I nöden prövas vännen...

Ok. Jag var med på ett basforum som heter Pratabas. Det var ett underbart ställe med sån fantastisk kunskap, värme, humor och kamratskap. Det var helt unikt.
T.ex. minns jag en gång när jag hittade en bas jag ville ha. Det var lite bråttom att få fram pengar till den och jag misslyckades såklart. Då glider en kille in och betalar den åt mig. En kille jag aldrig träffat, sett eller ens pratat med. Vi hade bara skrivit lite till varandra på forumet.
Jag hade sen möjlighet att dels betala tillbaka till honom och dessutom göra liknande saker för andra medlemmar.
Hade man en fråga om precis vad som helst så tog det inte lång tid innan man hade ett svar. Det kunde gälla sport, juridik, musik, historia eller vad som helst.

Så hände det något. En kille reggade sig som medlem, men lyckades på kort tid göra sig ovän med flera av medlemmarna. Plötsligt började det ifrågasättas vem som var bra och vem som var dålig. Vem som kunde musik och vem som inte kunde. I slutändan var det den här killen som hade rätt hur fel han än hade. OK... Det borde ju vara lätt att ignorera honom och köra på som vanligt, tänker man kanske. Fast det var inte så lätt. Hans närvaro på PB infekterade så mycket och människor blev förändrade. En del valde att avregistrera sig, pga den här killen. En sorglig sak är att en annan medlem (som jag egentligen tyckte/tycker om) valde att ta varenda strid. Han skrev lååååååånga inlägg till mina vänner och kallde folk för vuxenmobbare och klumpade ihop "den nya killens" fiender för The Nasty Twelve.

Idag är nog ingen ur The Nasty Twelve med på Pratabas. Istället har man valt att starta upp ett nytt forum som heter Basistforum. Alla är rätt tydliga med vad som gäller där. Ingen påstår sig vara vakren mer eller mindre än någon annan där. Om jag är sämre på bas men har ett bättre ljud så hyllas jag för det. Folk ställer upp för varandra! Så enkelt är det.

I helgen var det vintermöte för TNT. Jag hade redan tidigt tackat ja till inbjudan och såg verkligen fram emot denna helg. Nu blev det lite knas med min ekonomi... (fogden, vräkning och så vidare) så jag blev helt enkelt tvungen att tacka nej i sista stund. Det tog ungefär tjugo minuter innan de andra i TNT hade gått ihop och degat in min del, och alltså bjuder mig på den här helgen. Helt utan att de behövde. De bara gjorde!

Vi bodde tolv män i två stugor utanför Örebro, det var god mat, gott öl, gott sällskap och det fanns ingenting att klaga på eller vara grinig på. Skulle eventuellt vara brist på sovtimmar... men det är ju mest mitt eget fel.
Såhär efteråt känner jag bara en sån total ödmjukhet och lycka för att få ha varit med (igen) på en sån här träff. Så, mina herrar... TACK!
ni vet vilka ni är...

Är förlovad?!

Jag som inte ens tror på äktenskap, ringar och allt sånt där tjafs. Tjafs, förresten?! Vem har bestämt det? Jag vet inte.
Jag vet bara hur jag klargjort gång på gång att jag inte riktigt har kunnat se mig som en gift man. Har inte riktigt kunna identifiera mig som han som bara ska älska en kvinna, för resten av mitt liv. Det blir ju ändå bara strul när man ska skiljas, har varit min melodi.

Så hände nåt...

Här hade jag, efter separationen med Marie liksom hoppat från tuva till tuva. Jag blev småförälskad lite hela tiden, eller om det bara var åtrå?
Det kändes skönt att inte vara kär. Det kändes bra att kunna säga "tack och hej" när nyfikenheten var stillad. Jag var lite av ett svin, det ska erkännas. Men jag utnyttjade aldrig någon, eller sårade någon.

Så kom Lotta. Hejsansvejsan... hela mitt liv vändes uppochner på bara några minuter.
Jag insåg att jag hade mycket större känslor för henne än vad jag vågat erkänna för mig själv. Känslor som två år senare inte har svalnat det allra minsta, tvärtom.
Jag träffar inte Lotta så ofta som jag skulle vilja. Hon bor på sitt håll och jag på mitt. Jag har barnen i trädkojan och hon har sina barn. Det finns helt enkelt inte plats att tussa ihop båda familjerna, även om vi båda vill.

