Frågestund...

Jag har ju en dotter, som ni kanske vet. Hon heter Felicia och har en alldeles egen blogg. Den hittar man här, om man är intresserad av vad som rör sig i en ung flickas huvud.

På hennes, och många andra bloggsidor har jag sett att man tydligen ska ha frågestund.
Det är antagligen på det sättet att läsarna får ställa frågor i kommentarfältet. Det kan vara vilka frågor som helst och bloggaren (jag) ska svara så ärligt, uppriktigt och vettigt som möjligt på frågorna.

Jag är modig... Jag uppmanar er härmed att komma med frågor så lovar jag att svara på allihop, sålänge jag kan och tycker det har tillräckligt värde att få bli publicerat.

Om man tycker att det är svårt att komma på en bra fråga så kan jag ju föreslå saker som musik, öl, mat, basar, favoritsaker och ställen... ja, jag tror ni fattar.

Jag tänker bara publicera de kommentarerna jag besvarar, så ni kan komma med vilka frågor som helst.

Kör hårt!

Slänger förresten in en youtubegrej också. Det är ni värda, eftersom ni orkat läsa ända hit.

KRAM!

Börjar om igen...

med bloggen alltså.

Vad har hänt sen jag skrev... få se, jobbet...familjen...bandet... livet.
Man kan kanske säga att det snurrat runt en hel del sen jag "biktade" mig sist.

Ska vi börja med jobbet?
Jag har alltså fått en anställning på Ungdomens Hus i Salem. Där är jag fritidsledare med musikansvar. Det betyder i korta drag att jag håller i sångstudion, replokalen och ser till att det funkar med DJ-båset och lite sånt. Det är ett riktigt roligt jobb, med sköna ungdomar. Duktiga sångare/sångerskor, drivna och intresserade... de vill verkligen lära sig att spela och sjunga!
Enda kruxet med det där jobbet är arbetstiderna. Jag börjar 11.00 och slutar tidigast 18.00... Det skapar problem, eftersom jag inte längre kan ha barnen som jag vill. Maya ska ju hämtas på dagis några timmar tidigare... SÅ i september månad har jag haft barnen totalt fyra dagar. Felicia och Billy har varit här lite mer, men de klarar sig ju själva från skolan och kan vänta på att jag kommer hem.
Chefen på "unkan" glömde berätta om arbetstiderna för mig och visade mig schemat först när jag liksom kom dit för att jobba. Därefter fick jag höra att tiderna går inte att rucka på. Det gällde även kvällar jag sticker ut och spelar med RABALDER. Tråkigt att vi inte kunde hitta en bra lösning för allihop. Jag tror att jag är bra för "unkan" och måste alltså hitta ett jobb med arbetstid under dagtid. Nåja, så kan det bli...

Familjen... Ja, lite som jag sa med jobbet så har mina fantastiska barn kommit lite på kälken. Det är inget jag är glad åt, tvärtom. Jag tror att jag är en bra farsa som gör bra saker. Visst, Felicia tyckte nog att det var riktigt pinsamt när jag hälsade på häromdagen på skolan. Det visade sig att de skulle ha NO. Det visade sig även att de hade sex och samlevnad. Det visade sig också att de hade fått ställa frågor som läraren skulle svara på. En av frågorna var:

-"Varför finns det kondomer med smak?"
Läraren svarade lite svävande att det kanske handlar om att öka försäljning och utöka kundkretsen. Sen frågade han mig (vi var kollegor på Storvreten) om jag hade något bra svar.

Jag svarade att eftersom kondomer är ett utmärkt sätt att skydda sig mot sjukdomar även vid oralsex så har man kommit på idéen att smaksätta... för alla kanske inte uppskattar smak av cykelslang... Jag såg på Felicia, och noterade att hon höll på att skämmas ihjäl. F'låt, gumman... Det var inte meningen att genera dig.


Bandet...
Ja, lite samma där. Det strular och kör ihop sig här och där eftersom "unkan" är nära på omöjligt att komma ifrån. Nu ska jag ändå säga att chefen ÄR bra och löser situationerna så gott det går. Hon ringer in timpersonal och jag får heldagar ledigt utan lön. Det är väl ungefär så man får göra, gissar jag.

Vi har rätt många datum inbokade här och där med bandet. Kolla in vår hemsa så hittar du alla gig. Kanske finns det något/några som passar dig att komma och kolla in? Det skulle jag tycka var kul.

