och min första resa med barn. Spännande.

Här är Felicia på flyget ner. Glad, förväntansfull och ivrig att komma upp i luften. Väl framme på Heathrow köpte vi biljetter till kollektivtrafiken så vi kunde ta oss fram och tillbaka genom stan som vi ville. Upploppen hade just börjat kvällen innan vi åkte ner så det förklarade väl varför det var poliser lite överallt som såg lite stressade ut. Till slut hittade vi rätt tunnelbana och klev på. Jag vet inte om ni varit i London och åkt tunnelbana, men JÄVLAR vad det låter på detta annars så smidiga färdmedel.
Jag hade redan innan kollat in var vi skulle bo, men tänkte helt galet så vi klev av vid fel station. Det var helt enkelt vara att vänta på nästa tåg och på nåt sätt hitta rätt. Det gick bra efter ett tag.
Hotellet vi bodde på heter ABCONE HOTEL. Ett litet trevligt bed-and-breakfast nära stationen.
Vi kom in tidigare än vi skulle, så vi skeppade in väskorna och gick sen ut på stan för att se vad som fanns för två dårar från Sverige. Felicia gick loss på ALLA souvenirbutiker i hela jäkla stan tror jag. Hon tittade på pennor, glasminiatyrer av Big Ben, t-shirts, koppar, askfat, block, dockor, leksaksbilar, mer pennor och fler miniatyrer av Big Ben, ännu fler koppar och nallebjörnar och skit.

Look kids, Big Ben... and house of Parlament....

Efter en liten promenad kom vi fram till Leicester Square. (Fler souvenirbutiker)... Där fick vi se en gatuartist. Skön snubbe som kunde typ vända ut och in på sig själv. Hans näst sista nummer var att han ståendes, böjd vid midjan kom igenom en tub som var bara 15 tum(!)

Därefter kröp den lille jäkeln in i en glaslåda som bara var en halvmeter i kubik...

OCH STÄNGDE!!!

Efter den showen åkte vi tunnelbana tillbaka till våra kvarter vi Kensington och hittade en liten pizzeria som vi käkade middag på. Efter maten var ingen av oss särskilt svårsomnad.
Dag ett i London var avklarad!

Gig på Djurgården.

2011-08-07T02:23:00.000-07:00

Ja, vi skulle spela på AQUARIUM på Djurgården. Ett bröllop minsann. Min första tanke var att det kändes lite dagis att ordna festen just där. I cafédelen på ett jäkla fiskmuséum.

Det stod såhär i mailet:
17:30 - Båten lägger till vid Allmänna Gränd för upphämtning av trubadur samt personal som ställer iordning inför brudskålen.

Det visade sig att det var JAG som skulle vara trubadur... Inga problem egentligen. Det enda jag tänkte på var att vi hade lite kort om folk som kunde bära. Stiff och Hutten fick sköta nära på hela inroddning och uppställning av RABALDER-grejer. Vår lilla sköna trumslagarpojke iMan är nyopererad och kan varken lyfta eller ta i för mycket.

Så medan mina kumpaner fixade till vad man skulle kunna kalla för scen stack jag iväg med en liten färja med alla bröllopsgäster. Jag skulle spela lite trubadurlåtar i sisådär 45 minuter. Här kommer ett pyttelitet problem. Jag hade ingen förstärkning alls. Bara jag och en gitarr. Vet inte om ni tänkt på hur jäkla mycket en båtmotor låter när man inte har chans att överrösta?! Jag gjorde lite vad jag kunde och det kändes som dynamik var något jag fick strunta i. Det var bara fullt läge på allt. Hårda anslag på guran och nära på skrik på sången för att kunna höras över salongen. Detta gjorde såklart i sin tur att publiken, gästerna... inte riktigt brydde sig om vad jag gjorde. De hade fullt upp att småprata med varandra och för egen del överrösta båtmotorn.
Men så... plötsligt... när jag spelat i kanske en halvtimme så kommer det fram tre, fyra manliga gäster och ställer sig och faktiskt lyssnar på det jag gör. Jag fick applåder, vilket såklart i sin tur ledde till att fler och fler började lyssna på mig. Kul!
När vi kom iland igen så skyndade jag mig upp till "scenen" för att koppla in basen och hjälpa till med det sista. Nu skulle vi ju bara inte synas på tre timmar. Enkel match... Vi drog till ENGELEN en stund. Det var iMan som fick köra eftersom han ändå inte kunde bära liksom efter giget. Han kunde ställa sin bil vid Slussen och köra direkt hem efter spelningen.

På anrika ENGELEN var det inte mindre än Farbror Fläsk som stod för underhållningen. Sjukt mysiga snubbar. Eller... Det var väl egentligen bara Björn (sång) kvar. De andra var vikarier och inhyrda. Keyboardisten, som jag tyvärr glömt namnet på var magiskt bra!
Vi kunde ju inte stänna så länge, utan lyssnade klart på första set innan vi gick ner till klassiska Djurgårdsfärjan för en liten båtresa över till giget.

Själva kom vi inte igång förrän nästan en timme efter utsatt tid. Det tar ju tid att fika och sånt, särskilt när man är på bröllop. Men jag satt och njöt av den vackra utsikten... tropisk värme, palmer och vattenfall och en vy över Södermalm... sämre kan man ha det.

Vi spelade 3x45 minuter... Jag brukar ju hålla i låtval och mellansnack och tycker själv att jag fick till det ordentligt bra, flera gånger. Gästerna, brudparet och personalen verkade verkligen gilla RABALDER. Det har nog att göra med att vi hade fått till ett så riktigt bra ljud. Det lät verkligen dyrt, om ni förstår... Synd bara att det var så trångt, för jag hade gärna spelat över lite, ni vet, med fåniga små danssteg och bjuda upp folk på scen och sånt. Det hade verkligen varit kul och uppskattat.

Efter spelningen så packade vi ihop allting och fyllde RABALDERsläpet. Jag hoppade in i baksätet och tittade på klockan... 03:23... nåja, tur att man var i Stockholm i alla fall.
Nu är det söndag och jag väntar på min fina dotter Felicia. Hon ska sova för vi åker ju till London om några timmar.

Passar på att lägga upp sköna katten Frecko's band The SUPERJAMS

Det här med att hålla på BAJEN

2011-08-05T01:10:00.000-07:00

Det är fanimig inte någon lek.
Jag håller på Sveriges kanske sämsta lag i näst högsta serien. Inte sett till tabellplacering utan sett till vad som förväntas av laget och föreningen.
Vi som håller på BAJEN är inte vana att vinna. Vi är vana att slå underifrån och allt som oftast gå från arenan med tre pinnar back.

Ska man se det ur en sportslig synvinkel så är det inget annat än katastrof. Vi har bra killar på plan som SKA leverera. HAMMARBY IF har köpt in gubbar som SKA göra mål, jobba framåt och vinna varje match. Svårare än så är det inte.
Varför gör vi inte det då?
Jag har inget svar på det, men det ser ju ut som killarna på plan liksom har gett upp. Det ser ut som de inte VILL vinna. Man kan inte springa häcken av sig bara till halva planhalvan... då blir det inte något mål.
BAJEN ställde upp Runa, Pålle, Maic, Sinan och de andra och lik förbannat torskar vi mot vilket jäkla brögäng som helst. Vafan?!

Så vad är det som gör att nästan tiotusen supportrar fortfarande kommer till Söderstadion på matchdag?
Min gissning är att som det stod på en banderoll för några år sen...
våra färger går inte bort med terpentin
det är skillnad på en BAJARE och ett djurgårdsglin

Vår passion för klubben, spelarna, varandra, färgerna och allt det andra känns som något mer än vad andra supportrar känner för sina lag. Det är tradition. Det är också tradition av klubben att ge tröjnummer 12 till fansen på läktaren. Ni kommer aldrig se en spelare med det numret på gräset. Det är VÅRT nummer.

Så varför har man en sån passion för ett lag som bevisligen inte kan vinna? Ja, fan vet...
Men Lasse Anrell skrev det rätt bra tycker jag:
Att vara HAMMARBYARE är lite som att gå med en miljon i sedlar i en plastkasse. Man vet om det, och det är en hemlis. Det gör en glad och det syns på en. Andra skulle vilja vara du, för de ser att du vet något som de inte vet. Du HAR något som andra inte har.

SKÅL FÖR BAJEN!

(alla bilderna är lånade)

Semester

2011-08-01T02:06:00.000-07:00

Kanske är det nu dags att på nåt sätt summera sommaren och semestern såhär långt. Jag gjorde en lista på saker jag gjort sen skolavslutningen. Den kommer här:

Inget särskilt.

Eller äh, visst har jag gjort saker... Jag tog med barnen till GRÖNA LUND, jag har hängt med några av barnen i stan. Jag har köpt en egen studio. Jag har köpt några basar. Jag har varit på basträff. Jag åkte till Borlänge och spelade. Jag har varit på fotboll. Jag har hängt med många roliga vänner. Jag har läst, lyssnat på musik, sett film, skrivit och verkligen tagit det lugnt.
Men för mig är det viktigt att inte stressa runt på ledigheten. Man ska ta sovmorgon, vara uppe så länge man känner att man har lust. Man ska helt enkelt ta det lugnt.

Idag är det måndag och många av mina vänner går tillbaka till jobbet nu idag. Själv har jag två veckor kvar... tänkte ägna mina sista dagar i ledigheten ungefär såhär:
Beerfest -11 och London med Felicia.

Det är en polare från PRATABAS som skapat den här traditionen och vi är visst inne på det fjärde året nu.
Igår var jag på trädgårddsfika i basismens tecken. Hemma hos självaste Roland samlades nio gubbar (och gumma) för att fika och känna på varandras basar och pedaler. Jag har nu ett svårt ha-begär efter en vit LIGHTHOUSE...

Roligast på basfikat var nog när Sunken från LIBRAH skulle testa en Mammoth-clon med Gate på MAX, tone på MAX och drive på MAX... lät förjävligt eftersom han bara fjuppade på basen.
Många skratt!

ungefär såhär kunde det ha låtit... Grannarna älskar Roland idag.

Har haft sällskap av Lotta och hennes två döttrar några nätter här nu. Det är mysigt att kolla på film och hänga hela nätterna med någon man uppskattar och tycker om.

HURRA!!!

Kram, mina vänner..

Jaha ja...?

2011-07-28T05:50:00.000-07:00

Har tappat dagar... eller egentligen inte tappat bort några dagar, utan mer tappat fokus på vilken dag som är vilken. Det är väl det som är semester på riktigt?
Varje dag är liksom fredag eftermiddag.

RABALDER har kommit igång igen efter ledighet. Skönt på många sätt. Vi var uppe och gjorde Borlänge osäkert på Liljan. Det var kul! På fredagen hade vi riktigt dåligt ljud, med rundgång och annat elände. Men gode herr Robban M löste det åt oss på lördagen. Hotellet var väl inte så jäkla kul, men det fick duga.

Barnen åkte med Marie till Skara Sommarland. Tydligen har de sjungit på Karaokee, alla fyra(!) vilket gör en pappa stolt. Hade ju varit lattjo att få vara med och se det.

Ikväll blir det grillbuffé på Hågelby. Hoppas regnet håller sig på någon annan plats just ikväll...

Tjenare!

Det ska vara lätt att leva...

2011-07-15T08:15:00.000-07:00

Och det är det.

Bra musik, gott öl och hyggligt väder. Fixade pass till Felicia och mig nu så nu är det bara att boka London-resa. HURRA!

Det ska bli shopping för henne och pappa betalar.
Nån som har några bra tips för en tolvårig tjej? Liksom vad ska hon se, göra och tänka på?

Just nu njuter jag av en Oppigårds pale summer ale. Det är jag ju värd.

