tisdag 30 november 2010

femtusen?!

Coolt! Jag har i skrivande stund 5007 unika klick på den här sidan.

Håller ju på att fundera ut några legender här i Tumba, för några av er verkar ju vilja läsa om våra lokala hjältar. Ofta är det ju knäppa original, gärna med missbruksproblem och kanske psykiska besvär.
Håller ju också på och berättar lite om hur jag saknar mina barn och hur jag kämpar med att få till lite mer tid med dem.
Håller ju också på att låta er veta hur det ser ut med bostad för mig. Ska iväg om några minuter på visning på en trea i Östra Storvreten.

Håller ju på att prata så smått om BAJEN, och om min musikaliska karriär.

Är det något jag inte pratar om här då.....?
Ja, faktiskt.
Ni måste inte veta allt...

Felicia goes eleven...

Ja, det här var ju en lattjo dag?!
Dagen började nog redan igårkväll om jag tänker efter. Köparna på huset ville komma över och kolla på lite saker. Jag märkte redan på vägen hem att det var strömavbrott på hela gatan. Eftersom jag inte hade deras nummer fick jag ringa Marie och be henne SMS'a över deras mobilnummer så jag kunde avblåsa titten. Ingen idé att kolla på hus när det är vinterkväll och fanimig kolsvart! Men de kom ändå och vi satt i ljuset av några nyss inköpta stearinljus och pratade om huset. Jag förklarade att pizzerian hade okej mat, och att det var dit jag tänkte gå eftersom det inte går att laga mat här nu när strömmen gått. De hängde med och beställde pizzor att ta med. Jag satt kvar och kollade in på förnedringen i El Clasico! En av kvinnorna hade den goda smaken att fylla år dagen efter (alltså idag!) och föreslog att jag skulle komma in och ta en öl. Hon tänkte bjuda på lite gott och så. Jag förklarade att jag skulle vara hos Felicia, min vackra dotter som fyller 11.

För några dagar sen frågade jag henne vad hon önskar sig och hon sa att allt hon ville ha var ett par CONVERSE

Jag köpte ett par blåa höga, hon var så glad och nöjd och det gjorde mig riktigt gott att se henne lycklig. Det är ju väldigt viktigt att liksom vara "inne" när man är i hennes ålder och har nyss bytt klass och allt det där.

Fast jag blandar ihop begreppen lite.
Jag har ju tjatat om min oro för att stå bostadslös efter jul. Nu har det hänt något riktigt konstigt... jag har av Botkyrkabyggen fått tre (!!!) visningar på två dagar!!!
Det är en fyra på Hålvägen, en trea och en tvåa på Harbrovägen. Det är adresser i Storvreten där jag jobbar både i skolan och på ungdomsgården/musikhuset Lagret . Jag är inte helt nöjd med att bo så nära jobbet, fast har inte råd helt enkelt att vara kräsen.

Nu när strömmen kommit tillbaka så lovar jag att jag ska fylla på med lite sköna inlägg... Hur är det med dessa "legender från Tumba"? Gillar vi eller struntar vi?

Förresten fick jag ett låååångt meddelande på FACEBOOK av en kvinna som sett oss live och tyckte att den här bloggen är intressant. Man ska lyssna på sin publik.

Tjenare!

söndag 28 november 2010

Legender i Tumba del 3

Dags nu att kolla in nästa legend. Ni vet... man hälsar på någon varje gång man ses och har gjort så i många år. Egentligen vet man inte så mycket om personen ifråga. Nästa snubbe är just en sån.
Man kallar honom för Greven. Han går runt och har en FN-basker. Jag vet inte så mycket om honom utan det mesta är rykten. Visst har han berättat en och annan grej när jag jobbade på bolaget. Fast det är ju lätt att skarva, lägga till och dra ifrån inför killen på systemet.
Han var inne nästan varje dag. När jag började på systembolaget i Tumba hade vi ju överdisk-försäljning. Han beställde alltid sex burkar blågul. Han hade alltid jämna pengar. Han hade alltid egen påse. Varje gång sa han...