Livet?

Jag får dagligen höra av Lotta att jag är omtänksam, vänlig, generös, oegoistisk, varm, rolig, harmonisk, lugn och bra på alla vis... snart kanske jag t.o.m börjar tro henne. Jag VET att jag är en bra människa, även om det vissa dagar verkligen är svårt att övertala sig själv. 

men jag har fått en bra idé, och låter er såklart få ta del av den så fort jag lyckats ro den i hamn, eller i alla fall i närheten av någon sorts brygga. 

Nu blir det blogginlägg igen, hoppas ni kommer tillbaka och läser mer från Tarzan i hans lilla trädkoja. 

kram

Hylla Telenor!

Jag vet att en del har någon sorts agg mot telebolaget Telenor. Det har inte jag. Jag har varit kund hos Telenor ända sen de hette Europolitan. Jag tror att jag "signade" upp -92 eller -93. Jag har aldrig haft problem eller strul sen dess.

Ofta (när jag var yngre) så kunde det ju bli så att man inte betalade i tid. Då räckte det med att bara smöra lite för kundtjänst och så kom telefonen igång igen, bara man lovade att betala nästkommande vardag. Något jag självklart gjorde.

För en tid sen så ringde de från Telenor och sa att eftersom jag varit kund så länge så ville de bjuda på en telefon. När jag berättade om mina barn som ville ha telefoner så öppnade de tre konton och skickade två telefoner. Det kostade nästan ingenting.
Så härom veckan så tänkte jag vara bussiga farsan och uppgradera telefonparken lite, eftersom både Felicia och Robin har kvaddat sina telefoner.

Jag köpte två Sony Ericsson xperia pro...


En vit och en svart... De skulle skickas inom fem arbetsdagar. Det var för lite över en vecka sen. Så idag när jag fick en avi om att jag hade ett litet paket att hämta ut så gick såklart jag och Robin ner för att kvittera ut deras telefoner. När söta fröken på utlämningen kom med paketet såg jag till min förvåning att det stod "Thomann" på tejpen. Lustigt... jag väntade paket därifrån också, men det stod på "online tracking" att det paketet låg i Hamburg?!

Så självklart gick jag hem och ringde till Telenor och kollade var telefonerna var någonstans. Matilda på kundservice berättade för mig att det visst hade strulat med någon gammal räkning och jag var skyldig 28:- och 49:-

Jahapp?! Då fick jag helt enkelt betala 75:- så ordern skulle gå igenom. Sagt och gjort, jag surfade in på min internetbank för att föra över rätt summa pengar. Innan jag hann göra något förhastat ringde Matilda igen och sa att jag inte skulle göra någon överföring alls... Istället hade jag tjufyra spänn till godo på mitt egna abonnemang. Hon förde över pengar, strök fakturor och roddade runt så nu är allt på banan igen och alla är glada. Servicemind och som vanligt ett fantastiskt bemötande!

HURRA!!!

att döma en hund efter håren...

är ju jäkligt enkelt.

Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.

Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.

Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.

Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.

Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast. 

Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...

Alltså...ibland vill man ju bara...

att det ska funka. Liksom allting.
Det är officiellt elva dagar kvar på skolan och här kommer en liten lista över vad jag ska göra där:

¤ planera lektioner
¤ ha lektioner
¤ sätta betyg
¤ skriva två klassers omdömen
¤ skriva ett manus till lärarnas julshow
¤ repa in luciatåget
¤ sammanställa en utvärdering av Elevens Val
¤ ha möte med Soc. angående en elev
¤ ha möte med biträdande (lära-känna-samtal)
¤ plocka fram vettigt PA inför avslutningen
¤ sammanställa mina mentorselevers närvaro/frånvaro
¤ rastvakt
¤ inventera klassrummet

Ja, det borde ju inte vara några problem?! Eller?
Så har vi några spelningar med bandet också.
RABALDER är bokade att spela dessa datum i december.

3/12, 7/12, 8/12, 9/12, 10/12, 16/12, 25/12, 26/12, 27/12, 28/12, 29/12, 30/12, 31/12

Borde ju inte vara några problem? Eller?

