I nöden prövas vännen...

Ok. Jag var med på ett basforum som heter Pratabas. Det var ett underbart ställe med sån fantastisk kunskap, värme, humor och kamratskap. Det var helt unikt.
T.ex. minns jag en gång när jag hittade en bas jag ville ha. Det var lite bråttom att få fram pengar till den och jag misslyckades såklart. Då glider en kille in och betalar den åt mig. En kille jag aldrig träffat, sett eller ens pratat med. Vi hade bara skrivit lite till varandra på forumet.
Jag hade sen möjlighet att dels betala tillbaka till honom och dessutom göra liknande saker för andra medlemmar.
Hade man en fråga om precis vad som helst så tog det inte lång tid innan man hade ett svar. Det kunde gälla sport, juridik, musik, historia eller vad som helst.

Så hände det något. En kille reggade sig som medlem, men lyckades på kort tid göra sig ovän med flera av medlemmarna. Plötsligt började det ifrågasättas vem som var bra och vem som var dålig. Vem som kunde musik och vem som inte kunde. I slutändan var det den här killen som hade rätt hur fel han än hade. OK... Det borde ju vara lätt att ignorera honom och köra på som vanligt, tänker man kanske. Fast det var inte så lätt. Hans närvaro på PB infekterade så mycket och människor blev förändrade. En del valde att avregistrera sig, pga den här killen. En sorglig sak är att en annan medlem (som jag egentligen tyckte/tycker om) valde att ta varenda strid. Han skrev lååååååånga inlägg till mina vänner och kallde folk för vuxenmobbare och klumpade ihop "den nya killens" fiender för The Nasty Twelve.

Idag är nog ingen ur The Nasty Twelve med på Pratabas. Istället har man valt att starta upp ett nytt forum som heter Basistforum. Alla är rätt tydliga med vad som gäller där. Ingen påstår sig vara vakren mer eller mindre än någon annan där. Om jag är sämre på bas men har ett bättre ljud så hyllas jag för det. Folk ställer upp för varandra! Så enkelt är det.

I helgen var det vintermöte för TNT. Jag hade redan tidigt tackat ja till inbjudan och såg verkligen fram emot denna helg. Nu blev det lite knas med min ekonomi... (fogden, vräkning och så vidare) så jag blev helt enkelt tvungen att tacka nej i sista stund. Det tog ungefär tjugo minuter innan de andra i TNT hade gått ihop och degat in min del, och alltså bjuder mig på den här helgen. Helt utan att de behövde. De bara gjorde!

Vi bodde tolv män i två stugor utanför Örebro, det var god mat, gott öl, gott sällskap och det fanns ingenting att klaga på eller vara grinig på. Skulle eventuellt vara brist på sovtimmar... men det är ju mest mitt eget fel.
Såhär efteråt känner jag bara en sån total ödmjukhet och lycka för att få ha varit med (igen) på en sån här träff. Så, mina herrar... TACK!
ni vet vilka ni är...