fredag 31 december 2010

Ut med det gamla...


...och in med det nya.

2011 är året då det vänder. Det är året då saker börjar rulla och uppförsbackarna planar ut. Det är året då det är lätt att gå till jobbet, hem från jobbet, till spelningar, från spelningar, till affären, från affären.

Det är året då NI, mina vänner... kommer att inse att jag verkligen uppskattar er. Jag är inte så bra på att visa uppskattning. Men ska visa er på något sätt att det är NI som är de viktiga!

Ha ett fantastiskt GOTT NYTT ÅR!

Kramar!

onsdag 29 december 2010

10 shades of grey?

Har hängt med Maya igår, inatt och idag. Marie tog med sig de tre äldre på kryssning. Enligt ett sms har de haft riktigt roligt på båten. Bra! Jag har eftersom jag inte har några möbler och knappt någon värme i huset valt att vara hemma hos Marie. Ungefär samtidigt som hon stängde dörren igår eftermiddag blev Maya sjuk. Hon somnade vid 1630 kanske... och har sen vaknat och gråtit ungefär 20 gånger inatt.
Hon bara ropar efter mamma... rätt så frustrerande, när allt man vill är att hon ska må bra. Allt jag kunde göra var egentligen att fylla på med rump-medicin och se till att hon drack tillräckligt...
Favoriten förstod jag var att bli killad på ryggen... fast vem gillar inte det då?

Jag bar in datorn i sovrummet och kollade på INCEPTION... fast måste ha somnat ifrån den för plötsligt fanns det saker i filmen som jag inte förstod alls. Får väl ge den en chans till när jag är lite piggare. Maya ville höra saga så SPOTIFY fick läsa samtliga Lindeman-scenerna. Jag gissar att det är lite lugnande med publikskratt.

Idag är det onsdag, det är förmiddag och vi två har käkat frukost... just nu ligger Maya och sover i soffan och jag slökollar på ROBIN HOOD med Russel Crowe samtidigt som jag skriver det här. Utanför fönstret är det grått. Jag hostar och snorar... känns också rätt grått.

Hade det inte varit för att finaste Lotta kommit upp från jäkla Skåne hade jag nog valt att stanna i bingen hela dan. Hade det inte varit för att jag ska jobba på LAGRET idag hade jag stannat i sängen.

jag vet att det borde vara onsdag idag
men det är söndag i sängen hos mig - w.crafoord

tisdag 28 december 2010

Nyårslöften....?

Är det något att tänka på?

Jag hade som nyårslöfte att under 2010 lära mig att knyta slipsknut med en hand. Heh...det har ju gått sisådär om man ska vara petnoga. Kan ju knappt fortfarande få till en hygglig med två händer. Så man får väl, om jag inte lär mig tills på fredag anta att jag helt enkelt har brutit mitt nyårslöfte. I år också.

Inför 2011 har jag gjort det lite enklare för mig.
Tänkte helt enkelt lova att vara en sån där förälder som alla barn vill ha, alla andra föräldrar vill vara och framför allt...en som jag själv vill vara.
Jag ska fokusera på mig själv, mina barn och mina vänner... Det ska formligen slösas kärlek och omtanke åt alla håll och kanter!

Vad har ni själva för nyårslöften?
Det gamla vanliga sluta-röka-löftet... ?
Det gamla vanliga träna-och-ta-hand-om-min-kropp-löftet?

Det finns några roliga idéer på PRATABAS i ämnet.
Gott slut!

//Tarzan

söndag 26 december 2010

Gott slut....

Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.

Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.

Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!

Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!

Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...

Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.

Jag har ju köpt några basar.


P-ray


Maruszczyk

En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?

Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!

En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.

MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!

Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!

lördag 25 december 2010

God Jul från trädkojan.

Julafton 2010 har kommit och gått. Jag firade jul hemma hos Marie och barnen i Salem. Rätt skönt.
Hela dagen var en enda lång lekstund med Robin och Billy. Jag hade ju köpt
CoD (BLACK OPS) till Billy... Så köpte jag en XBOX 360 KINECT till Robin.
Felicia fick en digitalkamera och Maya fick massor av grejor till sitt dockhus med Pippi-tema. Marie fick en systemkamera från Olympus. Alla nöjda, tror jag.

Maya innan de andra kom och hälsade på.

Jag själv fick ett par cigarrer (Romeo y Juliette) och en rejäl kokbok. Jag hade med mig lite vin, öl, glögg och snaps. Det låter kanske som vi hade fyllefest, men det var mycket städat och tillbakalutat. Nåt glas vin till maten, nån öl efteråt. Jag bjöd Inga-Lill på några irish coffee.



Maries morsa med en kaffedrink från undertecknad

Kvällen slutade med ett glas whiskey från Irland. Nämligen Jameson... Jag hann med att skratta lite åt Chevy Chase i "Ett päron till farsa firar jul" också.

Snart drar jag till Engelen för att spela med RABALDER! Juldagsparty, FTW!

GOD JUL, mina vänner!

//Tarzan

torsdag 23 december 2010

lite pinsamt va?

Hörde att gnagets supportrar gjort vad de kan för att hålla värmen på läktaren när de går på hokki. Först boxas de med varandra, intert...sen slåss man med sina egna vakter. Som körsbär på kakan börjar man slåss med polisen. De kastade VP-rör och drog igång bengaler och rök-burkar. Dummare än smart kan man tycka.
djurgår'n var inte ett dugg bättre på den här matchen.
De har dessutom snott fler än en ramsa från oss...?!

Skitungar och pajasar!

Vissa dagar är man helt enkelt extra glad att man är grönvit!

FORZA BAJEN och GRÖNVIT JUL!

onsdag 22 december 2010

fördomar...

är som arslen... alla har vi dem, men vi vill inte visa upp dem för hela världen.
Jag har den stora äran att få spela med I-man. En riktigt skön katt från Iran. Han har mycket att berätta om islam, om kvinnosyn och om den stora kulturkrocken det trots allt är att vara persier i Sverige.

När jag först träffade honom var det hans skägg jag såg först. Det ser ut som han har limmat fast en svart ekorre på hakan. Inte nog med det. Han är som ni ser väldigt tatuerad, rakad och ger ett intryck av att vara lite "busig". Fördom? Javisst....

Han berättade för mig att efter den där bilbomben i city var det folk som tittade snett på honom... fast alla kan se att om han skulle ha en bomb-ryggsäck på sig skulle han ju genast öka sin kroppsvikt med 100%. Det är en ganska kort man, I-man.

I-man säger såhär om fördomar... Jag har inte många, fast dem jag har tänker jag vårda ömt!

Jag pratade med en kvinna en gång, som arbetar som busschaufför. Ett bra och trevligt jobb kan man tycka. Helt fördomsfritt såhär långt. Så fick jag av en slump reda på att hon extrajobbar på nattklubb och dansar runt stången.
Hade jag fördomar? Säkert...men eftersom det inte var så jag liksom "lärde känna" henne så spelar hennes jobb inte mig någon roll. Alls. Däremot tror jag att hon är lite försiktig med att berätta det på sitt dagjobb eftersom det lätt blir fördomar. Tråkigt!

Jag är nybliven singel och spelar i coverband. En av de allra vanligaste fördomarna är att man spelar i coverband för att få ligga. En annan är att den som spelar i coverband inte är riktigt lika bra som de som spelar egen musik. Vettefan hur det ligger till med det men vi i RABALDER tjänar mer pengar och träffar mer roligt folk än de som spelar eget, fördomsfullt sett.

Jag håller på BAJEN. EN vanlig fördom är att den som håller på HAMMARBY är blandmissbrukare från södra förorterna. Hmm... Jag minns inte var det var jag läste det här men vill minnas att det var i en broschyr som polisen skickade ut att det runt Stureplan och Östermalm florerar bra mycket mer droger än på Söder. Vi har bärs och någon kanske puffar lite afganskt...men än sen?
Fördomar!!

SÅ har vi den gamla klassikern...
Kvinna vs Man!

Vem är mansgris, vem är manshatare? Vem har fördomar gentemot det andra könet? Här är min personliga åsikt i allt det här...
Vi ska ha lika lön för lika arbete, och vi måste låta det finnas kvinnojobb och mansjobb. Jag ser ingen anledning alls att tvinga in män i barnstugorna, och kvinnor upp i brandbilarna. VI är bra på olika saker och alla drar sitt strå till stacken "at the end of the day"
Jag vill inte t.ex. ha en sångerska med i bandet. Det har inte att göra med att det är en kvinna.... det är bara det att hon inte är man. Dessutom behöver vi inte dela gaget på fler än nödvändigt!