Jag hör ibland mina polare (män) som diskuterar sexfantasier och så... lustigt nog så är Lotta med i mina fantasier varje gång. Andra kanske fantiserar om grannfrun, Angelina Jolie eller "tjejen i kassan". Men jag har Lotta.

Jag hörde henne allt oftare prata om sina "delmål" och saker hon vill göra i livet, utan att specificera vad det är hon vill. Jag visste bara att det var henne jag ville leva med resten av mitt liv. 

Hennes två döttrar började ty sig till mig, och började liksom se mig som...inte en pappa kanske men i alla fall en fadersfigur. De ville att jag skulle vara med på utvecklingssamtal och möten. De ville så gärna att jag skulle vara med när de spelar XBOX, de ville följa med när jag gick ut med hunden. Jag blev en naturlig del av deras liv. 

Både Lotta och jag vet ju att som ensamstående förälder står man inte högt i kurs, när det kommer till skola eller andra institutioner. Men som par? Ja, där är det mycket lättare. 

Jag fick under några möten med skola i början ha på mig en ring så vi skulle se förlovade ut, för annars hade de rätt att neka mig att vara med. (en påhittad regel, tror jag)

Vi pratar om att köpa hus. Ett stort hus. Med många rum, för alla sex barnen och oss själva såklart. Jag vill kunna spela min musik utan att störa, hon vill ha en ateljé där hon inte blir störd. Det ska vara på landet, nära till sjö, skog och allt. Men ändå nära nog till skola och Stockholm. Troligtvis är det mycket enklare att få till en deal om man är ett par på riktigt. 

Så... i fredags frågade jag henne helt enkelt om hon ville gifta sig med mig. Hon svarade ja!

En kvinna jag älskar, och önskar leva med i resten av mitt liv... 

Vi satte oss och tatuerade in förlovningsringarna på våra handleder. 

Lotta har likadana. Vi gillar båda tatueringar, vi kommer ändå inte att ta av oss ringarna och kärleken ÄR lika evig som två ringar som sitter ihop. Enkelt.

Tarzan är en lycklig man... trots misärer och eländen, men det tar vi inte idag.

KRAM!

Basarna

Ja, kanske är det dags att lägga in bilder och lite nördigt snack om basarna som hänger i trädkojan...
Jag har under åren samlat på mig lite härliga basar, sådär som jag vill ha dem. Man skulle nog kunna hävda att jag har dålig fantasi gällande färg, form och modell...men vafan?! Det är ju såhär jag vill att de ska se ut och kännas...

Min Schatz. Trots att den ser gammal och sliten ut så är den byggd så sent som dagen före nyårsafton. Det är en klassisk P-bas med de rätta måtten och specarna. Den väger inte så mycket och låter sjukt bra. Grabbarna på SCHATZ GUITARS har verkligen fått till det med sina instrument. Ett särskilt tack tror jag att Urban på Urban pickups ska ha! 

BBQV! Det här är en one-of-a-kind. P-kropp, J-hals och Musicmanelektronik. Byggd av Per Sporrong på Barbequevillage. Han sa i säljannonsen att han inte hade tänkt att bygga en bas. Men så blev det som det blev och han gjorde den här. Jag fick köpa den billigt! 

Min FENDER HOT ROD. En helt vanlig P-bas fast med J-mick i stalläge. Det här har länge varit min arbetshäst och favorit. Hade den bara haft lönnhals så hade jag nog fortfarande spelat nästan bara på den här. 

MARUSZCZYK! Ett jäkla komplicerat namn på ett jäkla enkelt instrument. Det är en P-bas (som vanligt) fast den här gången med en dubbel J-mick i stalläge. Det går att fasvända bakre micken så man får ett liksom "pruttigare" sound. Tänk Jaco...

