Vem va´re som kasta?

Alltså...
När jag kollar in statistiken för den här bloggen så ser jag vilka sökningar ni gjort för att komma hit. Detta har jag sagt förut så det är ingen hemlis.
Sist var ju det lite förvånande att sexrelaterade sökningar hamnade här på bloggen. Men den här gången måste jag ställa frågan lite mer direkt.
Vem är det som gör Lili och Susie- sökningar VARJE dag och landar på min blogg?

Jag har inget emot de två systrarna, tvärtom. Men jag gjorde ett pyttelitet inlägg 23/11 -08 och det börjar ju kännas som det borde vara färdigläst nu, va? Inte så att jag inte vill att ni ska läsa, men jag tycker ju själv att jag skrivit bättre och mer intressanta saker sen dess.
Om det nu inte är systrarna själva som kör den nya folksporten Googla-dig-själv... I så fall finns det med all säkerhet bättre sidor än den här att använda.
Så nu är jag litet nyfiken.

Vem är det som söker på Lili och Sussie, och hamnar här... minst en gång i veckan, varje vecka?

Man undrar ju helt enkelt

åhmäh...

Vilken jobbig filur som bara skriver och skriver utan att ha något att skriva om! Ja, kanske det. Men grejen är att tydligen så finns det folk som orkar sitta och läsa igenom mitt dravel för jag insåg just att jag har elva kommentarer på tio dagar. Alltså finns jag!

Det finns på PRATABAS en tråd som heter "borde dvärgar få adoptera?" Man kan rösta på

A: Ja, alla ska få adoptera, inklusive homosexuella.

B: Ja, dvärgar ska få adoptera men bögar ska INTE få det.

C: Nej. Dvärgar är onormala och barnet riskerar att mobbas.

Det här är inte ett inlägg i debatten om kortväxta kommer att bli sämre föräldrar än människor av normal längd. Jag tror inte att jag hade varit en bättre, eller sämre farsa om jag var nån meter istället för (som nu) 180cm. Det sitter liksom inte i hur långt upp mina taggar i håret sitter. Väl?

Vad vi borde diskutera är snarare varför just barn ska vara en RÄTTIGHET?!

Jag ser människor med annan etnisk bakgrund som blir föräldrar. De låter sina barn födas in i t.ex. Islam, där man väljer att inte äta griskött.

Helknas, säger jag! Men det blir nog inte sämre föräldrar för det... Kanske t.o.m tvärtom.

Jag känner till en pappa OCH EN PAPPA som är PAPPOR till ett barn. Lilla flickan är inte allvarligt sjukt, hon har inga bestående men ännu. Hon går iofs bara på dagis än så länge och kanske drabbas av alla möjliga sjukdomar senare i livet. Men än så länge är hon cool. Onormalt? Kanske det...men tänk om hon blir kär i en kille?! I så fall skulle ju DET vara onormalt och strida mot uppfostran hon ser hemma varje dag?

Då är det väl nästan värre om jag som BAJARE tar med min grabb på match och han berättar för mig efter matchen att han hellre håller på aik eller djurgårn?

Det är för mig bristande uppfostran! Missförstå mig inte!

Jag anser att det är alla föräldrars förbannade plikt att föra sitt lags färger vidare i familjen. Man FÅR inte låta sina barn hålla på ett rivalisernade fotbollslag! Punkt!

Sen spelar det i mitt tycke ingen roll vad det är för hudfärg, religion, kroppslängd, sexuell läggning, skostorlek eller val av semesterort... Tvåtusennio är vi väl civiliserade nog att fatta egna beslut? Hoppas jag.

Fatta nu ett eget beslut och säg vad DU tycker om det...kära läsare, för nu vet jag att du finns!

förresten kollade jag på GUDFADERN nyss...förjäkla bra film.

nu är det Monty Pythons flying cirkus...också förjäkla bra!