Kram, vänner...

Om att lida på Lida....

2011-07-03T00:48:00.000-07:00

Jag tog med mig alla fyra barnen till Lida igår. Det var dags för countryfestival. Själv har jag aldrig varit på den festivalen men jag har hört att det brukar vara rätt så kul.
Vi tog tåget från Tumba till Tullinge. Där fanns det en abonnerad buss som tog oss direkt till festivalområdet. Smidigt! Barnen var på strålande humör, vilket naturligtvis smittade av sig på farsan.

Det första vi kollade in var nån sorts basketboll-i-korg-grej. Robin kirrade två av tre bollar och vann en popcornstrut. Solen sken precis på det där sättet man lovade på nyheterna att den inte skulle göra. Bra gjort, solen!

Vi gick upp till liksom slutet av området där man satt upp ett ambulerande tivoli. Sju biljetter kostade 200:-, farsan köpte tre såna remsor.
Alla nöjda!

Vidare ner till cowboyhatt-ståndet där Felicia, Billy och Robin fick varsin "äkta" cowboyhatt. Snygga, för att vara liksom knalle-marknad... Vi mötte Teresia och hennes fina familj och käkade glass ihop. Kul att träffa henne sådär lite spontant. Vid sexrycket gav vi upp och tog den abonnerade bussen tillbaka till Tullinge station för att komma tillbaka till gamla fina Tumba. Jag bjöd ungarna på pangmiddag på restaurang...nåja, Sibylla vid TB's... Men de var nöjda.

Därefter var det en trött, men glad familj som stapplade uppför backen mot Storvreten och lägenheten. När vi kom hem hällde vi ut oss i sofforna och kollade på tv6 play... underskattad underhållning, tycker jag.

Inser att jag borde ha...

2011-07-01T13:05:00.000-07:00

kluddat i något här för länge sen. Fast det blir nog så på sommaren att man inte tar sig tid att sitta och skriva oegentligheter hela tiden när solen står som spön i backen.
Jag har fått ordning på studion nu. Jag har fyra låtar typ klara... eller njae, de är färdigskrivna och inspelade. Men jag vill nog lägga om lite saker här och där. Jag inser sakta men säkert att det är ju just därför jag inte gillade att vara i studio förr i tiden. Det blir ALDRIG som man tänkt sig. På't igen ba... Första låten jag la på CD var till Marie... Hon fick den idag när hon lämnade över barnen.

If I didn't have you I wouldn't have a thing
if I couldn't stay true it wouldn't mean a thing
that's why I'm telling you, you were my everything
My everything...

Gråtblödigt så det förslår... men smäckra chorusguror och trestämmig sång gjorde susen, tror jag.

Nu ska jag ut på ballen och njuta av en Sweet Dublin... (googla om ni har lust)

kram

Berlin del 4

2011-06-20T01:38:00.000-07:00

Så var det söndag och dags att lämna denna knasiga stad. Vi samlades i lobbyn vid tio. Eller... Jag och Fabbe gick för att lösa biljett 9.40, ta ut lite pengar och så... Sen upp på rummet för att plocka ihop grejorna, och då visar det sig att Fabbe inte hade riktig koll på var han hade pass, medicin och sånt. Det blev lite stressigt. Men vi grejade det.
U-bahn till Berliner Strasse, för att ta bussen till flygplatsen. Såhär efteråt kan jag bara konstatera att ALLT har bara funkat. Tyskarna har verkligen koll på funktionalitet. Hur det är med servicemind och estetik kan vi ju låta vara osagt.
På flyget, jag hamnade brevid Per och sämre sällskap kan man ha.
Framme i Stockholm var allting också väldigt smidigt.
Jag var hemma i Storvreten nånstans på eftermiddagen. Kläderna i tvättmaskinen, mig själv i soffan innan barnen kom över från Marie.

SÅ ska en helg vara.

Berlin del 3

2011-06-20T01:04:00.000-07:00

På lördagen vaknade jag av hotellpersonalen som hade för avsikt att städa runt i rummet. Det här var vid tiotiden ungefär. Äntligen fick jag nytta av mina bländande språkkunskaper och förklarade vänligt att hon kunde komma tillbaka "später". Det hade hunnit bli bra jäkla varmt i rummet så vid tolvtiden gav jag upp, gick upp och gjorde upp med mig själv. En dusch och en promenad till kvartersbutiken för att handla juice.
Fick ett SMS av Ulrika som hade lite tråkigt, och hon föreslog en fika eller så på stan. Vi åkte S-bahn och U-bahn till Alexanderplatz. Vi hittade fram till en mexikansk restaurang där vi tänkte käka lite. Man har grymma hamburgertallrikar på CANCUN i Berlin. Riktigt trevlig personal och ett riktigt trevligt bemötande fick vi också. När vi hade käkat och druckit ett par bira på uteserveringen öppnade sig himlen och det formligen öste ner. Vi bad att få betala och väntade på uppehåll. Precis när vi rest oss upp och tänkte dra kom nästa skur. Den var bra mycket värre än den första så det var ju bara att söka skydd inne på restaurangen. Där råkade vi köpa ett par Bloody Mary och den trevlige bartendern bjöd på Tequila Margarita. Det lustiga var att det var EFTER att jag sagt att vi kommer från Stockholm och att vi har sponsrat hans land med bra fotbollsspelare. Vi pratade om Erkan Zengin, Kennedy och Linderoth. Han ville också nämna Elmander. En bra snubbe, den där bartendern.

Det kryllar av björnar överallt i Berlin. På flaggor, skyltar och annat. Jag tror att björnen är någon sorts stadsvapen. Ungefär som Stockholm har St. Erik.

Efter vår trevliga stund på CANCUN tog vi alla tåg tillbaka till hotellet. Där fick vi höra att alla i sällskapet var på väg ut för att käka på olika restauranger. Jag var mätt sedan mitt besök, men var sugen på att fördjupa mig i den berlinska öl-kulturen. Jag hade sett en bierstube på vägen, vilken såg väldigt mysig ut. Vi gick dit.

Problemet med att ha varit på kanske femton såna här pubar gör att man tappar koll på vilken öl man druckit, och vilken man vill testa. De flesta etiketter ser likadana ut. Vit bakgrund och guldiga bokstäver i något långt, krångligt, tyskt ord. Det fick bli lite på måfå. Min favorit från Berlin är en schwartzbier som heter Märkischer Landmann. Den hittade jag på den sista ölstugan, såklart.

När de stängde gick vi till hotellbaren för att möta upp med de andra i kollegiet och prata om våra erfarenheter av Berlin.

Berlin del 2

2011-06-19T14:23:00.000-07:00

Fredag. Vaknade vid niotiden och stack ner och käkade frukost. Lyssnade runt lite vad folk hade för planer och föll för Fridas och Linnéas alternativ, med promenad längs shoppingstråket. De hade några planer och jag tänkte att jag kunde hänga på. Jag fick...om jag lovade att inte klaga, eller gnälla. Jag fick inte ens sucka eller himla med ögonen. Haha... Efter tre butiker med sjalar, väskor och stövlar var jag den enda som hade handlat. Jag hittade en ball t-shirt med texten "BAMBI SAY FEAR" från Berlins egna klädmärke "who killed bambi". Lite senare sprang jag in i en skivaffär och botaniserade järnet bland funk och disco. Dessvärre insåg jag att jag inte hade väska stor nog att bära hem grejorna i så jag gick över till att leta CD-skivor. Det blev lite Jamiroquai och BECK.

Vi lunchade på nåt knepigt ställe som gjorde nån sorts pizza på naanbröd. Därefter tog vi en kort promenad till Der Lycklische Park, som serverade den godaste glass jag någonsin ätit, tror jag. Därefter var vi starka och orkade gå igen.

Plötsligt hade vi kommit till den turkiska stadsdelen. Allting var annorlunda här. Dofterna, ljudet och inte minst folket. Det var som att komma in i ett annat land. VI promenerade längs den turkiska marknaden. Linnea som är syslöjdslärare gick hårt på tyger och sånt, Frida letade mer efter tröjor och sånt till sina barn. Jag köpte ett kilo wasabinötter för 5€. Vi var på marknaden i flera timmar så det var extra skönt att komma tillbaka till hotellet.
Vi hade en enda gemensam samling, alla 34 kollegor. Det var nu det skulle ske. Vi skulle bege oss till en restaurang och käka tyskt. Frågan var bara vilken restaurang som spontant kan ta emot trettiofyra svenskar. Det fick bli Landau... De var inte beredda på att vi skulle komma, men servitristjejen gjorde ett alldeles fantastiskt jobb med oss. Jag var nöjd med både bemötande, mat, dryck och sällskap. Billigt var det också! 25€ för Lammpfanne och tre Berliner-bier.
Efter middagen var vi några som åkte in mot stan, andra åkte tillbaka till hotellet och säkert var det några som stack någon annanstans. Vi hamnade till sist på en alternativ kulturfestival. Folk drack öl och vin, spelade TWISTER mitt på gatan. Man hade dessutom byggt upp en bar mitt i gatan. Ungefär som det var självklart att den skulle stå just där. Tänk er ett vänligt och roligt "reclaim the streets"

En märklig grej var när vi råkade kliva in på någon sorts radikal anarkist-pub. Först fick man inte beställa vid baren, och till borden verkade de inte ha lust att komma. När vi till sist fick beställa så tog det en evighet att få in bärsen. När vi druckit upp tog det en evighet till innan vi fick betala. Vi övervägde att ta en springnota. Men så kommer en stor, arg, ung man med ett anteckningsblock och sätter sig vid vårt bord. Tänder en cigarett och blåser röken i ansiktet på stackars Ellen som satt med... vi berättade vad vi druckit och han räknade ut vad vi var skyldiga. Alla betalade och alla var nöjda. Inte han såklart...men han verkade arg på allting. Vi lämnade det stället och kom in på någon sorts karibisk bar. Den stora skillnaden var nog att snubben bakom baren inte hade koll på någonting. Eller som vår gotländska fina kollega Tove sa... -"Han är söjt, men kan inte blande drinku"

Jag tror att det var här som vi mötte Göran och Benjamin. De hade med sig nån liten tysk flicka också som jag aldrig uppfattade namnet på. De frågade om vi ville hänga med på svartklubb och ärligt talat... det var ju JUST det jag ville med hela berlinresan. Vi hängde med dessa tre unga partypeople till en diskret dörr. Utanför stod det några hipsters och innanför stod en enorm, mörk människa som tydligen arbetade som dörrvakt. Han hyschade oss hela tiden när vi gick in och visade vägen nerför en smutsig trappa. Det var så dammigt, så smutsigt och så fult... och alldeles underbart dekadent. Svetten rann nerför ryggen på mig, och tydligen på flera andra. Vi var där till klockan... ingen aning. Fem, halv sex... Tunnelbanan, eller U-bahn fick ta oss hem till hotellet. Där hade serveringspersonalen börjat plocka fram frukost redan så vi tänkte att vafan, vi käkar frulle INNAN vi går och sover. Smart drag, tror jag.
Jag var i säng någon gång efter sju på morgonen...

... från dagens shoppingrunda...

Berlin...del 1

2011-06-19T11:38:00.000-07:00

Torsdag morgon. Jag skulle bli upploäckad av Per och Kerstin för gemensam resa till Arlanda. Vi skulle till Berlin, damnit. Tyvärr hade jag missuppfattat tiden lite. Jag hade nämligen fått för mig att de skulle komma till Hålvägen tjugo ÖVER tre och inte tjugo i. Hade satt klockan på ringning just tjugo i, ungefär samtidigt som han ringde och frågade efter exakt vägbeskrivning. Nåja, det löste sig och jag kastade mig nerför trapporna och hoppade in i bilen, endast fem minuter försenad. Efter mig skulle vi plocka upp Frida, och därefter Fabbe. Det var förresten Fabbe som jag skulle dela rum med när vi kom till hotellet, var det bestämt.

