söndag 31 oktober 2010

Betraktad...bejublad...

Vi spelade på HOUND DOGS MC igår. Hade urpremiär med boogierock-coverbandet BJÖRNLIGAN. Tyvärr var det inte så mycket publik för vi började så tidigt. Redan vid åttarycket. Men det lät bra och vi var snygga... och det är ju det viktigaste.

Scenkostymen är alltså blå kepa, klarröd t-tröja med siffrorna 167-671 på. Blåa brallor och solglasögon. (Varför bilden blev spegelvänd vet jag inte)
Vi gjorde några pose-bilder också med Mr. Shoobah från JUKEBOX som fotograf. Ska se om jag får tag på de bilderna.

Låtlistan var såhär:
01. Walk in my shadow
02. Gimme some lovin'
03. Are you gonna go my way
04. Going to Brazil
05. Mercury Blues
06. Breaking the law
07. All the small things
08. Sharp dressed man
09. Gimme all your lovin'
10. We're not gonna take it
11. I wanna rock
12. I wanna rock n roll all nite

Hårdrock FFS!

fredag 29 oktober 2010

57 channels...del 3

Fredag... 17.05.
NU ringde de från VIASAT och undrade hur jag skulle göra med överlåtelsen?!

Bussigt på något sätt, fast liksom snart en månad försent.

De hade visst haft många överlåtelser... kanske hela Sverige ville överlåta sina VIASAT-konton till varandra?! Jag vet inte.

Skiter i det där nu, och drar till världens ballaste Stiff nu för fest.

Tjena!

tisdag 26 oktober 2010

Björnligan


...är namnet på vår nya boogie-rock-trio. Vi tänker oss gig på MC-klubbar och lite ruffigare rock-hak. Det är Stiff på gitarr, Iman från Limited Edition på trummor och jag själv på bas och sång. Vi har repat några gånger och nu har vi premiär på Hound Dog MC.
Giget drar igång vid 22 ungefär nu på lördag. Jag har repat in texterna, satt basgångarna och hoppas verkligen att Stiff har satt sina grejor.
Jag satte ihop en enkel reppa med tolv låtar som jag tänker mig att vi ska kunna bränna av rätt fort. Min idé är att vi startar på ena scenen. När vi är klara drar SCARECAOWS igång på andra scenen medan JUKEBOX roddar upp sitt efter oss. De ska använda våra prylar så mycket det går. Efter JUKEBOX blir det QUEER på andra scenen igen, och vi får ställa upp med RABALDER.

Jag gissar att vi kommer att spela hela natten. Bikers har ju en tendens att festa rätt så länge.

måndag 25 oktober 2010

Det bidde inget...

Nä, kontraktet gick till någon annan. Jag fick inte lyan i Gröna Borgen. Fast äh, komigennurå! Jag ska fanimig hitta någon annan lägenhet att tränga in min lurviga kropp i.

På onsdag är det cup-semi... vi möter jäkla kallingarna och det är ju dömt att misslyckas... fast det har vi sagt sen Svenska Cupen drog igång, och nu är vi det enda stockholmslaget kvar. Så kan det gå. Dessutom är man som bajare van att slå ur underläge så det kan kanske eventuellt, N S' Allah... (vafan fick jag det ifrån?)
Nåväl, ska möta upp Leiding och Ted på jägaren så fort jag kommer loss från skolan.

I morgon ska jag repa med björnligan. Kul!

Nu... middag!

söndag 24 oktober 2010

och nu...lite kultur

En kora är ett 21-strängat instrument från västafrika.
Byggt grovt förklarat av en kalebas och en rejäl pinne.

Finns just nu att beskåda på SVT 2.
Kultur-TV ger oss en konsert med Sousou och Maher Cissko. Underbar världsmusik, med afrikanska riff.
Om man ska ge sig in att analysera denna i grunden mycket enkla musik kan vi först konstatera att det ofta handlar om 4/4, eller 6/8. Rytmen är viktig och den får absolut inte halta eller förvilla lyssnaren. Minns att afrikansk musik är en dansens musik. Sällan fler än tre ackord. Just nu går en låt vilken de inte presenterade namnet på.
Rätt så långsam med en takt am, en takt G... Stefan Bergman spelar på en vacker Fender J-bas med lönnhals. Gjorde just ett bassolo som nästan lät bandlöst.

Kolla om ni hittar den här konserten på SVT Play... det är den värd!

onsdag 20 oktober 2010

När folk lägger näsan i blöt...

