Policy

Ikväll tar jag upp ett mycket stort, allvarligt och omfattande ämne. Nämligen... Mobiltelefonpolicy.

På Storvretskolan finns det en policy som säger att elever inte får ha mobiltelefoner så det stör lektion. Så har det varit ganska länge. ÄNDÅ måste jag säga till på exakt varje lektion att eleverna ska lägga undan telefonerna. Jag tar det igen.... VARJE lektion!
...så det stör lektion, säger ni.
Ja, det stör väl inte mig egentligen att elever pillar på sina telefoner istället för att ägna ett uns av uppmärksamhet mot vad jag försöker lära ut. Alltså, få saker tar "vinden ur seglen" så som att prata för öron som inte lyssnar. Då blir det lätt att man som pedagog eller lärare bara svamlar på lite mer på rutin och inte lägger krut och energi på lektionen. Det går ju rätt fort att tänka att "skiter ni i det så kan jag skita i det"

Men tillbaka till det här med policy...
På restauranger här och där så finns det ju som ni vet en policy som säger att man inte pratar i mobiltelefon. Man kan ju av respekt för sitt sällskap i alla fall ha ljudlöst, och kanske ringa upp vid ett annat tillfälle.
På biografer är det mobiltelefonförbud! Kommentarer till det är ju överflödigt!
När jag sitter i möte, med andra vuxna människor så har vi stängt av våra telefoner, eller stängt av ljudet. Det hör ju till god ton, gott uppförande och respekt för andra.
När kommer den där respekten, undrar jag.

I grundskolan har den inte kommit än, det vet jag... troligtvis inte på gymnasiet heller. Men när, exakt? Vaknar man en morgon och liksom vet att man ska sköta sina mobiltelefonärenden med ett visst mått av respekt? Jag vet inte.

Spelade med en kille en gång som (otroligt men sant!) svarade på SMS när vi stod på scen!!! Hur tänker man då? Hade det inte varit proffsigare att spela klart setet och sen kolla SMS? Eller är det så enkelt att jag är gubbig, och gammalmodig?

Det kan hända att det skriver en och annan till mig på min egen mobiltelefon... något litet SMS här och där... Jag svarar också, fast när jag finner tid och möjlighet till det. Visst är jag lite tekniknörd, och lite gadgetnörd, men när det är vinter så skiter jag i att svara på SMS för jag har ingen lust att frysa om fingrarna. Då väntar jag hellre tills jag kommer inomhus. Då kan jag svara, om det är värt att svara på.
Lite som förut, när man var tvungen att logga in på datorn ungefär tjugo gånger om dagen för att kolla om man fått mail... Det enda man fick göra då var ju att slänga alla spam-mail om att få postorder-fruar från Ryssland, tjacka billig Viagra eller veta hur lång min penis kunde bli på kort tid. Jag tror att de flesta nu har en rätt sund inställning till sina egna inboxar och svingar in en, kanske två gånger och betar av allt på en gång... så gör jag i alla fall.
Nu kan jag förstås läsa mina mail i telefonen, och de kommer som en sorts SMS... så cirkeln är sluten, kan man säga.

På tal om det ska jag nog ta och tjacka en ny mobiltelefon...den gamla ringer inte så ofta längre. Det blir bara en massa SMS!

Mode...?

En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!

Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.

Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!

Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen

Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.

Puzz och kramiz... snyggingar

En liten blå...

En liten blå...

Jag har köpt en liten blå dammsugare. Sist jag köpte en dammsugare var för nära på tjugo år sen. Det var en LUX, den var svindyr... Det roligaste med den var att min dåvarande granne och kompis också tjackade en. Jag gissar att det var hon och jag som köpte. Nu när så lång tid har gått skrattar vi åt att vi blev så lurade av dammsugarförsäljaren.
Hon berättade för mig när vi sågs en gång i Storvreten att hon köpt en ny dammsugare. En liten blå.
Jag gick till Tumba Järn härom dan, med Robin. Jag köpte en liten blå också. Min har en grön dekorlist som gör att den ser skitsnabb ut.

