När blir man det egentligen?
Tänkte på det när jag jobbade på BOLAGET för några år sen, att gubbar i en viss åldervar just beiga. De hade beiga byxor, beiga strumpor, beige skjorta och beige vindjacka. Nu kan man ju gissa att de även har ett ganska så beige liv, med sin beiga lilla fru, i sitt beiga lilla radhus i sitt beiga lilla grannsamverkansområde. Det stör mig inte egentligen, men NÄR blir man beige???
Är det så att man vaknar en morgon och känneren plötslig lust att byta ut sin garderob till något så färglöst som beige?
Jag är ju snart 40, borde jag oroa mig?
Än sålänge är jag ju om möjligt ännu mer färglös... av kanske femtio t-tröjor hemma är inte ens tio i annan färg än svart. Äger ingen annan färg än svarta strumpor, svarta jackor, ofta svarta brallor. Så i mitt fall kanske just beige skulle ses som en lycklig färgklick?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vår trummis berättade om en 50-årsfest som han var på helt nyligen. Dörren öppnades av en gammal farbror med rullator, beiga byxor med sydda pressveck, rökrock och sidenscarfs. Han tog ingen större notis om den gamle mannen utan förutsatte att det var jubilarens pappa.
50-åringen själv syntes inte till, och först efter någon timme när den gamle farbrorn med rullatorn började hålla ett tal såg han att det var jubilaren själv som var utklädd till gammal man (med sminkade rynkor och fejkad flint)...
50 låter ju JÄVLIGT gammalt, fast själv har jag bara 4 år dit. Numera känns det som om man flyttar fram gränsen hela tiden. Själv kommer jag alltid att ha blåa jeans och t-shirt. Inombords är jag inte en dag äldre än 20 bast...om ens det. Kroppsligt är jag dock närmare 90, så i snitt stämmer nog åldern rätt bra ändå.
Nej du behöver inte oroa dig, det är nog lugnt för din del.
50 years is not so dangerous, Andrew Eldritch becomes 52 years and is very beautiful.
Skicka en kommentar