-"Ja' har stålar här i lommen, de' e' bäst 'ru räknar så ja' ha' gjort rätt"

Det stämde alltid på öret. Sen var han noga med att jag skulle visa honom när jag rev kvittot. Han var orolig att det skulle finnas hemlig information om honom på kvittot. Vid ett tillfälle sa han att han var säker på att han skulle bli "skimmad". Jag försökte på ett vänligt och pedagogiskt sätt förklara att man inte kan skimma någon som betalar med kontanter...inte ens när det är jämna pengar.

När vi byggde om och det blev självplock bytte Greven ölsort. Han gick på Sofiero. Den sista gången jag tog betalt av honom för öl betalade han 63.50... Han bor nära skolan och jag brukar se honom när han är på väg antingen till systemet eller därifrån. Ibland går jag med mina barn och han vill gärna prata lite med dem. Han verkar gilla barn och eftersom han är en rätt kul kille har jag inga problem med det.
Han brukar säga ungefär
-"Åh fan...E'ru ute med farsan ida'...skaru bli musiker som han elle' skaru göra nå' vettigt?"

Det går rykten om att han själv var en duktig snickare. Men jag vet inte.
Kanske ska fråga honom nån gång...

Nu ska jag göra mig iordning för glöggafton hos kompis Pontius!

fredag 26 november 2010

Legender i Tumba del 2

Nästa figur jag minns från när jag var ung var "jägarn". Han bodde i Tuna. Boställsvägen har jag för mig. Han var skäggig, rätt så långhårig och tatuerad. Självklart hemgjorda och självklart nästan bara kvinnonamn. Han körde motorcykel, en Honda 500cc vill jag minnas. Han hade dubbla strålkastare på styret och en sån där mojo-svans ungefär vid bränslekranen. Han var alltid klädd i jägarväst, hade ofta kniv modell vansinnigt stor utefter låret. På ryggen hade han ett gevär. På somrarna kunde man se honom med pilbåge också.

Vi brukade ta långa omvägar när han stod och packade motorcykeln utanför porten inför helgens jakt-resa. Han gjorde nog hela jäkla Södertörn osäkert tror jag. När jag blev lite äldre vågade jag mig på att hälsa lite på honom ibland. Han hade ett ganska originellt sätt att hälsa på. Han liksom grymtade fram ett "tjena" som om det var det första han sagt till någon på väldigt lång tid. Jag såg honom aldrig ihop med någon utan det var nog en mycket ensam man.

När jag blev 17 flyttade jag till Boställsvägen, i samma port som Jägarn. Fortfarande fick man ett "tjena" när vi sågs, och det var aldrig mer än så. Jag var inte rädd för honom längre utan mer fashinerad av hur han som var så stor hade på något sätt krympt och blivit lite mindre. Borta var den stora magen, och det stora skägget. Istället var han muskulös och hade klippt mohikanfrisyr. Geväret hade han bytt mot en ryggsäck på vilken han hade skrivit med spritpenna "Sniper" och ritat ett kikarsikte. Han hade många örhängen, med fjädrar och grejor. Jägarn såg vild ut. Han hade sålt motorcykeln och köpt en liten moppe istället.

När jag flyttade till Segersjö hittade jag honom i kön till kassan i vår lokala butik. Den här gången kände jag mig större än honom, och jag hörde honom prata ordentligt för första gången i mitt liv. Han pratade om vilket bröd han skulle handla till sin morsa som tydligen bor i Segersjö. Nu var t.o.m mopeden borta till förmån för en cykel. Jag vet inte vad han heter, inte heller var han bor. Frisyren är fortfarande mohikan, tatueringarna finns kvar och ryggan med "Sniper" finns kvar.

Jag tror att det är en rätt rolig jävel om man bara vågar prata med honom...

torsdag 25 november 2010

Legender i Tumba del 1

Jag bor i Tumba. Det har jag gjort sen juni 1978. Inget konstigt i det egentligen, fast jag tänkte ändå liksom nämna några av originalen som har funnits här omkring när jag växte upp och nu för tiden. Det finns ju en del att berätta om varje knasboll så jag väljer att bygga egna kapitel om varje kuf så ni som tycker att det är roligt att läsa kan ju leta efter just den här titeln på inläggen.

