onsdag 6 januari 2010

Back to school, Tarzan

Idag är det onsdag. Årets första om man ska var noga. Det är min första arbetsdag ikväll på Musikhuset Lagret. Ska bli kul att komma dit igen även om jag bävar för själva promenaden dit. Det är ju skitkallt ute! Minus artongrader bjöd man på idag.
Det där Beatlesbandet jag spelade med gjorde tydligen sån succé på festen vid Lucia att vi fick ett gig till. Den här gången på gamla Kaos i Gamla Stan. kenta, som håller i allting sa att det var ännu ett gratisgig och då hade jag liksom inte tid. Så han frågade hur mycket jag vill ha för att spela igen, och jag sa en summa. (inte särskilt hög, men helt skälig!) Nu vet jag inte om Fredrik och Kjelle får några pengar för giget, fast tycker liksom att det är lite upp till dom att kolla upp det själva...
Jag anser nämligen att musik är en konstform, konst ska utövas av såna som kan det. Och om man kan utöva konst ska man ha betalt för det. Det är ju ett yrke! En ära att få lyssna på! Det finns alldeles för många som "lirar för att det är kul". Det förstör ju för oss som har för avsikt att tjäna till sitt dagliga bröd...
Nåja, det där kan vi återkomma till. På fredag börjar jag i skolan igen. Eller...som en musiklärare på Storvretsskolan. Den skolan har väldigt hög invandrartäthet, den har ett väldigt dåligt rykte och många är rädda för eleverna där. De "farliga" eleverna är samma som jag möter på Lagret så jag är inte särskilt rädd. Det enda som jag är lite orolig för att hur man la upp snacket på anställningsintervjun. Man fokuserade otroligt mycket på dessa jäkla åtgärdsprogram, kvartsamtalslappar och LPO-94. Jag lär helst ut efter kursplan, det är inte det...men det kändes som skolledningens fokus gick från själva eleven till inlärningsmomenten. Nåja, jag återkommer med rapport!

3 kommentarer:

Hasse sa...

Intressant det där om konst. Jag håller delvis med, men inte helt. För vem är det som avgör om någon kan något? Bara betraktaren enligt mig. Fast det kanske är så du menar? Annars är man ute på hal is om en viss kunskap ska få avgöra om någon ska få utöva konstformer. Då spricker det även med all form av amatörmusik och vi står kvar med en elit som bara är där för att de lever upp till branschstandarden. Med detta måste också alla svarta spelningar försvinna, eftersom de verkligen snor jobben från etablerade medlemmar av musikerförbundet t.ex.

Själv spelar jag minst 20 timmar per vecka, helt utan betalning. Jag gör det för att "jag tycker det är kul",men även för att jag har ett inneboende behov att skapa. Jag kanske inte borde få göra det egentligen om man ser det krasst som ett yrke. Men om jag hade det som yrke skulle jag å andra sidan inte kunna skapa lika fritt som jag nu kan när jag inte måste leva på det. I min värld blir då den "konsten" ärligare eftersom den består av vad jag vill uttrycka och inte vad jag försöker göra för att andra vill ha det eller för att det är populärt. Jag tror det både måste och verkligen finns plats för både och.

När det kommer till betalning ska alla som har en publik ha rätt till betalning om de förtjänar det, dvs om publiken gillar det. Där är vi helt överens och självklart ska du ha pröjs för att kliva upp på kaos! Däremot tror jag (och det här såklart inte dig!) att en obetald kille som älskar att spela över allt annat och gärna gör det gratis är en bättre underhållning än en mättad stjärna som bara gör det för pengarna. Kanske prestationslön vore det allra ärligaste...?

Ursäkta längden på kommentaren...haha

Casselbrant sa...

Kommer det betalande publik så skall underhållningen ha betalt. BASTA!

Sonya sa...

Ja, det borde vara förbjudet att "lira för att det är kul", de förstör ju. Typiskt osolidariskt, speciellt om de lirar bra dessutom.