onsdag 30 december 2009

Året som gått...

Jaha, kanske dags att räkna ihop året. Fåsenu...
På plussidan, man ska väl alltid börja med de goda nyheterna?
+Jag fick tag på ett riktigt trevligt jobb uppe på Musikhuset Lagret som fritidsledare, musikledare, vuxen förebild och lite av en vaktmästare.
+Jag fick (återigen) vara med om att BAJEN åker ner i ettan. Den här gången tycker jag det är en bra grej, vi måste rensa ur i ALLA led. Från styrelsebordet ner till familjeläktarplats. Att Hammarby inte spelar i högsta serien är helt rätt väg att komma till den här rensningen. Nu slipper vi folk som är ute efter pengarna, makten och medgångssupportrar. Vi är ju inget medgångarlag. Tvärtom.
+Jag sa upp mig från systembolaget i Tumba. Vettefan om det är en bra grej, men det känns riktigt skönt att höra att jag är saknad och att det ser förjävligt ut där nere nu för tiden.
+Jag har hittat gamla vänner på den där fejjan som jag inte sett eller hört av på snart tjugofem år.
+Jag tog mod till mig och spelade solo på den här Beatlesfesten vilket blev en långt strörre succé än vad jag vågade tro. Jag fick kommentarer som demonbasist, I'm not worthy och ditt solo klingar fortfarande i mina öron två dagar efter giget.
+Jag bandande av en bas och gjorde en rätt så usel grej till något riktigt häftigt i spelväg. Någon gång ska han t.o.m få följa med på gig.
+Jag blev "headhuntad" för ett musiklärarjobb i Storvreten.

På minussidan ser det lustigt nog ut såhär:
-BAJEN åkte ur allsvenskan efter en usel säsong och skrämmande många spelartapp, tränartapp och elände.
-Jag gjorde mig osams (tydligen) med storchefen på bolaget så de gjorde det omöjligt för mig att vara kvar på det jobbet. Tack vare dessa idioter så har jag legat -6000/mån. sen i augusti. Då halkar man efter med räkningar. Punkt!
-Jag gjorde inte tillräcklig succé på increasell, som ju hade varit coolt.

Bortsett från allt det där så var nog 2009 ett hyggligt år. Men jag känner att 2010 blir MITT år!
Gott slut, och GOTT NYTT- kompisar!

söndag 20 december 2009

Mission completed...

Nu, 15.10 den 20/12 tvåtusennio har jag äntligen skrivit klart julkalendern. Idéen har jag haft rätt så länge. Jag har laggt ut ett avsnitt om dan sen sen första december. En kul detalj är att jag har fått kommentarer om den på fejjan från folk jag inte har en aning om vilka det är.
Kanske skriver jag här igen...om inte får ni ha en GOD JUL, kompisar!!!!

måndag 14 december 2009

en grönvit jul!

Jag spelade in en låt och la lite bilder på den

Text & Musik av mig och Lasse Tennander.
Sjung gärna med, jag skrev in texten också!

Ha en skön vecka, kosmonauter!


Ja, jag vet att den är omixad! Jag ville bara kolla hur sequencern skulle låta i inspelat skick. Det ska slipas liiiiite mer på grejorna.

torsdag 10 december 2009

Ett litet utlåtande...

Jag har av min vän och PRATABAS-kollega Rolle Casselbrant fått i uppdrag att ge en liten recension av den bandlösa HIGH COAST-basen som jag skrev om härom veckan.
Det började med en present av Mr. Stiff i RABALDER. Han gav mig den här basen för han tycker att jag ska spela fem-eller sexsträngat med bandet. Själv tycker jag ju att mina Fender-basar är helt underbara och vill inte byta ut dem mot någon annan bas. Punkt!
Däremot kan man ju alltid utöka basarsenalen lite. Problemet med sexan var att bandstavarna var så dåligt ditmonterade att man skar sig när man spelade på henne. Det stack ut en millimeter eller mer på terdje band, femte och sjunde...som gjort för blodvite.
Jag tänkte försöka fixa till det med hjälp av en gummiklubba och lite tålamod, men fick en idé av PRATABAS att banda av hela skiten istället.
Allting går att läsa under "avbandat"...