Den första jag kommer att tänka på är Kapten Rödskägg.
Jag tror inte att han lever idag. Han var en färgglad jävel under min uppväxt trots allt. En klassisk fullgubbe som gapade och skrek och alla var rädda för honom. Hahaha... När jag jobbade på systemet och vi började prata om dessa legender kom han såklart på tal och det fanns nog ingen mer ofarlig person i den kretsen.

Namnet kommer från hans (på 70- och 80-talet) yviga röda skägg och att han gått på sjön i sin ungdom. Det var en mycket social och pratsam man som hade ett mycket gott öga till kvinnor. Unga, gamla, ljusa, mörka...alla uppskattades av Rödskägg. Det enda han blev arg av var just skolungdomar, och jag råkade ju vara skolungdom under 80-talet. Han bodde i Salem men var gärna i Tumba Centrum, innan man byggde om. Det var nog flera unga tjejer som valde att inte åka 725'an om de såg att Rödskägg stod/satt/låg vid just den busshållplatsen. För om man gick på samma buss som Rödskägg så visste man att man skulle bli antastad. Så enkelt var det.

Ja, en del av Er som läser kommer nog ihåg honom. Sist jag såg så satt han i rullstol med amputerade ben. Tråkigt.
Har ni något kul att berätta om Rödskägg så får ni gärna kommentera.

tisdag 23 november 2010

jul-öl?

Så var det dags för årets julöl. Jag har redan köpt in mig på Oppigårds Winter Ale från Hedemora i Dalarna, Shepards Winter Ale från Kent i England och N´Ice Chouffe från Frankrike. Har njutit en Oppigård och en Shepards så här långt. Ska försöka köpa in mig på fler så fort jag har en bra tid att ta mig ner till systemet.

Jag brukar köpa två-tre av varje sort för att liksom försäkra mig om att vad jag kände första gången stämmer. Man är ju liiiiite smakfjolla. Men jag använder bara två sorters glas, ett vanligt sånt där som man hittar på krogen, och en ölkupa. Det är ungefär som en congac-kupa fast mycket större. Jag har fler glas men pallar inte diska hur mycket som helst.

Jag är lite intresserad av Samuel Adams, och om de svenska mikrobryggerierna kommer att koka ihop ett julöl... Dugges skulle vara intressant. Jag har några lager no1 som väntar på mig i kylen.

Förra året satte jag egen julsnaps men vet inet om jag pallar fixa med det iår. jag gjorde en jordgubb/acasiahonung...vilket blev gott och nästan lite som likör.

Vin borde man ha på julbordet också. Sist köpte jag Cameleon Chardonnay, för att vitt vin tänkte jag skulle lira bättre till det mesta på bordet. Jag köpte även en del cider från Normandie. Förra året hade jag nog bara Oppigårds Julöl på bordet, men tänker att iår kan det bli några fler sorter. Vi får se...jag ska vara hemma hos Marie och barnen är det tänkt så det blir nog rätt så lugnt över huvudtaget med bärsa...
Annars gigar jag ju på ENGELEN hela veckan runt jul...där finns det vanlig öl.

kram

//Tarzan

måndag 22 november 2010

Lära-känna-samtal

..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!

Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.

Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.

Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!

Kram...

söndag 21 november 2010

rock bottom?

Har jag varit där nu? Börjar det äntligen vända för Tarzan? Jag gissar det.

