Karma

Alltså... Jag tror inte på gud, Allah, Buddah eller någon annan. När allt kommer omkring behöver jag inga låtsaskompisar. Jag är rätt så säker i min egen person, även om självkänslan sviktar då och då. Kanske har det att göra med att jag är världens äldsta tonåring. Vem vet? Däremot så tror jag på att om jag gör något bra för någon, så får jag något bra tillbaka. Är man skön katt blir man klappad... Är man elak katt blir man sparkad på. Enkelt!
En del kallar det för Karma, och det är kanske just det som är karma?! Jag vet inte...

Jag har en kompis som igårkväll var på väg hem till sina föräldrar i Värmland. Hon hade sina två tvillingdöttrar i baksätet och sin pyttelilla hund i framsätet. Tjejerna är 6-7 år sådär... Klockan var ungefär nio på kvällen och här kan man konstatera att solen skiner fanimig inte alltid i Karlstad! Lotta ringde mig och grät, berättade att hon nyss hade kört på en älg. Bilen är en KIA av SUV-typ. Hade de inte suttit i en så stor bil hade Lotta inte varit vid liv idag. Taket är så intryckt att det är ett under att hon inte brutit nacken. Lotta satt i mitt kök härom dan och berättade att trots att det är en KIA så är det liksom hennes liv. Hon får plats med allt hon måste ha med sig... Bilen är snäll och bra. Nu för tiden, när jag skriver det här..är den lite för platt för att kallas bekväm, men ändå...

Nu kan man ju se det såhär, antingen har Lotta varit dum för att hennes bil är kvaddad och hon blev ståendes med vovve och två barn mitt i vinternatten i en skog i Värmland... Men jag väljer såklart att se det som att Lotta har gjort något riktigt bra som inte fått en skråma trots att hon nyss fått en älg i skallen. Hunden och barnen mår också fint, trots allt. Karma, mina vänner!

En lite lustig detalj i det hela är att jag satt några timmar innan hon ringde och läste om en polare från PRATABAS som hade krockat och kvaddat sin bil. Jag skrev till honom att det går att laga bilar, skrota bilar eller köpa nya bilar. Men det går inte att ersätta mysiga basister från Örebro. Några timmar senare kom alltså telefonsamtalet... karma?

En annan lite lattjo detalj är att hon ringde till mig?! Alltså, vi snackar om en omtyckt och respekterad kvinna som alla vill ta del av när hon väl kommer till stan. Ändå valde hon att ringa och berätta för mig. Jag gjorde vad jag kunde för att trösta och vara lugn och skön. Idag har jag pratat med henne igen, och nu är hon lugnare. Det verkar vara lugnt med nacke och rygg.

Nåja... Karma säger att jag är värd en OPPIGÅRD Spring Ale... Tack, Karma!

movin' on...

Rätt så spännande när man tänker efter. Jag hörde mig själv säga "Aldrig Storvreten igen" och "aldrig hyreslägenhet igen" för ungefär fjorton år sen. Det var då jag flyttade från just Storvreten och hyreslägenhet. Jag flyttade till eget hus i Segersjö.

Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.

Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.

Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.



förresten...vem är Sonya Marmeladova?

...still crazy after all these years...

Fantastisk låt! Fantastisk artist!

Jag har packat inför flytten. Fick ihop två kartonger i sovrummet. Det blev inte mer...still crazy. I helgen kom en vän från grundskolan över. Jag bjöd på middag och vi pratade hela natten. Hon är "still crazy after all these years"... tror fanimig att Paul Simon vet exakt vad han sjunger om.

På tisdag ska BAJEN ta emot edsbyn på Zinken. Har en pytteliten fundering på att gå. Vet inte just nu hur mycket jag kommer att ha att göra såhär sista veckan i det grönvita huset. Man är ju "...still crazy"

Vi var och spelade på 50-fest i lördags med RABALDER. Blackeberg utanför Stockholm, men påfallande många var från Dalarna och Värmland. En kvinna på 45 (år OCH kilo) var framme och på någon bondig blandning av just värmländska och dalmål förklarade att eftersom han som fyller åker amerikanare så måste vi spela lite "råkkenråååål"...På riktigt, hon fick begreppet rock n roll att rimma med skål, ål och snål. Hon är ju "still crazy"

Jag köpte två lotter i ett lotteri där man kunde vinna en FENDER Jazz -64

Vann inte såklart...men det är en vacker pjäs... Fender är ju helt klart "Still crazy after all these years"

eight days a week...