...blir det ofta blött och kladdigt.
Jag har skrivit en och annan sanning här på bloggen och det har nog hänt att jag droppat några sanningar på FACEBOOK. Och här kommer grejen...

Det jag sagt och skrivit så här långt och även i framtiden ÄR sant.

Det finns de som läser både här och där, och tydligen läser in egna sanningar. Detta skapar tråkiga konflikter och problem för mig och Marie.
Det här handlar om att jag träffade en kompis sen tjugofem år, och tydligen har det börjat skvallras om att vi har varit emd varandra... på ett sätt som vi inte har varit.
Lite så där fjortis-gnälligt säger jag, skaffa ett eget liv istället för att rota i mitt. Tack.

Annars kan jag berätta att min dotter Felicia sökte till musikklass och kom in! Grattis, gumman.
Annars kan jag berätta att lägenheten jag tittade på är riktigt fin, fräsh och så... jag står som nummer två i kön och VET vem som är nummer ett. Hoppas att han tackar nej, för jag vill verkligen ha den!

Do you know what you are?
You are what you is
You is what you am
A cow don't make ham

måndag 18 oktober 2010

57 channels...del 2

Jag gissar att om man jobbar på företag som VIASAT så har man som uppgift att liksom googla sitt arbete. Fick en kommentar på förra inlägget av en kille som skrev något om "sjukt dåligt" och att jag kunde maila honom så skulle vi lösa det tillsammans.

Jag gillar vad han gjorde. Kanske ingår det i hans arbetsuppgifter, kanske är han bara en skön katt som vill sina kunders bästa... jag vet inte.

Jag tycker fortfarande att VIASAT kunde ha fått tummen ur ungefär en vecka tidigare... fast när jag ringde idag och härjade lite om räkningen jag (eller Marie eftersom jag ännu inte fått ta över kontraktet) fått... nu äntligen fått igång i alla fall några kanaler...

Jag ser det såhär, det är vit flagg och fredspipa. Kriget är inte vunnet, men jag tror jag vann slaget.

lördag 16 oktober 2010

Vad hände här???

Jag var och spelade på ENGELEN, ju... för några veckor sen. Vi började på tisdagen och var klara med bandet på lördagen. Sen tog vi två dagar till med trubadur-sättning, alltså jag och Stiff. Men det var en person där som jag tänkte ta upp den här gången.

Min äldre syster Anneli gick i musikklass, i klassen över mig om man ska vara petnoga. Hon började i sexan, jag i femman... vi var de första som gick på musikklasserna i Botkyrka. I min klass var vi 6 killar och 24 tjejer. I hennes klass vet jag inte hur många killar det gick, men där gick en tjej som jag tyckte var jättefin. Hon heter Lotta. Grejen var att hon var så tuff, kaxig och allt... Hon hängde alltid med äldre killar och rökte, hon hade tuffa kläder och flashig frilla. Jag var inte kär, men intresserad. Jag ville så gärna vara hennes polare. Ett av mina stora problem var att hon var kompis med syrran, och ärligt talat...vem vill ha med lillebrorsan?!

När vi gått ut grundskolan och jag börjat på gymnasiet fick vi kontakt igen. Genom gemensamma vänner... Såna som din mamma säkert skulle tycka är fel sorts vänner. Bikers, hårdrockare och busar. Anneli hade flyttat till Västervik och jag var kvar i Tumba. Det blev så att jag och Lotta började umgås lite. Det blev många koppar kaffe. Jag stack ofta till henne när jag hade lite ledigt sådär någon eftermiddag för jag tyckte verkligen om att umgås med henne. Lotta gjorde gott kaffe och hade alltid kul saker att berätta. Däremot hade hon också en märklig tendens att hamna i trubbel. Vettefan hur hon gjorde men det var alltid något knas.

Hon flyttade, jag träffade Marie... vi gled isär och jag vet inte om varken hon eller jag tänkte så värst mycket på det. Det är ungefär tio år sen vi sågs nu. Ja, kopplingen till ENGELEN kommer nu...

Jag hade gjort ett ganska jobbigt hejdå, och ville egentligen inte spela på fredagen. Jag ville nog helst vara hemma och tycka synd om mig själv. Så... ett par meter ifrån oss, står Lotta! Hon som sen sju år eller vad det är har bott i Skåne. Som ville överraska mig med att bara stå där plötsligt. Vilken chock?! Jag visste att hon går på kryckor nu, jag visste att hon färgat håret. Men jag visste inte att hon skulle stå där och göra mig så glad. Så enkelt att bara vara där så blir man på fantastiskt humör!
Här kommer grejen:

Hon skriver lite kryptiskt nästan varje dag om hur glad hon är nu för tiden för att "en vän från förr" gör henne så glad med bara några ord på facebook-statusen... Jag vill gärna tro att det är jag. Det känns lite som dessa tio år aldrig har funnits, som om alla mil mellan Tumba och Skåne inte finns. Det känns så bra att äntligen ha "hittat" varandra igen.
Och Lotta...
OM du läser det här och inte gillar det så tar jag bort allting... ville bara att du ska veta att du har inspirerat till livet! haha!

