Tarzan funderar på jobb del 5

Idag är det dagen D. Skolledning ihop med politiker och utbildningschefer ska informera föräldrarna till våra elever om hur de tänkt sig hur framtiden ska se ut för just eleverna. Lärarna tror jag inte nämns med större eftertryck just ikväll.

Kollegorna har, vad jag vet, inte blivit inbjudna att medverka. Jag fick en inbjudan via FACEBOOK att vara med, men avböjde. Dels har jag ju mina barn som i så fall skulle sitta utan pappa, dels så känner jag att det här inte längre rör mig. Alls.

Skolledning med sällskap har redan en utarbetad plan för hur saker ska skötas. Jag tycker att det är konstigt att de vet hur lång tid renovering ska ta, när det inte ens finns en byggplan. Jag tycker det är konstigt att de vet att alla elever kommer att "komma i mål" utan att ha egentlig koll på var de hamnar. Jag tycker också att det är märkligt att lärarna på skolan blir erbjudna tjänster i andra skolor i kommunen där det redan finns lärare.

Tidigare idag släpptes bomben om lärarlegitimation. Regeringen har skjutit upp datum för kram om behörighet på skolorna. Det betyder i praktiken ungefär ingenting. Inte för mig i alla fall. Det är ju ingen hemlis att jag inte har rätta pappren för att få arbeta i grundskola. Om Storvretskolan behöver en musiklärare så hittar de säkert en som är bra. En som förstår eleverna och som bygger upp förtroende och relationer med eleverna. Och om de inte gör det så är det ju knappast min huvudvärk. Eller?
De har ju upprepade gånger sagt att de SKA ha utbildad personal på alla poster, och en "riktig" lärare är ju såklart bättre än någon som mig.

Jag har börjat se mig om efter andra jobb. Långt ifrån skolmiljö. Har liksom tappat lusten att jobba när det blir såhär. Tror inte längre på mig själv som förebild, lärare, pedagog eller någonting på samma sätt som jag gjorde för bara någon månad sen.

I den bästa av världar hittar jag ett jobb där jag kan känna mig uppskattad och uppbackad. Där JAG kan känna förtroende och ha en bra relation med min/mina chefer.

In another life...

Tarzan funderar på jobb del 4

Det här med FACEBOOK är intressant. På bara ett dygn har över 350 personer bjudits in i en grupp som ifrågasätter hur saker har skötts på Storvretskolan. De är förbannade, ledsna, frustrerade. De letar svar och söker förklaringar från folk långt över rektor.

Jag har (som jag sa tidigare) valt att inte delta alls eftersom jag inte vet hur/om det kommer vändas emot mig som person. Bäst att ligga lågt en stund, tänker jag.
Tydligen är massmedia inbjudna att vara med på informationsmötet imorgon på skolan. Det handlar om kvällspressen, Metro, ABC och MittI. Jag har ingen aning om de kommer dyka upp, inte heller vilka andra som kommer vara med. Jag kommer inte vara det.

Ett rykte som går runt är att vi inte var inbjudna, vi pedagoger och lärare. Jag vet inte hur det är med den saken. Det känns som det ärligt talat inte spelar någon roll för mig. Mina dagar i ett klassrum är ju räknade. Fick höra idag och kan självklart inte bedöma sanningshalten i det hela, men en liten fin fågel viskade i mitt öra att kommunen har anställningsstopp. Lycka till då, forna kollegor.

Lagen säger, om jag är rätt informerad att arbetsgivare är skyldig att erbjuda en jämförbar tjänst när det är arbetsplatsen som viker. Detta gäller alltså lärare med rätt papper... inte mig. Jag har inget att hämta här.
En lärare i t.ex. matematik ska alltså bli erbjuden en liknande tjänst inom kommunen. Allt gott så långt, men problemet är ju att det redan FINNS mattelärare på de andra skolorna. Lärare med rätt papper, det är ju ett av skälen till varför vår skola rumpkörs på det här sättet. Vi har inte utbildad personal.
Jag ÄR inte utbildad. Det är viktigt att veta.

Men det är inte längre för min egen del jag skriver... det är för mina elever och för mina kollegor. Kollegor som ska bli erbjudna liknande tjänster som de redan har, fast på andra skolor. Bara det nu råkar bli lediga platser på just andra skolor. Jag tror inte att rektor och kommun kan hålla det löftet.

