Engelen...

Jahapp...

Vi är på ENGELEN med bandet igen. Det är skärtorsdag och ikväll kör vi vår tredje dag. Märkligt hur ett så egentligen rackigt ställe, med så liten scen och så trånga utrymmen kan vara så roliga att spela på.
Igårkväll när vi kom dit var det en del som inte riktigt stämde. Mitt basljud var inte alls som det skulle vara, och det kändes som om någon hade spelat på min bas. intoneringen var helt åt helvete. Det var ju bara ren tur att jag hade lagt upp min powertool-tång med insexnycklar på toppen. Så det var bara att snabbskruva lite för att liksom lyckas ta sig igenom kvällen. Jag ska se till att komma in lite tidigare idag för att göra iordning basen lite bättre tills spelningen ikväll. Jag tror att det kommer komma mycket folk.

Efter giget stannande jag kvar en stund för att prata med Åza, en gammal klasskompis från gymnasiet som jag bara sett en gång tidigare sen examen. Kul! Det fick bli ett par Murphys Red innan taxiresan söderut.

Idag kommer mina grabbar över. Jag har lovat Marie att ta dem till frisören för vår-frillan. Det ska bli mysigt att hänga lite med Billy och Robin en stund. Robin är inne i värsta sortens sjuårstrots. Då kanske pappa är en bra idé, lite faderlig kärlek och support kanske är vad han behöver såhär på påsklovet. De kan tyvärr inte stanna eftersom jag spelar ikväll, imorgon och på lördag. På söndag ska de iväg på kryssning och jag får ha Maya hemma. Det ska också bli mysigt. Hoppas på bra väder så vi kan dra ut till parken eller så.

Imorgon ska vi upp till Norrtälje och TWINCLUB för att spela på deras påskfest. Det brukar alltid vara ett fantastiskt drag på deras fester. Ska bli lattjo att träffa Lasse G och de andra igen.
Nu blir det kaffe på balkongen, man ska inte sitta inne vid datorn när det är såhär fint väder.


Kram

Lätt att leva!

JUST IDAG ÄR JAG STARK!

Igår var det hemmapremiär med obligatoriska marschen.


Vi vann.

Började med ett par glas öl på min balkong med Petri. Sen drog vi till Tucken med Panik och hans polare. Efter ett par kalla, en schnitzel och en Gammeldansk var så dags att marschera. Väl framme vid arenan blev det en rätt avslagen match. Ungefär till matchminut 88. Magic Sema får via en klackspark chans att peta i 1-1. På övertid pytsar han igen! 2-1 och det är extra lätt att vara grönvit!
Detta firades på jägarn med några Stout och sen blev det tåget hem. Jag somnade gott igår.

Imorse när jag vaknade kändes det märkligt. Nästan lite som att vara förälskad. Jag passade på att dra in till stan, för att köpa strängar. Vi ska ju spela på ENGELEN den här veckan, så det är ju bäst att låta bra, liksom. Basse på 4SOUND plockade fram en oktavpedal som jag insåg att jag behöver. Eftersom jag provade den på en Roger Waters-signatur var jag ju tvungen att köpa den med.
När jag gick över Medis, mot Fatburen tyckte jag att det vär lite konstigt att alla liksom log mot mig. Så kom jag på att det berodde nog på att jag själv gick med ett nästan lite berusat leende själv. Klädd i mina gråa camo och min "just idag är jag stark"-tröja. Kände mig grym!

Ibland är livet rättvist.

Kram, ALLA!

en bra farsa....?

Vad är det?
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.

Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.

Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...

Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?

Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.

Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!

Man eller mus?

Med en aning erotisk fantasi kan det ju kännas lite könsvridet. Fast det är just vad det här inlägget kommer att vara. Jag läste just en artikel av Eva-Britt Dahlström. Hon menade på att vårdnadstvister egentligen är brottsrelaterade. Ungefär som att om två människor som råkar ha barn ihop inser att de inte ska leva tillsammans automatiskt blir kriminella. Eller i alla fall alla män som är i den situationen. Genus-nytt tar upp eländet här.

Detta fick mig att tänka på en sak, nämligen när vi var och spelade med RABALDER på Liljan i Borlänge. Någon timme innan vi skulle upp på scen satt vi som vi brukar och pratade lite om vilka låtar, hur vi skulle göra... ni vet, klassiskt taktiksnack. Då kommer två kvinnor fram till vårt bord. Den ena sätter sig på en stol, den andra PÅ bordet. På-bordet-tanten stirrar sen på Björn Melin som vi hade på gitarr istället för Stiff som åkt på lunginflammation. Hon stirrade på Björn och skrek [dä ä ju du som va hä förra vecka....du SÖÖÖÖÖG!] När han då försökte förklara att det är kanske så att hon inte var nöjd med låtvalet i bandet han spelade förra gången vrålade hon igen på klingande dalmål att [nä....du ä de sämsta skit ja ha hört!]
Så där gick hon på i vad som kändes fem minuter. Det är en rätt lång tid att bli utskälld på. När då hennes packade, men inte LIKA packade kompis fick henne att förstå att Björn Melin kanske är rätt så bra i alla fall lugnade hon ner sig. Det var här hon gled ner i knät på Hutten först. Han bad henne diskret att sätta sig någon annanstans eftersom han ju är gift, och inte ens lite intresserad av henne. Då slog hon klorna i stackars I-man, placerade handen ungefär en millimeter från pungen på honom. Lutade sig fram, lät honom titta ner på hennes bröst och frågade om han blev på bättre humör. När han bad henne gå därifrån nöp hon tag i mig och försökte smeka mig över bröstet. Även jag bad henne lämna bordet... vad som hände sen vet jag inte. Jag tror hon blev utslängd.
Men jag började tänka... om det hade varit JAG som gjorde så mot fyra kvinnor på krogen hade jag inte bara åkt ut, utan troligen hade jag åkt in också.

Missförstå mig inte... jag ÄLSKAR kvinnor, men ibland blir det lite skevt!

kram, alla ni som inte pinkar på herrarnas...

Min dotter...artisten

Felicia gjorde sitt första uppträdande som solo-artist.


Dessutom gjorde hon MIKROFONKÅT ihop med några kompisar