I torsdags EM ringde mäklaren och sa att en spekulant ville kolla på huset. De ville se på huset redan på fredagen, runt lunch. Det fick de. På fredagseftermiddagen ringde mäklaren igen och frågade hur vi ställer oss till ett bud som låg ungefär 250.ooo över utgångspris.
Jag ringde och kollade med Marie för att höra vad hon säger om allting. Vi accepterade och mäklaren berättade då att det var lite bråttom. Plötsligt skulle vi skriva kontrakt på lördagen. 10.30 stod vi utanför Svensk Fastighetsförmedling i Tumba, Marie och jag. Det var en rätt så konstig känsla att hela ens livsverk nu skulle gå till någon annan. Jag borde nog känna sorg och allt sånt, men förutom en del separationsångest så ska det bli skönt att få stänga dörren, för gott. Dags att öppna nya dörrar nu.
I vilket fall så träffade vi köparna nere på mäklarkontoret och signerade kontrakt. De var trevliga och visste precis hur mycket jobb det är på den här kåken. Så runt lunch igår var jag officiellt bostadslös.

Nu är det liksom dags att någon ger mig ett hyreskontrakt i Tumba C, Segersjö eller tuna, tacksåycket.

fredag 19 november 2010

Hägåreundan!

Jahapp...
Häromdagen hörde en polare av sig via FACEBOOK och ville komma och få en privat visning nu imorgon lördag. Jag sa att det skulle ju kunna gå bra. Igår ringde mäklaren och sa att det kommer ett par och vill ha privat visning redan idag, på fredagen. Jag kunde inte vara hemma så mäklaren fick nycklarna av Marie och körde en visning idag på lunchen. Efter ungefär en halvtimme ville de skriva kontrakt.
Jag och Marie ska ner till mäklarkontoret och krita på i morgon förmiddag. Det ska bli spännande... Fick ut ett hyggligt pris också vilket jag är glad för.
Nu är det bara den där lilla detaljen med var jag ska bo. Vintern närmar sig och jag avskyr att frysa. Jag gissar att det kommer att bli rätt så kallt om jag inte har något hem.
På tal om hem så faxade jag mina uppgifter till BOTKYRKABYGGEN idag. Jag säger det igen....faxade(!) över mina uppgifter.
Det var viktigt att få fram allting i tid för de stänger och bommar igen redan klockan 1300 på fredagar?! Tänkte lite på det när jag stod och slog numret... undrar när jag använde en fax sist? Måste ha varit någon gång parallellt med grungen, alltså mellan 1991-1994. Fantastiskt!
Nu blir det nog en tidig kväll för jag vill vara hyggligt fräsch imorgon.

Just nu lyssnar jag på Pictures of Home - Deep Purple

onsdag 17 november 2010

...till tusen...

eller tusen till...?
Nu i skrivande stund har ni läst mina inlägg 4011 gånger...

Nåt gör man tydligen rätt

tisdag 16 november 2010

Det ramlar på minsann....

Shit, jag är tydligen en sån där bloggare på riktigt nu! Det var inte länge sen jag skålade, skrålade och tjöt att jag hade 3000 träffar på den här sidan. Nu är jag 78 klick ifrån 4000! Vad som slagit mig är att jag kan skriva lite vad som helst och ni fortsätter att komma hit. Kanske för att ni hoppas att nästa inlägg ska vara mer intressant?! Vad vet jag?

Ni är bra för egot i alla fall. Ni som envisas med att flukta in här.

HAMMARBY:
Linus blev ju framröstad på fotbollsgalan som han som gjorde snyggast mål. Grattis, Linus! Om man nu bara slinker in på FIFA's hemsida och röstar fram honom där också så blir vi extra nöjda och glada.
Nu har dessutom motorcykelförbundet beslutat att BAJEN får köra i högsta serien. Först skulle vi, sen fick vi inte....och nu efter överklagan så får vi. HURRA! Fast å andra sidan ska man nog vänta med att jubla, det är ju ändå BAJEN Speedway vi snackar om här.

JOBBET:
Skolan vekar ju fungera riktigt bra. Det är bra att gå dit och plocka på sig den där fasaden och spela oberörd. Till sist luras man så bra att man rent av tror på det själv. Någon berättade för mig att hon hade gått igenom samma sak som jag och förklarade det såhär... man ler, fast folk ser inte att leendet stannar vid munnen och kommer aldrig till ögonen.
LAGRET är det drag under galoscherna minsann. Chefen sms'ade och sa att virket kommit till att bygga scen på övervåningen. Kanske något att hålla på med imorgon när jag ska jobba där?
RABALDER har bytt trummis och det funkar kanon. Nu ska vi iväg och spela för första gången officiellt. På en 40-fest i Sorunda. Just på den här spelningen blir det Björn Melin istället för Stiff, men det ska nog gå bra. Han är ju förjävla bra, den där Björn!