Framme på Arlanda fick jag visa upp mitt provisoriska rosa pass, och sen ta plats inne i planet. Fick plats bakom Johanna, Frida och Tove. Bakom mig satt Inga och tjatade KONSTANT om hur man skulle undvika att få EHEC. Hennes recept var att man skulle dricka whisky, rom och sen tequila. Detta skulle intas upprepade gånger för säkrast resultat. Jag föreslog då att helt enkelt låta bli att käka färska grönsaker. Hennes version kanske är roligare, men min är nog säkrare.

Framme i Berlin. Det första jag slogs av är att Berlin är skitstort! Deras U-bahn och S-bahn är hur stora som helst. Vi testade alla sorters tillvägagångssätt för att komma till hotellet. Väl framme där så kastade vi in väskorna och gav oss sedan ut på promenad. vi gick längs Bundesallee mot Zoo. Där tog vi vår första öl och wienerkorv. Det skulle bli många bira under den här resan. Vi lyckades se några krigsmonument, en bit av muren och några minnesstenar med vackra inskrifter om judarna.

Här har jag varit.

Några öl senare gick vi mot Berlins variant av pendeltåg, kallad S-bahn. Då hade vi tagit en öl alldeles under TV-tornet på Alexanderplatz. Vi kom till slut in på rummet. Fabbe och jag gjorde oss hemmastadda, valde säng och så. Jag kollade in hotellbaren, för att inse att jag var nog tvungen att tjacka öl i någon affär istället. Sagt och gjort. Fabbe hade fått en allergisk reaktion så jag skickade in honom i duschen medan jag tog och gubbsov lite. Vid femrycket på eftermiddagen ringde Perra och frågade om vi ville hänga med på krog. Vi hamnade på en liten mysig rock-pub som skulle ha liveband senare på kvällen. De skulle bjuda på ett tributband som hette LORD ZEPPELIN, de var rätt okej. fast jäkligt tråkiga att se på. Här var första gången jag fick inse att man inte kan betala med VISA-kort i Berlin. Fick förklarat lite senare att det handlar om att tyskarna är livrädda för att bli kontrollerade av staten. Typ Stasi!

När vi sett nog av bandet gick vi tillbaka till hotellet för att försöka få lite sömn. Klockan var runt midnatt och jag var vansinnigt trött. Somnade direkt...
Snart kommer del två i sagan om Berlin....

från dåligt till sämre...

2011-06-13T13:48:00.001-07:00

Jag ska till Berlin. Vi är ungefär trettio stycken som åker med jobbet. Resan sker på fredag morgon och vi kommer hem på söndag kväll... Men i skrivande stund är det väldans osäkert om er favorit-Tarzan kommer med. Mitt pass har nämligen gått ut, och jag tänkte idag åka till Södertörns Polishus för att kirra ett nytt pass. Insåg när jag stått i kö i en och en halv timme att de inte kunde utfärda ett riktigt pass på några dagar, utan jag skulle vara tvungen att ha ett provisoriskt pass. Såna utfärdas inte på Södertörn, utan på Arlanda... senast 24 timmar innan avresa. Om man (som jag) har häcken full är det lite av ett äventyr att ta sig till Arlanda senast torsdag. Det är ju avslutning och allt emellan. Nåväl... Jag tog tåget tillbaka från Flemingsberg till Tumba. Där blev jag mött av sju kontrollanter med sina biljettscanners i högsta hugg... Jag som har löst ett sånt där blått kort hade ju inget att dölja så jag flashade kortet glatt. Då berättade farbror kontrollant att jag åker på reducerad plåt. Jag berättade då för honom att jag köpt ett kort för 690:- vilket borde ge mig rätt att nyttja SL hur mycket jag vill. Han visade då att kortet jag håller i är ett så kallat reducerat kort. Alltså giltigt för resenärer under 18.
Nu är grejen den att jag för några dagar sen var inne på Pressbyrån för att få reda vilket av de TVÅ korten jag köpt var reducerat, och den söta tjejen i kassan sa att båda korten jag höll i var fullpris! Min son, Billy åker alltså på fullt pris, och det gör alltså jag med. (trodde jag!)
Alltså... Inget pass, och böter på 1200:- för att jag trodde att jag hade ordentlig biljett. Det blir lite värre...

När jag sen går in på Pressbyrån för att reda ut mitt lilla problem blir jag bemött av en inte alls service-minded snubbe som förklarade att jag nog borde ha varit misstänksam mot att tjejen i kassan kunde ha sagt fel till mig, eller missat att jag ville veta om jag hade ett reducerat kort. Konstigt... jag som i min enfald och naivitet tänkte att hon kunde sitt jobb?!

När jag kom upp i lägenheten, kokande av ilska fick jag se att mina två äldsta barn har förvandlat min hem till en krigszon, med sopor, skräp och matrester tamigfan överallt... Tyvärr hade jag inte tid att bråka om det, eftersom jag var tvungen att springa ner till Tumba Centrum igen för att köpa presenter till deras lärare, eftersom det är avslutning även i deras skola. Detta gjorde naturligtvis att jag var försenad till personalmötet på MUSIKHUSET LAGRET.

Nu sitter jag på balkongen, känner att det börjar bli dags att checka ut... Om jag sover kan det väl inte hända mer skit? Väl?

this is goodbye...

2011-06-12T14:37:00.001-07:00

Så är det alltså dags att vinka av ytterligare en årskull av elever. Jag har gjort några gånger nu men det är alltid lite vemodigt. Ska sanningen fram så känns det extra mycket den här gången. Jag vet inte riktigt varför, men just årets nior är förjäkla mysiga att ha att göra med. De flesta är verkligen bra! Inte bara som elever utan som människor.

Dessa elever har på något knasigt sätt liksom lyckats beröra mig mer än någon tidigare årskull. Jag har varit med om rätt stora grejor med de här ungdomarna. Många av dem har sett mig som någon sorts BULLEN vilket har hjälpt dem med saker som legat utanför skolarbetet. De har anförtrott sig till mig och jag har lyssnat. Jag har kramat, stöttat, skällt och tjatat på dem. De vet att jag menar väl, och det är väl därför som de fortsätter att komma till mig. Det känns bra.

Jag hade en elev vars hjärta stannade under flera minuter. Han var dödförklarad, men kom till liv efter ett hjältedåd av en klasskompis som gav honom mun-mot-mun. Idag är det en väldigt glad kille, så otroligt full av livslust.
Jag har sett elever bli utfrysta och nätmobbade så skärsåren i armarna kom som ett brev på posten. För någon vecka sen fick jag en youtubelänk från henne... hon ville att jag skulle höra den låten.
Jag har sett ungdomar börja spela musik, och bli riktigt bra på kort tid. Det mesta har varit riktigt bra!

Har det inte funnits något dåligt?
Jodå, såklart har det det.
Det finns några killar på skolan som har en mycket tråkig kvinnosyn, och en alldeles skev självbild. Killar som tror att de är snyggast, bäst och duktigast på allt! Tråkigt är att deras totala orutin på livet gör att de kommer gå på så hårda smällar innan de inser att de inte är bäst i hela världen. Ett bra exempel är en kille som kommer in två-tre gånger om dan i musiksalen för att flexa sina pianoskills... Han verkar tro att om man kan spela "Für Elize" dubbelt så snabbt som de flesta etablerade inspelningar så är man bra?! Det musikaliska är som bortblåst till förmån för (en trots snabbheten rätt så rackig) teknik.
Han tycker inte att han behöver sjunga på lektion, för att han ska ju ändå inte bli sångare. I alla fall inte på engelska. (Läroplanen kräver att man ska delta aktivt i SAMTLIGA moment för att få godkänt i musik) Visst kan han pressa ur sig någon sångton då och då...men det är under protest.

Äh... Ska inte klaga och gnälla....
Imorgon kirrar jag ett sånt där tillfälligt pass för att åka till Berlin nästa helg.

Avslutning på tisdag! Yay!

Helgen...

2011-06-05T08:51:00.000-07:00

börjar så smått lida mot sitt slut.
Barnen kommer hem från Kålmården där de varit med Marie och hennes kille. Billy ringde i morse och var helt extas för att det fanns livs levande djur där. När jag försökte förklara att det är ju lite av konceptet med en djurpark berättade han att det var ungefär som Madagaskar, fast på riktigt. Skön jävel, det där...

I torsdags råkade jag ramla in på AKKURAT för att kolla in Bonne Löfman och hans polare i TWANG BROTHERS. Bra jäkla sväng!
Igår var jag på ENGELEN för att kolla in kompisarna i NO COMMENTS. Trevligt.

Idag har jag suttit och komponerat en liten låt. Det är bara lite finlir och mix kvar, sen lägger jag väl upp den här. Det är en liten hyllning till Marie... och nån sorts present för att hon stått ut med mig så länge.

Nu blir det vacker basmusik, på en rätt så ful bas...

The big 38

2011-06-01T06:35:00.000-07:00

Jahapp! Så fyller man år....

Började dagen med att väcka Maya och Billy. Robin var redan uppe. Han hade varit en god son och kokat te-vatten, för han visste inte hur man gör kaffe. Fin kille!
Helt utan stress stack vi iväg för att lämna dotter och söner på dagis och skola. Helt utan tjafs och bråk. Kanon! Maya rusade in på avdelningen och skrattade högt när hon hittade sina kompisar. Normalt brukar det vara tårar och "nej, pappa" när jag ska gå...men just idag gick det riktigt bra. Kändes riktigt skönt att lämna henne idag.
Därefter gick jag till min skola för att hämta elever, vi skulle till Röstuhage för att ha idrottsdag idag. Det var en skön promenad när jag fick tillfälle att prata med några av mina mentorselever. Kändes bra.

Tyvärr valde solen att skolka just den här förmiddagen så vi fick nöja oss med lite regn. Fast alla verkade vara på bra humör ändå. Kändes bra.
Min telefon plingade till ungefär hela tiden, för att visa att jag fått ett inlägg på FACEBOOK. I skrivande stund har jag fått 188 stycken. Känns bra.
Billy ringde och sa att han var på väg hem till mig. Jag stack hem efter idrottsdagen för att hämta honom. Vi drog till Tumba C för att käka glass och handla några öl. Kändes bra!

Just nu sitter jag i bar överkropp på min balkong och njuter av junivärmen och laddar upp inför jobbet på Lagret ikväll. Känns bra.

Jag känner mig omtyckt och uppskattad. Det känns bra.

FISHBONE!!!

Born under a bad sign

2011-05-31T13:17:00.000-07:00

En rätt så bra dag... blev till rätt så dålig.
Nu är den nog rätt så bra igen, om man helt enkelt skiter i att känna efter. Jag är ju liksom hellre glad än grin-kuk, om ni hajjar.

Redan just före lunch fick jag se en sak som har stört mig hela eftermiddagen.
Det var så mycket mer än en tjuvrök. Det var ett sviket förtroende, och det kändes som en lögn. Jag fick höra av en elev att hon slutat röka och det gjorde mig så glad. Så, på rasten nu så satt hon precis utanför entrén och rökte. Liksom fel person, på fel plats, vid fel tidpunkt görandes fel sak. Jag vet egentligen inte varför det stör mig så mycket.
Efter det lilla "mötet" fick jag bergis fem SMS med förlåt-texter av alla slag. Men vafan, jag kan ju inte säga något. Vill hon röka så kan jag inte hindra henne, även om jag blir besviken...

Det blir värre...

