Får man känna såhär?

I lördags gick jag ner till butiken, lite som vanligt nu för tiden med en ovilja. Det är inte det att jag inte vill jobba, tvärtom! Grejen är att jag inte har lust att jobba på just den butiken just nu. Polaren kom fram och frågade när jag bytte om hur läget är...jag svarade ärligt att jag inte hade lust att vara i butiken över huvudtaget. Han sa då att nya chefen hade sjukskrivit sig på obestämd tid, och sedan sagt upp sig. Plötsligt kändes allting lite bättre.

Det smärtar mig att se hur butiken står och förfaller. Mina kollegor fokuserar på fel saker tycker jag. Hyllorna är inte iordning. Det fattas mängder av flaskor på ALLA hyllorna. Nya chefen har sett till att vi inte ska ha så många sorters flaskor, men de sorter vi har kvar står inte på hyllorna som de ska, utan i kartonger på lagret. De flaskor som har letat sig upp på hyllorna är inte frontade ordentligt.

Det är skönt på sätt och vis att se att det märks att jag inte är där.

BAJEN torskade borta mot immiffiff. Synd, men kanske inte helt oväntat? Superettan, här kommer vi!

Jag väntar på ett ekonomibesked av min privata finansiär. Ska sätta upp en vägg i det största sovrummet och dela av så Felicia och Robin får ett eget rum på riktigt. Nu delar ett par bokhyllor av rummet. Hon börjar bli så stor att det ska tas hem killar....då kan man inte ha lillebrorsan på andra sidan bokhyllan, om ni fattar?!

Som tur är så är den delen av huset ungefär 30 år yngre än resten av kåken så väggarna är nästan helt raka där. Värre är det i vardagsrummet och den delen av huset. För er som inte vet så bor jag i ett trähus, byggt på en sandås 1958.

"nya" delen är bara från 1976 eller så.

just nu lyssnar jag på Joe Bonamassa. Det borde Ni också göra!