Den avbandade. Namnet kommer jag inte ihåg, om jag ska vara ärlig. Har för mig att den heter High Coast eller så... Jag "råkade" få med mig den från Stiff, och så låg den hemma hos mig i över ett år. När jag plockade upp den för att testa den lite så kände jag att alla bandstavarna från V'e till XIII''e band hade krypit ur sina spår. Så jag drog fram en tång och pillade bort stavarna. Nu är den bandlös och lite spännande. Den väger hur mycket som helst... Jag tror den har passerat sex kilo.

FENDER igen. Den här gången en P-bas JUNIOR. Jag köpte den billigt av en kille på PRATABAS, mest för att barnen skulle ha något att lira på. Den är gullig, och jag har funderat på att låta den följa med på nåt gig nån gång. 

Tänkte lägga den intill min SCHATZ för att visa storleksskillnaden. Den är alltså nästan ett huvud mindre än en traditionell P-bas. 

FENDER! En Roger Waters-signatur. Ni vet, basist/sångare i PINK FLOYD. 

Den här har en spacing som är utan like! (Spacing är avstånd mellan strängarna, kan man säga). Jag gillar att det är svart lack, svart plektrumskydd, svarta rattar och ljus hals. 

Jag har ingen bild på mitt funkprojekt, för den ligger i delar på skolan. Naturligtvis kommer jag att hålla er uppdaterade om den också. Den ska få en pimpad hals, nytt stall och ny lack. Om det går som jag vill kommer den att bli knasig! Den kommer inte att ha en enda svart fläck, förresten...

i de fyra strängarnas tecken...

Vi var tio vuxna män som hängde i helgen. Inget konstigt med det. Vi är alla intresserade av god mat, god dricka, gott umgänge och skönt, avslappnat snack. Inget märkligt alls. Vi spelar bas, allihopa! Rätt konstigt. Vi har alla "träffats" på PRATABAS och insåg att vi skulle komma att trivas om vi bara fick åka till Herrfallet (Hjälmaren) en helg och göra det vi gör bäst.

Jag blev upplockad av Marshall just efter 1500 på fredagen. Vi åkte tillsammans mot Eskilstuna där vi hämtade Simon. Därefter är det inte så långt kvar till stugbyn vid Hjälmaren. Mike och Rolle var redan på plats. Sunken, Geddan, Liten och Matte dök upp just bakom oss. Med var också Floke.
Konstiga namn?
Rolles fru hade visst sagt
-"Jaja, du umgås med vem eller vilka du vill"

Här kommer förresten Rolles bilder från helgen.

Skriver mer om det imorgon.

att döma en hund efter håren...

är ju jäkligt enkelt.

Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.

Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.

Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.

Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.

Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast. 

Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...

Det ständiga inre kampen...

Jag var och spelade på ENGELEN igår. Igen. Vi gjorde så gott vi kunde med den lilla publiken. En lite lattjo sak med personalen på ENGELEN är att de ställt en soffgrupp i rotting, mitt på golvet i puben. Exakt samma golv som normalt tjänstgör som dansgolv när RABALDER kommer till stan. Just igår gjorde det nog inte så mycket för det var inte så många där. Men hela möbeln gör att fem personer tar upp lika mycket som kanske femton personer (om man vill)

På ENGELEN träffade jag först RABALDERs (som han själv kallar sig) number-one-male-groupie. Matte. Han har nog sett oss tjugo, kanske trettio gånger över åren och det var roligt att kunna överraska honom med lite nya låtar och ett nytt fejs bakom keyboardarna. Där Hutten ju brukar stå har vi som vikarie ställt Muffinmannen. Han gjorde ett bra jobb att täcka upp när min röst började svikta. En inre kamp, eftersom jag verkligen vill kunna sjunga veckan ut. Tokvilar stämbanden såhär på dagarna, och sjunger bara så mycket jag behöver på kvällarna. Det ska nog gå bra. Lotta kokade ihop nån märklig gegga baserat på te igårkväll. Vet inte vad hon hade i men gissar att det var honung, VICKS BLÅ, Alvedon, whisky... haha, det smakade ungefär som Fernet.