Billy ringde och frågade om han skulle ta med sig Robin hem. P'fekt att slippa behöva dra ända till Björkhaga för att hämta honom. När jag sen efter konferensen pratade med Billy så hade Robin inte alls hängt med honom hem. Alltså var jag tvungen att gå till Björkhaga också. De ringde från Mayas dagis för att de tydligen stängde 16.30. Jag slutade på skolan samtidigt så det var stress för att hämta flickan. Hon var ensam kvar, med all personal. Sen järnet upp till skolan (den där promenaden som skulle ta mer än en halvtimme) för att hämta Robin. När jag väl hittat honom så gick vi ner mot Indiern... Mitt humör blev lite bättre av den goda doften av indisk mat. Medan de fixade nagget gick jag och hämtade lite frukost på ICA KOM. So far so good. Maya hade blivit lite grinig, det var ju varmt och inte så roligt att sitta i vagn. Dessutom var jag den onda farsan som inte ens bjöd på glass före maten...
Barnvagnen blev rejält baktung av matkassar och hämtmat från Soranga. Den kvävande värmen och min stress för att få i barnen mat och allt gjorde att mitt tålamod inte var på topp. Jag kan såhär efteråt erkänna att det störde mig att TROTS att jag sa att Robin skulle hänga med Billy fick gå uppför den sega backen för att hämta honom störde mig. Samma med den rökande eleven. Inte att hon rökte, för det går ju inte att göra något åt, men att hon sa att hon inte rökte längre. Vilket gjorde mig glad, och nästan stolt... svårt att förklara.

Tio meter från porten, som måste öppnas med en sån där bricka som självklart låg längst ner i barnvagnen...väljer alltså Maya att gå. Jag som gör vad jag kan för att höja mitt och mina barns humör låter henne. Självklart "rymmer" hon mot gungorna och jag ber försiktigt Robin ta henne medan jag hindrar vagnen från att tippa bakåt samtidigt som jag försöker hålla upp dörren. Jag borde ha förstått att det inte skulle funka, så jag fick kila fast vagnen i dörren medan jag själv kutar iväg och hämtar Maya. In genom porten och mot hissen. Naturligtvis blir det konflikt direkt, när hissjäveln inte var nertryckt. Maya gapar som galen och springer uppför trapporna, jag efter och (vem kunde ana) barnvagnen tippar bakåt och ALL indisk mat geggas ut i matkassen.
Det är inte slut än...

Uppe i lägenheten. Maya skriker som en stucken gris i hallen, Jag har tappat allt tålamod. Telefonen ringer och tutar...
Jag kastar in frukosten i kylskåpet och matkladdet upp på bordet. Bara för att inse att den där gula maten som legat i aluminiumformar nu ligger på mitt köksbord. När jag torkade upp har den naturligtvis lämnat fläckar som inte går bort. SÅ.... en timme senare än planerat:

Skrikande barn, förstört köksbord, currysås-fläckiga favoritjeans, hunger, svett, ångest för att jag tappat tålamodet när mina barn egentligen inte gjort något fel.

Vilken jäkla resa!

2011-05-28T11:36:00.000-07:00

Igår var det fredag. Igår var det fotbollsmatch på Söderstadion. Igår var en spännande dag på många sätt. Jag åkte in till Tullen för att möta upp PANIK och Ted. Det blev en Pleschka och ett par bira. Därefter tog vi tuben till Puben Puben. Där sprang jag in i Nicklas F, som jag jobbade med på bolaget för sisådär hundra år sen. Skön jävel! Ett par öl till och en Fernet, minsann. Sen gick vi förväntansfullt den korta promenaden till arenan. För första gången på trettio år hade vi plåtar till gubbhyllan, på Södra läktaren. BAJEN skulle möta Degerfors. Tre enkla poäng, borde man ju tycka. Redan i första halvlek stod det 0-2 till bönderna. Vafan?!

Vi fick ju se ett fantastiskt snyggt mål som tröst, men 1-2 blev slutresultatet. Skit också!

Efter matchen stack jag och Ted till Fenix för att dränka sorgen i lite öl. Det gick rätt så bra. Framåt 23-tiden hade både han och jag blivit trötta på club-musik så vi stack till Kellys istället. Morsade på lite kompisar och råkade visst få i oss ännu mer öl. på det stora hela en tämligen blöt kväll alltså.
Vi kastade oss in i en taxi när vi skulle hem. Stackars taxichaffisen körde åt helvete så Ted bad honom lugnt och snällt att stänga av mätaren, vilket han gjorde. Jag kan ju tycka att en kille i en bil från Taxi Stockholm ska klara av att inte åka till Nynäshamn när vi tydligt sa att vi vill från Medis till Tumba via Hägersten.
När Ted åkt färdigt svängde vi så mot Tumba. Resan gick bra och han hittade hela vägen hem. Vid Alfa Laval var det poliskontroll och den söta poliskvinnan frågade spydigt om passageraren hade bälte på sig. Det hade jag inte.
Då kom det en snäll farbror i valrossmustach och polisuniform. Han gav mig en liten lapp där det stod att jag tydligen är skyldig svenska staten ettusenfemhundra spänn för mitt lilla hyss. Jag hävdade bestämt att för 1500:- borde man fan få åka naken i taxin. Det tyckte valrossen var lite lustigt.
Det tyckte inte jag.

Torsdagsfredag...

2011-05-25T23:53:00.001-07:00

och jag utnyttjar håltimmen till ett inlägg i bloggen. Tänkte sätta mig och vara lite duktig och lägga in alla betyg, men skolans server ligger visst nere så jag får hitta på något annat. Varför inte kludda runt här en stund?

Fick igång det mesta av studion igår. Har bara lite trubbel med MIDI-styrningen från keyboard via ljudkort till dator. Ska kolla på det lite senare, när jag kommer hem. Bergis är det något superenkelt som jag helt enkelt bara har missat. Kom ihåg att jag är helt rudis på hemstudio, helt rudis på MAC och helt rudis på PRO TOOLS. Men jag lär mig fort...

Igår när jag jobbade på LAGRET så hade jag ett rätt så långt samtal med en kille i nian. Han frågade om hur det var att vara 15 på 80-talet. Jag berättade om saker jag/vi gjorde och han fick något nästan vått i blicken och sa: Jag vill också ha varit med på 80-talet. Har inte tänkt på det... kanske var det något unikt och speciellt vi var med om. För oss var det ju liksom bara att umgås om vi ville ha lite socialt sällskap. Tonåringarna idag umgås ju via telefoner och datorer. Då får man ju aldrig ligga!!! Haha...

Idag ska jag på utvecklingssamtal för Billy. Jag är inte nervös, för jag vet att han är duktig i skolan. Däremot är jag lite orolig för hans inställning till plugget. Varje morgon hävdar han att han har ont i magen/huvudet/halsen/benen/bröstet/ryggen... Fast med lite tjat så går han till skolan i alla fall. När han sen kommer hem har han haft en bra dag. Jag tror att det är XBOX och sånt som lockar.
När jag tänker efter var jag nog likadan. Han behöver ÄNNU mer stimulans från plugget och fler utmaningar. Det får inte vara för enkelt, då tappar man intresset och längtar till CoD...

...förresten, nån som har ett bra tips på bra studiomonitorer? Inte för stora, inte för dyra...

STUDION snart färdig!!!!

2011-05-25T04:57:00.000-07:00

Jag har snart byggt färdigt studion. Yay för det!
Har en fet MAC (i5) och ett ljudkort från AVID som heter ELEVENRACK. Jag köpte ett midi-keyboard från M-Audio och en stormembransmick från SE. Bilder kommer!

Satt igårkväll och började pilla på olika sköna ljudbilder. Jag kör PRO TOOLS 8 (funderar på att uppgradera, snart)

Nu behöver jag egentligen bara en vettig möbel i sovrummet att ställa allting på. Möbeln ska vara liten och smidig men ändå ha lite yta över för kaffekoppar, textpapper och sånt. Inne i klädkammaren ska jag ljudisolera och täta ordentligt, det ska bli sångbåset. Hoppas få ordning på grejerna lagom till sommaren.

Har ju några låtar som bara måste komma ut, och in i era öron...

- smile it's free -

Jahapp...?!

2011-05-16T14:07:00.000-07:00

En liten livsuppdatering kanske är på sin plats. Det är måndag kväll och jag har Billy, Felicia och Maya här. Både Billy och Felicia stannade hemma från skolan för de hade feber och huvudvärk. Igår hade jag kalas här för Billy som fyllde tio år.

Tårta och kakor för ett helt kompani. Det var uppskattat.
Min syster Teresia kom över med familj. Marie kom över... Så kom bästa Lotta över med sina två döttrar. Hon hade varit på besök i Stockholm och valde att komma förbi och säga hej innan hon skulle vidare mot Skåne där hon bor nu för tiden.

Efter fikat stack vi ner till Storvretsängen en stund för att besöka det ambulerande tivolit. Barnen tyckte det var väldigt roligt. Och då tycker jag också det... enkelt.

Tydligen var det någon sorts hokki igår, fast jag valde att inte titta. Var mer intresserad av resultatet av BAJEN-vsk. Vi vann med 3-1. FORZA!

Imorgon är det tisdag och jag har en del att ta tag i. Får målaren hit på onsdag morgon och måste flytta möbler från vardagsrummet. Det ska bli nymålat/tapetserat minsann. Tro mig, det behövs. Jag lägger upp lite bilder när det är klart och jag köpt in vettiga möbler.
Nu, krokig och jävlig tänker jag släpa mig själv till sängen och hoppas att det finns plats kvar för en stackars basist bland alla barn....

Kram!

en helg att minnas...

2011-05-08T09:23:00.001-07:00

I fredags skulle jag dra till min kompis Janne Hellman från PRATABAS. Han hade fått det ärofyllda uppdraget att lämna ut tröjor som vi beställt inom forumet för att visa att vi är medlemmar i världens främsta basforum.

Jag mötte upp Janne vid Zinken för en kort promenad upp till hans studio på Lundagatan. Där fick jag några tips om helstudio, fick känna på hans vackra MUSICMAN-basar. När vi nördat oss klart så gick vi till Black-n-Brown vid Mariatorget. Där mötte vi upp några polare till som skulle med på kvällens konsert. Nämligen RUSH på Globen. Tydligen var Janne kompis med en tjej som jobbar på American Express, som har en loge på Globen. RUSH är inte musik som man lyssnar på till vardags på American Express så logen stod tom. Dags att utnyttja, tänkte vi och gick dit för att njuta av lite skön power-rock från Canada.
Det var en helt och hållet fantastisk konsert, med många underbara låtar. Ljudet var helt grymt. Jag var helt tagen av konserten, och när vi tog en taxi från arenan mot Mariatorget så bad jag att få bli släppt vid Slussen. Jag behövde samla intrycken innan jag gick in på Charles Dickens. Skulle träffa en kompis där för ett glas öl.

Igår var det lördag och jag åkte in till TWANG för att njuta av kaffe och livemusik. En helt och hållet lyckad lördag. Sen åkte jag hem och kirrade lite käk till mig och Lisa, kompisen från CD.
Nu är det söndag och jag har nyss käkat en helt okej Pad Thai, alla barnen är här och de kollar på Lucky Luke och har varit ute och blåst såpbubblor på balkongen.

Ett litet glas St. Peters Cream Stout får avsluta en fantastisk helg!

Press rec...

2011-05-04T06:04:00.000-07:00

Ska fanimig köpa en MAC, ett hyggligt ljudkort, en stormembransmikrofon och LOGIC. Nu har jag så många idéer i huvudet att de liksom måste komma ut.
Har lyssnat en del på både svensk och utländsk.

Har ni några sköna tips på prylar?
Inköpsställen?

Hit me, baby...

Jag gillar miljön, fast tänker mig såklart en annan sorts musik

Beige...?