För några år sen var det ju ett jäkla liv om H&M-reklamen runt jul... kommer ni ihåg? Anna Nicole Smith låg utvikt och liksom gjorde mer reklam för sig själv än för BH'n hon hade på sig. Men va fan, hon var ju läcker! Är det inte bättre att ha någon som är fin på bilderna och låta det vara så än hålla på att ropa efter jämlikhet? Jag vill inte se Persbrandt i BH på stan runt jul, så är det bara. Fördom, hurra!

Äh, dags att dra till fantastiska ENGELEN nu och spela covers för tvåbarnsmorsorna!
De som kommer bara för att få se mig dra av mig tröjan... fördomar, skål tamigfan!
Tjabah!

tisdag 21 december 2010

Huvudet fullt av Motörhead

Jag har köpt en låda MOTÖRHEAD SHIRAZ. Det var inte helt jäkla enkelt att få tag på den. De kommer i pyttesmå utgåvor och man måste beställa på systembolaget. Jag har inte någor problem med det. Det var den första leveransen jag hade problem med. När jag, glad i hågen skulle ner och hämta min låda vin visade det sig att någon på butiken hade valt att makulera min order! Vafan?! Detta satte mig lite på pottan för jag ville provsmaka och ge bort några flaskor till bl.a. dagisfröknarna. Nu kom de inte i tid och Marie fick lösa present till fröknarna. Det gick bra ändå... fast jag gillar inte att det blev så!
Nu har jag min låda här hemma och har provsmakat ett glas.
Jag tycker mycket om det här vinet... sött och sådär mogen-frukt-gott på nåt sätt. Tydliga plommon och björnbärstoner.

Jag tjackade även en samlingsplatta med MOTÖRHEAD. Den innehåller de flesta hits som gubbjävlarna har hunnit prångla ut.

Så hittade jag inatt Motörheads nya platta på spotify! Lyckan är total.
Nu ska jag bara beställa den så jag har fysisk skiva också. HURRA!

motorhead

söndag 19 december 2010

Tack för senast

Jag har varit på dejt. Den blev inte helt och hållet som jag hade tänkt att den skulle bli men trevlig ändå, på något sätt.

Det var jag, Ola, Magnus och Samuel från PRATABAS som samlades och pratade bas. På det där forumet som jag tjatar om ibland hade jag kallat till denna sköna tillställning. Kul att träffa folk som uppskattar riktigt öl, riktiga instrument och riktigt sällskap. Vi skulle ha varit fler, men de som inte dök upp får liksom helt enkelt skylla sig själva.

Tack för senast!

Efter Stockholm och PRATABAS var jag bjuden på födelsedagskalas... tänkte att jag kunde ju svinga förbi och säga hej och grattis. En mycket mysig kväll på lokala dartklubben på VICTORY LAKERS. Grattis igen, Gittan!

Tack för senast!

Igår var det söndag och vi hade premiär på ENGELEN. Det var tämligen mycket folk för att vara en söndag... De flesta såg ut att ha roligt.
Jag skapade evenemang på FACEBOOK för varje kväll som vi ska spela och Bonne, min gode vän skrev redan dag två

-"Fan vad jobbig du är! Jag tänker inte delta i detta evenemang!"
Haha... Tack för senast, Bonne!

lördag 18 december 2010

var det verkligen bättre förr?

Jag hör ibland att det var bättre förr. Detta sägs i allmänhet av äldre, och ju äldre man blir desto mer "förr" blir det ju att tycka om så resonemanget är inte helt dumt. Men det känns samtidigt en smula bakåtsträvande att säga att allt var bättre förut.

Ska man kolla in... t.ex. musik.
Ja, den var bättre förr. Helt enkelt för att förr var vi ju tvungna att vara duktiga musiker för att en låt skulle bli bra. Vi var tvungna att kunna spela, ha energi och passion i det vi presenterade. Vi kunde inte lura publiken. Publiken var alltså också bättre förr. Men vänta lite... låt oss fundera en stund på åttiotalet. Det var då jag växte upp och liksom blev den jag är idag. Men var det så jäkla bra då? Njae inte direkt... en del av er tycker det såklart, men det är nog mest av nostalgiska skäl. Självklart fanns det fantastiska musiker och band. Det gör det fortfarande. Men i och med att MTV penetrerade våra vardagsrum i mitten på 80-talet så blev ju det visuella viktigare än det audiella på något sätt. Ett av mina favoritband WHITESNAKE gjorde ju en rejäl facelift under slutet av 80 och början av 90... inte bara Coverdale alltså. haha!
Plötsligt kunde han ju inte ha med sköna katter som Bernie och Mickey Moody. De är helt enkelt inte snygga nog.

Men det är ju egentligen bara en av alla aspekter. Visst är det fler som har anammat det visuella. Jag tänker på band som PINK FLOYD och RUSH.

Mer då... instrument? På PRATABAS är det ett ständigt krig mellan vintage-talibanerna och hitech-runkarna. Jag står någonstans mitt i och håller lite på båda lagen liksom. Jag har både gamla och nya basar. Jag gillar gamla inkörda instrument och njuter av det fräscha och färska i ett nytt instrument.

Mat?
Inget fel på gammal hederlig husmanskost men ärligt talat?! Nymodigheter som Pizza och Kebab går fanimig inte av för hackor. Nu vet jag att några av de som läser inte ens var födda när pizzeriorna gjorde entré, men några av oss kommer ihåg det exotiska med att kunna ringa och beställa något så spännande som italiensk mat i platt kartong! Nu för tiden med alla matprogram, nischade restauranger och kunskapen som finns om mat vore det ju nästan dumt att måla in sig i kokt potatis och fläsk-hörnet.
Samma gäller såklart dricket.

När jag blev gammal nog att gå på systemet köpte man Pripps eller Falcon. Punkt slut. Exotiska öl fanns inte, och OM de fanns så visste man för lite om dem. Öl skulle vara av ljus lager-typ.
Tur att vi har kommit vidare...får man väl säga.

Listan går ju att göra hur lång som helst och till sist sitter vi i en framtid och önskade att allt var som förr...
du har ju ägnat massor av tid åt det här inlägget t.ex.

kram!

BAJEN FOREVER del 2

Vi minns alla ryktet om att det står "Bajen forever" i Lennarts pokal. De som gastade högst i min bekantskapskrets var de små blå... Nu visade det sig att det inte var i Lelles pokal det står så utan i packets.... för mig, som HAMMARBYARE är det skit samma, men nu är det annat ljud i skällan hos de små.... ett jäkla tjatter från apberget om att det är helt rätt och så vidare.
Det står enligt nya rykten "djurgården är bäst". Man har gjort en titthålsoperation och konstaterat detta. Allt enligt EUROSPORT's hemsida.


Igen...MIN insida är grön och vit. Och det är fortfarande insidan som räknas! FORZA BAJEN!

torsdag 16 december 2010

Legender i Tumba del 4

Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!


Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.

Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.


Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...

Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.


Jag gillar honom!


Låt oss nu se på Kjelle som musiker...

Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!
På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.
Jag gillar honom!
Låt oss se på Kjelle som kompis...
Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.
Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.
Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!
Jag gillar Kjelle!
Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha
//Din vän

onsdag 15 december 2010

Kunskap, glädje och lite tango...

Jag hade just ett kort, intensivt och spännande möte med Anna. Hon är biträdande rektor på skolan och en riktigt bra och kompetent chef. Hon började den här terminen så hon har inte hängt med så länge. Fast hon har redan satt ordentliga spår i lärar-rummet och i kollegiet.
Hon lät oss beskriva skolan någon gång redan första veckan med ett ord.
Jag minns inte vad jag själv skrev men hon har sparat alla ord och använder dessa som ledord i slutet av sina mail som hon skickar glatt till oss.