I fredags gick jag in på systembolaget i Tumba och beställde en låda Motörhead Shiraz igen. Jag får nämligen besök av fina Lotta och har lovat henne att bjuda på detta goda vin. Väl inne bland ölhyllorna råkade jag köpa några trappisteröl. En liten blå Chimay, bland annat.
Ikväll ska jag till stan och hänga lite med en annan kompis. Jag gissar att det blir en och annan finöl ikväll. Jag är lite sugen på en rejäl jäkla IPA från t.ex. Sigtuna Brygghus. Om ni inte har provat så gör det!

Torskade på UNIBET idag. Jag la en femtiolapp på att Sverige skulle vinna över Spanien i handbollen. Så jag känner mig lite blå.

Öppet Hus!

Minsann... det var varit Öppet Hus på Storvretskolan. Tanken är att vi skulle värva elever till vår fina skola, så de inte går till andra skolor i närheten. De andra skolorna har ju sina profiler som de gärna skyltar med. Vi har fotboll och den nya moderna musik-profilen. Det är en tanke som kom redan i slutet av förra läsåret då vi gjorde ett uppträdande med fjolårets nior och åttor. En grym föreställning som vi valde att kalla "Band of the Centruries"
Några av oss lärare insåg ju att det var det HÄR vi ska hålla på med på skolan. Hitta talanger och förädla dessa till sångare, instrumentalister och dansare. Jag insåg rätt snart att på den här skolan har ambitionerna, talangerna både bland elever och personal... vad vi saknar är resurserna i nuläget. Detta håller jag på att försöka ändra på. Det ska bli en riktig modern musik-profil. Jag vill bygga inspelningsstudio, replokaler, olika scener i olika delar av skolan, använda idrottshuset när det blir klart (det förra brann ju upp) för streetdance och breakdance. Jag vill arrangera lunchkonserter och kvällskonserter och låta dessa ingå i liksom den nya kursplanen. Både rektorn och biträdande hade med det i sina tal när de presenterade skolan. Tarzan=stolt snubbe...

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch, och därefter hade några av niorna fått i uppdrag att visa femmorna runt. De gjorde ett bra jobb att valla de små runt i våra olika lokaler och till olika lärare. Mig känner femmorna sen tidigare. Några av mina musikelever satt och jammade för att visa hur kul modern musik-profil är... Tack Fredric och Zaed!
Efter rundvandringen gick eleverna hem och vi gick på läroplansinformation. Vi såg på skolverkets film om läroplanen -11... den vi ska arbeta efter från nästa läsår. Spännande!

Någon timme senare var det meningen att mina elever skulle hålla i ett disco i aulan. Så jag roddade upp ljud och ljus för det. Det blev ganska lyckat. Festbesökarna var väldigt nöjda. (ja, en kille i femman var rasande för att vi släppte in hans lillesyrra...nu kunde han ju inte dansa tryckare med snygga tjejen i klassen!)

Samtidigt som de unga roade sig på dansgolvet gick deras föräldrar runt och tittade på våra klassrum och hörde oss prata om undervisning och läget i skolan. Vi hade alla vårat allra gladaste humör och vackraste leenden. Jag hade t.o.m strukit vita skjortan och hade på mig. Mitt korta föredrag om mina visioner om modern musikprofil verkade gå hem hos föräldrarna som lyssnade. De nickade och såg ut att gilla idéen.
20.45 fick jag gå hem och rusade förbi lokala butiken och köpte frukost och lite cashew-nötter. Dessa knaprar jag nu, medan jag skriver det här. Multi-tasking, baby...

Jag... en livsnjutare?

Är jag en livsnjutare? Jag som gnäller över varenda liten skitsak som går emot?
Ja, någonstans skulle jag nog vilja påstå det.

Jag skulle ju aldrig söka jobb på ett ställe jag inte vill jobba på, t.ex. Jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i situationer som jag skulle känna mig obekväm i, om det inte var för att det i slutändan skulle bli bättre.

Hitta på att jag har trehundra kronor i fickan och går in i en mataffär. Hade jag varit smart, vuxen och klok hade jag ju tittat på prislappar och bara köpt det allra viktigaste för att liksom äta så mycket mat så jag blir mätt, inte sant?
Riktigt så funkar inte jag. Jag lägger hellre 200:- på någon deli-köttbit och den sista hundringen på ett gott öl. Det är viktigt att njuta ordentligt, tycker jag. Jag låter nog hellre bli att äta "vanlig" middag två kvällar än att missa någon härlig parma-skinka eller spansk grovmalen salami. Sköljer gärna ner med en rökig shiraz från Sydafrika eller Australien. Eller varför inte ett fylligt trappistöl? Mättande och otroligt gott! Men det är ju knappast hela kostcirkeln.