Mot slutet av kvällen på ENGELEN dök Annika upp. En polare sen ungefär hundra år. Vi pratade lite om min blogg och att hon uppskattar och läser det här. (Hej Annika)
Själv har jag ju fortfarande lite svårt att begripa vad det är som gör att ni kommer tillbaka och läser. Men jag uppskattar det. Det är bra för egot att se hur många träffar den här bloggen har, och hur många som har googlat "Tarzan08" eller "Tarzan Rabalder"

På dagen igår hände något som jag inte riktigt kan förklara. Först fick jag ett ganska kort meddelande på FACEBOOK om vilken bra pappa jag var, och att det var så fruktansvärt synd om mig. Förstod ingenting. Så kom ytterligare ett mail via fejjan från en annan kompis, som mer ingående förklarade att han vet hur det känns att inte ha möjlighet att träffa sina barn som man vill och allt. Han skrev också att han läser min blogg. Det var då det slog mig. Dessa fina människor har råkat blanda ihop mig med Anders. Det är alltså en kompis från PRATABAS som är ENSAM PAPPA. Inte jag.
Jag tycker han skriver bra, och det är ett viktigt ämne att ta upp, men det är inte jag som skriver där.

Sådärja. Då var det avklarat. Nu ska jag gå och kurera mig ett tag till.
Kram, gott slut och hoppas vi ses på ENGELEN ikväll och i morgon och dagen efter det och dagen efter det....

Veckan som gått...

Den här veckan var...onödig.
I fredags förra veckan drog jag på mig ett ryggskott från helvetet och är idag (nio dagar senare) inte helt bra. Jag har haft barnen hela veckan och det brukar vara roligt. Men just den här veckan har det varit rätt smärtsamt. Visst har de hjälpt till lite, men Det är vid såna här tillfällen man inser vad en frisk kropp kan åstadkomma. Kläder, disk, läxor, matlagning... vardagssysslor blir en kamp om man nätt och jämt kommer ur sängen.
Dessutom har jag haft rätt så jobbiga pappa/dotter-prat med Felicia som helt enkelt inte inser sin roll i den här familjen. Såhär en vecka senare och jag ser tillbaka kan jag konstatera att Maya har hjälpt till mer än vad hon har gjort. Tråkigt, sa Bull.

Den här veckan var...stressande.
Just nu håller vi på med utvecklingssamtal på skolan och som musiklärare ska jag fylla i "lakan". Det är en sorts blankett med omdöme för varje elev. Jag har lite över 350 elever. Varje lakan ska fyllas i med nulägesrapportering, vad som kan förbättras och lite kort om hur jag upplever varje elev i mitt ämne. Mina anteckningar har legat på skrivbordet på jobbet... på exakt samma jobb som jag inte varit på den här veckan. Det är nu vansinnigt stressande att försöka fylla i alla dessa jäkla lakan i tid. Alla nior och (tror det var fyror) ska vara klara imorgon måndag.

Den här veckan var...sorglig.
Jag såg på när BAJEN torskade mot Värnamo. Nuff' said.

Den här veckan var...musikalisk.
Jag var ju på musikmässa på Münchenbryggeriet samma vecka som vi lirade på ENGELEN för några veckor sen. Där träffade jag Marcus, Urban och Stefan. Det är herrarna bakom de fantastiska instrumenten SCHATZ. Jag råkade göra en beställning på en P-bas. Såhär såg mina specar ut:

Kropp.......svart (P-bas)
Hals..........Lönn
P-skiva......svart
Relic.........galen

Just nu sitter jag och funderar på slutmix på några av mina egna kompositioner som jag vill lägga upp på några sidor på nätet som gör att de blir tillgängliga på t.ex. SPOTIFY och iTunes.

Ah, visst fan...
Jag fick ett väldigt roligt, fint och smickrande inlägg från bästa Rolle... han tänkte utnämna en av mina kommentarer på FACEBOOK till "årets inlägg 2011"

Såhär skrev jag:

Jag måste ju ha en fet mick OCH LED-ljus i brädan för här ska fanimig byggas manlighetens svärd! Ett vapen för alla coverbasister som ska försöka synas lite här och där på scen. Likt Excalibur ska den trona i mälardalen, lika mytomspunnen som Loch Ness eller snickarsonen på korset. Det ska skrivas sånger, dikter och noveller om min bas, Peter. Ja Jävlar!