2011-05-02T06:23:00.000-07:00

När blir man det egentligen?

Tänkte på det när jag jobbade på BOLAGET för några år sen, att gubbar i en viss åldervar just beiga. De hade beiga byxor, beiga strumpor, beige skjorta och beige vindjacka. Nu kan man ju gissa att de även har ett ganska så beige liv, med sin beiga lilla fru, i sitt beiga lilla radhus i sitt beiga lilla grannsamverkansområde. Det stör mig inte egentligen, men NÄR blir man beige???
Är det så att man vaknar en morgon och känneren plötslig lust att byta ut sin garderob till något så färglöst som beige?

Jag är ju snart 40, borde jag oroa mig?
Än sålänge är jag ju om möjligt ännu mer färglös... av kanske femtio t-tröjor hemma är inte ens tio i annan färg än svart. Äger ingen annan färg än svarta strumpor, svarta jackor, ofta svarta brallor. Så i mitt fall kanske just beige skulle ses som en lycklig färgklick?!

nu är det vår...

2011-05-01T05:23:00.001-07:00

och bandet har spelat på valborgsfest i Uppsala. Galet! Det var på Knerikes Nation som man valt att köra ett Spring-Break-party och tänkte att det skulle passa bra med lite RABALDER. 1200 studenter i förköp och kanske trehundra till i efterinsläpp. Mycket hud, mycket öl och mycket glada människor överallt. Precis som det ska vara på den här sortens fest.

Igår var det lördag och vi skulle spela på vad jag trodde var en 40-skiva. Det visade sig när vi kom till festlokalen att det var femtiofest. Inte för en, utan för två glada herrar. Janne och Bobo. Tyvärr hade Stiff (som bokat in giget) glömt att berätta för oss att de älskar ROLLING STONES. Det hade ju varit cool att spela några stoneslåtar nu när de verkligen ville ha det. Vi har ju egentligen bara en stoneslåt. Men efter en blixtsnabb konferens lyckades vi sätta Beast of Burden också. Det gick bra.

På den festen hände något som jag inte riktigt var beredd på. När vi var klara och hade börjat plocka ihop så kom det fram en kvinna. Hon berättade för mig att jag var en väldigt vacker man. Hon berättade för mig att jag behövde höra att jag var fin, och att hon skulle vilja lära känna mig närmare. Eftersom hon lite senare under sommaren skulle fylla 40 så var det viktigt att leva livet på riktigt. Och jag var ju lämplig att leva livet med, i en natt ungefär. Jag var ju så vacker. När jag skulle bli lika gammal som henne skulle folk sluta säga såna saker till mig, så hon kände det som en bra grej att passa på nu när jag just fyllt tjugofem. När jag berättade för henne att jag ju är två år yngre än henne såg hon på mig, lite oförstående först. Sen sa hon nåt om "vafan?" Och så gick hon.
Tydligen är jag ett kap när jag är tjugofem, men inget att ha när jag är 38.
Missförstå mig inte, jag hade aldrig tänkt att lära känna henne ändå, på det sättet som hon först föreslog...utan var mest smickrad för att hon trodde jag var lite över tjugo bara.

Vi hade valborgsrock på skolan i fredags. Artister var bl.a. Dogge och Aleena Gibson. Mycket sköna och roliga människor. Vi pratade lite löst om ett samarbete i framtiden. Det ser jag fram emot. Hoppas att det blir av...

Nu bjuder jag på en låt som jag skrev ihop med fina eleverna Rawda och Gabbe.
PASSION!

Engelen...

2011-04-21T00:25:00.001-07:00

Jahapp...

Vi är på ENGELEN med bandet igen. Det är skärtorsdag och ikväll kör vi vår tredje dag. Märkligt hur ett så egentligen rackigt ställe, med så liten scen och så trånga utrymmen kan vara så roliga att spela på.
Igårkväll när vi kom dit var det en del som inte riktigt stämde. Mitt basljud var inte alls som det skulle vara, och det kändes som om någon hade spelat på min bas. intoneringen var helt åt helvete. Det var ju bara ren tur att jag hade lagt upp min powertool-tång med insexnycklar på toppen. Så det var bara att snabbskruva lite för att liksom lyckas ta sig igenom kvällen. Jag ska se till att komma in lite tidigare idag för att göra iordning basen lite bättre tills spelningen ikväll. Jag tror att det kommer komma mycket folk.

Efter giget stannande jag kvar en stund för att prata med Åza, en gammal klasskompis från gymnasiet som jag bara sett en gång tidigare sen examen. Kul! Det fick bli ett par Murphys Red innan taxiresan söderut.

Idag kommer mina grabbar över. Jag har lovat Marie att ta dem till frisören för vår-frillan. Det ska bli mysigt att hänga lite med Billy och Robin en stund. Robin är inne i värsta sortens sjuårstrots. Då kanske pappa är en bra idé, lite faderlig kärlek och support kanske är vad han behöver såhär på påsklovet. De kan tyvärr inte stanna eftersom jag spelar ikväll, imorgon och på lördag. På söndag ska de iväg på kryssning och jag får ha Maya hemma. Det ska också bli mysigt. Hoppas på bra väder så vi kan dra ut till parken eller så.

Imorgon ska vi upp till Norrtälje och TWINCLUB för att spela på deras påskfest. Det brukar alltid vara ett fantastiskt drag på deras fester. Ska bli lattjo att träffa Lasse G och de andra igen.
Nu blir det kaffe på balkongen, man ska inte sitta inne vid datorn när det är såhär fint väder.

Kram

Lätt att leva!

2011-04-19T06:53:00.001-07:00

JUST IDAG ÄR JAG STARK!

Igår var det hemmapremiär med obligatoriska marschen.

Vi vann.

Började med ett par glas öl på min balkong med Petri. Sen drog vi till Tucken med Panik och hans polare. Efter ett par kalla, en schnitzel och en Gammeldansk var så dags att marschera. Väl framme vid arenan blev det en rätt avslagen match. Ungefär till matchminut 88. Magic Sema får via en klackspark chans att peta i 1-1. På övertid pytsar han igen! 2-1 och det är extra lätt att vara grönvit!
Detta firades på jägarn med några Stout och sen blev det tåget hem. Jag somnade gott igår.

Imorse när jag vaknade kändes det märkligt. Nästan lite som att vara förälskad. Jag passade på att dra in till stan, för att köpa strängar. Vi ska ju spela på ENGELEN den här veckan, så det är ju bäst att låta bra, liksom. Basse på 4SOUND plockade fram en oktavpedal som jag insåg att jag behöver. Eftersom jag provade den på en Roger Waters-signatur var jag ju tvungen att köpa den med.
När jag gick över Medis, mot Fatburen tyckte jag att det vär lite konstigt att alla liksom log mot mig. Så kom jag på att det berodde nog på att jag själv gick med ett nästan lite berusat leende själv. Klädd i mina gråa camo och min "just idag är jag stark"-tröja. Kände mig grym!

Ibland är livet rättvist.

Kram, ALLA!

en bra farsa....?

2011-04-13T13:28:00.000-07:00

Vad är det?
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.

Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.

Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...

Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?

Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.

Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!

Man eller mus?

2011-04-07T05:18:00.000-07:00

Med en aning erotisk fantasi kan det ju kännas lite könsvridet. Fast det är just vad det här inlägget kommer att vara. Jag läste just en artikel av Eva-Britt Dahlström. Hon menade på att vårdnadstvister egentligen är brottsrelaterade. Ungefär som att om två människor som råkar ha barn ihop inser att de inte ska leva tillsammans automatiskt blir kriminella. Eller i alla fall alla män som är i den situationen. Genus-nytt tar upp eländet här.

Detta fick mig att tänka på en sak, nämligen när vi var och spelade med RABALDER på Liljan i Borlänge. Någon timme innan vi skulle upp på scen satt vi som vi brukar och pratade lite om vilka låtar, hur vi skulle göra... ni vet, klassiskt taktiksnack. Då kommer två kvinnor fram till vårt bord. Den ena sätter sig på en stol, den andra PÅ bordet. På-bordet-tanten stirrar sen på Björn Melin som vi hade på gitarr istället för Stiff som åkt på lunginflammation. Hon stirrade på Björn och skrek [dä ä ju du som va hä förra vecka....du SÖÖÖÖÖG!] När han då försökte förklara att det är kanske så att hon inte var nöjd med låtvalet i bandet han spelade förra gången vrålade hon igen på klingande dalmål att [nä....du ä de sämsta skit ja ha hört!]
Så där gick hon på i vad som kändes fem minuter. Det är en rätt lång tid att bli utskälld på. När då hennes packade, men inte LIKA packade kompis fick henne att förstå att Björn Melin kanske är rätt så bra i alla fall lugnade hon ner sig. Det var här hon gled ner i knät på Hutten först. Han bad henne diskret att sätta sig någon annanstans eftersom han ju är gift, och inte ens lite intresserad av henne. Då slog hon klorna i stackars I-man, placerade handen ungefär en millimeter från pungen på honom. Lutade sig fram, lät honom titta ner på hennes bröst och frågade om han blev på bättre humör. När han bad henne gå därifrån nöp hon tag i mig och försökte smeka mig över bröstet. Även jag bad henne lämna bordet... vad som hände sen vet jag inte. Jag tror hon blev utslängd.
Men jag började tänka... om det hade varit JAG som gjorde så mot fyra kvinnor på krogen hade jag inte bara åkt ut, utan troligen hade jag åkt in också.

Missförstå mig inte... jag ÄLSKAR kvinnor, men ibland blir det lite skevt!

kram, alla ni som inte pinkar på herrarnas...

Min dotter...artisten

2011-04-06T22:17:00.000-07:00

Felicia gjorde sitt första uppträdande som solo-artist.

Dessutom gjorde hon MIKROFONKÅT ihop med några kompisar

OT på BA med PB

2011-03-30T13:42:00.000-07:00

Igår var det PRATABAS-träff igen på Bishops Arms. Jag skyndade mig till stan efter mina utvecklingssamtal (som verkade vilja hålla på i evigheter) för att möta upp mina fyrsträngade bröder. Det var Marcbass från Basstore, Sunken från Librah, Roland Casselbrant och Janne Hellman från Confident Music Studio.

Marcbass och Sunken....

Rolle visar hur en snigel kan se ut...

Vi pratade om så mycket konstiga saker, gärna samtidigt...skrattade så mycket att jag har nära på träningsverk i magen idag.
Bl.a. så berättade Roland om en snubbe som visst hade för vana att liksom ejakulera i en möbelpolishburk, som sen snubbens morsa hittade och tänkte polera upp killens vardagsrumsbord med. Ja, ni hajjar...

På fredag är det PRATABAS igen, då åker Roland, Sunken, jag och några andra till en kursgård utanför Örebro för att prata bas och ha trevligt.
Rapport därifrån kommer såklart.

Förresten... OT betyder Off Topic, BA betyder Bishops Arms, PB betyder Prata Bas.

Iphone4

2011-03-28T11:24:00.000-07:00

Jahapp... jag har alltså skaffat mig en sån där IPHONE4. Helt enkelt för att man måste ha en sån. Jag köpte min över nätet från nån web-butik i Portugal. Fick vänta några dagar extra men betalade 1500:- mindre än i Sverige.

En lite lattjo detalj är att i RABALDER har nu alla just den här modellen av telefon. Alla utom Iman som fortfarande kör med två telefoner. Varför har jag ingen aning om.
Jag kan ju konstatera att det är en jäkla lattjo pryl.

Annars då?