Samma gäller nog det mesta i mitt liv nu för tiden. Jag bryr mig mer och mer om att leva för dagen, att liksom inte snåla med varken pengar eller tid. Det har jag gjort och jag tycker att jag är färdig med det. Om jag inte pallar att plocka undan disken direkt efter maten...so what?
Kanske har jag viktigare saker att göra?!

Om jag vill röka en god cigarr... ja, då tänder jag en puff från Romeo y Juliet... även om de kostar nästan tio gånger mer än en man kan hitta på kvartersbutiken. Nu för tiden kostar en kasse bärs lika mycket som den gjorde för fem år sen, med den skillnaden att förut fick jag tio burkar, och nu två, kanske tre små flaskor. Men de är mycket godare och jag njuter av dem på ett annat sätt.

Jag kan uppskatta musik på ett annat sätt nu när jag har landat i livet. Jag kan betrakta en tavla eller en film med en annan sorts njutning än för några år sen. Tänk om jag håller på att bli vuxen??? HJÄLP!

Jag har kommit på mig själv att stanna upp på kvällarna och bara titta på mina barn, när de sover över här.... och liksom bara ler åt allt det vackra som ligger och småsnarkar... Dessa små prepubertala skitungarna som kan få mig ner på knä alla dar i veckan, men även upp på tå!

Jag längtar till våren, när snön smälter bort och löven spricker upp. Den första dagen då man kan gå ut i T-shirt utan att frysa. Det första uteserveringsbesöket. Tussilago. Det är livskvalitet, mina vänner!

Kram till alla!

U-turn of life...

Den här snubben på bilden har just sett en vändning i sitt liv. Han har inte gjort något revolutionerade egentligen. Han har vara insett vad saker och ting går ut på.

Musiken
Jag köpte nya strängar till alla basarna, utom sex-strängade för den är utlånad till Ted. Jag köpte även en mxr-envelope


Gick hem och kopplade in, bara för att inse att jag gjort en riktigt lyckad deal! Jag bara älskar det där funkiga, plaskvåta soundet. Men jag inser att effekt-djävulen har satt klorna i mig och jag måste ha en chorus och en oktavpedal nu också. Jag har redan beställt ett case och en fueltank från Thomann. Sorry, Basse! Men strängarna och funk-stampet handlade jag ju på 4SOUND.

Jobbet
Pratade med några tjejer idag... den ena hade värsta kärleksproblemet, den andra hade värsta betygsproblemet, och som den snälla kram-Björne jag är gjorde mitt bästa för att trösta och stötta. Jag håller på att bygga upp några sköna idéer inför en talangjakt lite senare den här terminen. Hoppas att några elever ställer upp.

Hemma
Även här har jag varit sköna katten ju! Tjackade headset-mickar till både Robin och Billy så de kan prata med varandra, sina kompisar och sin gamle farsa även genom XBOX. Coola grejer som de absolut är värda, mina pojkar! ...gotta love 'em!

Dessutom har jag kommit överens med nuvarande hyresgäst i lägenheten jag ska flytta in i att jag betalar den lilla renovering han är skyldig att fixa innan han flyttar ut. Detta för att jag ska få hans vitvaror... win-win, liksom. För om han låter hyresvärden fixa blir det dyrt. Ska han fixa själv blir det billigt och kanske inte alls bra... nu bli han nöjd, jag nöjd och hyresvärden nöjd! win-win-win, liksom.

Just nu lyssnar jag på FISHBONE - Naz'Tee May'en

Den som bloggar....

finns. Så är det.
Ibland i fiktiv version... men ack så sann!
Min gode vän Hasse Dahlgren gästbloggar visst igen. Det gläder mig mycket. Den här gången på RABALDER-bloggen. Den här gången om Tranzan som anordnar herrmiddag för sina grabbar.

Tranzan hade de båda sönerna Billig och Kamprad på besök. Dagen till ära skulle han överraska med herrmiddag. Han ropade på de båda grabbarna från köket, där maten snart skulle göras i ordning:
"Tira grabbar va' en annan har kirrat!"
Billig replikerade genast:
"Äh men va' skådar ens norra?! Stabben har vart hos kryddkrafsarn å tjackat nagg"
Kamprad fyllde i: "Nu blommar löken minsann"
"Det kan ni haja era små battingar", sa Tranzan. "Här vankas det slang me' halka å sidovagn för oss riktiga florodollknuttar!"