Peter, som jag skriver till är ingen annan än sköna katten i COOL COVERS. Coverbandskollegorna från Örebro.

Sådär ja... nu har jag nog fått med allt jag ville för den här gången.
Kram!

Vilken jäkla vecka!

Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så.  Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.

Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar.  Vilka fantastiska instrument!!!

De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.

Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,

The Funk Projekt...

En gång för många år sen köpte jag en bas. Det var min allra första bas. En WESTONE thunder II!













Men i och med att jag började spela metal så ville jag köpa en tuffare bas. Jag visste inte särskilt mycket om basar, mer än att jag egentligen ville ha en FENDER, för det var ju vad Steve Harris och Jaco spelade på. Det fick bli en Soundgear från IBANEZ. Efter några år med den basen råkade jag komma över en Spector V! Men någonstans långt inne i mig fanns ändå drömmarna om Fender. Nåja, gagen började ramla in och plötsligt hade jag råd att köpa! Min första FENDER var en -72 P-bas. Min andra var en -99 (som blev stulen ur bilen när vi höll på att rodda in. Värdelöst!

För pengen jag fick ut på försäkringen köpte jag den FENDER'n jag har nu. En P-bas HOTROD. Alltså en P-bas med extra J-mick i stalläge. Sen, i och med att jag sålde huset så har jag köpt upp mig på fler basar. Det är Maruszczyk, BBQV, två Fenderbasar till och en avbandad sex-strängad bas... och så fick jag en galen idé. Min gamla WESTONE står ju kvar i garderoben och skäms. Kanske skulle man göra något kul med den?

Jag strippade bort alla sladdar, stämskruvar och det gamla fula stallet. Här ska in med nytt! Jag har en LUNDGREN HOT som ligger i en låda, som ska i. Så letar jag nu så smått efter en liknande som jag ska ha i stalläge. Inga onödiga rattar eller knappar utan varsin volym. That's it! Jag har också fått en galen idé om att avlägsna greppbrädan och montera in LED-ljus där de små korsen (eller vad det är) sitter nu.  Idag kom även ett nyköpt (begagnat) stall som jag fick tag på av den fantastiske Basmartin på PRATABAS.

Jag vet inte om någon mer än jag är intresserad av hur det här projektet fortlöper men jag kan ju hota med att det kommer uppdateringar här då och då. Det är ju en bra grej att fylla skallen med när det känns lite tungt såhär på höstjäveln!

LEDLJUS? Ja, det är ju lite såhär jag har tänkt:

London dag 3

Den här dagen tänkte vi ägna åt lite vad som föll oss in. Jag hade planer på HARD ROCK.

Felicia hade siktet inställt på mer shopping. Vi fick båda som vi ville. Vi tog tunnelbanan upp till Piccadilly för en mysig promenad runt i Soho. Jag var intresserad av Denmark Street efter ett tips jag fått på PRATABAS. Det var nämligen där alla musikaffärer skulle ligga. När vi hittade den så gick vi in och ut i alla små mysiga butiker efter att ha känt på olika gitarrer och basar. Jag föll för en bandlös gammal Fender. Kolsvart. Tyvärr tog jag inga bilder på den. Däremot köpte Felicia en notbok med låtar av Bruno Mars. Sånt sponsrar jag gärna! Framme vid disken hittade jag en penna formad som en G-klav och hörde mig själv säga att hon kunde ju köpa den också. Felicia är nu uppe i fyra pennor från souvenirbutiker.
I en liten skön butik med acke-instrument hittade jag en ukulele! En svart med mik!

notera les Paul-cutaway!

Vi åt och drack gott på Hard Rock, pratade lite med den svenska bartjejen innan vi tog bussen tillbaka. Felicia ville ju så gärna sitta på övre däck, längst fram. Farsan lyder!
In på hotellet igen och dumpa de nya sakerna vi köpt och sen stack vi till RIPLEY's på Piccadilly... Där fick vi titta på massor av bisarra och sjuka saker. Lite tråkigt att det inte fanns några "äkta" freakshows. Allt var på antingen bild, video eller som vaxdocka. Lite synd....