Om åtta dagar är jag inte längre husägare. Då är jag helt enkelt en hyresgäst. Just nu håller jag på och packar de få sakerna jag har. Inte så roligt, men det är ju skönt att när det väl är dags för flyttlass så är allt klart och packat i kartonger. Men vad är det som gör att det är så svårt att fokusera på att packa?
Jag låter mig hitta på andra saker hela tiden. Till exempel sitta och skriva här?!

Jag går igenom bilderna i telefonen för att hitta något roligt att visa er, jag kollar in FACEBOOK, jag hämtar påtår med kaffe. Liksom petar i allt så inget blir klart.

Senare idag kommer mina barn och jag borde ha varit och handlat lite käk tills dess. Det blir antingen Tumba Centrum eller "bara" Ica KOM. Har funderat lite på det här med vilken butik som blir min nu när jag flyttar. Det ligger en affär i Storvreten (VIVO) men de få gånger jag har varit inne där så har jag inte riktigt känt mig hemma. Lite konstigt kanske, men det är viktigt för mig att känna mig bekväm när jag handlar min mat och mina grejor. Det är ju inte så långt till Solbo från Hålvägen och Tumba C ligger ju bara på andra sidan bron. Det ordnar sig nog.

Äh... det blir inte mer än såhär just nu, för jag känner lite jäkt för att jag inte blir färdig med packningen i sovrummet.

Så lyssna på FRANKENSTEIN med Marcus Miller! Det gör jag.

Fiskar klick...

Jag tror att det är många fler än jag som fiskar klick. I mitt fall så är det nog bara för att jag är så sugen på att komma över tiotusen läsare. Det kommer jag att göra ikväll.

Det ska jag fira med... ja, vad då?
Kommentera och föreslå något lattjo.



I need you tonight - ZZ TOP - live

Kvarsittning!

Idag har jag varit på föreläsningar. Den första var rätt så intressant om hur elever i utsatta områden som till exempel Botkyrka måste kämpa hårdare för att nå samma förutsättningar som ungdomar i "fina" kvarter... Inga nyheter, men skön uppdatering. Det är ett tufft jobb för oss som jobbar med dessa ungdomar. Det sköna med våra kids är ju ändå att problemen är liksom "hands on" medan problemen på Djursholm, Lidingö och i öfvre Täby är dolda och ingen får se... tänk om man har en pappa som är alkoholist? Tänk om man har en mamma som prasslar vänster? Tänk om man inser att den där världen man betalat miljoner för inte är perfekt ändå???

Då är det bättre i södra Botkyrka... här skiljer sig föräldrar, det blir ett jäkla liv. Men Det smygs inte, det smusslas inte och ingen ser ner på varandra för en sån liten sak som en liten skilsmässa. Här kan folk vara morbror till sin syster och kusin...

En av föreläsarna pratade skol-lagar. Han pratade juridik på skolnivå. Skolverket har ju som ni kanske vet kommit med en ny skolplan, nytt betygssystem och nya direktiv gällande bedömning. Föreläsaren hette Lars Werner (inte politikern...inte heller basisten) och han tog upp en viktig och intressant sak.

Från och med HT-11 får vi pedagoger disciplinärt bestraffa elever med kvarsittning. Det är inte tillåtet idag. Men till hösten är det alltså helt okej att låta sina elever stanna kvar efter skolan... som straff! Man liksom ger eleven mer utbildning som straff. Självklart finns det ett alternativ. Det är att skicka ut eleven som stör under lektion... så den som inte vill ha utbildning slipper densamme. Tänk och fundera på det jag nyss sa. Man bestraffar genom att belöna, och man bestraffar genom att belöna?!

Mitt problem med det här att jag ju har elever som jag tvärtom inte får ifrån skolan! De stannar kvar i musiksalen till 1700 på kvällarna och sjunger och spelar. En del spelar in och lägger upp på facebook, andra väljer att visa mig på någon lunchrast eller så...
Förresten ska "mitt" elevband spela på xcenters web-sändning på torsdag! Det ska bli sjukt spännande... Kolla gärna in på deras hemsa på torsdag klockan 11.30... då syns jag, tror jag.

Vilket straff, va?!

My funny Valentine...

Hade den här dagen kommit i november hade jag nog skrivit något syrligt och tjurigt om att "ingen tycker om mig"...blabla....
Nu infaller den mitt i jäkla skit-februari och jag borde skriva "ingen tycker om mig"... har fått en hälsning via SMS (som jag kom på nu att jag glömde svara på)...Tack, du med!

Jag fick också en uppskattad skjuts till skolan i morse och det skulle ses som en present på alla hjärtans dag. Jag fick också hälsningen att det var istället för att "pussa på tutten" haha...