Mellan skoljobb och speljobb är det tänkt att jag ska vara pappa, kompis, hemmafru, ex, trevligt sällskap, julklappskonsument, julmatskock, wordfeudare, fixare och skön kille.
Jag börjar inse så smått att mina dygn har alldeles för få timmar. Det är ju, som ni ser lite grejer som ska fixas, och det värsta är ju att ingen kan fixa det åt mig. Jag måste göra själv.
Felicia har adventsshow. Hon ringde till mig igårkväll och bad mig att komma på hennes föreställning. Ingen pappa i världen vill ju missa din dotters uppträdanden, men ärligt talat... vettefan hur jag ska lyckas få in det i planeringen. Det måste gå!

En stolt pappa...

Idag har jag varit farsa i tolv år. Jäklar i min lilla låda vad tiden går.
Felicia har ju precis lärt sig gå, läsa och skriva... nu är hon lite orolig för betyg och framtid. Ja, jävlar.

Jag kan ju erkänna att även som förälder finns det en gnagande känsla av oro. Hon verkar inte bry sig om sin utbildning alls. Skyller på dåliga lärare, stökiga klasskompisar, inlåsta läxor och allt möjligt. Liksom allt för att slippa göra sitt arbete. Vad ska en pappa göra?

Ungefär samma är det här hemma. Hon undviker att städa, plocka upp sina kläder och duka av efter sig själv. Ett fenomen jag beskådar varje dag. Tro inte att jag inte tar upp kampen, men det känns som det inte hjälper. Jag plockar bort allt som distraherar... dator, telefon, XBOX... men lik förbannat blir inte hennes del av jobbet gjort. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få henne att hjälpa till.
Hennes syskon hjälper till lite grann. Den som är bäst på att plocka undan och faktiskt ser fram emot lite hushålls-göra är Maya. Men Felicia... näpp!

Äh, ska inte hänga ut henne för mycket såhär på hennes födelsedag och allt.

Kan istället berätta att idag blir det LAGRET på kvällen, och sen hem och börja skissa på terminsbetyg för alla elever.

På fredag sticker RABALDER och spelar på privatfest på Södermälarstrand, och på lördag drar vi till Järfälla för att spela på nån sorts MC-fest. Det blir med vik på gitarr för Stiff är på semester. Sexsträngen trakteras av min gamle, gode vän Mr. Shoobah från JUKEBOX. Roligt!
Muffin kommer att spela keyboard hela december också eftersom Hutten är kvar i Thailand.

Ikväll hejar vi på HAMMARBY!

Vilken jäkla vecka!

Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så.  Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.

Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar.  Vilka fantastiska instrument!!!

De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.

Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,

London dag 4

Så var det hemgång och slut för den här gången i London för mig och Felicia. Vi vaknade, åt frukost. Fnissade lite åt tjejerna som VARJE morgon frågade oss såhär:
-"would you like some toast?"
-"white or brown?"
-"what roomnumber?"

Alltså... Hotellet har tjugofyra rum. Bara två från Sverige. Det var kanske fem människor som åt frukost på det här hotellet. Hur jäkla svårt kan det vara att komma ihåg att vi bodde på B2? Att vi ville ha toast och att det skulle vara vitt bröd?!

Efter frullen städade vi ihop våra grejor, packade vettigt och checkade ut. Vi småpromenerade lite runt innan vi satte oss på tunnelbanan ner till flygplatsen. (Hela tunnelbanesystemet är FANTASTISKT i London... om man står ut med att det låter utav helvete)

När vi kom ner till Heathrow fick vi vänta en stund på att få checka in, så Felicia valde att öva på ukulelen igen.


Väl innanför boardinglinjen gick vi loss och shoppade igen, som dårar!
Jag köpte en liter Laphroaig och Felicia köpte en klocka. Dessutom handlade vi till Marie och barnen såklart.

På flyget var det lugn och ro. Men det var bara manlig personal på flyget. Det har jag aldrig varit med om förut. Kul!

Nu är det snart Billys tur att göra en resa till någon europeisk stad med farsan...
Ibland har man tur!

London dag 3

Den här dagen tänkte vi ägna åt lite vad som föll oss in. Jag hade planer på HARD ROCK.