Eleverna då?
Jag förklarade för en av mina klasser som frågade mig var jag ska ta vägen att jag inte kommer att ta vägen någonstans i grundskolemiljö. Jag förklarade också att jag känner en oro för att de kanske får problem med att lyckas sätta alla betyg som ju är livsviktiga. Skolledningens ledord är förresten:

- Alla i mål -

Jag liknande mig själv vid en fågelmamma som har sina ungar i sitt lilla fågelbo. Hon sitter där och förklarar gång på gång hur man gör när man flyger om man är fågel. När eleverna så når nionde skolåret är det alltså dags att en gång för alla testa vingarna och flyga ur boet. Om bara ett par månader är dags för "mina" fågelungar att flyga ur boet... oavsett om de kan flyga eller inte. I allra värsta fall så landar de i en angränsande skola och hittar nya polare och nytt förtroende för lärare. Så kommer kommunen på att de ska renovera DEN skolan och skickar iväg eleverna/fågelungarna igen! Vettefan, men jag har svårt att se ett "alla i mål" med dessa vackra fågelungar.

Allting kommer lösas och bli bättre igen
Om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Och vi tror vi strävar mot samma mål
Men när man tittar på dig är det bara all you!

Många dom låter strömmen föra dom fram
Av olika anledningar ligger vissa på soffan andra får ett jobb och dom flesta dom gör vad dom kan
Så nu går man ut gymnasiet och ekonomin den är lika med noll
Och så pluggar man vidare inte för att man vill, bara för att det inte finns några jobb
Eller så jobbar man svart japp mellan morgon och natt
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd

Allting kommer lösas och bli bättre igen...

Vissa förknippar sin arbetssituation med välbehag
Och pratar om jobb som nånting som dom gör sej förtjänta av
På sätt och vis är det väl rätt och riktigt men
Dom som kvalificerar för samma sak och dom letar efter samma jobb men dom heter Muhammed i efternamn dom får sticka hem
I landet med om största varmaste öppnade famnar
Röstar man fram att endast vissa ska bli kramade mjukt
Det finns platser på vägen där vissa av löftena stannar
Och det gör att man får forsätta va arbetslös eller slava som djur

Allting kommer lösas och bli bättre igen...

Dom lägger fram förslag efter den franska modellen
Att du kan anställas utan några som helst tryggheter och sparkas på fläcken (va, va? meeen)
Ett litet jobb i ditt lilla liv jag menar vad är det?
Välkommen till ditt nya tidsfördriv hälsningar AUC
Och så tycker dom mest att man bara klagar och gnäller
Vanliga människor utan plats i vårat vardagssamhälle
Men man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd!

Tarzan funderar på jobb del 3

Sådär. En helg har gått och i morgon bär det av mot skolan igen. Det måste erkännas att det inte känns helt enkelt och roligt att gå dit och vara proffsig som skolledningen har bett mig och de andra lärarna att vara. Men självklart kommer jag att göra mitt jobb. Fylla mitt uppdrag och se till att mina lektioner styrs på rätt sätt.

Sen jag skrev sist har det rullat upp flera protester på FACEBOOK om hur saker och ting har uppfattats av andra. Det är gamla elever, föräldrar till elever, gamla lärare och andra som engagerat sig och skrivit under något virituellt dokument som cirkulerar. I hjärtat är jag med på alla såna listor. Jag tänker inte skriva mitt namn där, för jag är orolig att det kommer att vändas emot mig. Jag är inte säker på att OM mitt namn syns på en lista där skolledningen kritiseras inte få problem.

Dessa listor och namninsamlingar får ni själva ta ställning till om ni vill vara med på eller inte.
Det är allt jag har att säga om dem.

Jag skrev ju en låt under sportlovet, som jag spelade in. Den finns att lyssna på här.
När jag skrev den hade jag ingen aning om vad som väntade mig på skolan. Jag visste inte att jag, mina kollegor och våra gemensamma elever var utbytbara på det sättet som man lätt kan uppfatta det. Visst, jag är visstidsanställd och har hängt på nåder under några år. Kanske ska jag vara tacksam och nöjd med den tiden som har varit. SÅ är det nog.

Här är texten...