Kanske är jag omtyckt ändå, kanske är jag uppskattad... Ett ego med ett bekräftelsebehov lika stort som Södertörn har svårt att svara på det. Egentligen struntar jag i den här dagen, och allt vad den innebär. Men lektionerna idag handlade en del om kärleksbudskapen inom den moderna musiken. Jag gissar att min egen passion för musik är ännu större än mitt behov att bli bekräftad.
Nä, jag fick inte pussa på någon tutte idag... trots att jag sa att jag skulle delta i det evenemanget på FACEBOOK. Alltså ljuger jag. Haha...Tro inte på det jag säger får bli dagens sensmoral. Jag lämnar Er idag med Chet Baker...

Apan ser...apan gör...

Jag vet inte om det är mitt smeknamn som gör det, men jag är fascinerad av apor. Har tänkt ganska mycket på det där med hur ett djur, en primat som apan kan ha en så pass stor roll i mitt liv. Helt utan att det finns några som helst apor i min närhet. Alltså riktiga apor...

Smeknamnet Tarzan kommer från gymnasietiden i slutet på 80-talet när jag träffade dårarna från Gnesta. De tyckte det var så vansinnigt roligt att jag kom från Tumba och att jag på den tiden liknade "den riktiga" Tarzan. Tumba-Tarzan var återfödd. Den riktiga Tumba-Tarzan kan ni läsa mer om här. Jag vill redan nu förtydliga att det här kommer inte att handla om apa if. Inte ens lite grann... Jag har inget till övers för den föreningen.

Okej... Det finns ett prisvärt, vitt vin som heter Tr3 Apor. Säljs på trelitersbox och funkar bra på sommaren som sällskapsvin, eller som bas i en trevlig välkomstbål. Det bästa med Tr3 Apor är nog deras smarta marknadsföring.

Dagens bloggtitel kommer ifrån Wille Crafoords låt med samma namn. Det är en svängig historia som både jag och Billy gillar. Det ligger rätt mycket sanning i den texten, mina vänner.

Så jag är alltså Tarzan, lord of the Apes... Jag kommer ihåg när jag var på språkresa till Gibraltar. Det är den enda platsen i Europa där apor lever vilt. Eller... rykten går att taxichaffisarna på halvön har på något sätt dresserat aporna att göra knasiga saker för saliga turister. Jag och några kompisar tänkte att vi skulle utforska den där klippan en dag och klev över avspärrningarna och ner för en brant och smal trappa som tydligen självaste Napoleon låtit bygga när han var där och "hälsade på". En bra bit ner i trappan kom en vild apunge skuttandes, och bakom honom satt en arg, elak och skitstor hona och spärrade vägen för oss. Hon var nog inte dresserad. Jag hade lite frukt och nån macka i min ryggsäck så jag tänkte liksom muta henne, genom att lura henne från trappan och ner bland träden under oss. Jag började med att kasta en apelsin mot henne, inte alls hotfullt utan liksom så att hon skulle fokusera på mat istället för att vara i "spöa-turist-ungar-mode". Det lyckades inte. Då tog jag en macka och kastade i närheten av henne... Hon fnös bara, visade tänderna och jag började bli riktigt orolig. Mina två kompisar som var med var också nervösa. Apungen snodde mackan och började att käka. Men så, efter några minuter reste hon sig och försvann in bland träden. Gissa om vi skyndade oss ner och tillbaka till stan.

Så kanske är det min vurm för detta spännande djur som gör att jag gärna "spelar apa"... kanske är det Darwin som är den skyldige. När jag väljer låtar att sjunga, särskilt de yngre... så kommer ju apans sång (Djungelboken) förr eller senare. Kung Louie är kung. Så är det bara.

Så kan man ju avsluta med att konstatera att apan är en apa.

Vem va´re som kasta?

Alltså...
När jag kollar in statistiken för den här bloggen så ser jag vilka sökningar ni gjort för att komma hit. Detta har jag sagt förut så det är ingen hemlis.
Sist var ju det lite förvånande att sexrelaterade sökningar hamnade här på bloggen. Men den här gången måste jag ställa frågan lite mer direkt.
Vem är det som gör Lili och Susie- sökningar VARJE dag och landar på min blogg?

Jag har inget emot de två systrarna, tvärtom. Men jag gjorde ett pyttelitet inlägg 23/11 -08 och det börjar ju kännas som det borde vara färdigläst nu, va? Inte så att jag inte vill att ni ska läsa, men jag tycker ju själv att jag skrivit bättre och mer intressanta saker sen dess.
Om det nu inte är systrarna själva som kör den nya folksporten Googla-dig-själv... I så fall finns det med all säkerhet bättre sidor än den här att använda.
Så nu är jag litet nyfiken.

