RABALDER...

I det lilla bandet jag spelar finns det några intressanta personer. Där finns också intressanta åsikter, synsätt och infallsvinklar. Där finns spännande utrustning för ljud och ljus. Och så finns Hutten!
Han är kanske den mest intressanta av alla! Hutten bor på Södermalm, (ganska mitt på) i en pytteliten tvåa med sin fru Mai och deras ettårige son Leo Ninja. Den pyttelilla tvåan fungerar mest som avstjälpningsplats åt deras grejor och de är utomhus väldigt mycket.
I november förra året åkte Hutten och hans lilla familj till Mai's egna familj i norra Thailand. Buddistiskt bröllop, upprustning av hus och hem, utbyte av kulturella händelser stod på agendan. På två månader fick jag tre SMS från Hutten.
Det första på nyårsafton:
Gott nytt år, broder!
Det andra kom någon vecka senare:
Rövhålet sitter längre bak än man tror. Skulla bajsa på en sån där huktoa med ett hål bara. Jag sket ner hela väggen bakom. Annars allt bra och varmt som fan.
Skönt att man får livstecken på det här fina sättet, va?
Det tredje och sista SMS'et kom för bara någon vecka sen där det helt enkelt stod:
Idag blev jag stoppad av polisen när jag kärde MC till stan. Åtal: inget körkort och ingen hjälm. Dom: Betala 200 bath/45 kr och sedan åka vidare. Roliga poliser

Så man kan alltså konstatera att Hutten är en gangster, en äkta make och rätt så äcklig när det kommer till thailändska toaletter. Fan vad jag har saknat honom... Han är hemma nu
Jag träffade honom igår när RABALDER åkte till Strängnäs på gig. Han pratade om vad som hänt ungefär hela resan ner. Bl. a. hade han blivit så sjuk att det var dropp och syrgas som gällde. Han hade lyckats få i sig köttsaft/blod från en slaktad gris.
Dessutom hade Mai köpt ÄNNU fler halsband och grejor till honom så han är ännu mer en börda för Buddah...

Pengarna eller Livet del två

Jag var ju på Big Ben och spelade förra helgen. Ni som läste min förra "pengarna eller livet" vet att jag tycker att man borde få mer betalt överhuvudtaget som musiker. Vet ni vad de jävlarna gjorde?! De snuvade oss på tusen bagis!!
En lax delat på fyra blir bara 250:-, jag vet men det är ju fö' fan principer vi snackar om här!
Det var ju därför vi tog jobbet för att de äntligen förstått att de måste höja gaget till oss. Och så visar det sig att de inte alls höjt gaget!!!
Tråkig stil, kan jag tycka!

På Engelen i dagarna sju....

Vi började i tisdags på Engelen. Det visade sig att man kör fyrtioårsjubileum där nu. Det betyder att man får förrätt och huvudrätt för fyrtio spänn. Man får också lattja med RABALDER, vilket verkar vara fler än jag trodde som vill. Cool!

I måndags hade jag mina första elever på Storvretskolan, vilket var ganska laddat, men inte nervöst och spänt. Det visade sig vara sköna och trevliga ungdomar som jag med all säkerhet kommer att bli kompis med. Men som sagt, lira Rock-covers på nätterna är inte kompatibelt med att vara skärpt på jobbet den första veckan... nu har jag lärt mig det. På så sätt är det tur att det bara är två dagar kvar på Engelen-turnéen.

Hutten är ju borta i Thailand och har tillfälligt ersatts av Shoobah från JUKEBOX. Ena dagen var Jonte J, Artisten där och dagen efter var Robban där. Undrar just om de är oroliga att vi ska försöka norpa tillbaka Shoobah? Det kommer inte att hända om Ni frågar mig...han är skön, lirar bra och allt det där men vi har tjockis-Hutt nu...vilket passar både mig och bandet alldeles utmärkt. Däremot tycker jag att det är världens bästa lösning att ha Shoobah som vik, då han redan kan låtarna och lyckas sätta Stiff på plats då och då... hehe! För att inte tala om dansstegen och movesen vi körde för fem-sex år sen...sitter som en kepa!