Håller på med utvecklingssamtalen nu, och det är ju lite sisådär. Men det är skönt när det är färdigt. I morgon har jag lektioner som vanligt, sen blir det konferens. Efter konferensen har jag några samtal till och efter det blir det en liten tripp till Södermalm och BISHOPS ARMS på Folkungagatan.
Det kommer nämligen lite basister från det fantastiska PRATABAS dit. Bl.a. Marcus från BASSTORE på västkusten. Kul!
Lägger självklart upp nån bild när jag får tillfälle. Har ju en Iphone4 att plåta med.

Dagens youtube får bli basrelaterat...

Fantastiska Jaco med Continuum

NU drar det igång...

2011-03-25T09:36:00.000-07:00

Matchtröjorna har kommit. Rätt så lika förra årets, fast på något sätt snyggare och lite cleanare.

Förra året var det ju ett vitt, och ett grönt fält på magen, nu är det som ni ser två vita fält med ett grönt i mitten. Som pepsi-fantast är jag nöjd med loggan på bröstet.

Träningsmatch redan på söndag, som jag inte kan gå på, för jag har huset fullt av barn. Bortapremiären vore kul att gå på. Hemma SKA jag gå på. Det är en måndag och marchen är planerad redan. Ska bli sjukt kul!

Don't stand so close to me...

2011-03-22T14:32:00.000-07:00

Fick frågan en gång av en elev... hon stod vansinnigt nära mig, såg mig i ögonen och frågade vilken låt jag tyckte beskrev henne bäst. Jag drämde till med Don't stand so close to me av THE POLICE. Hon ville höra den och jag sa att jag måste nog lära mig den först. Så gick jag hem och plankade låten och texten.

Den handlar om en lärare och en elev som blir förälskade i varandra...
Jag sjöng inte den sången för henne.

Young teacher the subject of schoolgirl fantasy
She wants him so badly, knows what she wants to be
Inside him there's longing, this girl's an open page
Book marking, she's so close now, this girl is half his age

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Her friends are so jealous, you know how bad girls get
Sometimes it's not so easy to be the teacher's pet
Temptation, frustration, so bad it makes him cry
Wet bus stop, she's waiting, his car is warm and dry

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Loose talk in the classroom to hurt they try and try
Strong words in the staff room, the accusations fly
It's no use, he sees her, he starts to shake and cough
Just like the old man in that book by Nabokov

Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me
Don't stand, don't stand so, don't stand so close to me

Livslust

2011-03-21T12:11:00.000-07:00

Vi var och spelade på YASURAGI i helgen. Jag har varit där och spelat förut. Det är rätt så coolt ställe, vackert byggt med nära på oändlig harmoni och som japanerna säger Feng Shui. Bara det kan ju ge livslust.
RABALDER har jag inte sett på några dagar, och det är när man tycker så mycket om dessa knasbollar som jag gör så skänker det livslust.
De som hade bokat in oss i helgen var en förening som inriktar sig på rehabilitering av rygg- och nackskador. De heter REKRYTERINGSGRUPPEN och består av ett gäng mellan sisådär 20 och 50. Nästan alla lider av knäckta nackar eller ryggar. Det gör att de flesta är rullstolsbundna. En och annan klarar sig med kryckor, men de var inte så många på just den här festen.
De firade 35 år som förening. Men här kommer det som är så fantastiskt...

Dessa människor har alla varit skrämmande nära döden. De har alla lurat liemannen och sitter nu och dricker sake i baren på Hasseludden. Jag pratade med en kille som hade jobbat som varit en duktig hockeyspelare i LHC på juniornivå. Så bröt han ryggen i en olycka och blev sittandes i rullstol.
Synd om honom kan man tänka. Han har varit bitter och bara sett alla nackdelar. Aldrig mer kunna stå, gå, springa... aldrig mer älska med sin kvinna...om hon nu vill stanna kvar hos honom?! Så fick han inspiration av en kille som satt i samma situation... han borde vara tacksam för att han lever, inte grinig för att livet han levde är borta. Det är möjligheter! Han fylldes av en sån livslust att det nästan smittade... han har gjort maraton, vansbrosimmet, klättrat i berg och en massa andra saker som vi gångare (som de kallar oss) aldrig kommer att göra trots att vi har möjligheterna. Har man varit så nära döden är det nog ganska enkelt att uppskatta livet, varje dag. Tänker på min kompis Lotta som gav sig in i älgjakten med hjälp av sin bil. Älgen blev det skit av, bilen likaså... Lotta fick inte en skråma...fysiskt i alla fall. Det var nog bara centimetrar från att hon hade fått vara med på festen som gäst.
Nu är hon frisk och har inte brutit nånting vad jag vet.

Imorgon ska det vara sol och 11 grader varmt. Livslust!

Man har nu börjat prata om, och planera BAJENMARCHEN. Ni vet den där som går från Medis till Söderstadion vid första hemma-matchen. Det är livslust.

Livslust!

tänkvärt...

2011-03-15T02:10:00.000-07:00

The girl you just called fat, she has been starving herself and lost over 30lbs. The boy you just called stupid, he has a learning disability and studies for over 4 hrs a night. The girl you just called ugly, spends hours putting makeup on hoping people will like her. The boy you just tripped, he is abused enough at home. There is more to people than you think.

Magic Monday

2011-03-14T00:12:00.000-07:00

Redan igårkväll insåg jag att det blir en dag i vård-av-barn-tecknet. Maya har hög feber, snorig näsa och är allmänt risig. Ni som är föräldrar VET ju hur frustrerande och jobbigt det är att inte veta var det gör ont, och vad som är fel när gråt-operan drar igång. Jag som pappa blir alldeles löjlig och försöker fixa till det så bra som möjligt. Just nu ligger hon nerbäddad i soffan och tittar på barn-tv. Jag avskyr barn-tv men för hennes skull...

Vilken tur att jag har beställt extra-kort från COMHEM så mina barn kan titta på TV i sina rum. På så vis slipper jag ju uselt dubbade, dåligt tecknade barnprogram. Det kostar några hundringar men det är det värt, tycker jag.

Idag kommer min efterlängtade telefon också. Ska bli lattjo med en sån där IPHONE.
Jag inser att jag måste köpa en del saker till lägenheten.
Soffbord, sängbord och balkongmöbler. Klädkorgar till alla garderober. TV. Jag inser med skräck att det får bli en sorts tur till IKEA i alla fall... jag som lovat mig själv att inte åka dit.

Det allra sämsta med att inte vara på skolan är att jag missar ÄNNU en måndag. Jag tror att det bara är ungefär sex måndagar kvar den här terminen. Niorna har ett musik-teori-test att göra. Dessutom har jag utvecklingssamtal att brottas med. Hade tänkt skriva färdigt mina omdömen för åttorna idag. Hemarbete is the new black...tydligen.

Nu blir det funk

Söndag...

2011-03-13T05:06:00.000-07:00

och jag är liiiite bakis, misstänker jag. Det har nog att göra med att de envisades med att hälla öl i mitt glas igår. Hängde med Fantastiska Matte på Charles Dickens. Deras ölutbud är inte enormt om man säger. Kilkenny och Brooklyn Lager fick rädda våra torra strupar. Tog en taxi från Medis, inte hem utan mot FASCHING för att fiska upp en kompis och liksom samåka. Men hon hade visst andra planer så jag åkte hem.

Nu väntar jag på barnen som ska komma och bo hos mig hela veckan. Det ska bli kul. Tog ett varv ner till VIVO för att liksom besikta på riktigt. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag gillar den butiken eller inte. Men jag handlade så jag kan fixa käk ikväll till oss i alla fall.

Nu föreslår jag att du tittar på filmen här under.
Så ses vi på MEDIS 18/4....'kej?

Sommargolv...

2011-03-12T00:37:00.001-08:00

Vet inte om ordet finns. Min son Billy har i alla fall myntat det här på Hålvägen. Det är nämligen så att på morgonen/förmiddagen skiner solen i i vardagsrummet. Just den här lördagen skiner solen lite extra känns det som. Billy, som alltid har så lite kläder som möjligt på sig (som sin farsa) satt med fötterna och nästan smekte parketten och sa -"Pappa, sommargolv"

Jag visste EXAKT vad han menade trots att jag aldrig hört ordet förut. Det betyder ju såklart soluppvärmt golv. Skön grej!

Runa är tillbaka i BAJEN... Skön grej!
BAJEN FANS Hokki har klivit upp en division... Skön grej!
Våren verkar komma i år också... Skön grej!

Japan åkte på värsta tsunamin... inte-skön grej!
Chile ligger illa till... inte-skön grej också!

let me have your attention
it's time to talk prevention
now, i am no-one special
but i have good intentions
i can see quite clearly that the earth is in distress
we're killing our own planet, it's time we all protest
i can see quite clearly that the earth is in distress
we are all responsible, it's time we all protest

Hemma i hemmet?

2011-03-10T09:00:00.000-08:00

Sådär ja, nu börjar det kännas som hemma så smått. Jag har fått in soffor, säng, köksmöbler, TV, Internet... I morgon kommer torktumlaren. Vad jag måste köpa är nu ett soffbord och lite balkongmöbler. Dessutom måste jag köpa ett duschdraperi till badkaret och ett till duschen. Jag tänker mig ett med BAJEN-motiv till badkaret. Det är ju trots allt grönt och vitt där.
Till duschen får jag tänka ut något annat, för där är det lila och grått. Förslag??

Idag åkte jag till Södertälje för POLISEN ringde till mig och berättade att de hade Felicias telefon. Vilken jäkla tur att det finns hyggligt och ärligt folk som lämnar in till polisen! Tack, Hans B för att du gjorde min dotter glad. Jag firade den återvunna telefonen med att köpa takarmaturer och ett par öl. Dugges Stout... har inte druckit dessa förut så det ska bli spännande.

Det är en del grejor man borde ha i en lägenhet som jag helt enkelt inte köpt än, märker jag. Såna där trådkorgar i stativ måste man ha, har jag märkt. Det får bli en tripp till en välsorterad trådkorgs-affär. Det är nog tusen saker till jag måste ha... kommer på allt eftersom.

Nu ska jag chilla lite och kolla TV, om det inte blir XBOX rent av...tjenare!

på plats.... typ

2011-03-07T11:35:00.000-08:00

Jaha, jag har alltså flyttat in nu.
Ett av problemen jag hade var att jag var tvungen att vara ur huset på måndagen, men fick inte komma in i lägenheten förrän på tisdagen. Det gjorde att jag var tvungen att sätta bohaget i RABALDER-släpet och hyra en bil och köra upp det som inte fick plats till LAGRET. Det var då, på tisdagseftermiddagen jag fick hjälp av Stiff från bandet. Det var tungt att flytta själv. Alla som hade sagt att de skulle hjälpa till hade visst annat, viktigare att göra. Kan inte begära att folk tar ledigt från jobbet för att bära mitt skit, men fan... nån kunde ju väl ha tackat ja? Så här kommer ett litet thank you for nothing.

Men det som har varit värst, tror jag är det faktum att jag inte hade TV eller Internet förrän för nån timme sen. Har haft barnen här, men de har bara kunnat kolla DVD eller vara ute på gården. Vilket är kallt och jävligt... Nu har jag tjackat soffor och TV-apparater åt alla håll och kanter så nu är allt frid och fröjd. Om några dagar kommer alla barnen igen, och då får vi fredagsmysa ordentligt...

förresten fyller både Teresia (lillasyster) och HAMMARBY år idag... Grattis till er båda!

Sweet!

Karma

2011-02-25T07:22:00.000-08:00

Alltså... Jag tror inte på gud, Allah, Buddah eller någon annan. När allt kommer omkring behöver jag inga låtsaskompisar. Jag är rätt så säker i min egen person, även om självkänslan sviktar då och då. Kanske har det att göra med att jag är världens äldsta tonåring. Vem vet? Däremot så tror jag på att om jag gör något bra för någon, så får jag något bra tillbaka. Är man skön katt blir man klappad... Är man elak katt blir man sparkad på. Enkelt!
En del kallar det för Karma, och det är kanske just det som är karma?! Jag vet inte...