Felicia var i extas i alla fall. Hon sprang runt bland knasiga statyer, kossor med fem ben, katter med två huvuden, fakirer och svärdslukare.

150x150 tavla gjord av otuggade tuggummin....


skulptur gjord av tuggade tuggummin...

Det finns fler bilder på min FACEBOOK-sida om man orkar kolla på sånt....

Efter besöket på RIPLEY's åkte vi tillbaka till hotellet och övade på att spela ukulele. Jag skrev upp alla grundackorden och Felicia lärde sig plocka ut några låtar. Bra sysselsättning när staden utanför fönstret brinner.

Semester

Kanske är det nu dags att på nåt sätt summera sommaren och semestern såhär långt. Jag gjorde en lista på saker jag gjort sen skolavslutningen. Den kommer här:

Inget särskilt.

Eller äh, visst har jag gjort saker... Jag tog med barnen till GRÖNA LUND, jag har hängt med några av barnen i stan. Jag har köpt en egen studio. Jag har köpt några basar. Jag har varit på basträff. Jag åkte till Borlänge och spelade. Jag har varit på fotboll. Jag har hängt med många roliga vänner. Jag har läst, lyssnat på musik, sett film, skrivit och verkligen tagit det lugnt.
Men för mig är det viktigt att inte stressa runt på ledigheten. Man ska ta sovmorgon, vara uppe så länge man känner att man har lust. Man ska helt enkelt ta det lugnt.

Idag är det måndag och många av mina vänner går tillbaka till jobbet nu idag. Själv har jag två veckor kvar... tänkte ägna mina sista dagar i ledigheten ungefär såhär:
Beerfest -11 och London med Felicia.

Det är en polare från PRATABAS som skapat den här traditionen och vi är visst inne på det fjärde året nu.
Igår var jag på trädgårddsfika i basismens tecken. Hemma hos självaste Roland samlades nio gubbar (och gumma) för att fika och känna på varandras basar och pedaler. Jag har nu ett svårt ha-begär efter en vit LIGHTHOUSE...

Roligast på basfikat var nog när Sunken från LIBRAH skulle testa en Mammoth-clon med Gate på MAX, tone på MAX och drive på MAX... lät förjävligt eftersom han bara fjuppade på basen.
Många skratt!

ungefär såhär kunde det ha låtit... Grannarna älskar Roland idag.



Har haft sällskap av Lotta och hennes två döttrar några nätter här nu. Det är mysigt att kolla på film och hänga hela nätterna med någon man uppskattar och tycker om.

HURRA!!!

Kram, mina vänner..

en helg att minnas...

I fredags skulle jag dra till min kompis Janne Hellman från PRATABAS. Han hade fått det ärofyllda uppdraget att lämna ut tröjor som vi beställt inom forumet för att visa att vi är medlemmar i världens främsta basforum.

Jag mötte upp Janne vid Zinken för en kort promenad upp till hans studio på Lundagatan. Där fick jag några tips om helstudio, fick känna på hans vackra MUSICMAN-basar. När vi nördat oss klart så gick vi till Black-n-Brown vid Mariatorget. Där mötte vi upp några polare till som skulle med på kvällens konsert. Nämligen RUSH på Globen. Tydligen var Janne kompis med en tjej som jobbar på American Express, som har en loge på Globen. RUSH är inte musik som man lyssnar på till vardags på American Express så logen stod tom. Dags att utnyttja, tänkte vi och gick dit för att njuta av lite skön power-rock från Canada.
Det var en helt och hållet fantastisk konsert, med många underbara låtar. Ljudet var helt grymt. Jag var helt tagen av konserten, och när vi tog en taxi från arenan mot Mariatorget så bad jag att få bli släppt vid Slussen. Jag behövde samla intrycken innan jag gick in på Charles Dickens. Skulle träffa en kompis där för ett glas öl.

Igår var det lördag och jag åkte in till TWANG för att njuta av kaffe och livemusik. En helt och hållet lyckad lördag. Sen åkte jag hem och kirrade lite käk till mig och Lisa, kompisen från CD.
Nu är det söndag och jag har nyss käkat en helt okej Pad Thai, alla barnen är här och de kollar på Lucky Luke och har varit ute och blåst såpbubblor på balkongen.