Det finns alltid frågor som söker svar
Det finns alltid känslor som dröjer kvar
Det finns alltid en orsak jag inte förstår
Varför är det så ensamt där jag står


Jag önskar att jag bara kunde stänga av
Bara lägga ner och låtsas som ingenting
Men det känns som om jag gräver min egen grav
Och som allt går sönder runt omkring


Varenda steg jag tar så vet jag var de kommer föra mig
Har gått varenda gata, varenda gata leder hem till dig
Jag skulle så gärna ha det på ett annat sätt
Nåt som känns rätt, det vore så lätt
Att kunna få vara nummer ett, kunna tänka och prioritera på ett annat sätt
Att kunna få det som har svalnat till att än en gång bli hett
Jag står och tvekar, jag står och tvekar
Vad är det här för sätt?

Det finns alltid frågor som söker svar

Det finns alltid känslor som dröjer kvar

Det finns alltid en orsak jag inte förstår

Varför är det så ensamt där jag står

Jag önskar att du nån gång ska förstå

Att en av oss gör så gott han kan

Jag krigar för att det ska bli vi två

Idag är jag en ensam man

Det finns så många saker som jag vill säga dig

Få dig att höra och att du lyssnar på mig

Grejen är att det här känns som en monolog

Det är inte lätt att vara uppåt när man känner sig så låg

Jag skriker ut min frustration, men det hörs inte nåt

Jag målar fan på väggen i svart och i grått

Som om jag gått runt hela livet och sparat på en nitlott

Att få det jag önskar... vad är det för nåt?

Det finns alltid frågor som söker svar

Det finns alltid känslor som dröjer kvar

Det finns alltid en orsak jag inte förstår

Varför är det så ensamt där jag står

Det där skrev jag alltså INNAN jag visste om det här med jobbet. Spooky shit hur enkelt det är att läsa in hur jag och kollegorna känner i mina ord...

Kram!

Tarzan funderar på jobb del 2

Alltså, det kanske inte riktigt framgick i gårdagens gnälliga inlägg. Jag ÄR tacksam för att få ha jobbat på skolan. Jag ÄR glad att få ha lärt känna eleverna. Jag ÄR mycket glad åt att få ha det där förtroendet i dessa terminer och år som jag har jobbat på skolan. Jag skrev förut om lära-känna-samtalet med biträdande. Det var en trevlig bekantskap och jag önskar verkligen att fler kunde ha en sån biträdande.

Rektor kom in till mig idag, för att prata lite om  vad jag skrivit på bloggen igår. Jag gillar att han tar tag i, och bemöter mina frågor och funderingar. Jag vet att alla inte känner sig besvarade och bemötta på skolan. Trodde inte att han ens läste det här.

Men i alla fall...
Tarzan funderar vidare.

Skolan jag jobbar på lägger ner, och de har ingen skyldighet att se till att jag har fortsatt anställning varken på den här skolan eller någon annan. Om de skulle komma på att de behöver en musiklärare till sina musiklektioner så har de ingen skyldighet att välja mig. De kan ta precis vem som helst. Skönt att veta, på nåt sätt. För nu kan jag släppa hela den här skolan och behöver inte längre tro, hoppas, fundera. Vi är klara med varandra, Storvretskolan och jag. Jag är övertygad om att den musikläraren som kommer efter mig kommer att göra ett bra jobb, bli omtyckt och respekterad på samma sätt som jag har blivit.

Var står jag idag då?
Jo, jag ska göra mitt bästa på skolan den här terminen.
På nåt sätt... gå med flaggan i topp, och "die with my boots on"

Enligt rektor så har allt det här skötts på ett rätt och riktigt sätt, och varför skulle han ljuga för mig? Säger han att det är så här vi ska göra så är det väl så. Jag tycker att det klingar lite knasigt, men det är bara min lilla åsikt. Ni behöver inte bry er om den.

Tarzan funderar på jobb del 1

Ett litet tag sen jag bloggade. Har länge tänkt skriva något, men har inte känt att jag är/har varit tillräckligt intressant för ett enda inlägg. Säkert är inte det här heller särskilt intressant men jag tänker att det kan vara en smula spännande att få ta del av vad som snurrar i Tarzans skalle gällande jobbet just nu.

På skolan:
Ja, jag vet inte var jag ska börja, egentligen. Det har uppstått en hel del så konstiga saker och jag kanske är ute på djupt vatten i och med att jag ens tar upp det på ett officiellt forum som min egen blogg.
Here goes...

I tisdags fick jag höra att jag var kallad till möte på kvällen. Det skulle gälla information om  ombyggnad/renovering av skolan. Eftersom jag hade barnen hemma så begärde jag frikall från mötet (eftersom det inte lät så jäkla viktigt) och istället ge mina barn middag och umgås med mina underbara barn. Jag fick till svar av biträdande rektor att då var det viktigt att jag såg till att få information av mina kollegor så fort som möjligt. Det kunde jag väl ordna... det är ju bara att fråga på onsdag morgon, tänkte jag.