Tranzan la korven i en kastrull och satte på spisen. Så snart den var kokt kunde han servera sina middagsgäster:
"Öh, fram me' våfflerna å greppa vurren nu knodds, så hugger vi in vettja."
"De' här'e alla tajders stabben", sa sönerna i munnen på varandra.
"Gaffla inte me' krubb i foderluckan", uppmanade Tranzan. "Å ni har ju halka i hela plåten vettja! Tagga ner å låt nagge' tysta mun!"
"Topp", sa grabbarna.

Efter maten hade Tranzan ytterligare en överraskning i bakfickan:
"Tira här'å! En annan har tankat hem nya dumburkslir också! Men knip ihop om're för stomman. Om tant får nys om mitt lilla mellanhavande så e're kokta fläsket stekt."
"Vi lovar", skrek grabbarna i kör. "Stabben e' alla tajders."
"Inte nog me' de'. En annan funtar på å tjacka varsin burk åt er svampar när ja' har flyttat till den nya råttskrubben", sa Tranzan. "Då kan en annan spana på när bajen joxar me' trasan ifred."

De båda sönerna kivades lite om vem som skulle spela de nya TV-spelen först. Tranzan fick styra upp dem lite innan det blev bråk:
"Nu har'u suttit tillräckligt länge me' kontrollen i vedknippan. Vigga ut den till brollan nu innan en annan blir syrak", sa han med myndig stämma. Barnen lydde genast. Efter några timmars spelande hade det blivit sent och dags för sänggång.
"Äh, nu gäspar skorpan svart", sa Tranzan. "Kila ut på muggen å slå en läns nu vettja, så får ni kvarta över sen."

Precis innan de skulle somna sa Billig:
"Öh stabben, kan vi inte kila över till dej imorrn å ta me' varsin kontroll å lira vidare?"
"Topp", sa Tranzan och svängde med armen och viftade på tummen.
"Åsså kan vi palla buller å göra bullerpaj me' mormors hosta", sa Kamprad.
"De kirrar sej säkert", sa Tranzan. "Klipp igen gluggarna å kinesa nu."
"Du e' en toppenstabbe!", sa grabbarna innan de somnade...

Det är ju en bekräftelse om något att få en novell av det här slaget dedikerad till sig.
Mina grabbar heter ju Billy och Robin. Jag köper ju grejer... och ibland "glömmer" jag att berätta för Marie vad vi gör här hemma.

Vintersaga

Hon gick inte till skolan. Det var mitt i Augusti. Hennes vänner hade vänt henne ryggen för hon hade råkat försäga sig vid ett möte med ungdomspolisen och soc. Hon kände sig hotad av sina förra vänner och hela den nya situationen hon hamnat i. Tidigare hade hon hjälpt en klasskompis med mat och husrum när det var knas på hemmaplan. Vid ett annat tillfälle hade en kompis pojkvän visat lite intresse för henne. Hon hade väl inte varit tillräckligt tydlig, utan lät honom tro att hon ville ha honom också. För det fick hon höra ord som hora, hon blev kallad för "smuts" i korridorerna. Så hon slutade gå till skolan. Det hade nog alla gjort i det läget.

Varför gjorde inte de vuxna något i det här då?

Jo, helt enkelt för att vi inte visste, fick veta eller tilläts lägga oss i. Allt det här har kommit fram nu efteråt. Jag känner mig som en stor svikare gentemot henne och hennes familj. Det enda jag fick höra var att hon inte kände sig säker och välkommen i skolan, och hade gett upp. Det smärtar mig att veta att hon hellre gick till tveksamma killar med tveksamt innehåll i hemrullade cigaretter än hörde av sig till oss på skolan. Men det skulle komma en vändning.

När december kom och det var dags för avslutning så skulle alla elever få betyg. Några för första gången, andra hade fått betyg redan året innan. "Min" tjej fick sitt första betyg... Det var ingen rolig läsning eftersom hon inte deltagit på några lektioner under praktiskt taget hela höstterminen. Vad som kan hända i såna här situationer är att eleverna ger upp fullständigt och skiter i utbildning, framtid och sina egna liv. Men så finns det några som inser att det hänger på deras eget ansvar att skapa sin egna framtid. Det gjorde hon.

