Tarzan funderar på jobb del 2

Alltså, det kanske inte riktigt framgick i gårdagens gnälliga inlägg. Jag ÄR tacksam för att få ha jobbat på skolan. Jag ÄR glad att få ha lärt känna eleverna. Jag ÄR mycket glad åt att få ha det där förtroendet i dessa terminer och år som jag har jobbat på skolan. Jag skrev förut om lära-känna-samtalet med biträdande. Det var en trevlig bekantskap och jag önskar verkligen att fler kunde ha en sån biträdande.

Rektor kom in till mig idag, för att prata lite om  vad jag skrivit på bloggen igår. Jag gillar att han tar tag i, och bemöter mina frågor och funderingar. Jag vet att alla inte känner sig besvarade och bemötta på skolan. Trodde inte att han ens läste det här.

Men i alla fall...
Tarzan funderar vidare.

Skolan jag jobbar på lägger ner, och de har ingen skyldighet att se till att jag har fortsatt anställning varken på den här skolan eller någon annan. Om de skulle komma på att de behöver en musiklärare till sina musiklektioner så har de ingen skyldighet att välja mig. De kan ta precis vem som helst. Skönt att veta, på nåt sätt. För nu kan jag släppa hela den här skolan och behöver inte längre tro, hoppas, fundera. Vi är klara med varandra, Storvretskolan och jag. Jag är övertygad om att den musikläraren som kommer efter mig kommer att göra ett bra jobb, bli omtyckt och respekterad på samma sätt som jag har blivit.

Var står jag idag då?
Jo, jag ska göra mitt bästa på skolan den här terminen.
På nåt sätt... gå med flaggan i topp, och "die with my boots on"

Enligt rektor så har allt det här skötts på ett rätt och riktigt sätt, och varför skulle han ljuga för mig? Säger han att det är så här vi ska göra så är det väl så. Jag tycker att det klingar lite knasigt, men det är bara min lilla åsikt. Ni behöver inte bry er om den.