att döma en hund efter håren...

är ju jäkligt enkelt.

Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.

Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.

Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.

Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.

Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast. 

Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...

Beige...?

När blir man det egentligen?

Tänkte på det när jag jobbade på BOLAGET för några år sen, att gubbar i en viss åldervar just beiga. De hade beiga byxor, beiga strumpor, beige skjorta och beige vindjacka. Nu kan man ju gissa att de även har ett ganska så beige liv, med sin beiga lilla fru, i sitt beiga lilla radhus i sitt beiga lilla grannsamverkansområde. Det stör mig inte egentligen, men NÄR blir man beige???
Är det så att man vaknar en morgon och känneren plötslig lust att byta ut sin garderob till något så färglöst som beige?

Jag är ju snart 40, borde jag oroa mig?
Än sålänge är jag ju om möjligt ännu mer färglös... av kanske femtio t-tröjor hemma är inte ens tio i annan färg än svart. Äger ingen annan färg än svarta strumpor, svarta jackor, ofta svarta brallor. Så i mitt fall kanske just beige skulle ses som en lycklig färgklick?!

Mode...?

En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!

Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.

Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!

Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen

Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.

Puzz och kramiz... snyggingar

En liten blå...

En liten blå...

Jag har köpt en liten blå dammsugare. Sist jag köpte en dammsugare var för nära på tjugo år sen. Det var en LUX, den var svindyr... Det roligaste med den var att min dåvarande granne och kompis också tjackade en. Jag gissar att det var hon och jag som köpte. Nu när så lång tid har gått skrattar vi åt att vi blev så lurade av dammsugarförsäljaren.
Hon berättade för mig när vi sågs en gång i Storvreten att hon köpt en ny dammsugare. En liten blå.
Jag gick till Tumba Järn härom dan, med Robin. Jag köpte en liten blå också. Min har en grön dekorlist som gör att den ser skitsnabb ut.

I fredags gick jag in på systembolaget i Tumba och beställde en låda Motörhead Shiraz igen. Jag får nämligen besök av fina Lotta och har lovat henne att bjuda på detta goda vin. Väl inne bland ölhyllorna råkade jag köpa några trappisteröl. En liten blå Chimay, bland annat.
Ikväll ska jag till stan och hänga lite med en annan kompis. Jag gissar att det blir en och annan finöl ikväll. Jag är lite sugen på en rejäl jäkla IPA från t.ex. Sigtuna Brygghus. Om ni inte har provat så gör det!

Torskade på UNIBET idag. Jag la en femtiolapp på att Sverige skulle vinna över Spanien i handbollen. Så jag känner mig lite blå.

Riktiga män...

fick jag hänga med igår.
Marie tänkte ta med Felicia, Billy och Robin på bio så jag hade Maya här. Vi sjöng, kramades, vilade, åt, såg på film. En sån där fantastisk eftermiddag ni vet. Jag försökte spela in med webcam fast det blev inte bra. Jag ska göra ett nytt försök nästa gång hon kommer hit. Det är absolut värt att titta på. Hon är riktigt tonsäker. Klart att farsan blir stolt! Här är den gamla filmen...

Men när Marie kom och hämtade henne så skulle jag ju iväg och ha lite gubb-mys med Ted, Leiding och Dennis. Kruxet var att jag tänkte dra ner till bolaget för att handla lite gott öl, men trettondagen rörde till just den detaljen lite. Tur att jag hade lite grejor hemma då. Jag packade ryggsäcken med en Maredsous, en blå Chimay, en Seven giraffes, en flaska Motörhead Shiraz, en öppnad flaska Bowmore. Ja, jag var ju inte ensam på vinet och whiskyn utan bjöd generöst. Grabbarna verkade nöjda.