Felicia hade siktet inställt på mer shopping. Vi fick båda som vi ville. Vi tog tunnelbanan upp till Piccadilly för en mysig promenad runt i Soho. Jag var intresserad av Denmark Street efter ett tips jag fått på PRATABAS. Det var nämligen där alla musikaffärer skulle ligga. När vi hittade den så gick vi in och ut i alla små mysiga butiker efter att ha känt på olika gitarrer och basar. Jag föll för en bandlös gammal Fender. Kolsvart. Tyvärr tog jag inga bilder på den. Däremot köpte Felicia en notbok med låtar av Bruno Mars. Sånt sponsrar jag gärna! Framme vid disken hittade jag en penna formad som en G-klav och hörde mig själv säga att hon kunde ju köpa den också. Felicia är nu uppe i fyra pennor från souvenirbutiker.
I en liten skön butik med acke-instrument hittade jag en ukulele! En svart med mik!

notera les Paul-cutaway!

Vi åt och drack gott på Hard Rock, pratade lite med den svenska bartjejen innan vi tog bussen tillbaka. Felicia ville ju så gärna sitta på övre däck, längst fram. Farsan lyder!
In på hotellet igen och dumpa de nya sakerna vi köpt och sen stack vi till RIPLEY's på Piccadilly... Där fick vi titta på massor av bisarra och sjuka saker. Lite tråkigt att det inte fanns några "äkta" freakshows. Allt var på antingen bild, video eller som vaxdocka. Lite synd....

Felicia var i extas i alla fall. Hon sprang runt bland knasiga statyer, kossor med fem ben, katter med två huvuden, fakirer och svärdslukare.

150x150 tavla gjord av otuggade tuggummin....


skulptur gjord av tuggade tuggummin...

Det finns fler bilder på min FACEBOOK-sida om man orkar kolla på sånt....

Efter besöket på RIPLEY's åkte vi tillbaka till hotellet och övade på att spela ukulele. Jag skrev upp alla grundackorden och Felicia lärde sig plocka ut några låtar. Bra sysselsättning när staden utanför fönstret brinner.

London dag 2

Dag två i denna fantastiska stad skulle ägnas åt shopping. Det var ju trots allt därför vi åkte hit. Jag hade fått tipset att åka upp till Camden Market. Där kunde man hitta samma prylar som nere i city fast billigare och sålda av roligare människor. Det var ju alltså givet att Felicia och jag skulle åka dit.

Jag kollade hela tiden på nyheterna på hotellrummet för att känna av upploppen och kravallerna. De hade klampat igenom just i Camden kvällen innan. Men jag kände att det borde ju vara lugnt på dagarna. Upp till Leicester Square igen med Piccadilly line. Byte till vad-den-nu-hette för några stationer till. Så klev vi av... Det var som att komma till ett annat land. När Kensington är grått, lite slitet och ganska tråkigt är Camden dess raka motsats! Här var det färger, ljud, dofter och intryck som fick både mig och Felicia att nästan ta ett steg bakåt. Vi köpte massor av coola grejor. Skor, tröjor, solglasögon och bälten. Jag fick även tag på några coola målningar (digital art) som ska hänga i köket hos mig.


Hittade även en riktigt ball butik som sålde väskor. Kanske ska ta och handla en ny gigbag?



Seriöst, det fanns en butik som sålde sneakers, väldigt billigt och kanonservice! Jag tjackade ett par svarta all stars till mig, ett par rutiga till Felicia och ett par blåa till Maya för bara £110.
Det är ungefär 1100:-


Vi käkade på ett av alla thaiställen i Camden, för det har jag hört att man ska. Sen fick vi tipset av flera av butiksägarna och de andra ute på gatorna att det var nog dags att åka ifrån den här stadsdelen. Poliserna hade börjat spärra av gator, några butiker hade valt att stänga tidigare och sätta upp plåtar och träskivor för sina skyltfönster. Snart var det dags för idioterna att förstöra, elda, sparka och slå sönder London en gång till. Vi passade på att åka till hotellet och mysa framför TV'n och nyheterna. Det var liksom lagom spännande...

London dag 1

Ja, vi åkte till London. Jag och Felicia. Stack i måndags och kom hem sent igår kväll. Det var hennes första resa utomlands överhuvudtaget och min första resa med barn. Spännande.