Jag har en kompis som igårkväll var på väg hem till sina föräldrar i Värmland. Hon hade sina två tvillingdöttrar i baksätet och sin pyttelilla hund i framsätet. Tjejerna är 6-7 år sådär... Klockan var ungefär nio på kvällen och här kan man konstatera att solen skiner fanimig inte alltid i Karlstad! Lotta ringde mig och grät, berättade att hon nyss hade kört på en älg. Bilen är en KIA av SUV-typ. Hade de inte suttit i en så stor bil hade Lotta inte varit vid liv idag. Taket är så intryckt att det är ett under att hon inte brutit nacken. Lotta satt i mitt kök härom dan och berättade att trots att det är en KIA så är det liksom hennes liv. Hon får plats med allt hon måste ha med sig... Bilen är snäll och bra. Nu för tiden, när jag skriver det här..är den lite för platt för att kallas bekväm, men ändå...

Nu kan man ju se det såhär, antingen har Lotta varit dum för att hennes bil är kvaddad och hon blev ståendes med vovve och två barn mitt i vinternatten i en skog i Värmland... Men jag väljer såklart att se det som att Lotta har gjort något riktigt bra som inte fått en skråma trots att hon nyss fått en älg i skallen. Hunden och barnen mår också fint, trots allt. Karma, mina vänner!

En lite lustig detalj i det hela är att jag satt några timmar innan hon ringde och läste om en polare från PRATABAS som hade krockat och kvaddat sin bil. Jag skrev till honom att det går att laga bilar, skrota bilar eller köpa nya bilar. Men det går inte att ersätta mysiga basister från Örebro. Några timmar senare kom alltså telefonsamtalet... karma?

En annan lite lattjo detalj är att hon ringde till mig?! Alltså, vi snackar om en omtyckt och respekterad kvinna som alla vill ta del av när hon väl kommer till stan. Ändå valde hon att ringa och berätta för mig. Jag gjorde vad jag kunde för att trösta och vara lugn och skön. Idag har jag pratat med henne igen, och nu är hon lugnare. Det verkar vara lugnt med nacke och rygg.

Nåja... Karma säger att jag är värd en OPPIGÅRD Spring Ale... Tack, Karma!

movin' on...

2011-02-23T13:51:00.000-08:00

Rätt så spännande när man tänker efter. Jag hörde mig själv säga "Aldrig Storvreten igen" och "aldrig hyreslägenhet igen" för ungefär fjorton år sen. Det var då jag flyttade från just Storvreten och hyreslägenhet. Jag flyttade till eget hus i Segersjö.

Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.

Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.

Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.

förresten...vem är Sonya Marmeladova?

...still crazy after all these years...

2011-02-20T12:43:00.000-08:00

Fantastisk låt! Fantastisk artist!

Jag har packat inför flytten. Fick ihop två kartonger i sovrummet. Det blev inte mer...still crazy. I helgen kom en vän från grundskolan över. Jag bjöd på middag och vi pratade hela natten. Hon är "still crazy after all these years"... tror fanimig att Paul Simon vet exakt vad han sjunger om.

På tisdag ska BAJEN ta emot edsbyn på Zinken. Har en pytteliten fundering på att gå. Vet inte just nu hur mycket jag kommer att ha att göra såhär sista veckan i det grönvita huset. Man är ju "...still crazy"

Vi var och spelade på 50-fest i lördags med RABALDER. Blackeberg utanför Stockholm, men påfallande många var från Dalarna och Värmland. En kvinna på 45 (år OCH kilo) var framme och på någon bondig blandning av just värmländska och dalmål förklarade att eftersom han som fyller åker amerikanare så måste vi spela lite "råkkenråååål"...På riktigt, hon fick begreppet rock n roll att rimma med skål, ål och snål. Hon är ju "still crazy"

Jag köpte två lotter i ett lotteri där man kunde vinna en FENDER Jazz -64

Vann inte såklart...men det är en vacker pjäs... Fender är ju helt klart "Still crazy after all these years"

eight days a week...

2011-02-20T04:31:00.000-08:00

Om åtta dagar är jag inte längre husägare. Då är jag helt enkelt en hyresgäst. Just nu håller jag på och packar de få sakerna jag har. Inte så roligt, men det är ju skönt att när det väl är dags för flyttlass så är allt klart och packat i kartonger. Men vad är det som gör att det är så svårt att fokusera på att packa?
Jag låter mig hitta på andra saker hela tiden. Till exempel sitta och skriva här?!

Jag går igenom bilderna i telefonen för att hitta något roligt att visa er, jag kollar in FACEBOOK, jag hämtar påtår med kaffe. Liksom petar i allt så inget blir klart.

Senare idag kommer mina barn och jag borde ha varit och handlat lite käk tills dess. Det blir antingen Tumba Centrum eller "bara" Ica KOM. Har funderat lite på det här med vilken butik som blir min nu när jag flyttar. Det ligger en affär i Storvreten (VIVO) men de få gånger jag har varit inne där så har jag inte riktigt känt mig hemma. Lite konstigt kanske, men det är viktigt för mig att känna mig bekväm när jag handlar min mat och mina grejor. Det är ju inte så långt till Solbo från Hålvägen och Tumba C ligger ju bara på andra sidan bron. Det ordnar sig nog.

Äh... det blir inte mer än såhär just nu, för jag känner lite jäkt för att jag inte blir färdig med packningen i sovrummet.

Så lyssna på FRANKENSTEIN med Marcus Miller! Det gör jag.

Fiskar klick...

2011-02-16T14:03:00.000-08:00

Jag tror att det är många fler än jag som fiskar klick. I mitt fall så är det nog bara för att jag är så sugen på att komma över tiotusen läsare. Det kommer jag att göra ikväll.

Det ska jag fira med... ja, vad då?
Kommentera och föreslå något lattjo.

I need you tonight - ZZ TOP - live

Kvarsittning!

2011-02-15T11:07:00.000-08:00

Idag har jag varit på föreläsningar. Den första var rätt så intressant om hur elever i utsatta områden som till exempel Botkyrka måste kämpa hårdare för att nå samma förutsättningar som ungdomar i "fina" kvarter... Inga nyheter, men skön uppdatering. Det är ett tufft jobb för oss som jobbar med dessa ungdomar. Det sköna med våra kids är ju ändå att problemen är liksom "hands on" medan problemen på Djursholm, Lidingö och i öfvre Täby är dolda och ingen får se... tänk om man har en pappa som är alkoholist? Tänk om man har en mamma som prasslar vänster? Tänk om man inser att den där världen man betalat miljoner för inte är perfekt ändå???

Då är det bättre i södra Botkyrka... här skiljer sig föräldrar, det blir ett jäkla liv. Men Det smygs inte, det smusslas inte och ingen ser ner på varandra för en sån liten sak som en liten skilsmässa. Här kan folk vara morbror till sin syster och kusin...

En av föreläsarna pratade skol-lagar. Han pratade juridik på skolnivå. Skolverket har ju som ni kanske vet kommit med en ny skolplan, nytt betygssystem och nya direktiv gällande bedömning. Föreläsaren hette Lars Werner (inte politikern...inte heller basisten) och han tog upp en viktig och intressant sak.

Från och med HT-11 får vi pedagoger disciplinärt bestraffa elever med kvarsittning. Det är inte tillåtet idag. Men till hösten är det alltså helt okej att låta sina elever stanna kvar efter skolan... som straff! Man liksom ger eleven mer utbildning som straff. Självklart finns det ett alternativ. Det är att skicka ut eleven som stör under lektion... så den som inte vill ha utbildning slipper densamme. Tänk och fundera på det jag nyss sa. Man bestraffar genom att belöna, och man bestraffar genom att belöna?!

Mitt problem med det här att jag ju har elever som jag tvärtom inte får ifrån skolan! De stannar kvar i musiksalen till 1700 på kvällarna och sjunger och spelar. En del spelar in och lägger upp på facebook, andra väljer att visa mig på någon lunchrast eller så...
Förresten ska "mitt" elevband spela på xcenters web-sändning på torsdag! Det ska bli sjukt spännande... Kolla gärna in på deras hemsa på torsdag klockan 11.30... då syns jag, tror jag.

Vilket straff, va?!

My funny Valentine...

2011-02-14T12:42:00.000-08:00

Hade den här dagen kommit i november hade jag nog skrivit något syrligt och tjurigt om att "ingen tycker om mig"...blabla....
Nu infaller den mitt i jäkla skit-februari och jag borde skriva "ingen tycker om mig"... har fått en hälsning via SMS (som jag kom på nu att jag glömde svara på)...Tack, du med!

Jag fick också en uppskattad skjuts till skolan i morse och det skulle ses som en present på alla hjärtans dag. Jag fick också hälsningen att det var istället för att "pussa på tutten" haha...

Kanske är jag omtyckt ändå, kanske är jag uppskattad... Ett ego med ett bekräftelsebehov lika stort som Södertörn har svårt att svara på det. Egentligen struntar jag i den här dagen, och allt vad den innebär. Men lektionerna idag handlade en del om kärleksbudskapen inom den moderna musiken. Jag gissar att min egen passion för musik är ännu större än mitt behov att bli bekräftad.
Nä, jag fick inte pussa på någon tutte idag... trots att jag sa att jag skulle delta i det evenemanget på FACEBOOK. Alltså ljuger jag. Haha...Tro inte på det jag säger får bli dagens sensmoral. Jag lämnar Er idag med Chet Baker...

Apan ser...apan gör...

2011-02-10T10:34:00.000-08:00

Jag vet inte om det är mitt smeknamn som gör det, men jag är fascinerad av apor. Har tänkt ganska mycket på det där med hur ett djur, en primat som apan kan ha en så pass stor roll i mitt liv. Helt utan att det finns några som helst apor i min närhet. Alltså riktiga apor...

Smeknamnet Tarzan kommer från gymnasietiden i slutet på 80-talet när jag träffade dårarna från Gnesta. De tyckte det var så vansinnigt roligt att jag kom från Tumba och att jag på den tiden liknade "den riktiga" Tarzan. Tumba-Tarzan var återfödd. Den riktiga Tumba-Tarzan kan ni läsa mer om här. Jag vill redan nu förtydliga att det här kommer inte att handla om apa if. Inte ens lite grann... Jag har inget till övers för den föreningen.

Okej... Det finns ett prisvärt, vitt vin som heter Tr3 Apor. Säljs på trelitersbox och funkar bra på sommaren som sällskapsvin, eller som bas i en trevlig välkomstbål. Det bästa med Tr3 Apor är nog deras smarta marknadsföring.

Dagens bloggtitel kommer ifrån Wille Crafoords låt med samma namn. Det är en svängig historia som både jag och Billy gillar. Det ligger rätt mycket sanning i den texten, mina vänner.

Så jag är alltså Tarzan, lord of the Apes... Jag kommer ihåg när jag var på språkresa till Gibraltar. Det är den enda platsen i Europa där apor lever vilt. Eller... rykten går att taxichaffisarna på halvön har på något sätt dresserat aporna att göra knasiga saker för saliga turister. Jag och några kompisar tänkte att vi skulle utforska den där klippan en dag och klev över avspärrningarna och ner för en brant och smal trappa som tydligen självaste Napoleon låtit bygga när han var där och "hälsade på". En bra bit ner i trappan kom en vild apunge skuttandes, och bakom honom satt en arg, elak och skitstor hona och spärrade vägen för oss. Hon var nog inte dresserad. Jag hade lite frukt och nån macka i min ryggsäck så jag tänkte liksom muta henne, genom att lura henne från trappan och ner bland träden under oss. Jag började med att kasta en apelsin mot henne, inte alls hotfullt utan liksom så att hon skulle fokusera på mat istället för att vara i "spöa-turist-ungar-mode". Det lyckades inte. Då tog jag en macka och kastade i närheten av henne... Hon fnös bara, visade tänderna och jag började bli riktigt orolig. Mina två kompisar som var med var också nervösa. Apungen snodde mackan och började att käka. Men så, efter några minuter reste hon sig och försvann in bland träden. Gissa om vi skyndade oss ner och tillbaka till stan.