Glädje

Värme

Roligt

...så fastnade hon lite på det sista ordet. Hon ville ha innovativitet. Eftersom det är hon som bestämmer kan jag inte säga emot, fast jag tycker att det är ett ganska fult ord. Alltså, det låter fult, innebörden är ju vacker och fin om den används rätt.
Ska man tänka lite utanför boxen som det så coolt heter kanske man kunde tänka sig ord som

Vågad

Lockande

Tolerant

Kanske inte så vackra ord heller, fast det är ju precis så jag känner för min arbetsplats. Här kan man vara vågad, det är lockande och fanimig! Här är man jäkligt tolerant!
Jag frågade några elever hur de känner för islam-jakten nu med bombturken och allt det där. De bara fnyser och tycker att massmedia än en gång har lyckats förstöra för deras tro, religion och övertygelse. Jag delar den inte men är beredd att slåss för deras rätt att hävda den.

Freedom of speech is a beautiful thing

Och ja, jag vet att han inte var från Turkiet, snubben i bilen... fast det är väl bara en fråga om minuter innan han får det smeknamnet ihop med Laser-turken och Skogs-turken?!

NU drar jag på julbord...som gäst hör och häpna!

tisdag 14 december 2010

...och ibland så...

händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...

Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.

När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!

Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)

Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.

tja!

onsdag 8 december 2010

Snel Hest - Klad Hest




PRATABAS finns det en sektion som heter Off Topic. Där får man skriva om saker som inte direkt är basrelaterade, utan mer om livet. Där finns det en liten tråd som heter "Jag behöver en kram-tråden". Jag insåg att jag har skrivit rätt så ofta i den tråden. Varför då? Är jag en bekräftelsesökare som bara önskar att alla ska tycka synd om mig hela tiden? Ja, kanske.

ÄR det mer synd om mig än om andra? Ja, kanske.

Tråden kom upp ungefär samtidigt som jag och Marie gick skilda vägar. Det blev några inlägg då. Så skrev jag några inlägg när fotografen var och plåtade huset. Det var ju så tomt och ensamt. När försäljningen gick igenom var jag såklart glad för att det var en snabb affär, men det är många minnen jag just sålt. Ett par inlägg till.


Så gick dagarna och jag fick känna på att det kanske inte var så dumt att leva ändå. Jag åkte häromdagen till Salem och kramade mina barn, käkade lite pasta och tog en taxi hem. När jag klev innanför dörren var jag på bra humör. Jag köpte en bas av Hellish på forumet och kände att kanske vänder det nu.

Dagen efter så får jag höra att Marie åkt på mamografi och jag blev inte glad av att höra vad man hittat... Det var hon som fick trösta mig. Alla mina gamla hjärnspöken kom fram igen, med farsan som gick bort i Leukemi och min kompis Annica som fick cancer i magen.

Det ska fan att vara riddare i dessa dar!

Nu för några minuter sen fick jag dock beskedet att min bas ligger på BUSSGODS i Södertälje och väntar på mig. Det var en glad nyhet mitt i all misär.


men om du vill få tag på mig är det bara att följa spåren
jag står med tungan emot stolpen och längtar efter våren
om du vill få tag på mig så vet du att jag står än
med tungan emot stolpen och längtar efter våren

måndag 6 december 2010

life is a rollercoaster...

Har ni tänkt på att ibland går det upp och ibland går det ner?

Igårkväll var jag hemma hos Marie och kramade mina barn tills de somnade, en efter en. Alltså, känslan av att få vara nära mina egna barn är obeskrivlig. Mina barn har tagit det här med separationen ganska bra tycker jag. Alla utom Robin, som gråter ofta och har börjat göra dumma saker i skolan och så. Hans fröken säger att han är ett typiskt skilsmässobarn.
Därför känns det extra bra att få hålla om honom, och pussa honom mjukt i pannan och på kunden när han somnat. Då kan man få ett snett leende, liksom i sömnen... Jag skulle kunna betala mycket pengar för att få det leendet varje dag.
Felicia och Billy verkar klara det mycket bättre, men jag vet inte varför egentligen. Kanske förstår de att jag och Marie inte är osams utan vill deras bästa oavsett hur våra egna liv ser ut.

När jag kom hem igår kväll var jag på något sätt varm inombords och tomheten och ensamheten var inte så jobbig som den kan vara. Jag surfade in på PRATABAS och råkade hamna på köp/sälj. Mats Helli från MEADOWS END sålde en Maruszczyk
Så här ser den fina basen ut...



Så fick jag imorse ett mycket jobbigt och tragiskt besked, som gjorde att jag hade svårt att glädjas åt min nya fina bas. Kanske berättar jag mer om den tråkiga nyheten någon annan dag.

Det är inte alltid så djefvla enkelt att vara rolig!



söndag 5 december 2010

Det kallas statistik...

Det där som visar mig hur många ni är som läser, och vad det är ni läst.
Lite intressant att se vad ni söker på för att liksom hamna på just mina sidor och mina funderingar på livet som det är just nu.

Jag skrev tidigare om olika sökord ni använt för att hamna här. Då toppades listan av köksluckor och nakna bröst. Kanske är det för att jag är av han-kön som jag tycker att tuttar är ballare än köksluckor... visst, båda är viktiga... de SKA sitta på plats och helst inte hänga snett. Och man kan ju låta piffa till både tuttar och luckor efter eget tycke och smak.

SÅ...jag ställer mig frågan igen. Vem är DU? Du som läser och inte kommenterar? Vad har jag att säga dig som gör att du kommer tillbaka? För det gör du. Det vet jag. Jag frågar mig också ibland om det finns någon jag INTE vill ska läsa min blogg. Vill jag att chefen ska veta precis allt jag skriver. Ja, än så länge har jag ju bara klampat i ett klaver, vad jag vet. Den gången var det min egna oro för en polare som slog lite snett. Det blev missförstånd och surt... Jag har lärt min läxa där i alla fall. Kommer ICKE att skriva mer om jag är lite orolig för hur en kompis ändrar sitt sätt att vara. Särskilt inte om jag menar väl och bara får knas tillbaka.

Äh...nu blev det sådär jäkla djupt och svårt igen. Tillbaka till tuttar! haha...
I bandet pratar vi om kvinnobröst. Vi gillar kvinnobröst i RABALDER. Det roliga är att vi är ganska överens om vilken sorts kvinnobröst det ska vara.
De ska vara bara och lagom många. Sen är det inte så noga med resten.
Ingen av oss har silikonfetischer, att de ska vara stora eller små, bara de är två...

Så jag hyllar hyllor! ...och statistik. Man kan ju mäta bröst i statistik om man vill... jag klämmer hellre på dem i lugn och ro...hahahaha

Andra advent...


...och man borde kanske skriva något vettigt för en gångs skull.

En del av er som läser här vet ju rätt så mycket om min livssituation just nu. Så det är nog inte någon hemlighet att jag har det lite sådär på hemmafronten. Men ljuset har skådats, eller... i alla fall har jag en bra känsla inför framtiden. Såhär...

Jag ville ha en lägenhet rätt så nära barnens skola, för att jag tycker det är bra att de kan komma hem till mig lite när de själva känner för. Jag vill inte vara en helg-pappa eller varannan-vecka-pappa. Vill Felicia komma en måndag och sova hos mig tills på fredag så ska hon få göra det, menar jag. Det gäller såklart de andra barnen också. Det är jäkligt viktigt för mig att mina barn känner att de har mitt fulla stod och min totala, villkorslösa kärlek och mitt stöd i vad de än hittar på och tar sig för. Fick erbjudande av BOTKYRKABYGGEN om en lägenhet på fyra rum, i rätt så rackigt skick, men de skulle fixa iordning den, och jag fick göra lite som jag ville också med den, sålänge de kan godkänna mitt arbete. Så nu för tiden får man visst lägga in klickgolv och måla om i lägenheterna. P'fekt! Jag fick ett erbjudande om en trea i Östra Storvreten också, på en riktigt mysig gård. Problemet är att jag är liksom tvåa på bollen där och så är det ju trots allt "bara" en trea. Jag tycker att jag har råd med en fyra...

Jag måste bestämma mig före tisdag. Hua!

Nästa vecka är det 70-talsfesten, med REUNION och vi håller på och repar för fullt. Men jag vet inte om jag tycker det är så jäkla kul att bara repa CCR-låtar inför ett gig där vi inte får betalt. Vi repade idag söndag och det sitter. Fast tydligen ska vi repa imorgon också. Hade hellre åkt till Salem och kramat på barnen... nåja.

Tänkte försöka hinna in till Basse på 4SOUND för att handla en mxr envelope och en bra choruspedal. Måste tjacka lite nya strängar också. Här ska det bli funk!