LIVET:
hmm... Nu har skyltarna kommit upp om att kåken är till salu. Det blir liksom verkligare och verkligare för varje dag nu. Fan, man skulle ha nånstans att ta vägen. Det verkar bli en kall vinter. Jag försöker hjälpa Marie med lite vad jag kan. Jag är där och lagar "min" mat då och då. Jag ger henne pengar när jag kan. Jag gör lite vad jag kan för att mina barns mamma ska vara glad, eftersom det gör mina barn glada... och då är jag glad. Enkelt, eller hur?!

För övrigt har vi haft vinter länge nog nu... jag tycker att det är dags för tussilago och krokus eller så.

måndag 15 november 2010

Jag hör av mig...eller nä...

Okej... dags att försöka rycka upp mig lite.
Måndag och jag hade några av den här terminens första utvecklingssamtal. Kul och inspirerande att träffa elevernas föräldrar. Jag gillar mina elever!

Fast när jag gick från skolan insåg jag att jag måste glida förbi butiken för att tjacka frukost. Jag handlar ofta på ICA Kom, eller vad den heter nu för tiden. För mig har den alltid hetat så och kommer nog alltid att göra det. Inne i butiken, bland hyllor och varor ser jag en snubbe som jag känner igen, men har lite svårt att placera. Han är tjugonåt och klädd i svart. Rakad på skallen och bara glasögonbågarna kostar nog mer än hela min outfit för dagen. Jag gissar att han jobbar med reklam eller media. Jag hamnar just bredvid honom i kassakön och säger hej. Han ser på mig och hälsar tillbaka och säger lite trevande att han känner igen mig från nånstans. Jag svarade att jag jobbade ju på bolaget förut. DÅ skiner han upp och börjar snacka. Jag berättar om skolan och allt det där, han berättar att han (känn på det här) pluggar journalistisk för han vill komma in vid TV.... Hahaha.... femetta, Tarzan! Utanför butiken pratar vi lite om framtid inom våra respektive yrken innan det blir dags att säga hej då... Jag slänger ur mig ett sånt där vanligt -"tjenare!" och han slänger ur sig ett (för honom säkert vanligt) jag hör av...umm...vi hö...äh, hej!
Tänkte på det när jag passerade Dalvägen... hur han säkert säger "jag hör av mig" istället för hejdå. Och om man tänker på det på det sättet så är det ju nästan lite tragist att ha ett "standardriff" som hejdå-fras...väl?

Äh, jag drog till pizzerian och fick höra av grannfrun att jag är snygg. Ha! Borde ha sagt, -" jag hör av mig" till henne...

söndag 14 november 2010

Fars dag

Sådär ja, FARS DAG är över och mina barn har inte ringt, sms'at eller hört av sig på något sätt. Man skulle ju kanske tycka att Marie kunde ha påmint dem att i alla fall säga till lite grann.

Jag hade tyckt om att få höra mina barn säga att de älskar mig. Det är lättare att vara den bästa farsan om det man jobbar för ger utdelning. Jag vill inte ha presenter, bakverk eller påklistrad kommers, utan mina barns ovillkorliga kärlek en dag som den här.

Förra veckan fick jag en kartong engelsk lakritskonfekt i farsdagspresent, vilket var väldigt uppskattat. Men det är det där lilla samtalet jag vill ha. Och det hade varit skönt för mig om det kommit idag.

Livsinventering

Nu ska vi se här...

Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.

Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...

Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.

Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...

lördag 13 november 2010

Our house...in the middle of the



....internet.


Jäklar vad duktiga de är på att fixa till bilderna. Det är ju så att man ångrar sig när man ser hur fint de kan få det att se ut. haha...
Nystädat, ljust och fint.