Här är Felicia på flyget ner. Glad, förväntansfull och ivrig att komma upp i luften. Väl framme på Heathrow köpte vi biljetter till kollektivtrafiken så vi kunde ta oss fram och tillbaka genom stan som vi ville. Upploppen hade just börjat kvällen innan vi åkte ner så det förklarade väl varför det var poliser lite överallt som såg lite stressade ut. Till slut hittade vi rätt tunnelbana och klev på. Jag vet inte om ni varit i London och åkt tunnelbana, men JÄVLAR vad det låter på detta annars så smidiga färdmedel.
Jag hade redan innan kollat in var vi skulle bo, men tänkte helt galet så vi klev av vid fel station. Det var helt enkelt vara att vänta på nästa tåg och på nåt sätt hitta rätt. Det gick bra efter ett tag.
Hotellet vi bodde på heter ABCONE HOTEL. Ett litet trevligt bed-and-breakfast nära stationen.
Vi kom in tidigare än vi skulle, så vi skeppade in väskorna och gick sen ut på stan för att se vad som fanns för två dårar från Sverige. Felicia gick loss på ALLA souvenirbutiker i hela jäkla stan tror jag. Hon tittade på pennor, glasminiatyrer av Big Ben, t-shirts, koppar, askfat, block, dockor, leksaksbilar, mer pennor och fler miniatyrer av Big Ben, ännu fler koppar och nallebjörnar och skit.



Look kids, Big Ben... and house of Parlament....

Efter en liten promenad kom vi fram till Leicester Square. (Fler souvenirbutiker)... Där fick vi se en gatuartist. Skön snubbe som kunde typ vända ut och in på sig själv. Hans näst sista nummer var att han ståendes, böjd vid midjan kom igenom en tub som var bara 15 tum(!)


Därefter kröp den lille jäkeln in i en glaslåda som bara var en halvmeter i kubik...

OCH STÄNGDE!!!


Efter den showen åkte vi tunnelbana tillbaka till våra kvarter vi Kensington och hittade en liten pizzeria som vi käkade middag på. Efter maten var ingen av oss särskilt svårsomnad.
Dag ett i London var avklarad!

Gig på Djurgården.

Ja, vi skulle spela på AQUARIUM på Djurgården. Ett bröllop minsann. Min första tanke var att det kändes lite dagis att ordna festen just där. I cafédelen på ett jäkla fiskmuséum.



Det stod såhär i mailet:
17:30 - Båten lägger till vid Allmänna Gränd för upphämtning av trubadur samt personal som ställer iordning inför brudskålen.

Det visade sig att det var JAG som skulle vara trubadur... Inga problem egentligen. Det enda jag tänkte på var att vi hade lite kort om folk som kunde bära. Stiff och Hutten fick sköta nära på hela inroddning och uppställning av RABALDER-grejer. Vår lilla sköna trumslagarpojke iMan är nyopererad och kan varken lyfta eller ta i för mycket.

Så medan mina kumpaner fixade till vad man skulle kunna kalla för scen stack jag iväg med en liten färja med alla bröllopsgäster. Jag skulle spela lite trubadurlåtar i sisådär 45 minuter. Här kommer ett pyttelitet problem. Jag hade ingen förstärkning alls. Bara jag och en gitarr. Vet inte om ni tänkt på hur jäkla mycket en båtmotor låter när man inte har chans att överrösta?! Jag gjorde lite vad jag kunde och det kändes som dynamik var något jag fick strunta i. Det var bara fullt läge på allt. Hårda anslag på guran och nära på skrik på sången för att kunna höras över salongen. Detta gjorde såklart i sin tur att publiken, gästerna... inte riktigt brydde sig om vad jag gjorde. De hade fullt upp att småprata med varandra och för egen del överrösta båtmotorn.
Men så... plötsligt... när jag spelat i kanske en halvtimme så kommer det fram tre, fyra manliga gäster och ställer sig och faktiskt lyssnar på det jag gör. Jag fick applåder, vilket såklart i sin tur ledde till att fler och fler började lyssna på mig. Kul!
När vi kom iland igen så skyndade jag mig upp till "scenen" för att koppla in basen och hjälpa till med det sista. Nu skulle vi ju bara inte synas på tre timmar. Enkel match... Vi drog till ENGELEN en stund. Det var iMan som fick köra eftersom han ändå inte kunde bära liksom efter giget. Han kunde ställa sin bil vid Slussen och köra direkt hem efter spelningen.


På anrika ENGELEN var det inte mindre än Farbror Fläsk som stod för underhållningen. Sjukt mysiga snubbar. Eller... Det var väl egentligen bara Björn (sång) kvar. De andra var vikarier och inhyrda. Keyboardisten, som jag tyvärr glömt namnet på var magiskt bra!
Vi kunde ju inte stänna så länge, utan lyssnade klart på första set innan vi gick ner till klassiska Djurgårdsfärjan för en liten båtresa över till giget.