Jag har som ett lite för tidigt nyårslöfte tänkt att bli bra på drinkar och sånt under 2011. Jag tycker jag har hygglig koll på whisky, rom, öl och sånt. Nu är det liksom combo som gäller. Jag vill bli bra på att blanda till en bra drink för varje gäst och varje tillfälle.
Nu ska jag ha en bra shaker, några vettiga glas.
Jag måste köpa congacskupor och martiniglas.

Nu ska jag bara tömma ur de sista möblerna till Marie. Lägger in lite bilder på mitt vardagsrum när jag är klar.

Kram kompisar!

//Tarzan

tisdag 30 november 2010

femtusen?!

Coolt! Jag har i skrivande stund 5007 unika klick på den här sidan.

Håller ju på att fundera ut några legender här i Tumba, för några av er verkar ju vilja läsa om våra lokala hjältar. Ofta är det ju knäppa original, gärna med missbruksproblem och kanske psykiska besvär.
Håller ju också på och berättar lite om hur jag saknar mina barn och hur jag kämpar med att få till lite mer tid med dem.
Håller ju också på att låta er veta hur det ser ut med bostad för mig. Ska iväg om några minuter på visning på en trea i Östra Storvreten.

Håller ju på att prata så smått om BAJEN, och om min musikaliska karriär.

Är det något jag inte pratar om här då.....?
Ja, faktiskt.
Ni måste inte veta allt...

Felicia goes eleven...

Ja, det här var ju en lattjo dag?!
Dagen började nog redan igårkväll om jag tänker efter. Köparna på huset ville komma över och kolla på lite saker. Jag märkte redan på vägen hem att det var strömavbrott på hela gatan. Eftersom jag inte hade deras nummer fick jag ringa Marie och be henne SMS'a över deras mobilnummer så jag kunde avblåsa titten. Ingen idé att kolla på hus när det är vinterkväll och fanimig kolsvart! Men de kom ändå och vi satt i ljuset av några nyss inköpta stearinljus och pratade om huset. Jag förklarade att pizzerian hade okej mat, och att det var dit jag tänkte gå eftersom det inte går att laga mat här nu när strömmen gått. De hängde med och beställde pizzor att ta med. Jag satt kvar och kollade in på förnedringen i El Clasico! En av kvinnorna hade den goda smaken att fylla år dagen efter (alltså idag!) och föreslog att jag skulle komma in och ta en öl. Hon tänkte bjuda på lite gott och så. Jag förklarade att jag skulle vara hos Felicia, min vackra dotter som fyller 11.

För några dagar sen frågade jag henne vad hon önskar sig och hon sa att allt hon ville ha var ett par CONVERSE

Jag köpte ett par blåa höga, hon var så glad och nöjd och det gjorde mig riktigt gott att se henne lycklig. Det är ju väldigt viktigt att liksom vara "inne" när man är i hennes ålder och har nyss bytt klass och allt det där.

Fast jag blandar ihop begreppen lite.
Jag har ju tjatat om min oro för att stå bostadslös efter jul. Nu har det hänt något riktigt konstigt... jag har av Botkyrkabyggen fått tre (!!!) visningar på två dagar!!!
Det är en fyra på Hålvägen, en trea och en tvåa på Harbrovägen. Det är adresser i Storvreten där jag jobbar både i skolan och på ungdomsgården/musikhuset Lagret . Jag är inte helt nöjd med att bo så nära jobbet, fast har inte råd helt enkelt att vara kräsen.

Nu när strömmen kommit tillbaka så lovar jag att jag ska fylla på med lite sköna inlägg... Hur är det med dessa "legender från Tumba"? Gillar vi eller struntar vi?

Förresten fick jag ett låååångt meddelande på FACEBOOK av en kvinna som sett oss live och tyckte att den här bloggen är intressant. Man ska lyssna på sin publik.

Tjenare!

söndag 28 november 2010

Legender i Tumba del 3

Dags nu att kolla in nästa legend. Ni vet... man hälsar på någon varje gång man ses och har gjort så i många år. Egentligen vet man inte så mycket om personen ifråga. Nästa snubbe är just en sån.
Man kallar honom för Greven. Han går runt och har en FN-basker. Jag vet inte så mycket om honom utan det mesta är rykten. Visst har han berättat en och annan grej när jag jobbade på bolaget. Fast det är ju lätt att skarva, lägga till och dra ifrån inför killen på systemet.
Han var inne nästan varje dag. När jag började på systembolaget i Tumba hade vi ju överdisk-försäljning. Han beställde alltid sex burkar blågul. Han hade alltid jämna pengar. Han hade alltid egen påse. Varje gång sa han...

-"Ja' har stålar här i lommen, de' e' bäst 'ru räknar så ja' ha' gjort rätt"

Det stämde alltid på öret. Sen var han noga med att jag skulle visa honom när jag rev kvittot. Han var orolig att det skulle finnas hemlig information om honom på kvittot. Vid ett tillfälle sa han att han var säker på att han skulle bli "skimmad". Jag försökte på ett vänligt och pedagogiskt sätt förklara att man inte kan skimma någon som betalar med kontanter...inte ens när det är jämna pengar.

När vi byggde om och det blev självplock bytte Greven ölsort. Han gick på Sofiero. Den sista gången jag tog betalt av honom för öl betalade han 63.50... Han bor nära skolan och jag brukar se honom när han är på väg antingen till systemet eller därifrån. Ibland går jag med mina barn och han vill gärna prata lite med dem. Han verkar gilla barn och eftersom han är en rätt kul kille har jag inga problem med det.
Han brukar säga ungefär
-"Åh fan...E'ru ute med farsan ida'...skaru bli musiker som han elle' skaru göra nå' vettigt?"

Det går rykten om att han själv var en duktig snickare. Men jag vet inte.
Kanske ska fråga honom nån gång...

Nu ska jag göra mig iordning för glöggafton hos kompis Pontius!

fredag 26 november 2010

Legender i Tumba del 2

Nästa figur jag minns från när jag var ung var "jägarn". Han bodde i Tuna. Boställsvägen har jag för mig. Han var skäggig, rätt så långhårig och tatuerad. Självklart hemgjorda och självklart nästan bara kvinnonamn. Han körde motorcykel, en Honda 500cc vill jag minnas. Han hade dubbla strålkastare på styret och en sån där mojo-svans ungefär vid bränslekranen. Han var alltid klädd i jägarväst, hade ofta kniv modell vansinnigt stor utefter låret. På ryggen hade han ett gevär. På somrarna kunde man se honom med pilbåge också.

Vi brukade ta långa omvägar när han stod och packade motorcykeln utanför porten inför helgens jakt-resa. Han gjorde nog hela jäkla Södertörn osäkert tror jag. När jag blev lite äldre vågade jag mig på att hälsa lite på honom ibland. Han hade ett ganska originellt sätt att hälsa på. Han liksom grymtade fram ett "tjena" som om det var det första han sagt till någon på väldigt lång tid. Jag såg honom aldrig ihop med någon utan det var nog en mycket ensam man.

När jag blev 17 flyttade jag till Boställsvägen, i samma port som Jägarn. Fortfarande fick man ett "tjena" när vi sågs, och det var aldrig mer än så. Jag var inte rädd för honom längre utan mer fashinerad av hur han som var så stor hade på något sätt krympt och blivit lite mindre. Borta var den stora magen, och det stora skägget. Istället var han muskulös och hade klippt mohikanfrisyr. Geväret hade han bytt mot en ryggsäck på vilken han hade skrivit med spritpenna "Sniper" och ritat ett kikarsikte. Han hade många örhängen, med fjädrar och grejor. Jägarn såg vild ut. Han hade sålt motorcykeln och köpt en liten moppe istället.

När jag flyttade till Segersjö hittade jag honom i kön till kassan i vår lokala butik. Den här gången kände jag mig större än honom, och jag hörde honom prata ordentligt för första gången i mitt liv. Han pratade om vilket bröd han skulle handla till sin morsa som tydligen bor i Segersjö. Nu var t.o.m mopeden borta till förmån för en cykel. Jag vet inte vad han heter, inte heller var han bor. Frisyren är fortfarande mohikan, tatueringarna finns kvar och ryggan med "Sniper" finns kvar.