Just bilderna på min rhododendron har jag tagit själv men bilderna i länken.

Dessutom fick mina basar vara med på bild.... kul.

Nu CUPFINAL!

fredag 12 november 2010

CUP-FINAL


JUST IDAG ÄR JAG STARK.

Men sjukt nervös. Tänk om vi vinner? Hur ska det gå då?
Fotbollsförbundet ville visst ha nationalsången istället för Kentas "just idag..." men det kommer ju aldrig att gå igenom, eftersom vi är på Söderstadion. Lite som att förbjuda halsdukar eller folkis under läktaren.

Om man kollar rent statistiskt så har vi en chans. Vi har vunnit de senaste mötena med heif så egentligen borde jag inte vara orolig. Men det är ju den där gnagande känslan av oro.
Vill minnas att Billys premiär var mot just heif för några år sen. Sen hade han ju klack-premiär mot bois... kopplingen är att Henke Larsson skulle spela med heif och senare tränare bois juh...

När vi mötte kff i kvarten hade jag så ont i magen och hjärtat under nästan hela matchen. Jäkla tur egentligen att jag ska på gig istället för till söderstadion den här gången.
Den här gången blir det helt enkelt tv, rodda och soundchecka med BJÖRN-LIGAN istället för BAJEN, bärs och rakade brudar.

FORZA!

Tarzans trädkoja...

Nu håller det på att bli allvar liksom på riktigt. Mäklaren är taggad att sälja, jag har haft fotograf här som har plåtat varenda rum och varenda vrå i huset. Just nu, när jag skriver det här står en snubbe från ANTICIMEX och gör en grundlig besiktning av huset. Detta känns lite genant, på något sätt. Mest för att jag liksom vet hur många fel och brister det finns i huset. Men jag ska sälja, och jag vet att jag inte kommer att få särskilt mycket för huset. Lite så att köparen får helt enkelt vad han betalar för.
Jag och Marie köpte det här huset 1996. Flyttade in i November och jag har fått lära mig på egen hand hur man gör, när saker och ting går sönder. För det gör det!
Nu har hon flyttat och jag sitter ensam, lite tragiskt...men det kommer att bli bra.

Jag är inne på Botkyrkabyggens hemsa varje dag för att rota runt bland lägenheter. Jag vill bo i Tumba. Jag vill bo nära Björkhaga där mina barn går i skolan. Jag vill att de ska kunna komma hem till mig när de vill. De ska ha sin egen krok i hallen och sin egna säng... En del av mina läsare säger att det är unikt att bry sig om sina barn som jag gör...men vettefan asså, det är ju av ego-skäl jag gör det. Det kommer ju så mycket tillbaka från glada barn, så är det bara.

måndag 8 november 2010

Råttan på repet?

Kom just hem från ett inställt rep. Vi skulle repa med gubb-bandet som jag kallar det inför REUNION-festen 11/12. Vi spelade förra året också när det var BEATLES-tema. Den här gången kör man på 70-tal. De här killarna har repat tillsammans till och från i 18 månader, säkert. Jag har själv varit med på kanske 20 rep. Vi har haft två spelningar. Detta blir den tredje. Nu vill de repa varje söndag och måndag fram till gigdag. Jag vet inte om jag vill göra åtta rep till, med det här bandet på mina lediga dagar.
Varför?

Jo... för att man har valt Creedencelåtar som redan låter ok. Jag får dessutom inte betalt för att göra det här giget. Ska man räkna ut timpengen så är det rätt dåligt betalt, med fyra söndagar och fyra måndagars arbete utan en enda krona.
Men du tycker ju att det är kul?!
Ja, absolut. Jag älskar att spela musik. Fast jag vill någonstans att det ska glöda lite också. Min passion för just CCR och i synnerhet som vi får det att låta glöder icke. Missförstå mig inte, det låter bra och det är bra låtar... men inte tillräckligt bra för att jag ska ägna en halv månad gratis åt dem.