På onsdagen, när jag kom till jobbet möttes jag av följande information:
Skolan kommer att stänga.
Eleverna ska bli flyttade till angränsande skolor som de väljer själva. Enda problemet med det är ju att vi har många elever, och det finns inte plats för våra elever på skolorna i vår närhet. Dessutom är det inte helt säkert att våra elevers föräldrar kan svenska så pass att de förstår vad som står i brevet skolledningen har skickat ut. Eleverna har tre veckor på sig att välja plugg, och samma gäller för lärare med tillvidareanställning. Umm... en sån saknar jag.

Så var står jag i allt det här?
På onsdagen hade jag ingen aning om jag skulle behöva välja skola. Om jag har ett jobb under renovering och ombyggnaden. Idag är det torsdag och jag har fortfarande ingen aning. Jag frågade  biträdande om det är "tack för kaffet" men fick inget vettigt svar. Hon sa bara att information kommer senare. Jaha, tack då... problemet är att "senare" sätter inte mat på bordet åt mina barn. Jag känner lite att det gör mindre ont om hon (och rektor) säger att jag borde nog hitta ett nytt jobb nu, fort som fan!
Allt jag gjort för skolan, och för eleverna spelar inte längre någon roll. Jag VET att jag inte har rätt utbildning och borde väl egentligen inte vänta mig något annat. Men för helt egen del så förstår jag inte varför de inte kan säga till mig att jag inte är önskad. Jag menar... Min sal drabbas inte av ombyggnaden. Jag har ungefär 50% av undervisning med elever som inte heller drabbas av ombyggnaden.

Min kollega och kompis Per är den som tagit strid mest av alla i allt det här.
Jag väljer att inte publicera mail som skickats fram och tillbaka mellan honom, skolledning och kommun. Men det är många frågetecken som skulle behöva rätas ut.

Snart kommer del 2 i den här sagan.

Förresten... Nån som vill anställa en rumpkörd gammal basist med underbara värderingar och lite knasig frilla?

Fantastiska fyran

Jag har det!

Jag hade idag (som alla torsdagar) två lektioner efter varandra med ett par klasser från mellanstadiet. Först en femma, och därefter en fyra.

Jag tänkte idag låta de små eleverna sjunga MOVES LIKE JAGGER av MAROON 5.
Jag tänkte naturligtvis förklara lite om vad den handlar om och fick då tillfälle att prata lite om Mick Jagger, om Rolling Stones och om Keith Richards. So far so good...
Eleverna kände till låten START ME UP, eftersom den går som reklammusik i dressmanreklamerna. Därefter var det dags för eleverna att själva välja låtar att spela för varandra. Jag tänkte använda mig av SPOTIFY, för enkelhetens skull. Jag kommer naturligtvis inte ihåg vad de valde för låtar, men då jag satt vid pianot var det enkelt för mig att plocka ut ackorden till "deras" låtar. Och här kommer det spännande:

Första klassen fick välja tre låtar. De gick såhär:

E            | B               | C#m               | A              :||

Naturligtvis i olika tonarter, men ackordföljden var exakt! När nästa klass kom in så gav jag dem samma uppgift, först lite sång och sen fick de välja låtar... de valde också tre låtar och jag satt åter och plockade ut ackorden. Skillnaden från förra klassen var hårfin. Det fanns ingenting som stack ut gällande ackord i deras låtval heller. En av låtarna började i parallelltonart, men det var väl ungefär det mest spännande rent teoretiskt. Så här kommer nu min konklusion:
Om man vill skriva en hitlåt så gäller det att hitta något som funkar över dessa fyra ackord. Det är okej att plocka bort ett, men jag tror att man inte kan lägga till ett, utan att det blir för svårt för gemene man.
Se bara på AXIS OF AWESOME:


Jag har nog kommit på sisådär tio titlar till som funkar på de där ackorden.

Men tillbaka till elevernas låtval. De valde moderna rap/hiphopartister. Det var Flo-Rida, Lil Wendy eller vad han nu heter och sånt. Alltså musik som ligger på skivspelarna idag. Jag kan nog inte vara nog tjatig när jag säger att de väljer musik som de själva tycker är väldigt unik och väldigt speciell. De väljer sina låtar och artister för att de har ett budskap (vad nu det är) och för att låtarna (i deras öron) är riktigt bra.
Här kommer en liten jämförselse:
Svenska Dansband.