Nu i Januari kom hon till skolan, såg mig i ögonen och sa att hon tänkte försöka igen. Hon ville få betyg, få en utbildning och en chans att komma in på någon sorts gymnasium där hon sen kunde bygga en framtid. Kanske få jobb, karriär... Jag applåderade.

Hon skrev GODKÄNT på NO, GODKÄNT på Svenskan, Hon har slutat att röka så hon får vara ledare på skolans idrottsförening. Det gör att hon troligtvis får MVG i Idrott. Hon ler nu för tiden, med ögonen... inte bara med munnen. Hon kramas... hon berättar om alla bra saker hon åstadkommer och vad hon vill skapa och göra! Jag är så lycklig för hennes skull.

Sagan är inte slut, men den är lycklig.

bokstäver...

På skolan där jag jobbar finns det elever. Det är ju inte något konstigt i sig. För en del kanske det är konstigt att de flesta kommer från andra länder än Sverige. Storvretskolan är också lite unik på det att vi tar emot elever som nyss har flyttat till Sverige. Alltså, nyss...på riktigt. Jag har tagit emot elever som varit i Sverige i tre dagar. Nyss hitkomna från t.ex. centralafrika eller mellanöstern. Facktermen på dessa elever är FBK. (Förberedelseklass)

Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.

På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.

Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...

Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.

Mina bokstäver för kvällen är
EADG...

kram!

Herrmiddag....

Jag hade herrmiddag igår. Jag bjöd på en jamaica-inspirerad kasslergryta. Körde på med banan, ananas, kokosmjölk och curry. I med grädde och Västerbotten-ost till gratinering. Serverades med ris. I glasen hade vi Trocadero. Herrarna som var på besök var nämligen Billy och Robin. Jag ringde Marie igår på dan och frågade om inte Billy ville komma över och kolla på några TV-spel som jag laddat ner. Självklart ville han det, och självklart ville Robin med. Och självklart ville de även sova över. Och självklart fick de det. Det var lite trångt, men det är mysigt att somna nära sina egna barn. Så enkelt är det.

Spelen jag har fixat är Battlefield II (bad company) och Guitar Hero WT
Båda spelen var mycket uppskattade hos både Robin och Billy. De var noga med att berätta för mig hur mycket de älskade mig, och hur roligt det var att få komma hit och hänga med gamle farsan. Jag önskar såklart att jag redan hade flyttat in i lägenheten så jag har plats för alla barn, nu får jag ta två i taget... för jag har ingenstans att sätta, eller lägga fler. Men snart så...
Imorgon kommer grabbarna över igen, troligtvis med egna kontroller till XBOX'et då... det var lite suckar och sura miner för jag har ju bara en kontroll och det är tråkigt att vänta på roliga saker.

Just nu lyssnar jag på Dweezil Zappa... när han tolkar sin farsa Frank Zappa och låten Montana.

Reflektion kolon...

Jag har just insett en sak. Samma helg som RABALDER spelar på TB's så flyttar jag till lägenheten. Ingen stor grej för er kanske... eller för mig när jag tänker efter. Det mesta är ju redan packat, bortplockat och så. Men OM jag har kommit in redan då, det finns nämligen en minimalisk chans att jag får det. Så ska man vingla uppför backen åt det hållet istället efter gig. Det har jag ju inte gjort på många år...(femton om man ska vara petnoga)
Jag har nu helt och hållet börjat fokusera på hur jag vill ha det i nya lägenheten. Hur det ska se ut, vem som ska bo var, vilka möbler som får följa med och vilka som kommer att skänkas bort, slängas eller glömmas kvar till nya ägaren i huset. Om det är någon av ER som saknar en hylla eller nåt så får ni höra av er... kanske har jag något ni kan få.