Ett litet glas St. Peters Cream Stout får avsluta en fantastisk helg!

OT på BA med PB

Igår var det PRATABAS-träff igen på Bishops Arms. Jag skyndade mig till stan efter mina utvecklingssamtal (som verkade vilja hålla på i evigheter) för att möta upp mina fyrsträngade bröder. Det var Marcbass från Basstore, Sunken från Librah, Roland Casselbrant och Janne Hellman från Confident Music Studio.


Marcbass och Sunken....


Rolle visar hur en snigel kan se ut...

Vi pratade om så mycket konstiga saker, gärna samtidigt...skrattade så mycket att jag har nära på träningsverk i magen idag.
Bl.a. så berättade Roland om en snubbe som visst hade för vana att liksom ejakulera i en möbelpolishburk, som sen snubbens morsa hittade och tänkte polera upp killens vardagsrumsbord med. Ja, ni hajjar...

På fredag är det PRATABAS igen, då åker Roland, Sunken, jag och några andra till en kursgård utanför Örebro för att prata bas och ha trevligt.
Rapport därifrån kommer såklart.

Förresten... OT betyder Off Topic, BA betyder Bishops Arms, PB betyder Prata Bas.

Iphone4

Jahapp... jag har alltså skaffat mig en sån där IPHONE4. Helt enkelt för att man måste ha en sån. Jag köpte min över nätet från nån web-butik i Portugal. Fick vänta några dagar extra men betalade 1500:- mindre än i Sverige.

En lite lattjo detalj är att i RABALDER har nu alla just den här modellen av telefon. Alla utom Iman som fortfarande kör med två telefoner. Varför har jag ingen aning om.
Jag kan ju konstatera att det är en jäkla lattjo pryl.

Annars då?

Håller på med utvecklingssamtalen nu, och det är ju lite sisådär. Men det är skönt när det är färdigt. I morgon har jag lektioner som vanligt, sen blir det konferens. Efter konferensen har jag några samtal till och efter det blir det en liten tripp till Södermalm och BISHOPS ARMS på Folkungagatan.
Det kommer nämligen lite basister från det fantastiska PRATABAS dit. Bl.a. Marcus från BASSTORE på västkusten. Kul!
Lägger självklart upp nån bild när jag får tillfälle. Har ju en Iphone4 att plåta med.

Dagens youtube får bli basrelaterat...


Fantastiska Jaco med Continuum

...still crazy after all these years...

Fantastisk låt! Fantastisk artist!

Jag har packat inför flytten. Fick ihop två kartonger i sovrummet. Det blev inte mer...still crazy. I helgen kom en vän från grundskolan över. Jag bjöd på middag och vi pratade hela natten. Hon är "still crazy after all these years"... tror fanimig att Paul Simon vet exakt vad han sjunger om.

På tisdag ska BAJEN ta emot edsbyn på Zinken. Har en pytteliten fundering på att gå. Vet inte just nu hur mycket jag kommer att ha att göra såhär sista veckan i det grönvita huset. Man är ju "...still crazy"

Vi var och spelade på 50-fest i lördags med RABALDER. Blackeberg utanför Stockholm, men påfallande många var från Dalarna och Värmland. En kvinna på 45 (år OCH kilo) var framme och på någon bondig blandning av just värmländska och dalmål förklarade att eftersom han som fyller åker amerikanare så måste vi spela lite "råkkenråååål"...På riktigt, hon fick begreppet rock n roll att rimma med skål, ål och snål. Hon är ju "still crazy"

Jag köpte två lotter i ett lotteri där man kunde vinna en FENDER Jazz -64

Vann inte såklart...men det är en vacker pjäs... Fender är ju helt klart "Still crazy after all these years"

Ibland är man bäst!

Så är det liksom bara....
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.

På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:

Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.

CUBA skrev:

Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.

POSEDIN skrev:

Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.

POSEDIN har en blogg som ni hittar här

Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....

Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också

Nyårslöften....?

Är det något att tänka på?