Jag hyser nog större respekt för dansbandsmusikerna i det här fallet. Dels för att de VET sin plats i den musikaliska hierarkin, och dels för att de trots allt har en mycket mer avancerad låtuppbyggnad. Kanske dags att börja analysera sitt eget låtval, va?
Måste musik vara krånglig för att vara bra då?
Nej, absolut inte.
En av mina favoritlåtar har bara ett enda ackord. Jag pratar om den här:

Men PRIMUS spelar med en energi, en passion och en sorts humor som funkar för mig i alla fall.

Så vad gör jag själv då?
Tja, det senaste jag spelade in är den här.

Den heter OUTTA BREATH och är en ganska enkel sak, fast med en liten twist i B-temat.Som en liten parantes kan jag berätta att den här låten kom till när jag fick hem min fina SCHATZ från BASSTORE.

Nåja, alla ni som inte är musikintresserade, ursäkta.
Ni andra... ja, känn någon sorts frihet att kommentera lite om ni vill.

kram

Öppet Hus!

Minsann... det var varit Öppet Hus på Storvretskolan. Tanken är att vi skulle värva elever till vår fina skola, så de inte går till andra skolor i närheten. De andra skolorna har ju sina profiler som de gärna skyltar med. Vi har fotboll och den nya moderna musik-profilen. Det är en tanke som kom redan i slutet av förra läsåret då vi gjorde ett uppträdande med fjolårets nior och åttor. En grym föreställning som vi valde att kalla "Band of the Centruries"
Några av oss lärare insåg ju att det var det HÄR vi ska hålla på med på skolan. Hitta talanger och förädla dessa till sångare, instrumentalister och dansare. Jag insåg rätt snart att på den här skolan har ambitionerna, talangerna både bland elever och personal... vad vi saknar är resurserna i nuläget. Detta håller jag på att försöka ändra på. Det ska bli en riktig modern musik-profil. Jag vill bygga inspelningsstudio, replokaler, olika scener i olika delar av skolan, använda idrottshuset när det blir klart (det förra brann ju upp) för streetdance och breakdance. Jag vill arrangera lunchkonserter och kvällskonserter och låta dessa ingå i liksom den nya kursplanen. Både rektorn och biträdande hade med det i sina tal när de presenterade skolan. Tarzan=stolt snubbe...

Vi hade vanliga lektioner fram till lunch, och därefter hade några av niorna fått i uppdrag att visa femmorna runt. De gjorde ett bra jobb att valla de små runt i våra olika lokaler och till olika lärare. Mig känner femmorna sen tidigare. Några av mina musikelever satt och jammade för att visa hur kul modern musik-profil är... Tack Fredric och Zaed!
Efter rundvandringen gick eleverna hem och vi gick på läroplansinformation. Vi såg på skolverkets film om läroplanen -11... den vi ska arbeta efter från nästa läsår. Spännande!

Någon timme senare var det meningen att mina elever skulle hålla i ett disco i aulan. Så jag roddade upp ljud och ljus för det. Det blev ganska lyckat. Festbesökarna var väldigt nöjda. (ja, en kille i femman var rasande för att vi släppte in hans lillesyrra...nu kunde han ju inte dansa tryckare med snygga tjejen i klassen!)

Samtidigt som de unga roade sig på dansgolvet gick deras föräldrar runt och tittade på våra klassrum och hörde oss prata om undervisning och läget i skolan. Vi hade alla vårat allra gladaste humör och vackraste leenden. Jag hade t.o.m strukit vita skjortan och hade på mig. Mitt korta föredrag om mina visioner om modern musikprofil verkade gå hem hos föräldrarna som lyssnade. De nickade och såg ut att gilla idéen.
20.45 fick jag gå hem och rusade förbi lokala butiken och köpte frukost och lite cashew-nötter. Dessa knaprar jag nu, medan jag skriver det här. Multi-tasking, baby...

Legender i Tumba del 4

Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!

Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.

Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.

Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...

Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.

Jag gillar honom!

Låt oss nu se på Kjelle som musiker...

Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!

På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.

Jag gillar honom!

Låt oss se på Kjelle som kompis...

Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.

Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.

Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!

Jag gillar Kjelle!

Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha

//Din vän

Lära-känna-samtal

..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!

Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.

Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.

Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!

Kram...