Själva kom vi inte igång förrän nästan en timme efter utsatt tid. Det tar ju tid att fika och sånt, särskilt när man är på bröllop. Men jag satt och njöt av den vackra utsikten... tropisk värme, palmer och vattenfall och en vy över Södermalm... sämre kan man ha det.

Vi spelade 3x45 minuter... Jag brukar ju hålla i låtval och mellansnack och tycker själv att jag fick till det ordentligt bra, flera gånger. Gästerna, brudparet och personalen verkade verkligen gilla RABALDER. Det har nog att göra med att vi hade fått till ett så riktigt bra ljud. Det lät verkligen dyrt, om ni förstår... Synd bara att det var så trångt, för jag hade gärna spelat över lite, ni vet, med fåniga små danssteg och bjuda upp folk på scen och sånt. Det hade verkligen varit kul och uppskattat.

Efter spelningen så packade vi ihop allting och fyllde RABALDERsläpet. Jag hoppade in i baksätet och tittade på klockan... 03:23... nåja, tur att man var i Stockholm i alla fall.
Nu är det söndag och jag väntar på min fina dotter Felicia. Hon ska sova för vi åker ju till London om några timmar.

Passar på att lägga upp sköna katten Frecko's band The SUPERJAMS

Det ska vara lätt att leva...

Och det är det.

Bra musik, gott öl och hyggligt väder. Fixade pass till Felicia och mig nu så nu är det bara att boka London-resa. HURRA!


Det ska bli shopping för henne och pappa betalar.
Nån som har några bra tips för en tolvårig tjej? Liksom vad ska hon se, göra och tänka på?

Just nu njuter jag av en Oppigårds pale summer ale. Det är jag ju värd.

Kram, vänner...

Jahapp...?!

En liten livsuppdatering kanske är på sin plats. Det är måndag kväll och jag har Billy, Felicia och Maya här. Både Billy och Felicia stannade hemma från skolan för de hade feber och huvudvärk. Igår hade jag kalas här för Billy som fyllde tio år.

Tårta och kakor för ett helt kompani. Det var uppskattat.
Min syster Teresia kom över med familj. Marie kom över... Så kom bästa Lotta över med sina två döttrar. Hon hade varit på besök i Stockholm och valde att komma förbi och säga hej innan hon skulle vidare mot Skåne där hon bor nu för tiden.

Efter fikat stack vi ner till Storvretsängen en stund för att besöka det ambulerande tivolit. Barnen tyckte det var väldigt roligt. Och då tycker jag också det... enkelt.

Tydligen var det någon sorts hokki igår, fast jag valde att inte titta. Var mer intresserad av resultatet av BAJEN-vsk. Vi vann med 3-1. FORZA!

Imorgon är det tisdag och jag har en del att ta tag i. Får målaren hit på onsdag morgon och måste flytta möbler från vardagsrummet. Det ska bli nymålat/tapetserat minsann. Tro mig, det behövs. Jag lägger upp lite bilder när det är klart och jag köpt in vettiga möbler.
Nu, krokig och jävlig tänker jag släpa mig själv till sängen och hoppas att det finns plats kvar för en stackars basist bland alla barn....

Kram!

en bra farsa....?

Vad är det?
Jag inbillar mig att jag är en bra pappa. Inte för att jag gör något särskilt egentligen, utan för att jag bryr mig om mina barn. Jag skämmer inte bort mina barn med tusen saker... eller jo, det gör jag nog. Men det är bara för att jag äntligen har möjlighet att göra det. Mina barn får äntligen nya saker, när de alltid fått nöja sig med ärvda saker från vänner och släktingar. Det är väl inget fel i det, men nu för tiden är det ju nära på avgörande om man ska vara poppis på skolgården eller inte... En ball jacka ÄR ball, men förlorar ju lite av sin glans om det står kusinens namn i den.
Jag ska ta Felicia till London har jag tänkt. Jag tänkte att vi åker över en långhelg så får hon shoppa loss lite och så kan vi hänga på fik och sånt. När sen Billy fyller 11 så är det hans tur. Robin och Maya likaså.

Mina barn kommer till mig på söndagarna, de sover här tills på onsdagarna. Jag har målat om i grabbarnas rum och äntligen känner killarna att det är DERAS rum. Inte pappas, som de får sova i.