Jag hade besök från Roland från PRATABAS igårkväll. Han skulle hämta upp en sampler som med hjälp av Fantastiska PB-transporten ska till Örebro, eller var det nu var. Han hade med sig kameran och plåtade mig och den där sexstraängade jag har tjatat om lite här och där...

Det är Söndag idag och Engelen ska ha julgransplundring. Som det lät på tjejerna i personalen är det den enda kvällen på året då det är ok för personalen att festa om lite.... det kan ju bli lattjo för "the boys in the band" tycker jag!

nu dusch...sen koka potatis

Till Marie

Jag spelade in en låt med den där sexsträngade bandlösa som jag tjatat om lite.
Resultatet hittar man här
Det är en liten flirt med Björn J:son Lindh (Atlantisplattan) där jag önskade att havet skulle liksom höras.
Vad tror du Hasse...kommer jag tjäna 40 lök på den?
hehehehe

Pengarna eller livet?!

Alltså, dags att klargöra ett och annat.
Jag hävdar bestämt att en musiker/musikant/musicerande tjomme ska ha betalt för sitt arbete. Ämnet har stötts och blötts många gånger och det är naturligtvis lika många åsikter i det här som i vad som helst gällande musik. På PRATABAS kom det in en figur som ifrågasatte talang vs antal saker. Han ifrågasatte vem som är amatör och vem som är proffs. Egentligen en väldigt relevant fråga som borde väcka mångas intresse, fast tyvärr hade den här personen ett så otroligt klantigt sätt att formulera sig att hans åsikter kom i andra hand, efter att ha fått nästan hela jäkla forumet emot sig. Detta tycker jag är synd, för vi borde diskutera amatörmusicerande kontra professionellt utövande. I samma andetag kan vi i så fall prata om vad man borde tjäna på sin musik.
Som coverbandsbasist kan jag erkänna att vi inte packar Dodgen för mindre än 2000:- per person. Allt det skattetekniska behöver vi inte gå in på just nu, anser jag.
Hade jag nu komponerat själv... framfört mina låtar på egen hand på någon scen så tror jag inte att jag hade fått två lax. Som mest några hundringar, skulle jag tro. Vad beror detta på?
Självklart ligger det i att en etablerad musiker (eller i det här fallet etablerade låtar) är säkra kort för han/hon som håller i lädret. Sen spelar det ingen roll hur många som löser entrébiljett. Så fort man blir en etablerad artist kan man börja få lite bättre betalt, och har man sen varit på TV eller på bild i kvällspressen så är man ju hemma. Kolla på IDOL-ungarna... först är de ingenting, sen är de på audition på IDOL, där de förklarar att de sjungit i coverband i någon förort till Stockholm. Badabing-Badabom så är de på turné där de lyfter 25-40000:- per gig.
Jag inser att det låter som avundsjuka just nu, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill tjäna mellan tjufem och fyrtio lax per gig, fast å andra sidan hade jag ju helst gjort det med egna låtar och egen musik.
Nu har jag för dålig utrustning för att spela in, jag har heller ingen plats att hålla på än (planer finns för att bygga musikrum). Som fyrabarnsfarsa har jag dessutom lite taskigt med flis för en sån här grej just nu...men om jag tjänade lite mer på mina gig.... hehe

Närå, tillbaka till där jag började. Jag tappar tråden lite för lätt. Jag VET att det finns folk som tjänar massor av pengar på att göra absolut inget särskilt. För några år sen räckte det med att ha varit med i en dokusåpa (T.ex. Farmen, Tjockholmen) för att få bli en gästbartender och på så vis dra in 6-10000:- på en kväll. Man måste inte vara inskriven på KTH för att hälla öl i ett glas för 150 packade tjockisar från Stuvsta. Däremot (och det är äntligen dags för poängen) krävs det både talang, erfarenhet och professionalism för att underhålla samma 150 tjockisar en hel kväll och dessutom få ett erkännande på bandsidans gästbok eller så. Detta är ett jobb! Den som utför det här jobbet ska ha lön för det. Problemet är att ingen vad lönerna för just det här jobbet ligger på nu för tiden. Allt jag vet är att de ligger i underkant.