Jag hade som nyårslöfte att under 2010 lära mig att knyta slipsknut med en hand. Heh...det har ju gått sisådär om man ska vara petnoga. Kan ju knappt fortfarande få till en hygglig med två händer. Så man får väl, om jag inte lär mig tills på fredag anta att jag helt enkelt har brutit mitt nyårslöfte. I år också.

Inför 2011 har jag gjort det lite enklare för mig.
Tänkte helt enkelt lova att vara en sån där förälder som alla barn vill ha, alla andra föräldrar vill vara och framför allt...en som jag själv vill vara.
Jag ska fokusera på mig själv, mina barn och mina vänner... Det ska formligen slösas kärlek och omtanke åt alla håll och kanter!

Vad har ni själva för nyårslöften?
Det gamla vanliga sluta-röka-löftet... ?
Det gamla vanliga träna-och-ta-hand-om-min-kropp-löftet?

Det finns några roliga idéer på PRATABAS i ämnet.
Gott slut!

//Tarzan

Tack för senast

Jag har varit på dejt. Den blev inte helt och hållet som jag hade tänkt att den skulle bli men trevlig ändå, på något sätt.

Det var jag, Ola, Magnus och Samuel från PRATABAS som samlades och pratade bas. På det där forumet som jag tjatar om ibland hade jag kallat till denna sköna tillställning. Kul att träffa folk som uppskattar riktigt öl, riktiga instrument och riktigt sällskap. Vi skulle ha varit fler, men de som inte dök upp får liksom helt enkelt skylla sig själva.

Tack för senast!

Efter Stockholm och PRATABAS var jag bjuden på födelsedagskalas... tänkte att jag kunde ju svinga förbi och säga hej och grattis. En mycket mysig kväll på lokala dartklubben på VICTORY LAKERS. Grattis igen, Gittan!

Tack för senast!

Igår var det söndag och vi hade premiär på ENGELEN. Det var tämligen mycket folk för att vara en söndag... De flesta såg ut att ha roligt.
Jag skapade evenemang på FACEBOOK för varje kväll som vi ska spela och Bonne, min gode vän skrev redan dag två

-"Fan vad jobbig du är! Jag tänker inte delta i detta evenemang!"
Haha... Tack för senast, Bonne!

Snel Hest - Klad Hest

På PRATABAS finns det en sektion som heter Off Topic. Där får man skriva om saker som inte direkt är basrelaterade, utan mer om livet. Där finns det en liten tråd som heter "Jag behöver en kram-tråden". Jag insåg att jag har skrivit rätt så ofta i den tråden. Varför då? Är jag en bekräftelsesökare som bara önskar att alla ska tycka synd om mig hela tiden? Ja, kanske.

ÄR det mer synd om mig än om andra? Ja, kanske.

Tråden kom upp ungefär samtidigt som jag och Marie gick skilda vägar. Det blev några inlägg då. Så skrev jag några inlägg när fotografen var och plåtade huset. Det var ju så tomt och ensamt. När försäljningen gick igenom var jag såklart glad för att det var en snabb affär, men det är många minnen jag just sålt. Ett par inlägg till.

Så gick dagarna och jag fick känna på att det kanske inte var så dumt att leva ändå. Jag åkte häromdagen till Salem och kramade mina barn, käkade lite pasta och tog en taxi hem. När jag klev innanför dörren var jag på bra humör. Jag köpte en bas av Hellish på forumet och kände att kanske vänder det nu.

Dagen efter så får jag höra att Marie åkt på mamografi och jag blev inte glad av att höra vad man hittat... Det var hon som fick trösta mig. Alla mina gamla hjärnspöken kom fram igen, med farsan som gick bort i Leukemi och min kompis Annica som fick cancer i magen.

Det ska fan att vara riddare i dessa dar!

Nu för några minuter sen fick jag dock beskedet att min bas ligger på BUSSGODS i Södertälje och väntar på mig. Det var en glad nyhet mitt i all misär.

men om du vill få tag på mig är det bara att följa spåren

jag står med tungan emot stolpen och längtar efter våren

om du vill få tag på mig så vet du att jag står än

med tungan emot stolpen och längtar efter våren

...till tusen...

eller tusen till...?
Nu i skrivande stund har ni läst mina inlägg 4011 gånger...

Nåt gör man tydligen rätt