Jag har nämligen tackat ja till att spela med ett annat gäng på samma fest. Här har man valt att se på sjuttiotalets musik från en lite annan vinkel. Här är det Stevie Wonder, Uriah Heep och Deep Purple som gäller. Svängigt och groovigt.
Repar du med det bandet då?
Njae, alltså... jag gjorde två rep med Kjelle förra året. Vi ska visst träffas och spela igenom låtarna någon gång innan. Kanske i december.
Men är det verkligen roligt?
Ja, verkligen. Här får man fanimig vara på tårna hela tiden och se till att det svänger redan på första försöket. Lite som det ska vara.

Enda problemet för mig som jag ser det är att inget av dessa band är egentligen 70-tal för mig. Ja, jag vet att jag är för ung, för att egentligen förstå vad jag pratar om (född 1973) men för mig så är 70-talet Bootsy Collins, Jackson 5, Zappa, Kool & the Gang, Commodores, Jeff Beck, Jaco, Weather Report, Billy Cobham, Stanley Clarke, Rush, ZZ TOP, ABBA, Bee (usch) Gees...

Sist snodde jag några minuter och körde bas-solo...kanske ska vara så fräck att jag gör det igen. Den här gången med slap-tumme och envelope?! Vad tror ni?!

söndag 7 november 2010

Facebook-status...




Tarzan Rabalder Repa lite kanske innan repet.... Kul på ett sätt

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Drar snart iväg till Felicia Olsson och Billy Olsson och de andra. Byter bort barhäng mot barnhäng... Swinging down that Salem's Lot

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...vad sägs om kåt, glad och tacksam?

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder is too much, too little....too late

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Men herrejävlar, kvinna....

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Äh, Jag säger som Ingemar Eklund....BAJEN FOREVER

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Nu... fixa barren så den är fin till fotografering. Sen fixa sig själv så jag är fin till fotografering med BJÖRNLIGAN, med Roffe Rockenrolf och Iman Efternamn. Coolt!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder kommer aldrig att överleva med livet i behåll

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder http://tarzan08.blogspot.com/

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder funderar på om det är glass, en dusch eller gå till Musikhuset Lagret jag vill mest av allt

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Igår var det visst en "puffa-den-du-vill-ligga-med-dag" och Hans Dahlgren, är det något du vill berätta? hehehe

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...I am a rock

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder s daddy was a rolling stone, wherever he laid his hat was his home

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...got two turntables and a microphone

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...och nu var det lite uppförsbacke

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Get on the bus, Gus...no need to be coy, Roy

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder kapitulerar... G'natt världen, din jävel!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder Har du problem att få den att stå? Rulla in den i aftonbladet....Allt står i aftonbladet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...you are a titty-twister...

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Tarzan Rabalder ‎...kom just hem från gig och inser att jag slarvat bort en timme. Jäkla tur för mig.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

200 inlägg!!!

Japp, man har kluddat in tvåhundra gånger och ni har läst! Haha..
Firar med att slänga in några bilder på boogiebandet BJÖRN-LIGAN.






Bilderna togs häromdagen nere i Hamringe Industricenter. Det var kallt som fan!

Tänkte på det här med att skriva blogg också. Jag har ju fått bevis för att ni läser och det är ju riktigt roligt. Jag ska göra mitt bästa för att bli liiiiiite roligare, liiiiite mer intressant så ni pallar med tvåhundra inlägg till av den här gamle basist-jäveln!

Om att försöka laga

Ibland skriver man visst saker, helt i goda intentioner. Jag skrev häromdagen om en polare, en bra trummis som försöker starta om sitt liv. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att han skulle misstolka vad jag skrivit.
Det var inte min mening, och jag har därför tagit bort det inlägget. Kvar står bara min ursäkt och jag vill att han, hans vänner, kollegor, familj och vilka det nu var som ändå kommer in här och läser ser att avsikten inte var att "hänga ut" honom, "svärta ner" honom eller "skada" honom.

Jag skrev att min vän hade förändrats och jag tyckte det var sorgligt.
I och med det här kommer jag inte att skriva mer om den situationen.

Nu ska jag istället bry mig om låtarna vi ska repa inför70-festen nästa månad.

fredag 5 november 2010

När det liksom dör...