Vem är det som söker på Lili och Sussie, och hamnar här... minst en gång i veckan, varje vecka?

Man undrar ju helt enkelt

BAJEN FOREVER del 3

Det ÄR insidan som räknas... det sa jag förut i det här inlägget om ryktet om vad som är skrivet inuti pokalen. Bratzen från apa if tjattrade på värre än vanligt när det istället ryktades om att det var något om jurgårn i pokalen. Jag kommenterade såhär. Men nu är det alltså bevisat att det står med stora bokstäver
HEJA BAJEN (HAMMARBY)
Sen är det namnet på smeden, Ingemar Eklund och hans familj gissar jag.

Pålle kommer tillbaka.

Enligt officiella så är Paulinho i Stockholm och vilken dag som helst iklädd våra vackra grönvita färger. Välkommen hem!

På lördag är det träningsmatch mot bepe på hemmaplan.

FORZA!

räcker det inte nu?

Per Oscarsson, Lena Nyman, och nu Gary Moore.

Som någon skrev i en recension när han spelade på Globen:
Tur att jumbotronen inte var igång, för vem vill se en Mon-Chi-Chi som tappats i ett syrabad.

Få gitarrister har varit så erkända och så uppskattade under så lång tid utan att slå igenom på riktigt. Till skillnad från Joe Satriani, Stevie Vai och Yngwie så håller Gary alltid en låg och skön profil.

Han kommer att saknas länge...

Svenska ord...

Svenska ord. Vad är det? Ja, mer än Hasse å Tage förstås...
Tänkte på det häromdan när min son Billy kommenterade något jag sa eller gjorde med ..."ofta?"
Jag minns inte exakt vad det var jag sa eller gjorde men vi kan hitta på, något som inte är otroligt alls. Jag kommer hem från pizzerian med mat åt barnen. Till Billy har jag köpt en pizza med banan och curry. Jag ser på honom och säger -"här är din pizza, Billy." Han ser på pizzan, sen på mig och säger -"ofta?"

Hans svar i form av en fråga är ju egentligen inte fel, grammatiskt. Men samtidigt så märkvärdigt knasig i situationen. Vad då "ofta?".... pizzan är ju hans hela tiden. Det är lite hit jag vill komma med dagens blogg. Är det så helt enkelt att språket som jag lärt mig håller på att försvinna helt? Eller är det en nödvändig förändring nu med influenser av så många andra språkkulturer och etniska förtecken. För, vad är korrekt svenska?
Självklart måste den vara grammatiskt korrekt, väl?
Naturligtvis måste den vara välartikulerad och bred i vokabulären.
Utan tvekan måste den vara korrekt stavad.

Eller?

Vi har i lärarrummet på skolan ganska många som använder order "svenskalärare"... ett ord som inte ens finns (!)... Att elever från främmande länder använder det ordet är ju en sak. Men svenskfödda vuxna människor borde veta att det heter svensklärare och inget annat. Och vem är jag att rätta?

Allt vanligare är ju att ungdomar, svenska som icke-svenska använder ord som haram (=synd) och para (=pengar) i sitt vardagliga språk. Jag tycker att det är kanon att vi kan föryngra språket genom att låna från andra språk. Men vi FÅR inte glömma vårt eget språk.

Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan på Björkhaga. Min svensklärare hette Anette Eriksson. Hon bad oss skriva en novell. Minns inte vad det var för tema, men det kan ha varit "ödet" eller något sånt. Jag gjorde en riktig fuling och översatte en IRON MAIDEN-låt rakt av. Jag valde Hallowed be thy name som egentligen bara handlar om en kille som står i begrepp att avrättas. Jag skrev det på svenska, som bandet sjunger på engelska. Jag gjorde några miljöbeskrivningar här, lade in någon liten dialog där. Men totalt sett var det inte min story alls. Jag fick 4+ i betyg. Då hade jag ju inte hjärta att berätta att jag snott hela idéen. Dessutom berättade Anette att hon använt min novell på någon nätverksträff med svensklärare i Sverige. Alla tyckte att min berättelse var så bra, så fantasifull och liksom bra story. Jo, tjena... det tyckte ju jag med! Den skulle man ha kommit på själv. Haha....

Att jag gillar dialekter är ju inte någon hemlighet. Jag vurmar ju för t.ex. söderslang och södermalmsromatiken. Därför bara älskar jag karaktären Tranzan som Hasse Dahlgren har skapat. Läs här så förstår ni... den nästan sanna sagan om när jag handlade dammsugare. Annars har vi ju berättelsen om när jag skulle bjuda Billy och Robin på käk.

Torsdagsfredag

Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.

Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?

Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.

Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.

Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.