Jag tror att det är en rätt rolig jävel om man bara vågar prata med honom...

torsdag 25 november 2010

Legender i Tumba del 1

Jag bor i Tumba. Det har jag gjort sen juni 1978. Inget konstigt i det egentligen, fast jag tänkte ändå liksom nämna några av originalen som har funnits här omkring när jag växte upp och nu för tiden. Det finns ju en del att berätta om varje knasboll så jag väljer att bygga egna kapitel om varje kuf så ni som tycker att det är roligt att läsa kan ju leta efter just den här titeln på inläggen.

Den första jag kommer att tänka på är Kapten Rödskägg.
Jag tror inte att han lever idag. Han var en färgglad jävel under min uppväxt trots allt. En klassisk fullgubbe som gapade och skrek och alla var rädda för honom. Hahaha... När jag jobbade på systemet och vi började prata om dessa legender kom han såklart på tal och det fanns nog ingen mer ofarlig person i den kretsen.

Namnet kommer från hans (på 70- och 80-talet) yviga röda skägg och att han gått på sjön i sin ungdom. Det var en mycket social och pratsam man som hade ett mycket gott öga till kvinnor. Unga, gamla, ljusa, mörka...alla uppskattades av Rödskägg. Det enda han blev arg av var just skolungdomar, och jag råkade ju vara skolungdom under 80-talet. Han bodde i Salem men var gärna i Tumba Centrum, innan man byggde om. Det var nog flera unga tjejer som valde att inte åka 725'an om de såg att Rödskägg stod/satt/låg vid just den busshållplatsen. För om man gick på samma buss som Rödskägg så visste man att man skulle bli antastad. Så enkelt var det.

Ja, en del av Er som läser kommer nog ihåg honom. Sist jag såg så satt han i rullstol med amputerade ben. Tråkigt.
Har ni något kul att berätta om Rödskägg så får ni gärna kommentera.

tisdag 23 november 2010

jul-öl?

Så var det dags för årets julöl. Jag har redan köpt in mig på Oppigårds Winter Ale från Hedemora i Dalarna, Shepards Winter Ale från Kent i England och N´Ice Chouffe från Frankrike. Har njutit en Oppigård och en Shepards så här långt. Ska försöka köpa in mig på fler så fort jag har en bra tid att ta mig ner till systemet.

Jag brukar köpa två-tre av varje sort för att liksom försäkra mig om att vad jag kände första gången stämmer. Man är ju liiiiite smakfjolla. Men jag använder bara två sorters glas, ett vanligt sånt där som man hittar på krogen, och en ölkupa. Det är ungefär som en congac-kupa fast mycket större. Jag har fler glas men pallar inte diska hur mycket som helst.

Jag är lite intresserad av Samuel Adams, och om de svenska mikrobryggerierna kommer att koka ihop ett julöl... Dugges skulle vara intressant. Jag har några lager no1 som väntar på mig i kylen.

Förra året satte jag egen julsnaps men vet inet om jag pallar fixa med det iår. jag gjorde en jordgubb/acasiahonung...vilket blev gott och nästan lite som likör.

Vin borde man ha på julbordet också. Sist köpte jag Cameleon Chardonnay, för att vitt vin tänkte jag skulle lira bättre till det mesta på bordet. Jag köpte även en del cider från Normandie. Förra året hade jag nog bara Oppigårds Julöl på bordet, men tänker att iår kan det bli några fler sorter. Vi får se...jag ska vara hemma hos Marie och barnen är det tänkt så det blir nog rätt så lugnt över huvudtaget med bärsa...
Annars gigar jag ju på ENGELEN hela veckan runt jul...där finns det vanlig öl.

kram

//Tarzan

måndag 22 november 2010

Lära-känna-samtal

..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!

Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.

Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.

Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!

Kram...

söndag 21 november 2010

rock bottom?

Har jag varit där nu? Börjar det äntligen vända för Tarzan? Jag gissar det.

I torsdags EM ringde mäklaren och sa att en spekulant ville kolla på huset. De ville se på huset redan på fredagen, runt lunch. Det fick de. På fredagseftermiddagen ringde mäklaren igen och frågade hur vi ställer oss till ett bud som låg ungefär 250.ooo över utgångspris.
Jag ringde och kollade med Marie för att höra vad hon säger om allting. Vi accepterade och mäklaren berättade då att det var lite bråttom. Plötsligt skulle vi skriva kontrakt på lördagen. 10.30 stod vi utanför Svensk Fastighetsförmedling i Tumba, Marie och jag. Det var en rätt så konstig känsla att hela ens livsverk nu skulle gå till någon annan. Jag borde nog känna sorg och allt sånt, men förutom en del separationsångest så ska det bli skönt att få stänga dörren, för gott. Dags att öppna nya dörrar nu.
I vilket fall så träffade vi köparna nere på mäklarkontoret och signerade kontrakt. De var trevliga och visste precis hur mycket jobb det är på den här kåken. Så runt lunch igår var jag officiellt bostadslös.

Nu är det liksom dags att någon ger mig ett hyreskontrakt i Tumba C, Segersjö eller tuna, tacksåycket.

fredag 19 november 2010

Hägåreundan!

Jahapp...
Häromdagen hörde en polare av sig via FACEBOOK och ville komma och få en privat visning nu imorgon lördag. Jag sa att det skulle ju kunna gå bra. Igår ringde mäklaren och sa att det kommer ett par och vill ha privat visning redan idag, på fredagen. Jag kunde inte vara hemma så mäklaren fick nycklarna av Marie och körde en visning idag på lunchen. Efter ungefär en halvtimme ville de skriva kontrakt.
Jag och Marie ska ner till mäklarkontoret och krita på i morgon förmiddag. Det ska bli spännande... Fick ut ett hyggligt pris också vilket jag är glad för.
Nu är det bara den där lilla detaljen med var jag ska bo. Vintern närmar sig och jag avskyr att frysa. Jag gissar att det kommer att bli rätt så kallt om jag inte har något hem.
På tal om hem så faxade jag mina uppgifter till BOTKYRKABYGGEN idag. Jag säger det igen....faxade(!) över mina uppgifter.
Det var viktigt att få fram allting i tid för de stänger och bommar igen redan klockan 1300 på fredagar?! Tänkte lite på det när jag stod och slog numret... undrar när jag använde en fax sist? Måste ha varit någon gång parallellt med grungen, alltså mellan 1991-1994. Fantastiskt!
Nu blir det nog en tidig kväll för jag vill vara hyggligt fräsch imorgon.

Just nu lyssnar jag på Pictures of Home - Deep Purple

onsdag 17 november 2010

...till tusen...

eller tusen till...?
Nu i skrivande stund har ni läst mina inlägg 4011 gånger...

Nåt gör man tydligen rätt

tisdag 16 november 2010

Det ramlar på minsann....

Shit, jag är tydligen en sån där bloggare på riktigt nu! Det var inte länge sen jag skålade, skrålade och tjöt att jag hade 3000 träffar på den här sidan. Nu är jag 78 klick ifrån 4000! Vad som slagit mig är att jag kan skriva lite vad som helst och ni fortsätter att komma hit. Kanske för att ni hoppas att nästa inlägg ska vara mer intressant?! Vad vet jag?

Ni är bra för egot i alla fall. Ni som envisas med att flukta in här.

HAMMARBY:
Linus blev ju framröstad på fotbollsgalan som han som gjorde snyggast mål. Grattis, Linus! Om man nu bara slinker in på FIFA's hemsida och röstar fram honom där också så blir vi extra nöjda och glada.
Nu har dessutom motorcykelförbundet beslutat att BAJEN får köra i högsta serien. Först skulle vi, sen fick vi inte....och nu efter överklagan så får vi. HURRA! Fast å andra sidan ska man nog vänta med att jubla, det är ju ändå BAJEN Speedway vi snackar om här.

JOBBET:
Skolan vekar ju fungera riktigt bra. Det är bra att gå dit och plocka på sig den där fasaden och spela oberörd. Till sist luras man så bra att man rent av tror på det själv. Någon berättade för mig att hon hade gått igenom samma sak som jag och förklarade det såhär... man ler, fast folk ser inte att leendet stannar vid munnen och kommer aldrig till ögonen.
LAGRET är det drag under galoscherna minsann. Chefen sms'ade och sa att virket kommit till att bygga scen på övervåningen. Kanske något att hålla på med imorgon när jag ska jobba där?
RABALDER har bytt trummis och det funkar kanon. Nu ska vi iväg och spela för första gången officiellt. På en 40-fest i Sorunda. Just på den här spelningen blir det Björn Melin istället för Stiff, men det ska nog gå bra. Han är ju förjävla bra, den där Björn!