Jag har...eller hade en kompis... Det är en bra trummis!

ändrat, bytt och kommer inte igen...

torsdag 4 november 2010

BAJEN FOREVER

Läst DN idag? Kollat på TV4? Den största nyheten är att Ingemar Eklund, silversmeden som gjorde fotbollspolaken har graverat in en hälsning till sitt favoritlag på insidan av pokalen. Det står enligt Peter Gustafsson (guldsmed och aikare) BAJEN FOREVER.

Pokalen smiddes till 2001 där som bekant Hammarby knep guldet och alltså fick vara första lag att få sitt vackra namn på utsidan av pokalen, men är alltså det enda lag med namnet ingraverat på insidan... Så det är kanske dags att vi snor gnagets "vi är överallt" nu?! Hehe...

Hela artikeln finns här

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

onsdag 3 november 2010

det där med Internet....

Alltså, hur fan funkar det här egentligen? Jag läste någonstans att två tredjedelar av alla sökningar på t.ex. GOOGLE är sexrelaterade. Det skulle ju betyda att jag två gånger av tre skriver något av sexuell art i sökfönstret på min startsida, eller hur? Eller så kompenseras mina sökningar som inte är sex-riktade av någon annan som har 100% sex-sökningar.
När Internet var något nytt, något som inte alla hade så var ju sex på nätet något stort, spännande och rent av farligt, tror jag. Det var nog många som blev "internetberoende" när de insåg att de kunde kolla på porr så fort frugan lagt sig. Tämligen gratis! Nu för tiden hör man inte talas om någon internetmissbrukare, eller hur?

Jag minns när jag fick mitt första 14400-modem till min 486'a med 40Mb hårddisk... och några webadresser till sidor där man kunde se Cindy Craaford eller Pamela Anderson nästan nakna!!! Där surfade jag runt och hoppades att ingen skulle inse allt detta fula och snuskiga jag höll på med. Tiderna förändras visst. Nu kan man ju se unga vackra flickor vända ut och in på sig själva för "the kick of it".
Jag klandrar ingen som tittar, inte heller tjejerna som visar upp sig... de får sin bekräftelse och gubbarna får kolla in unga tuttar... alla nöjda.

Varför tar jag upp det här nu?
Jag kollade in min statistik-sida och såg vad ni läsare hade sökt på för att hamna just på min blogg.
Man har sökt på:
Rock n roll
brännvin och rock n roll
hammarby
rabalder
tarzan
björnligan
coverband
bajen

och så det som förvånade mig lite:
galna fester tjejer visar brösten

Alltså, jag ÄLSKAR när tjejer visar tuttarna för bandet så det är inte det....men jag kan inte komma ihåg att jag har skrivit något om det. Kanske har jag det någon gång för länge sen, minnet kanske sviker. Men jag har nog aldrig uppmuntrat till det, varken här eller från scenkanten.
Så jag funderar på vad det där kommer ifrån och vad fan ni söker på egentligen?! haha
Se så... skriv era svar i kommentar-rutan nu.

Magister Tarzan

3000 läsare!

Enligt statistiksidan har jag just nu passerat tretusen läsare på den här bloggen. Tack för att ni läser...

Snabb uppdatering om vem jag är:
Skön katt.

//Tarzan

måndag 1 november 2010

Empty rooms...

Idag fick Marie nyckeln till hennes lägenhet. Bra! Hon har varit här idag (i huset) och hämtat några kartonger och lite sängar och så till barnen. Billy fick sitt XBOX, fast jag var inte där och kopplade in...hoppas de löser det ändå.

Just nu sitter jag i vardagsrummet, där vi för några timmar sen hade två soffor, en 52" TV, ett rejält soffbord, en rätt ok stereomöbel. Just nu har jag...

Min stereo, Robins gamla TV...

Fick plocka ut en stol från köket för att slippa sitta på golvet. Man kan säga att det känns lite tomt här hemma just nu.
Om någon råkar ha ett par soffor över, som ni inte vill ha så lånar jag gärna i några dagar...