Igår fredag var första gången jag var utomhus på flera dar, jävla hosta! Skulle försöka ta mig till Tullinge för att bli uppfiskad av Stiff så vi kunde dra på gig. Självklart hade jag ingen remsa till tåget, och självklart var det jäktigt och stressigt för att hinna med just 15.52-tåget. Jag stod vid den där fåniga maskinen utanför spärrarna och tryckte på en ful touch-screen för att få en biljett till Tullinge. Den vägrade tjurigt att förstå vad det var jag tryckte på. "klicka godkänn" uppmanades jag. Jag förde resolut mitt finger mot den gröna rutan med texten GODKÄNN på. Inget hände. Jag provade igen.... Ingenting. Så plingade det till för att annonsera att tåget var på väg in. Hade inget strulat så hade jag hunnit. Jag vill bara berätta det redan nu. Men efter vad som kändes som mer än tjugo tryck på den fula rutan uppmanades jag att föra in mitt kontokort i maskinen... "det kanske funkar, jag kanske hinner"- tänkte jag febrilt och fumlade med kortet. In och ut, som värsta porrfilmen med korthelevetet. Det slutade med att jag fick ut en kvittoremsa som förklarade att jag köpt en biljett... för 30 spänn, men att jag inte får någon biljett eftersom köpet inte kunde godkännas. Tåget hade jag redan missat... det har ni nog redan räknat ut.
I morse kollade jag om de dragit pengar...fast det hade de inte. Visst, det är bara trettio spänn. Men nu är det en fråga om principer, damnit!

Nu har de självklart dessutom fått nåt knas på spåren mellan Tumba och Flempan så det blir bussar om man ska till Tullinge. Jag ska försöka smörja Stiff så jag blir uppfiskad här hemma istället inför kvällens spelning i Spånga. Orkar inte bråka med bussarna också.

Härom dan köpte jag The Wall på CDON och har lyssnat på den plattan från början till slut kanske fyra gånger redan. Vilken fantastisk platta! KÖP!

Kram!

57 channels but nothing on...del 4

Nu jäklar! Det närmar sig flytt från trädkojan och in i förortsdjungeln för Tarzan. Idag snackade jag med Ronnie som här kvarten jag ska flytta in i. Vi kom överens om att han lämnar tvättmaskin, mot att han slipper tapetsera om. Jag tänkte ju ändå fixa iordning väggarna, så jag tycker det är bra bra deal. Jag har tänkt att fixa en värsting-TV till vardagsrummet och en lite mindre, men lika bra till sovrummet... eller va fan... jag pimpar hela lyan och tjackar TV till barnens rum också, så slipper jag deras program när jag vill kolla sport, film eller så.
Nu kommer vi till mitt ena problem... Vad ska jag ha för TV?
Jag kan alldeles för lite om sånt här, egentligen. Jag vill att det svarta ska vara svart. Den får inte hacka och lagga. När folk pratar på min TV ska de inte se ut som dåliga dubbningar i Beck-filmerna. Om det är någon av Er som har ett bra förslag på en TV så kommentera gärna! Mitt andra problem, eller vad vi ska kalla det är att jag blir kund hos COMHEM. De är nog jättebra och jätteduktiga och allt. Jag har ingen erfarenhet, mer än att jag hjälpte Marie med hennes bredband och TV när hon flyttade in i Salem. Det blir nog inga problem. Men... Jag vill ha filmutbud, och sportutbud och kommer att kontakta mina gamla "vänner" på VIASAT igen. Egentligen vet jag inte hur jag ska ställa mig till det där. De gjorde ju inget lysande intryck sist, när jag skulle ta över kontraktet från Marie. Ärligt talat tycker jag att sättet de skötte mitt ärende på är nära på skäl nog att bojkotta. Storsint och generös som jag är tänker jag nog ge dem en chans till. Här förklarar jag vad jag menar...
Linus på VIASAT verkar ju vara lite serviceminded och skön, så det kanske är honom man ska snacka med.

Som sagt...flyttlasset går vecka nio. Det har alltid känts så avlägset men vi är ju snart där... Spännande.

Nu lyssnar jag på GHOST TOWN med THE SPECIALS

VIlda tester....

Jag har dragits med feber, hosta och nu öroninflammation, jag misstänker att trumhinnan spruckit eller så. Hur ska man kurera sig då?
Jag tror ju egentligen inte på Alvedon, Ipren och sånt.

Ikväll blir det en bastu för att se om det kan hjälpa dumma baciller på flykten.

Bjuder på två klipp från 17/12 när vi spelade på fest i Uppsala



ber om ursäkt för det sopiga ljudet, men man får ju ett hum om vad vi håller på med...

at the dark end of the street..