Ted stod vid spisen när jag dök upp. Han hade roddat ihop pannbiff och stekte lök med grädde. I ugnen låg det klyftpotatis med morötter... Vi andra satt vid bordet och pratade om precis allt. Brudar, bågar, fotboll, artister, böcker. Härligt otvunget och opretentiöst. Efter middagen åkte bastun på och fyra glada gubbar klär av sig naket och kliver in i bastun. Mer småprat och mer slappa framför TV'n. Kanalen var VH1 och showen....minns jag inte vad den hette men de visade en ny och en gammal låt varvat liksom. Klockan var nog närmare två när jag och Leiding beslöt oss för att bryta upp och bege oss hemåt. Dennis stannade kvar en stund. Tack grabbar för en pfekt middag. Det är min tur att bjugga när jag flyttat in i lägenheten.

Huvudet fullt av Motörhead

Jag har köpt en låda MOTÖRHEAD SHIRAZ. Det var inte helt jäkla enkelt att få tag på den. De kommer i pyttesmå utgåvor och man måste beställa på systembolaget. Jag har inte någor problem med det. Det var den första leveransen jag hade problem med. När jag, glad i hågen skulle ner och hämta min låda vin visade det sig att någon på butiken hade valt att makulera min order! Vafan?! Detta satte mig lite på pottan för jag ville provsmaka och ge bort några flaskor till bl.a. dagisfröknarna. Nu kom de inte i tid och Marie fick lösa present till fröknarna. Det gick bra ändå... fast jag gillar inte att det blev så!
Nu har jag min låda här hemma och har provsmakat ett glas.
Jag tycker mycket om det här vinet... sött och sådär mogen-frukt-gott på nåt sätt. Tydliga plommon och björnbärstoner.

Jag tjackade även en samlingsplatta med MOTÖRHEAD. Den innehåller de flesta hits som gubbjävlarna har hunnit prångla ut.

Så hittade jag inatt Motörheads nya platta på spotify! Lyckan är total.
Nu ska jag bara beställa den så jag har fysisk skiva också. HURRA!

motorhead

Legender i Tumba del 3

Dags nu att kolla in nästa legend. Ni vet... man hälsar på någon varje gång man ses och har gjort så i många år. Egentligen vet man inte så mycket om personen ifråga. Nästa snubbe är just en sån.
Man kallar honom för Greven. Han går runt och har en FN-basker. Jag vet inte så mycket om honom utan det mesta är rykten. Visst har han berättat en och annan grej när jag jobbade på bolaget. Fast det är ju lätt att skarva, lägga till och dra ifrån inför killen på systemet.
Han var inne nästan varje dag. När jag började på systembolaget i Tumba hade vi ju överdisk-försäljning. Han beställde alltid sex burkar blågul. Han hade alltid jämna pengar. Han hade alltid egen påse. Varje gång sa han...

-"Ja' har stålar här i lommen, de' e' bäst 'ru räknar så ja' ha' gjort rätt"

Det stämde alltid på öret. Sen var han noga med att jag skulle visa honom när jag rev kvittot. Han var orolig att det skulle finnas hemlig information om honom på kvittot. Vid ett tillfälle sa han att han var säker på att han skulle bli "skimmad". Jag försökte på ett vänligt och pedagogiskt sätt förklara att man inte kan skimma någon som betalar med kontanter...inte ens när det är jämna pengar.

När vi byggde om och det blev självplock bytte Greven ölsort. Han gick på Sofiero. Den sista gången jag tog betalt av honom för öl betalade han 63.50... Han bor nära skolan och jag brukar se honom när han är på väg antingen till systemet eller därifrån. Ibland går jag med mina barn och han vill gärna prata lite med dem. Han verkar gilla barn och eftersom han är en rätt kul kille har jag inga problem med det.
Han brukar säga ungefär
-"Åh fan...E'ru ute med farsan ida'...skaru bli musiker som han elle' skaru göra nå' vettigt?"

Det går rykten om att han själv var en duktig snickare. Men jag vet inte.
Kanske ska fråga honom nån gång...

Nu ska jag göra mig iordning för glöggafton hos kompis Pontius!