Hylla Telenor!

Jag vet att en del har någon sorts agg mot telebolaget Telenor. Det har inte jag. Jag har varit kund hos Telenor ända sen de hette Europolitan. Jag tror att jag "signade" upp -92 eller -93. Jag har aldrig haft problem eller strul sen dess.

Ofta (när jag var yngre) så kunde det ju bli så att man inte betalade i tid. Då räckte det med att bara smöra lite för kundtjänst och så kom telefonen igång igen, bara man lovade att betala nästkommande vardag. Något jag självklart gjorde.

För en tid sen så ringde de från Telenor och sa att eftersom jag varit kund så länge så ville de bjuda på en telefon. När jag berättade om mina barn som ville ha telefoner så öppnade de tre konton och skickade två telefoner. Det kostade nästan ingenting.
Så härom veckan så tänkte jag vara bussiga farsan och uppgradera telefonparken lite, eftersom både Felicia och Robin har kvaddat sina telefoner.

Jag köpte två Sony Ericsson xperia pro...


En vit och en svart... De skulle skickas inom fem arbetsdagar. Det var för lite över en vecka sen. Så idag när jag fick en avi om att jag hade ett litet paket att hämta ut så gick såklart jag och Robin ner för att kvittera ut deras telefoner. När söta fröken på utlämningen kom med paketet såg jag till min förvåning att det stod "Thomann" på tejpen. Lustigt... jag väntade paket därifrån också, men det stod på "online tracking" att det paketet låg i Hamburg?!

Så självklart gick jag hem och ringde till Telenor och kollade var telefonerna var någonstans. Matilda på kundservice berättade för mig att det visst hade strulat med någon gammal räkning och jag var skyldig 28:- och 49:-

Jahapp?! Då fick jag helt enkelt betala 75:- så ordern skulle gå igenom. Sagt och gjort, jag surfade in på min internetbank för att föra över rätt summa pengar. Innan jag hann göra något förhastat ringde Matilda igen och sa att jag inte skulle göra någon överföring alls... Istället hade jag tjufyra spänn till godo på mitt egna abonnemang. Hon förde över pengar, strök fakturor och roddade runt så nu är allt på banan igen och alla är glada. Servicemind och som vanligt ett fantastiskt bemötande!

HURRA!!!

Policy

Ikväll tar jag upp ett mycket stort, allvarligt och omfattande ämne. Nämligen... Mobiltelefonpolicy.

På Storvretskolan finns det en policy som säger att elever inte får ha mobiltelefoner så det stör lektion. Så har det varit ganska länge. ÄNDÅ måste jag säga till på exakt varje lektion att eleverna ska lägga undan telefonerna. Jag tar det igen.... VARJE lektion!
...så det stör lektion, säger ni.
Ja, det stör väl inte mig egentligen att elever pillar på sina telefoner istället för att ägna ett uns av uppmärksamhet mot vad jag försöker lära ut. Alltså, få saker tar "vinden ur seglen" så som att prata för öron som inte lyssnar. Då blir det lätt att man som pedagog eller lärare bara svamlar på lite mer på rutin och inte lägger krut och energi på lektionen. Det går ju rätt fort att tänka att "skiter ni i det så kan jag skita i det"

Men tillbaka till det här med policy...
På restauranger här och där så finns det ju som ni vet en policy som säger att man inte pratar i mobiltelefon. Man kan ju av respekt för sitt sällskap i alla fall ha ljudlöst, och kanske ringa upp vid ett annat tillfälle.
På biografer är det mobiltelefonförbud! Kommentarer till det är ju överflödigt!
När jag sitter i möte, med andra vuxna människor så har vi stängt av våra telefoner, eller stängt av ljudet. Det hör ju till god ton, gott uppförande och respekt för andra.
När kommer den där respekten, undrar jag.

I grundskolan har den inte kommit än, det vet jag... troligtvis inte på gymnasiet heller. Men när, exakt? Vaknar man en morgon och liksom vet att man ska sköta sina mobiltelefonärenden med ett visst mått av respekt? Jag vet inte.

Spelade med en kille en gång som (otroligt men sant!) svarade på SMS när vi stod på scen!!! Hur tänker man då? Hade det inte varit proffsigare att spela klart setet och sen kolla SMS? Eller är det så enkelt att jag är gubbig, och gammalmodig?

Det kan hända att det skriver en och annan till mig på min egen mobiltelefon... något litet SMS här och där... Jag svarar också, fast när jag finner tid och möjlighet till det. Visst är jag lite tekniknörd, och lite gadgetnörd, men när det är vinter så skiter jag i att svara på SMS för jag har ingen lust att frysa om fingrarna. Då väntar jag hellre tills jag kommer inomhus. Då kan jag svara, om det är värt att svara på.
Lite som förut, när man var tvungen att logga in på datorn ungefär tjugo gånger om dagen för att kolla om man fått mail... Det enda man fick göra då var ju att slänga alla spam-mail om att få postorder-fruar från Ryssland, tjacka billig Viagra eller veta hur lång min penis kunde bli på kort tid. Jag tror att de flesta nu har en rätt sund inställning till sina egna inboxar och svingar in en, kanske två gånger och betar av allt på en gång... så gör jag i alla fall.
Nu kan jag förstås läsa mina mail i telefonen, och de kommer som en sorts SMS... så cirkeln är sluten, kan man säga.

På tal om det ska jag nog ta och tjacka en ny mobiltelefon...den gamla ringer inte så ofta längre. Det blir bara en massa SMS!