Det är långt till...

Halland. Eller det är kortare i år än för tio år sen.. Man har lyckats korta vägen med närmare sju mil. Trots det kändes det rätt så långt när vi åkte ner häromdan. Benny körde, jag satt shotgun. Tonys grabbar satt i baksätet och var sådär dryga som tonårsgrabbar är. Första stopp Mantorp. Andra stopp utanför Jönköping. Tredje stopp nånstans mitt på Nissanstigen och slutligen framme i Fröslida. (ja, det heter så)...

När vi fått in bagage och kollat upp vad som ska göras (vi ska byta tak på storstugan) åkte vi iväg för att handla lite mat och ett par bärs!
Jag berättade glatt för tjejen i butiken i Oskarsström att jag minsann också jobbade på bolaget. Hon kontrade med att kolla leg på mig!! Kanske ville hon bara veta vad jag heter.

Uppe på taket är det intressant. Det finns ingen underlagspapp, utan tusen och tusen ekplattor stora som DVD-fodral ungefär. Dessa har legat i ungefär 250 år. Så gick det till förr i tiden.

Om några dagar kommer Marie och ungarna, då får vi nog fiska lite...
tjenare!!