Och Hasse, hade jag komponerat själv, suttit på någon estrad och spelat upp mina alster hade det inte varit för att tjäna pengar på det. Det hade varit för mitt egna nöje och för min egen skull. Så jag håller med dig, i sak. Men vi snackar ju om olika saker. På tal om det ska jag bara lägga lite sexsträng på "nya" låten och någon sorts solo så är den klar sen...

Back to school, Tarzan

Idag är det onsdag. Årets första om man ska var noga. Det är min första arbetsdag ikväll på Musikhuset Lagret. Ska bli kul att komma dit igen även om jag bävar för själva promenaden dit. Det är ju skitkallt ute! Minus artongrader bjöd man på idag.
Det där Beatlesbandet jag spelade med gjorde tydligen sån succé på festen vid Lucia att vi fick ett gig till. Den här gången på gamla Kaos i Gamla Stan. kenta, som håller i allting sa att det var ännu ett gratisgig och då hade jag liksom inte tid. Så han frågade hur mycket jag vill ha för att spela igen, och jag sa en summa. (inte särskilt hög, men helt skälig!) Nu vet jag inte om Fredrik och Kjelle får några pengar för giget, fast tycker liksom att det är lite upp till dom att kolla upp det själva...
Jag anser nämligen att musik är en konstform, konst ska utövas av såna som kan det. Och om man kan utöva konst ska man ha betalt för det. Det är ju ett yrke! En ära att få lyssna på! Det finns alldeles för många som "lirar för att det är kul". Det förstör ju för oss som har för avsikt att tjäna till sitt dagliga bröd...
Nåja, det där kan vi återkomma till. På fredag börjar jag i skolan igen. Eller...som en musiklärare på Storvretsskolan. Den skolan har väldigt hög invandrartäthet, den har ett väldigt dåligt rykte och många är rädda för eleverna där. De "farliga" eleverna är samma som jag möter på Lagret så jag är inte särskilt rädd. Det enda som jag är lite orolig för att hur man la upp snacket på anställningsintervjun. Man fokuserade otroligt mycket på dessa jäkla åtgärdsprogram, kvartsamtalslappar och LPO-94. Jag lär helst ut efter kursplan, det är inte det...men det kändes som skolledningens fokus gick från själva eleven till inlärningsmomenten. Nåja, jag återkommer med rapport!

Årets första gig....

avklarades igår på Grand Garbo i Sumpan. RABALDER har haft trubbel att hamna på ställets bandlista utan får hanka oss fram på deras jäkla reservlista. Igår spelade vi tillräckligt bra för att sparka de flesta andra banden av den scenen. Jag fick även igår bevis på att någon faktist läser det här...någon som jag verkligen inte trodde skulle bry sig om vad en liten basistjäkel från Tumba har att komma med. Jag pratar om Shoobahs fru. Shoobah som var med i RABALDER men hoppade av och startade JUKEBOX för de ville inte ha så många spelningar. Shoobah har hjälpt oss nu när Hutten passade på att sticka till Thailand och woka myrstack, eller vad han nu gör där nere.
En anan lattjo grej som hände nu när vi spelade var att det kom fram fyra kvinnor, jag tror inte att de kände varandra...och sa att de förväntade sig att jag skulle ta av mig tröjan när jag spelade, för att det brukar jag ju alltid göra! Jag fick känslan av att det var liksom därför dessas kvinnor kom och tittade på oss, för att se mig med bar överkropp. Ja, det är ju smickrande på ett sätt, men jag skulle ju vilja att de uppskattar det vi levererar också! Vi är ju ett band, fanimig...Fast jag vet inte om de ens tänkte på de andra på scenen.

Skönt att vara igång med tvåtusentio i alla fall!
Skål och vi hörs, kompisar!