LIVET:
hmm... Nu har skyltarna kommit upp om att kåken är till salu. Det blir liksom verkligare och verkligare för varje dag nu. Fan, man skulle ha nånstans att ta vägen. Det verkar bli en kall vinter. Jag försöker hjälpa Marie med lite vad jag kan. Jag är där och lagar "min" mat då och då. Jag ger henne pengar när jag kan. Jag gör lite vad jag kan för att mina barns mamma ska vara glad, eftersom det gör mina barn glada... och då är jag glad. Enkelt, eller hur?!

För övrigt har vi haft vinter länge nog nu... jag tycker att det är dags för tussilago och krokus eller så.

måndag 15 november 2010

Jag hör av mig...eller nä...

Okej... dags att försöka rycka upp mig lite.
Måndag och jag hade några av den här terminens första utvecklingssamtal. Kul och inspirerande att träffa elevernas föräldrar. Jag gillar mina elever!

Fast när jag gick från skolan insåg jag att jag måste glida förbi butiken för att tjacka frukost. Jag handlar ofta på ICA Kom, eller vad den heter nu för tiden. För mig har den alltid hetat så och kommer nog alltid att göra det. Inne i butiken, bland hyllor och varor ser jag en snubbe som jag känner igen, men har lite svårt att placera. Han är tjugonåt och klädd i svart. Rakad på skallen och bara glasögonbågarna kostar nog mer än hela min outfit för dagen. Jag gissar att han jobbar med reklam eller media. Jag hamnar just bredvid honom i kassakön och säger hej. Han ser på mig och hälsar tillbaka och säger lite trevande att han känner igen mig från nånstans. Jag svarade att jag jobbade ju på bolaget förut. DÅ skiner han upp och börjar snacka. Jag berättar om skolan och allt det där, han berättar att han (känn på det här) pluggar journalistisk för han vill komma in vid TV.... Hahaha.... femetta, Tarzan! Utanför butiken pratar vi lite om framtid inom våra respektive yrken innan det blir dags att säga hej då... Jag slänger ur mig ett sånt där vanligt -"tjenare!" och han slänger ur sig ett (för honom säkert vanligt) jag hör av...umm...vi hö...äh, hej!
Tänkte på det när jag passerade Dalvägen... hur han säkert säger "jag hör av mig" istället för hejdå. Och om man tänker på det på det sättet så är det ju nästan lite tragist att ha ett "standardriff" som hejdå-fras...väl?

Äh, jag drog till pizzerian och fick höra av grannfrun att jag är snygg. Ha! Borde ha sagt, -" jag hör av mig" till henne...

söndag 14 november 2010

Fars dag

Sådär ja, FARS DAG är över och mina barn har inte ringt, sms'at eller hört av sig på något sätt. Man skulle ju kanske tycka att Marie kunde ha påmint dem att i alla fall säga till lite grann.

Jag hade tyckt om att få höra mina barn säga att de älskar mig. Det är lättare att vara den bästa farsan om det man jobbar för ger utdelning. Jag vill inte ha presenter, bakverk eller påklistrad kommers, utan mina barns ovillkorliga kärlek en dag som den här.

Förra veckan fick jag en kartong engelsk lakritskonfekt i farsdagspresent, vilket var väldigt uppskattat. Men det är det där lilla samtalet jag vill ha. Och det hade varit skönt för mig om det kommit idag.

Livsinventering

Nu ska vi se här...

Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.

Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...

Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.

Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...

lördag 13 november 2010

Our house...in the middle of the



....internet.


Jäklar vad duktiga de är på att fixa till bilderna. Det är ju så att man ångrar sig när man ser hur fint de kan få det att se ut. haha...
Nystädat, ljust och fint.

Just bilderna på min rhododendron har jag tagit själv men bilderna i länken.

Dessutom fick mina basar vara med på bild.... kul.

Nu CUPFINAL!

fredag 12 november 2010

CUP-FINAL


JUST IDAG ÄR JAG STARK.

Men sjukt nervös. Tänk om vi vinner? Hur ska det gå då?
Fotbollsförbundet ville visst ha nationalsången istället för Kentas "just idag..." men det kommer ju aldrig att gå igenom, eftersom vi är på Söderstadion. Lite som att förbjuda halsdukar eller folkis under läktaren.

Om man kollar rent statistiskt så har vi en chans. Vi har vunnit de senaste mötena med heif så egentligen borde jag inte vara orolig. Men det är ju den där gnagande känslan av oro.
Vill minnas att Billys premiär var mot just heif för några år sen. Sen hade han ju klack-premiär mot bois... kopplingen är att Henke Larsson skulle spela med heif och senare tränare bois juh...

När vi mötte kff i kvarten hade jag så ont i magen och hjärtat under nästan hela matchen. Jäkla tur egentligen att jag ska på gig istället för till söderstadion den här gången.
Den här gången blir det helt enkelt tv, rodda och soundchecka med BJÖRN-LIGAN istället för BAJEN, bärs och rakade brudar.

FORZA!

Tarzans trädkoja...

Nu håller det på att bli allvar liksom på riktigt. Mäklaren är taggad att sälja, jag har haft fotograf här som har plåtat varenda rum och varenda vrå i huset. Just nu, när jag skriver det här står en snubbe från ANTICIMEX och gör en grundlig besiktning av huset. Detta känns lite genant, på något sätt. Mest för att jag liksom vet hur många fel och brister det finns i huset. Men jag ska sälja, och jag vet att jag inte kommer att få särskilt mycket för huset. Lite så att köparen får helt enkelt vad han betalar för.
Jag och Marie köpte det här huset 1996. Flyttade in i November och jag har fått lära mig på egen hand hur man gör, när saker och ting går sönder. För det gör det!
Nu har hon flyttat och jag sitter ensam, lite tragiskt...men det kommer att bli bra.

Jag är inne på Botkyrkabyggens hemsa varje dag för att rota runt bland lägenheter. Jag vill bo i Tumba. Jag vill bo nära Björkhaga där mina barn går i skolan. Jag vill att de ska kunna komma hem till mig när de vill. De ska ha sin egen krok i hallen och sin egna säng... En del av mina läsare säger att det är unikt att bry sig om sina barn som jag gör...men vettefan asså, det är ju av ego-skäl jag gör det. Det kommer ju så mycket tillbaka från glada barn, så är det bara.

måndag 8 november 2010

Råttan på repet?

Kom just hem från ett inställt rep. Vi skulle repa med gubb-bandet som jag kallar det inför REUNION-festen 11/12. Vi spelade förra året också när det var BEATLES-tema. Den här gången kör man på 70-tal. De här killarna har repat tillsammans till och från i 18 månader, säkert. Jag har själv varit med på kanske 20 rep. Vi har haft två spelningar. Detta blir den tredje. Nu vill de repa varje söndag och måndag fram till gigdag. Jag vet inte om jag vill göra åtta rep till, med det här bandet på mina lediga dagar.
Varför?

Jo... för att man har valt Creedencelåtar som redan låter ok. Jag får dessutom inte betalt för att göra det här giget. Ska man räkna ut timpengen så är det rätt dåligt betalt, med fyra söndagar och fyra måndagars arbete utan en enda krona.
Men du tycker ju att det är kul?!
Ja, absolut. Jag älskar att spela musik. Fast jag vill någonstans att det ska glöda lite också. Min passion för just CCR och i synnerhet som vi får det att låta glöder icke. Missförstå mig inte, det låter bra och det är bra låtar... men inte tillräckligt bra för att jag ska ägna en halv månad gratis åt dem.

Jag har nämligen tackat ja till att spela med ett annat gäng på samma fest. Här har man valt att se på sjuttiotalets musik från en lite annan vinkel. Här är det Stevie Wonder, Uriah Heep och Deep Purple som gäller. Svängigt och groovigt.
Repar du med det bandet då?
Njae, alltså... jag gjorde två rep med Kjelle förra året. Vi ska visst träffas och spela igenom låtarna någon gång innan. Kanske i december.
Men är det verkligen roligt?
Ja, verkligen. Här får man fanimig vara på tårna hela tiden och se till att det svänger redan på första försöket. Lite som det ska vara.