Hur låter hon då?
Tja, jag är inte helt nöjd med fixet än. Det ska sänkas strängar och höjas stallmick. Jag vill att det ska låta lite mer Jaco Pastorious än vad det gör. Klockan är nu 08.05 och jag tänkte försöka göra en liten ljudinspelning idag innan 15.00 när jag ska soundchecka inför mitt bassolo på Beatlesfesten. Tror fan jag är lite nervös inför det....

onsdag 9 december 2009

Image is everything...



säger man ju. Det kanske stämmer... Jag läste nyss om en kille som sa att han aldrig skulle hänga på sig en bas på gig om den var ful, oavsett hur bra den låter. Fåfäng? Ja, kanske det. Jag håller nämligen med honom och har full förståelse för det här sättet att tänka.


Inför ett gig med RABALDER, vem, vad eller var vi spelar har ingen betydelse, ser jag alltid till att packa väskan på följande sätt.


¤ tre tighta, svarta t-shirts vikta ordentligt så det inte blir skrynkelveck


¤ ett par gig-brallor, svarta. Vikta på samma sätt som tröjorna


¤ handduk, modell bartender-duk (med reklam)


¤ ett par strumpor och ett par kalsonger


¤ deo, ev. hårgelé


¤ digitalkamera, laddad och redo


¤ kablar till AMPEG och FENDER




Jag byter alltid om till scen-kläder precis innan vi uppträder och ofta byter jag tröja i pauserna för det blir lite svettigt. I tredje set brukar även en tröja åka av när vi kör "We will rock you". Men jag tappar tråden, det handlar om instrument.


Jag använder ju min svarta Fender, eller sunburst-Fendern.... Dessa hänger så att jag kan spela ordentligt, men även så att det ser så bra ut som möjligt. Kanske är det ännu mer bekvämt att ha basen högre upp, eller längre ner, men det ser bättre ut med basen där jag har den. Punkt!


En punkbasist tänker ju likadant... då SKA basen hänga längst ner, gärna vara skitig och sliten och se punk ut.
Vi hittar samma fenomen bland dansbandskollegorna. Men då ska basarna vara rena, dyra och helst av årets modell.
Detta är inte så jäkla svårt eftersom många av de etablerade dansbanden idag har sponsringsdeal.
Jag vet att det finns folk som går på scen iklädda vad som helst, spelandes på nästan vad som helst. Fast för mig är det viktigt att ge en betalande publik valuta... Man kan ju som uppträdande artist försöka bjuda på något och anstränga sig lite så det inte ser ut som man är på väg till tvättstugan. Eller spela på ett instrument med Hello Kitty-dekaler för att det är ju så knasigt...
Vi hade i RABALDER ett rätt så långt snack om vad man ska ha på sig när man uppträder. Vad är en vettig coverbandsoutfit?
Hockey-tröjor och tokiga peruker känns liiiiite uttjatat.

måndag 7 december 2009

Om jag hade pengar...

Så skulle jag nog spendera mina pengar på massor av saker.
Skulle naturligtvis betala av på huset, fixa till allt det där som måste fixas, och sen det man vill fixa till.
Jag skulle köpa en liten, kraftfull basrigg och några basar. Jag skulle köpa en, kanske två bilar. Ett MC-kort och en motorcykel skulle det bli. En chopper!
Naturligtvis skulle jag bygga ett musikrum där jag och barnen kan sitta och spela högt och länge utan att störa Marie och hennes brittiska kriminaldeckare (snark).
Jag skulle dra till Skottland och dricka whisky. Jag skulle åka till Karibien och dricka rom. Jag skulle dra till Belgien och dricka öl.

Det är så mycket man kan köpa för pengar... men inte stil, tydligen

fredag 4 december 2009

den förlorade generationen?

Min gode vän Lasse G har skrivit en grej som är så jäkla sann att jag måste dela med mig.

mycket nöje.



Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 50-, 60- och 70-talet inte haöverlevt. Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar ellerskåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det. Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta dit bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet. Vi gick ut tidigt om morgonen for att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen hade mobiltelefon. Vi hade inte Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget inga TV -spel, inte 99 TV -kanaler, inget surround-sound, inga hemdatorer eller chatrooms på Internet. Vi hade VÄNNER! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var OLYCKOR! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva. Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar om vad som kunde hända, sa var det inte många ögon som blev utstuckna. Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet. Vissa elever var inte så kvicka sam andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år. Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerarenågonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde ass att förhålla oss till alltihop. Om du är en av dem, grattis!!!

Ja, det där borde nog alla föräldrar ta med sig när de ska uppfostra sina tjippar idag.
Det tänker jag göra!