Så kanske är det min vurm för detta spännande djur som gör att jag gärna "spelar apa"... kanske är det Darwin som är den skyldige. När jag väljer låtar att sjunga, särskilt de yngre... så kommer ju apans sång (Djungelboken) förr eller senare. Kung Louie är kung. Så är det bara.

Så kan man ju avsluta med att konstatera att apan är en apa.

Vem va´re som kasta?

2011-02-09T05:33:00.000-08:00

Alltså...
När jag kollar in statistiken för den här bloggen så ser jag vilka sökningar ni gjort för att komma hit. Detta har jag sagt förut så det är ingen hemlis.
Sist var ju det lite förvånande att sexrelaterade sökningar hamnade här på bloggen. Men den här gången måste jag ställa frågan lite mer direkt.
Vem är det som gör Lili och Susie- sökningar VARJE dag och landar på min blogg?

Jag har inget emot de två systrarna, tvärtom. Men jag gjorde ett pyttelitet inlägg 23/11 -08 och det börjar ju kännas som det borde vara färdigläst nu, va? Inte så att jag inte vill att ni ska läsa, men jag tycker ju själv att jag skrivit bättre och mer intressanta saker sen dess.
Om det nu inte är systrarna själva som kör den nya folksporten Googla-dig-själv... I så fall finns det med all säkerhet bättre sidor än den här att använda.
Så nu är jag litet nyfiken.

Vem är det som söker på Lili och Sussie, och hamnar här... minst en gång i veckan, varje vecka?

Man undrar ju helt enkelt

BAJEN FOREVER del 3

2011-02-07T10:14:00.000-08:00

Det ÄR insidan som räknas... det sa jag förut i det här inlägget om ryktet om vad som är skrivet inuti pokalen. Bratzen från apa if tjattrade på värre än vanligt när det istället ryktades om att det var något om jurgårn i pokalen. Jag kommenterade såhär. Men nu är det alltså bevisat att det står med stora bokstäver
HEJA BAJEN (HAMMARBY)
Sen är det namnet på smeden, Ingemar Eklund och hans familj gissar jag.

Pålle kommer tillbaka.

Enligt officiella så är Paulinho i Stockholm och vilken dag som helst iklädd våra vackra grönvita färger. Välkommen hem!

På lördag är det träningsmatch mot bepe på hemmaplan.

FORZA!

räcker det inte nu?

2011-02-06T11:41:00.000-08:00

Per Oscarsson, Lena Nyman, och nu Gary Moore.

Som någon skrev i en recension när han spelade på Globen:
Tur att jumbotronen inte var igång, för vem vill se en Mon-Chi-Chi som tappats i ett syrabad.

Få gitarrister har varit så erkända och så uppskattade under så lång tid utan att slå igenom på riktigt. Till skillnad från Joe Satriani, Stevie Vai och Yngwie så håller Gary alltid en låg och skön profil.

Han kommer att saknas länge...

Svenska ord...

2011-02-06T03:31:00.000-08:00

Svenska ord. Vad är det? Ja, mer än Hasse å Tage förstås...
Tänkte på det häromdan när min son Billy kommenterade något jag sa eller gjorde med ..."ofta?"
Jag minns inte exakt vad det var jag sa eller gjorde men vi kan hitta på, något som inte är otroligt alls. Jag kommer hem från pizzerian med mat åt barnen. Till Billy har jag köpt en pizza med banan och curry. Jag ser på honom och säger -"här är din pizza, Billy." Han ser på pizzan, sen på mig och säger -"ofta?"

Hans svar i form av en fråga är ju egentligen inte fel, grammatiskt. Men samtidigt så märkvärdigt knasig i situationen. Vad då "ofta?".... pizzan är ju hans hela tiden. Det är lite hit jag vill komma med dagens blogg. Är det så helt enkelt att språket som jag lärt mig håller på att försvinna helt? Eller är det en nödvändig förändring nu med influenser av så många andra språkkulturer och etniska förtecken. För, vad är korrekt svenska?
Självklart måste den vara grammatiskt korrekt, väl?
Naturligtvis måste den vara välartikulerad och bred i vokabulären.
Utan tvekan måste den vara korrekt stavad.

Eller?

Vi har i lärarrummet på skolan ganska många som använder order "svenskalärare"... ett ord som inte ens finns (!)... Att elever från främmande länder använder det ordet är ju en sak. Men svenskfödda vuxna människor borde veta att det heter svensklärare och inget annat. Och vem är jag att rätta?

Allt vanligare är ju att ungdomar, svenska som icke-svenska använder ord som haram (=synd) och para (=pengar) i sitt vardagliga språk. Jag tycker att det är kanon att vi kan föryngra språket genom att låna från andra språk. Men vi FÅR inte glömma vårt eget språk.

Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan på Björkhaga. Min svensklärare hette Anette Eriksson. Hon bad oss skriva en novell. Minns inte vad det var för tema, men det kan ha varit "ödet" eller något sånt. Jag gjorde en riktig fuling och översatte en IRON MAIDEN-låt rakt av. Jag valde Hallowed be thy name som egentligen bara handlar om en kille som står i begrepp att avrättas. Jag skrev det på svenska, som bandet sjunger på engelska. Jag gjorde några miljöbeskrivningar här, lade in någon liten dialog där. Men totalt sett var det inte min story alls. Jag fick 4+ i betyg. Då hade jag ju inte hjärta att berätta att jag snott hela idéen. Dessutom berättade Anette att hon använt min novell på någon nätverksträff med svensklärare i Sverige. Alla tyckte att min berättelse var så bra, så fantasifull och liksom bra story. Jo, tjena... det tyckte ju jag med! Den skulle man ha kommit på själv. Haha....

Att jag gillar dialekter är ju inte någon hemlighet. Jag vurmar ju för t.ex. söderslang och södermalmsromatiken. Därför bara älskar jag karaktären Tranzan som Hasse Dahlgren har skapat. Läs här så förstår ni... den nästan sanna sagan om när jag handlade dammsugare. Annars har vi ju berättelsen om när jag skulle bjuda Billy och Robin på käk.

Torsdagsfredag

2011-02-03T08:29:00.000-08:00

Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.

Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?

Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.

Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.

Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.

brännvin och rocknroll

Hylla Telenor!

Schatz

Spooky shit

att döma en hund efter håren...

Såhär borde alla dagar börja.

GOTT NYTT ÅR!

Det ständiga inre kampen...

Ja...

Så sant...

AFTER SKI @ SNERIKES

jul i trädkojan

Den goda boken

Alltså...ibland vill man ju bara...

Coverbandsmusiker...

En stolt pappa...

Första advent

Bröllopsfesten...

Ups and downs...

Den här gången får man väl...

11-11-11 11:11

Mitt bidrag...

Fars dag...igen...

häng-höst?

20089 läsare?!

Dags att lägga upp...

vi vann...?

Veckan som gått...

Friday on my mind...

...I don't like mondays

Ännu mer manliga män...

jäklar! Snart tjugotusen...

Vilken jäkla vecka!

The Funk Projekt...

giv mig styrka...

När världar möts...

Fy fan vad dåligt!

Alla dessa läsare?!

Jag...större än..?

Facebookstatus igen...

Tarzan Rabalder ‎Doug Pinnick!

Tarzan RabalderFanihelvete... Sätt ut publiken på plan istället.... DÄR visas det hjärta och passion. Vi suger på plan men är fan kung på läktaren. Den sången trots det underläget. Unikt!

Tarzan RabalderDet är så dåligt att JAG skäms... Fast det är andra som borde...

Tarzan Rabalder‎...Maya: Får jag gå ut nu?Jag: Näe, du är ju sjuk i magen.Maya: Det är jag ju inte alls.Jag: Men du har ju kräkts hela natten, och hela morgonen i soffan.Maya: Du kan va kräks...

Tarzan Rabalder‎....is the official kung av magsjuka... Maya och Robin Olsson står för underhållningen

Tarzan RabalderSåg alldeles nyss en hök. En liten rackare. Coolt!

Tarzan RabalderFutterwacken....

Tarzan Rabalder ‎...You must be sure that the girl is purefor the Funky Cold Medina

Tarzan RabalderGlömde ju att tjacka ägg!!! Vilket jäkla ägg man är....

Tarzan RabalderSilly Putty... Så är det bara

Tarzan RabalderLaddar för en gubbjävlaträff...

Tarzan Rabaldersäger Fender, föfan...

Tarzan Rabalder‎...roller i ett dubbelspel, vem har rätt och vem har felsvårt att skilja sött från surt, ingenting är som förutvem är fan och vem är gud, hela tiden nya budoch ingenting är längre som förut...

Tarzan Rabalderdet blev visst en white russian på ballen också... hur kan man vara arg då?

Tarzan RabalderTror fanimig att jag pangar till Anchor ikväll och gluttar på Heavy Duty... Skaru med?

Tarzan RabalderSätter mig på ballen en stund och skriver skitarg text...

Gubbjävlaträff...

Samma saker men på olika sätt

Festivalen 2011

REUNION 2011

London dag 4

London dag 3

London dag 2

London dag 1

Gig på Djurgården.

Det här med att hålla på BAJEN

Semester

Jaha ja...?

Det ska vara lätt att leva...

Om att lida på Lida....

Inser att jag borde ha...

Berlin del 4

Berlin del 3

Berlin del 2

Berlin...del 1

från dåligt till sämre...

this is goodbye...

Helgen...

The big 38

Born under a bad sign

Tarzan Rabalder
‎Doug Pinnick!

Tarzan Rabalder
Fanihelvete... Sätt ut publiken på plan istället.... DÄR visas det hjärta och passion. Vi suger på plan men är fan kung på läktaren. Den sången trots det underläget. Unikt!

Tarzan Rabalder
Det är så dåligt att JAG skäms... Fast det är andra som borde...

Tarzan Rabalder
‎...
Maya: Får jag gå ut nu?
Jag: Näe, du är ju sjuk i magen.
Maya: Det är jag ju inte alls.
Jag: Men du har ju kräkts hela natten, och hela morgonen i soffan.
Maya: Du kan va kräks...

Tarzan Rabalder
‎....is the official kung av magsjuka... Maya och Robin Olsson står för underhållningen

Tarzan Rabalder
Såg alldeles nyss en hök. En liten rackare. Coolt!

Tarzan Rabalder
Futterwacken....

Tarzan Rabalder
‎...
You must be sure that the girl is pure
for the Funky Cold Medina

Tarzan Rabalder
Glömde ju att tjacka ägg!!! Vilket jäkla ägg man är....

Tarzan Rabalder
Silly Putty... Så är det bara

Tarzan Rabalder
Laddar för en gubbjävlaträff...

Tarzan Rabalder
säger Fender, föfan...

Tarzan Rabalder
‎...
roller i ett dubbelspel, vem har rätt och vem har fel
svårt att skilja sött från surt, ingenting är som förut
vem är fan och vem är gud, hela tiden nya bud
och ingenting är längre som förut...

Tarzan Rabalder
det blev visst en white russian på ballen också... hur kan man vara arg då?

Tarzan Rabalder
Tror fanimig att jag pangar till Anchor ikväll och gluttar på Heavy Duty... Skaru med?

Tarzan Rabalder
Sätter mig på ballen en stund och skriver skitarg text...