Det blir alltså jäkligt blåa väggar, så är det tänkt att det ska bli silverstänk här och där... Robin (som älskar blått) jublade och berättade att han verkligen känner sig hemma hos mig nu för tiden. Sånt är skönt för en pappa att höra.
Billy kan komma och ge mig en spontan kram, och säga "jag älskar dig, pappa" från ingenstans. Även sånt värmer.
Felicia gjorde ju ett bejublat framträdande på sin skola förra veckan, och stolt som jag är la jag upp ett youtube-klipp från showen. Den la jag i sin tur ut på facebook. Hennes kommentar blev blixtsnabbt att jag är en bajskorv. Jag tror att det betyder tack, när det kommer från henne...

Maya har varit magsjuk här i några dagar, vilket har gjort att jag var tvungen att ta Vård Av Barn. Visst fick man vara beredd med skurhinken och nya kläder... men viktigast för henne var att pappan fanns och kunde trösta när hon grät. När jag frågade om jag skulle ta fram hinken grät hon och snyftade "nej!"... Mest för att hon inte ville kräkas. Duktiga hon prickade hinken nästan varje gång ändå. Bra gjort av en tvååring, kan man tycka. Det var farsan som fick ställa sig och tvätta sängkläder på kvällen bara...men det är ju vad en pappa gör, väl?

Ibland säger folk att jag är en så bra pappa. Jag håller med på sätt och vis, men jag förstår inte riktigt varför inte ALLA pappor är bra. För som jag sa från början, jag gör ju inget särskilt, eller märkvärdigt. Snarare tvärtom, när jag inte kommer på avslutningar, luciafiranden, helgmiddagar och sånt för att RABALDER tar upp sån tid just när jag borde vara hemma med barnen. Som tur är så vet mina barn om att jag aldrig väljer bort dem eller prioriterar bort dem. De vet att jag måste ta spelningarna och att jag kompenserar när jag får tid. Vi drar till badhuset ibland. Vi myser i soffan ibland. De får spöa skiten ur mig när vi spelar XBOX. De vet att jag är så full av kärlek och respekt för dem och att jag älskar dem mer än livet självt.
Nu längtar jag till ledigheten så jag kan göra sköna grejor med dem liksom på riktigt.

Det ska bli fotboll, fika, Heron City, middagar, Gröna Lund och så har jag i ett svagt ögonblick lovat att vi ska ut och campa nån natt. Sova i tält i Grödinge, tänkte jag. Tjuvfiska och kanske (om vi får upp nåt) grilla lite fisk över öppen eld så allt annat sånt där vildliv. Det tror jag de skulle uppskatta. Det är inte så att jag gnäller över min egen uppväxt, men jag vill ge mina barn total uppmärksamhet, och total uppskattning. Något som jag kanske saknar från mina egna barnår. Det var nog inget jag reflekterade över då, men nu har jag förstått att mina kompisar hängde med sina föräldrar och jag hängde med mina kompisars föräldrar... Jag vill bara att mina egna barn ska vara stolta över mig. Lika stolta som jag är stolt över dem. Jag menar, vem kan inte vara stolt över sin dotter som lyckas sjunga "Lilla Snigel" utan att öppna munnen?!

Min dotter...artisten

Felicia gjorde sitt första uppträdande som solo-artist.


Dessutom gjorde hon MIKROFONKÅT ihop med några kompisar

Torsdagsfredag

Jag skyndade mig hem från jobbet idag. Eller... Jag skyndade mig mot Ica KOM och kom ungefär till Storvretsvägen utanför den där vivobutiken i Storvreten när jag kom på att jag kanske vinner på att fiska upp grabbarna på vägen. Det är nämligen min tur ikväll att ha alla barn, utom Maya. Det har jag själv valt, för det är knepigt att hinna med att lämna henne när jag har alla andra också att bråka med imorgon bitti. Hon fick helt enkelt stanna hos Marie.

Väl framme på Björkhaga letade jag upp en som ser ut att veta var alla barn håller hus. Min gamla elev Ida. Hon berättade att sjuåringarna nyss hade gått in, men en del var kvar ute på skolgården. Då kommer Robins klasskompis fram och säger att han ju var sjuk, och hemma idag. Kanske visste jag om det här, men hade förträngt...kanske inte. Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Robin var inte på skolan i alla fall. Bättre lycka med nästa kille. Jag frågade både kompisen och Ida om någon av dem sett Billy. Naturligtvis inte. Kanske var han inne i matsalen och åt mellis... Jag kollade, ingen Billy så långt ögat kunde se. Däremot träffade jag Felicia utanför matsalen. Så jag fick ändå med mig ett barn... fast det enda barnet jag inte tänkt mig. Haha... ödets ironi, huh?

