Beige...?

När blir man det egentligen?

Tänkte på det när jag jobbade på BOLAGET för några år sen, att gubbar i en viss åldervar just beiga. De hade beiga byxor, beiga strumpor, beige skjorta och beige vindjacka. Nu kan man ju gissa att de även har ett ganska så beige liv, med sin beiga lilla fru, i sitt beiga lilla radhus i sitt beiga lilla grannsamverkansområde. Det stör mig inte egentligen, men NÄR blir man beige???
Är det så att man vaknar en morgon och känneren plötslig lust att byta ut sin garderob till något så färglöst som beige?

Jag är ju snart 40, borde jag oroa mig?
Än sålänge är jag ju om möjligt ännu mer färglös... av kanske femtio t-tröjor hemma är inte ens tio i annan färg än svart. Äger ingen annan färg än svarta strumpor, svarta jackor, ofta svarta brallor. Så i mitt fall kanske just beige skulle ses som en lycklig färgklick?!