Lottas egna fina blogg finns här...

57 channels but there's nothin' on...


Jag skulle få ta över kontraktet gällande TV från VIASAT. Marie stängde av abonnemanget när hon fick lägenheten i Salem. Jag hade inga problem med det, men ville ju liksom flytta över betalningsansvaret och så på mig. Jag ringde, glad i hågen och sådär klämkäck som jag kan vara. De svarade så lika artigt att någon kommer att ringa upp, kanske dagen därpå men säkert innan helgen. Det här var en tisdag. Dagarna gick och när fredagen kom ringde jag upp igen för att göra den muntliga överenskommelsen. De lovade att de skulle göra vad de kunde för att snabba på det där samtalet. Så gick helgen, det blev måndag... jag ringde igen, lite grinigare nu eftersom mina barn vill se på TV när de är hos mig. Jag skulle ju också vilja se på TV när jag inte hänger på PRATABAS eller på FACEBOOK.
Det verkar ju mer och mer som om de inte vill ha kunder.
I skrivande stund är det lördag och det har alltså gått fjorton dagar utan TV. I början av veckan frågade jag om de inte är skyldiga att leverera markutbud... nu vet 1:an, 2:an och 4:an... men fick inte något svar.

På måndag blir det lägenhetsvisning och jag hoppas innerligt att jag får den lägenheten. jag tänker inte jobba mer på att få VIASAT i alla fall. Usel service! Synd, för jag har verkligen varit nöjd med deras utbud och deras sätt att sköta vårt abonnemang tidigare.

PS...
dagens titel kommer från en Springsteenlåt
Bruce Springsteen & The E Street Band – 57 Channels (And Nothin' On)

måndag 11 oktober 2010

Gröna borgen...kan det vara något?

Jag har blivit erbjuden en visning på lägenhet i Tuna. I gröna borgen som det heter. Det kallas för borg för att man har satt fyra trevåningshus i kvadrat, med liksom innergård och parkeringar utanför. Det finns fyra borgar i bostadsområdet och jag har alltså chans på en trea i gröna borgen. Coolt!

Visningen sker nästa måndag. Jag är lite taggad, för jag står som nummer två i kön. Det är ju lite så att jag t.o.m tar den osedd... då kan jag sälja undan Tallvägen och ägna mig åt framtiden istället. Precis som jag vill ha det.

Wish me luck!

söndag 10 oktober 2010

Första repet för i är...

Med gubbarna i Wyngz. Det ska ju till att bli en såndär REUNIONFEST igen och naturligtvis ska Ken vara med och spela med sitt band. De har ingen basist så jag är den ständige vikarien. Förra gången var det ett BEATLES-tema på festen och vi hade repat in massor av låtar. Det lät bra och vi gjorde ett hyggligt jobb. Men jäklar vad vi repade.
Jag kan ju förstå på ett sätt, om man har musiken som hobby. Dessutom om man har vuxna barn, inga andra intressen eller sånt som kräver uppmärksamhet. Då är det genast helt okej att repa varenda söndag. Fast för mig så är det ju lite annorlunda. Ska jag tycka att det är okej med rep alla söndagar fram till i december vill jag nog ha betalt för det. Dessutom är bandet så väl förberett att det GÅR att repa hemifrån, det har skickats spotify-länkar och mp3-filer... We're cool!

Festen den här gången ska ha ett annat tema, man har valt 70-tal. Låt oss fundera lite... vad som är typiskt för det årtiondet för mig behöver ju inte betyda att det är samma för dig. Jag tänker disco, funk och pop. Lite sådär Bootsy Collins, Rick James och Marcus Miller.
För någon annan är det nog hårdrocken som kommer upp, med Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple. Bandet jag ska repa med idag tänker i samma banor som förra gången med beatles. Inget fel idet, alls... men kanske lite fantasifattigt?

Äh... nu kaffe!


lördag 9 oktober 2010

Livet 2.0

Ja, kanske ska man uppdatera sig lite. Vettefan om ni fortfarande orkar läsa vad jag hasplar ur mig här på bloggen. OM ni gör det ska ni väl ha ett tack för att mitt liv intresserar er tillräckligt mycket för att ni kommer tillbaka. Tack!