Vi kom hem hit. Hon berättade att hon hade läxa i matematik och prov i musik imorgon. Bara att sätta igång att plugga då. Just nu, när jag skrivet det här sitter hon i köket och har just räknat färdigt matten med sin klasskompis. Vi gick förbi affären för att köpa lite grejor till Robins klassfest imorgon. Jag köpte (bortsett från en flaska Workshiresås) bara skräp, haha... för tvåhundra spänn! Chips och sånt.

Så nu njuter jag av en pytteliten Talisker, som medicin förstås för förkylningen. Vill inte höra ett ord om att det inte hjälper! Jag har ju torsdagsfredag idag.
Snart bär det av till lokala pizzerian för middagsinköp. Det gäller ju att passa på med fredagsmat nu när jag har så fint besök.

Imorgon drar jag med RABALDER till Grisslinge Bistro. Alla som bor i den delen av världen är välkomna att hälsa på.

Ibland är man bäst!

Så är det liksom bara....
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.

På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:

Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.

CUBA skrev:

Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.

POSEDIN skrev:

Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.

POSEDIN har en blogg som ni hittar här

Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....

Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också

Gott slut....

Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.

Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.

Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!

Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!

Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...

Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.

Jag har ju köpt några basar.


P-ray


Maruszczyk

En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?

Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!

En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.

MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!

Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!

Andra advent...

...och man borde kanske skriva något vettigt för en gångs skull.

En del av er som läser här vet ju rätt så mycket om min livssituation just nu. Så det är nog inte någon hemlighet att jag har det lite sådär på hemmafronten. Men ljuset har skådats, eller... i alla fall har jag en bra känsla inför framtiden. Såhär...

Jag ville ha en lägenhet rätt så nära barnens skola, för att jag tycker det är bra att de kan komma hem till mig lite när de själva känner för. Jag vill inte vara en helg-pappa eller varannan-vecka-pappa. Vill Felicia komma en måndag och sova hos mig tills på fredag så ska hon få göra det, menar jag. Det gäller såklart de andra barnen också. Det är jäkligt viktigt för mig att mina barn känner att de har mitt fulla stod och min totala, villkorslösa kärlek och mitt stöd i vad de än hittar på och tar sig för. Fick erbjudande av BOTKYRKABYGGEN om en lägenhet på fyra rum, i rätt så rackigt skick, men de skulle fixa iordning den, och jag fick göra lite som jag ville också med den, sålänge de kan godkänna mitt arbete. Så nu för tiden får man visst lägga in klickgolv och måla om i lägenheterna. P'fekt! Jag fick ett erbjudande om en trea i Östra Storvreten också, på en riktigt mysig gård. Problemet är att jag är liksom tvåa på bollen där och så är det ju trots allt "bara" en trea. Jag tycker att jag har råd med en fyra...

Jag måste bestämma mig före tisdag. Hua!

Nästa vecka är det 70-talsfesten, med REUNION och vi håller på och repar för fullt. Men jag vet inte om jag tycker det är så jäkla kul att bara repa CCR-låtar inför ett gig där vi inte får betalt. Vi repade idag söndag och det sitter. Fast tydligen ska vi repa imorgon också. Hade hellre åkt till Salem och kramat på barnen... nåja.

Tänkte försöka hinna in till Basse på 4SOUND för att handla en mxr envelope och en bra choruspedal. Måste tjacka lite nya strängar också. Här ska det bli funk!

Jag har som ett lite för tidigt nyårslöfte tänkt att bli bra på drinkar och sånt under 2011. Jag tycker jag har hygglig koll på whisky, rom, öl och sånt. Nu är det liksom combo som gäller. Jag vill bli bra på att blanda till en bra drink för varje gäst och varje tillfälle.
Nu ska jag ha en bra shaker, några vettiga glas.
Jag måste köpa congacskupor och martiniglas.

Nu ska jag bara tömma ur de sista möblerna till Marie. Lägger in lite bilder på mitt vardagsrum när jag är klar.

Kram kompisar!

//Tarzan