Enda problemet för mig som jag ser det är att inget av dessa band är egentligen 70-tal för mig. Ja, jag vet att jag är för ung, för att egentligen förstå vad jag pratar om (född 1973) men för mig så är 70-talet Bootsy Collins, Jackson 5, Zappa, Kool & the Gang, Commodores, Jeff Beck, Jaco, Weather Report, Billy Cobham, Stanley Clarke, Rush, ZZ TOP, ABBA, Bee (usch) Gees...

Sist snodde jag några minuter och körde bas-solo...kanske ska vara så fräck att jag gör det igen. Den här gången med slap-tumme och envelope?! Vad tror ni?!

söndag 7 november 2010

Facebook-status...




Tarzan Rabalder Repa lite kanske innan repet.... Kul på ett sätt

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Drar snart iväg till Felicia Olsson och Billy Olsson och de andra. Byter bort barhäng mot barnhäng... Swinging down that Salem's Lot

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...vad sägs om kåt, glad och tacksam?

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder is too much, too little....too late

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Men herrejävlar, kvinna....

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Äh, Jag säger som Ingemar Eklund....BAJEN FOREVER

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Nu... fixa barren så den är fin till fotografering. Sen fixa sig själv så jag är fin till fotografering med BJÖRNLIGAN, med Roffe Rockenrolf och Iman Efternamn. Coolt!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder kommer aldrig att överleva med livet i behåll

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder http://tarzan08.blogspot.com/

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder funderar på om det är glass, en dusch eller gå till Musikhuset Lagret jag vill mest av allt

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Igår var det visst en "puffa-den-du-vill-ligga-med-dag" och Hans Dahlgren, är det något du vill berätta? hehehe

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...I am a rock

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder s daddy was a rolling stone, wherever he laid his hat was his home

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...got two turntables and a microphone

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...och nu var det lite uppförsbacke

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Get on the bus, Gus...no need to be coy, Roy

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder kapitulerar... G'natt världen, din jävel!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Har du problem att få den att stå? Rulla in den i aftonbladet....Allt står i aftonbladet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...you are a titty-twister...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...kom just hem från gig och inser att jag slarvat bort en timme. Jäkla tur för mig.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

200 inlägg!!!

Japp, man har kluddat in tvåhundra gånger och ni har läst! Haha..
Firar med att slänga in några bilder på boogiebandet BJÖRN-LIGAN.






Bilderna togs häromdagen nere i Hamringe Industricenter. Det var kallt som fan!

Tänkte på det här med att skriva blogg också. Jag har ju fått bevis för att ni läser och det är ju riktigt roligt. Jag ska göra mitt bästa för att bli liiiiiite roligare, liiiiite mer intressant så ni pallar med tvåhundra inlägg till av den här gamle basist-jäveln!

Om att försöka laga

Ibland skriver man visst saker, helt i goda intentioner. Jag skrev häromdagen om en polare, en bra trummis som försöker starta om sitt liv. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att han skulle misstolka vad jag skrivit.
Det var inte min mening, och jag har därför tagit bort det inlägget. Kvar står bara min ursäkt och jag vill att han, hans vänner, kollegor, familj och vilka det nu var som ändå kommer in här och läser ser att avsikten inte var att "hänga ut" honom, "svärta ner" honom eller "skada" honom.

Jag skrev att min vän hade förändrats och jag tyckte det var sorgligt.
I och med det här kommer jag inte att skriva mer om den situationen.

Nu ska jag istället bry mig om låtarna vi ska repa inför70-festen nästa månad.

fredag 5 november 2010

När det liksom dör...

Jag har...eller hade en kompis... Det är en bra trummis!

ändrat, bytt och kommer inte igen...

torsdag 4 november 2010

BAJEN FOREVER

Läst DN idag? Kollat på TV4? Den största nyheten är att Ingemar Eklund, silversmeden som gjorde fotbollspolaken har graverat in en hälsning till sitt favoritlag på insidan av pokalen. Det står enligt Peter Gustafsson (guldsmed och aikare) BAJEN FOREVER.

Pokalen smiddes till 2001 där som bekant Hammarby knep guldet och alltså fick vara första lag att få sitt vackra namn på utsidan av pokalen, men är alltså det enda lag med namnet ingraverat på insidan... Så det är kanske dags att vi snor gnagets "vi är överallt" nu?! Hehe...

Hela artikeln finns här

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

onsdag 3 november 2010

det där med Internet....

Alltså, hur fan funkar det här egentligen? Jag läste någonstans att två tredjedelar av alla sökningar på t.ex. GOOGLE är sexrelaterade. Det skulle ju betyda att jag två gånger av tre skriver något av sexuell art i sökfönstret på min startsida, eller hur? Eller så kompenseras mina sökningar som inte är sex-riktade av någon annan som har 100% sex-sökningar.
När Internet var något nytt, något som inte alla hade så var ju sex på nätet något stort, spännande och rent av farligt, tror jag. Det var nog många som blev "internetberoende" när de insåg att de kunde kolla på porr så fort frugan lagt sig. Tämligen gratis! Nu för tiden hör man inte talas om någon internetmissbrukare, eller hur?

Jag minns när jag fick mitt första 14400-modem till min 486'a med 40Mb hårddisk... och några webadresser till sidor där man kunde se Cindy Craaford eller Pamela Anderson nästan nakna!!! Där surfade jag runt och hoppades att ingen skulle inse allt detta fula och snuskiga jag höll på med. Tiderna förändras visst. Nu kan man ju se unga vackra flickor vända ut och in på sig själva för "the kick of it".
Jag klandrar ingen som tittar, inte heller tjejerna som visar upp sig... de får sin bekräftelse och gubbarna får kolla in unga tuttar... alla nöjda.

Varför tar jag upp det här nu?
Jag kollade in min statistik-sida och såg vad ni läsare hade sökt på för att hamna just på min blogg.
Man har sökt på:
Rock n roll
brännvin och rock n roll
hammarby
rabalder
tarzan
björnligan
coverband
bajen

och så det som förvånade mig lite:
galna fester tjejer visar brösten

Alltså, jag ÄLSKAR när tjejer visar tuttarna för bandet så det är inte det....men jag kan inte komma ihåg att jag har skrivit något om det. Kanske har jag det någon gång för länge sen, minnet kanske sviker. Men jag har nog aldrig uppmuntrat till det, varken här eller från scenkanten.
Så jag funderar på vad det där kommer ifrån och vad fan ni söker på egentligen?! haha
Se så... skriv era svar i kommentar-rutan nu.

Magister Tarzan

3000 läsare!

Enligt statistiksidan har jag just nu passerat tretusen läsare på den här bloggen. Tack för att ni läser...

Snabb uppdatering om vem jag är:
Skön katt.

//Tarzan

måndag 1 november 2010

Empty rooms...

Idag fick Marie nyckeln till hennes lägenhet. Bra! Hon har varit här idag (i huset) och hämtat några kartonger och lite sängar och så till barnen. Billy fick sitt XBOX, fast jag var inte där och kopplade in...hoppas de löser det ändå.

Just nu sitter jag i vardagsrummet, där vi för några timmar sen hade två soffor, en 52" TV, ett rejält soffbord, en rätt ok stereomöbel. Just nu har jag...

Min stereo, Robins gamla TV...

Fick plocka ut en stol från köket för att slippa sitta på golvet. Man kan säga att det känns lite tomt här hemma just nu.
Om någon råkar ha ett par soffor över, som ni inte vill ha så lånar jag gärna i några dagar...

söndag 31 oktober 2010

Betraktad...bejublad...

Vi spelade på HOUND DOGS MC igår. Hade urpremiär med boogierock-coverbandet BJÖRNLIGAN. Tyvärr var det inte så mycket publik för vi började så tidigt. Redan vid åttarycket. Men det lät bra och vi var snygga... och det är ju det viktigaste.

Scenkostymen är alltså blå kepa, klarröd t-tröja med siffrorna 167-671 på. Blåa brallor och solglasögon. (Varför bilden blev spegelvänd vet jag inte)
Vi gjorde några pose-bilder också med Mr. Shoobah från JUKEBOX som fotograf. Ska se om jag får tag på de bilderna.

Låtlistan var såhär:
01. Walk in my shadow
02. Gimme some lovin'
03. Are you gonna go my way
04. Going to Brazil
05. Mercury Blues
06. Breaking the law
07. All the small things
08. Sharp dressed man
09. Gimme all your lovin'
10. We're not gonna take it
11. I wanna rock
12. I wanna rock n roll all nite

Hårdrock FFS!

fredag 29 oktober 2010

57 channels...del 3

Fredag... 17.05.
NU ringde de från VIASAT och undrade hur jag skulle göra med överlåtelsen?!