Jag har köpt ett nytt öl, seven Giraffes, från Skottland. Ett ljust ale som är rysligt gott. Köp! Drick! Njut! En balanserad och mogen bäska som vägs upp av en trevlig humle. YAY!

Jag har också köpt Red Dead Redemption till mitt XBOX. Sjukt vacker och levande grafik. Lite som GTA IV, fast i cowboy-miljö. Lite av en pojkdröm att få vara en cowboy och få panga på skurkar och banditer. Man får ju också kasta lasso på vilda hästar och spela poker. Riktigt skönt spel!

Visst ja, jag råkade ju köpa en bas också... en P-RAY...

Just nu lyssnar jag på Sverige, plattan heter livet.com och tycker nog att ni ska lyssna på den!
Sverige – livet.com

Gigfri ikväll, kanske blir det Engelen med bästa Stiff, vem vet?

onsdag 6 oktober 2010

Och så en glad nyhet...

Petter Andersson vill komma tillbaka till BAJEN.
Enligt SvD så känner vår gamle (25 år) hjälte att han vill avsluta sin karriär i grönvita BAJEN.

välkommen hem, Petter!

Eller som BobCat sa...

....AAAYYYAAAAAIIIRRRGGHHH... I hate politics!

Att SD kravlar sig ända in i Sveriges Riksdag är beklagligt. Att det finns 21 registrerade medlemmar på PRATABAS som påstår sig ha röstat på SD är sorgligt. Att det förekommer rasism just runt knuten på mitt hus är under all kritik. Men det finns konstigt nog något som är värre!

Att vi normalt funtade människor, som INTE röstade på rasisterna plötsligt stirrar oss blinda på den lilla blomman och med avsky hånar allt som Sverigedemokraterna står för.
Att vi normalt funtade människor glömmer en av demokratins vackraste tankar, nämligen åsiktsfrihet och uttrycksfrihet.

Det är naturligtvis väldigt svårt att avgöra just i deras fall vad som är okej att uttrycka. Vi måste ju komma ihåg att man inte får kränka, förfölja, misshandla eller på annat sätt skada en annan individ. Det här gäller ALLA människor, muslimer som buddister som kristna. Det gäller även agnostiker och det har inget att göra med hud- och hårfärg.

Jag menar att vi inte får sänka oss till rasisternas nivå.
Rasism och främlingsfientlighet MÅSTE bekämpas, men demokratin MÅSTE bevaras.
Vem löser det?

lördag 2 oktober 2010

Söndag i sängen?

Har haft barnen i helgen. Eller... jag har haft Billy liksom till och från hela veckan. Han gillar att vara med mig för att det är här han har sitt XBOX, sin egna säng och sin farsa. De andra sov över från igår till idag.

Marie var ute och drack vin, vilket jag unnar henne. Kanske borde jag räkna hur mycket jag faktiskt träffar barnen i händelse av konflikt med underhåll, fast det är viktigare för mig att de mår bra och har kul här i livet. Dessutom tycker jag om att göra dagarna med farsan till lite av ett äventyr. Jag anstränger mig för att de ska få roligare mat, hitta på roligare saker och så när de är med mig. Inte för att tävla med Marie... utan för att de ska känna att det är lite speciellt att komma hit.

I musiklivet har det blivit så att jag visst har råkat tacka ja till att kompa WYNGS igen. Det ska bli fest på Folkets Hus och den här gången är det 70-tema. FUNK, mannen!
Dessutom har jag och Stiff börjat spela lite trubadur igen. Dessutom har jag börjat fundera på en rock-trio... lite sådär MC-relaterat, boogiesvängigt, smutsigt och högt.

På skolan går det framåt minsann. Jag har blivit nätverkssamordnare för musiken, och man vill anställa en lärare till så jag kan fokusera på att plocka fram en modern musikprofil.
Vi får se vad som händer där. Felicia, som ju helst av allt skulle vilja gå på scenskola har just sökt till Björkhagas musikklasser. Det är bra, fast inte alls vad hon vill. Hon har inte begripit att det är körsång där. Hon vill ju sjunga pop, solo.

Träffade Rick i fredags, fantastisk bartender från Halmstad som nu jobbar på Fenix på Götgatan. Han och jag skulle lattja ihop någon gång när han är ledig. Det ser jag fram emot!

Nu, kaffe och jazz...

w. crafoord:
-jag vet att det borde vara onsdag idag
men det är söndag i sängen hos mig