Ibland blir det fan dåligt hur man än gör...och ibland ordnar det upp sig.
Det här är en fantastisk låt som jag tycker alla borde ha hört. Särskilt i den här versionen.
Vilken jäkla stämsång! Vilken passion! Vilket slidesolo!

Kram!

bara för att...

lägga in en video idag med så får ni bassolot från Big Ben här


Idag har jag spelat XBOX och hostat. Ungefär i den ordningen, ibland samtidigt. Värdelöst. Fast det är rätt cool att multiplayerfunktionen funkar såpass bra i Red Dead Redemption. Man är ju värsta cowboyen juh... Om någon av er spelar så kolla in rabalder08 i online-funktionen... that's me, damnit...

Riktiga män...

fick jag hänga med igår.
Marie tänkte ta med Felicia, Billy och Robin på bio så jag hade Maya här. Vi sjöng, kramades, vilade, åt, såg på film. En sån där fantastisk eftermiddag ni vet. Jag försökte spela in med webcam fast det blev inte bra. Jag ska göra ett nytt försök nästa gång hon kommer hit. Det är absolut värt att titta på. Hon är riktigt tonsäker. Klart att farsan blir stolt! Här är den gamla filmen...

Men när Marie kom och hämtade henne så skulle jag ju iväg och ha lite gubb-mys med Ted, Leiding och Dennis. Kruxet var att jag tänkte dra ner till bolaget för att handla lite gott öl, men trettondagen rörde till just den detaljen lite. Tur att jag hade lite grejor hemma då. Jag packade ryggsäcken med en Maredsous, en blå Chimay, en Seven giraffes, en flaska Motörhead Shiraz, en öppnad flaska Bowmore. Ja, jag var ju inte ensam på vinet och whiskyn utan bjöd generöst. Grabbarna verkade nöjda.

Ted stod vid spisen när jag dök upp. Han hade roddat ihop pannbiff och stekte lök med grädde. I ugnen låg det klyftpotatis med morötter... Vi andra satt vid bordet och pratade om precis allt. Brudar, bågar, fotboll, artister, böcker. Härligt otvunget och opretentiöst. Efter middagen åkte bastun på och fyra glada gubbar klär av sig naket och kliver in i bastun. Mer småprat och mer slappa framför TV'n. Kanalen var VH1 och showen....minns jag inte vad den hette men de visade en ny och en gammal låt varvat liksom. Klockan var nog närmare två när jag och Leiding beslöt oss för att bryta upp och bege oss hemåt. Dennis stannade kvar en stund. Tack grabbar för en pfekt middag. Det är min tur att bjugga när jag flyttat in i lägenheten.

..ganska allround

Jag har haft Wille Crafoords låt Allround i huvudet rätt länge nu. Där finns små grejer i texten som stämmer in sådär kusligt ni vet.

Jag är ganska allround, tillräckligt trög för att känna mig smart
Jag är ganska allround, petar i allt så att inget blir klart

Men det finns ju fler än jag som kan applicera de två raderna på sig själva, det är ju liksom inte unikt på något sätt. Eller hur? I första versen säger han såhär:

Om jag en gång hade planer på att bli en ny Don Juan
är jag nu minst lika nöjd med att få till en schysst lasagne
Den blir nog aldrig av, den där Amerikaturnén
precis som det där med att tolka Moliere på Dramatens stora scen

Det där kanske är lite mer riktat till en del av oss. Jag har drömt om turné i USA. Men har insett att turné på Södertörn verkar mer troligt. Skådespelargrejen har jag väl på något sätt lyckats få till på egen hand. Inte så att jag tror att jag skulle kunna spela teater, efter manus och grejer, fast vem vet?! Jag har ju aldrig försökt. Inte sen gymnasiet i alla fall.

Jag är ganska allround, ekvilibrist med betoning på brist

Ibland är man bäst!

Så är det liksom bara....
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.

På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:

Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.

CUBA skrev:

Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.

POSEDIN skrev:

Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.

POSEDIN har en blogg som ni hittar här

Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....

Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också

RABALDER live on stage! 25/12 -10

Vet inte om ni såg vad vi hittade på med RABALDER på juldan?
Här är ett litet filmklipp från ENGELEN



Så går det till när man har roligt på jobbet.

Nytt år...

Och nya klaver att dra fötterna ur. Spännande.

Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.

Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...

TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.

BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.

Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.

En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!

var snälla mot varandra och er själva!

kramar!