Bussigt på något sätt, fast liksom snart en månad försent.

De hade visst haft många överlåtelser... kanske hela Sverige ville överlåta sina VIASAT-konton till varandra?! Jag vet inte.

Skiter i det där nu, och drar till världens ballaste Stiff nu för fest.

Tjena!

tisdag 26 oktober 2010

Björnligan


...är namnet på vår nya boogie-rock-trio. Vi tänker oss gig på MC-klubbar och lite ruffigare rock-hak. Det är Stiff på gitarr, Iman från Limited Edition på trummor och jag själv på bas och sång. Vi har repat några gånger och nu har vi premiär på Hound Dog MC.
Giget drar igång vid 22 ungefär nu på lördag. Jag har repat in texterna, satt basgångarna och hoppas verkligen att Stiff har satt sina grejor.
Jag satte ihop en enkel reppa med tolv låtar som jag tänker mig att vi ska kunna bränna av rätt fort. Min idé är att vi startar på ena scenen. När vi är klara drar SCARECAOWS igång på andra scenen medan JUKEBOX roddar upp sitt efter oss. De ska använda våra prylar så mycket det går. Efter JUKEBOX blir det QUEER på andra scenen igen, och vi får ställa upp med RABALDER.

Jag gissar att vi kommer att spela hela natten. Bikers har ju en tendens att festa rätt så länge.

måndag 25 oktober 2010

Det bidde inget...

Nä, kontraktet gick till någon annan. Jag fick inte lyan i Gröna Borgen. Fast äh, komigennurå! Jag ska fanimig hitta någon annan lägenhet att tränga in min lurviga kropp i.

På onsdag är det cup-semi... vi möter jäkla kallingarna och det är ju dömt att misslyckas... fast det har vi sagt sen Svenska Cupen drog igång, och nu är vi det enda stockholmslaget kvar. Så kan det gå. Dessutom är man som bajare van att slå ur underläge så det kan kanske eventuellt, N S' Allah... (vafan fick jag det ifrån?)
Nåväl, ska möta upp Leiding och Ted på jägaren så fort jag kommer loss från skolan.

I morgon ska jag repa med björnligan. Kul!

Nu... middag!

söndag 24 oktober 2010

och nu...lite kultur

En kora är ett 21-strängat instrument från västafrika.
Byggt grovt förklarat av en kalebas och en rejäl pinne.

Finns just nu att beskåda på SVT 2.
Kultur-TV ger oss en konsert med Sousou och Maher Cissko. Underbar världsmusik, med afrikanska riff.
Om man ska ge sig in att analysera denna i grunden mycket enkla musik kan vi först konstatera att det ofta handlar om 4/4, eller 6/8. Rytmen är viktig och den får absolut inte halta eller förvilla lyssnaren. Minns att afrikansk musik är en dansens musik. Sällan fler än tre ackord. Just nu går en låt vilken de inte presenterade namnet på.
Rätt så långsam med en takt am, en takt G... Stefan Bergman spelar på en vacker Fender J-bas med lönnhals. Gjorde just ett bassolo som nästan lät bandlöst.

Kolla om ni hittar den här konserten på SVT Play... det är den värd!

onsdag 20 oktober 2010

När folk lägger näsan i blöt...

...blir det ofta blött och kladdigt.
Jag har skrivit en och annan sanning här på bloggen och det har nog hänt att jag droppat några sanningar på FACEBOOK. Och här kommer grejen...

Det jag sagt och skrivit så här långt och även i framtiden ÄR sant.

Det finns de som läser både här och där, och tydligen läser in egna sanningar. Detta skapar tråkiga konflikter och problem för mig och Marie.
Det här handlar om att jag träffade en kompis sen tjugofem år, och tydligen har det börjat skvallras om att vi har varit emd varandra... på ett sätt som vi inte har varit.
Lite så där fjortis-gnälligt säger jag, skaffa ett eget liv istället för att rota i mitt. Tack.

Annars kan jag berätta att min dotter Felicia sökte till musikklass och kom in! Grattis, gumman.
Annars kan jag berätta att lägenheten jag tittade på är riktigt fin, fräsh och så... jag står som nummer två i kön och VET vem som är nummer ett. Hoppas att han tackar nej, för jag vill verkligen ha den!

Do you know what you are?
You are what you is
You is what you am
A cow don't make ham

måndag 18 oktober 2010

57 channels...del 2

Jag gissar att om man jobbar på företag som VIASAT så har man som uppgift att liksom googla sitt arbete. Fick en kommentar på förra inlägget av en kille som skrev något om "sjukt dåligt" och att jag kunde maila honom så skulle vi lösa det tillsammans.

Jag gillar vad han gjorde. Kanske ingår det i hans arbetsuppgifter, kanske är han bara en skön katt som vill sina kunders bästa... jag vet inte.

Jag tycker fortfarande att VIASAT kunde ha fått tummen ur ungefär en vecka tidigare... fast när jag ringde idag och härjade lite om räkningen jag (eller Marie eftersom jag ännu inte fått ta över kontraktet) fått... nu äntligen fått igång i alla fall några kanaler...

Jag ser det såhär, det är vit flagg och fredspipa. Kriget är inte vunnet, men jag tror jag vann slaget.

lördag 16 oktober 2010

Vad hände här???

Jag var och spelade på ENGELEN, ju... för några veckor sen. Vi började på tisdagen och var klara med bandet på lördagen. Sen tog vi två dagar till med trubadur-sättning, alltså jag och Stiff. Men det var en person där som jag tänkte ta upp den här gången.

Min äldre syster Anneli gick i musikklass, i klassen över mig om man ska vara petnoga. Hon började i sexan, jag i femman... vi var de första som gick på musikklasserna i Botkyrka. I min klass var vi 6 killar och 24 tjejer. I hennes klass vet jag inte hur många killar det gick, men där gick en tjej som jag tyckte var jättefin. Hon heter Lotta. Grejen var att hon var så tuff, kaxig och allt... Hon hängde alltid med äldre killar och rökte, hon hade tuffa kläder och flashig frilla. Jag var inte kär, men intresserad. Jag ville så gärna vara hennes polare. Ett av mina stora problem var att hon var kompis med syrran, och ärligt talat...vem vill ha med lillebrorsan?!

När vi gått ut grundskolan och jag börjat på gymnasiet fick vi kontakt igen. Genom gemensamma vänner... Såna som din mamma säkert skulle tycka är fel sorts vänner. Bikers, hårdrockare och busar. Anneli hade flyttat till Västervik och jag var kvar i Tumba. Det blev så att jag och Lotta började umgås lite. Det blev många koppar kaffe. Jag stack ofta till henne när jag hade lite ledigt sådär någon eftermiddag för jag tyckte verkligen om att umgås med henne. Lotta gjorde gott kaffe och hade alltid kul saker att berätta. Däremot hade hon också en märklig tendens att hamna i trubbel. Vettefan hur hon gjorde men det var alltid något knas.

Hon flyttade, jag träffade Marie... vi gled isär och jag vet inte om varken hon eller jag tänkte så värst mycket på det. Det är ungefär tio år sen vi sågs nu. Ja, kopplingen till ENGELEN kommer nu...

Jag hade gjort ett ganska jobbigt hejdå, och ville egentligen inte spela på fredagen. Jag ville nog helst vara hemma och tycka synd om mig själv. Så... ett par meter ifrån oss, står Lotta! Hon som sen sju år eller vad det är har bott i Skåne. Som ville överraska mig med att bara stå där plötsligt. Vilken chock?! Jag visste att hon går på kryckor nu, jag visste att hon färgat håret. Men jag visste inte att hon skulle stå där och göra mig så glad. Så enkelt att bara vara där så blir man på fantastiskt humör!
Här kommer grejen:

Hon skriver lite kryptiskt nästan varje dag om hur glad hon är nu för tiden för att "en vän från förr" gör henne så glad med bara några ord på facebook-statusen... Jag vill gärna tro att det är jag. Det känns lite som dessa tio år aldrig har funnits, som om alla mil mellan Tumba och Skåne inte finns. Det känns så bra att äntligen ha "hittat" varandra igen.
Och Lotta...
OM du läser det här och inte gillar det så tar jag bort allting... ville bara att du ska veta att du har inspirerat till livet! haha!

Lottas egna fina blogg finns här...