Berlin del 3

På lördagen vaknade jag av hotellpersonalen som hade för avsikt att städa runt i rummet. Det här var vid tiotiden ungefär. Äntligen fick jag nytta av mina bländande språkkunskaper och förklarade vänligt att hon kunde komma tillbaka "später". Det hade hunnit bli bra jäkla varmt i rummet så vid tolvtiden gav jag upp, gick upp och gjorde upp med mig själv. En dusch och en promenad till kvartersbutiken för att handla juice.
Fick ett SMS av Ulrika som hade lite tråkigt, och hon föreslog en fika eller så på stan. Vi åkte S-bahn och U-bahn till Alexanderplatz. Vi hittade fram till en mexikansk restaurang där vi tänkte käka lite. Man har grymma hamburgertallrikar på CANCUN i Berlin. Riktigt trevlig personal och ett riktigt trevligt bemötande fick vi också. När vi hade käkat och druckit ett par bira på uteserveringen öppnade sig himlen och det formligen öste ner. Vi bad att få betala och väntade på uppehåll. Precis när vi rest oss upp och tänkte dra kom nästa skur. Den var bra mycket värre än den första så det var ju bara att söka skydd inne på restaurangen. Där råkade vi köpa ett par Bloody Mary och den trevlige bartendern bjöd på Tequila Margarita. Det lustiga var att det var EFTER att jag sagt att vi kommer från Stockholm och att vi har sponsrat hans land med bra fotbollsspelare. Vi pratade om Erkan Zengin, Kennedy och Linderoth. Han ville också nämna Elmander. En bra snubbe, den där bartendern.

Det kryllar av björnar överallt i Berlin. På flaggor, skyltar och annat. Jag tror att björnen är någon sorts stadsvapen. Ungefär som Stockholm har St. Erik.

Efter vår trevliga stund på CANCUN tog vi alla tåg tillbaka till hotellet. Där fick vi höra att alla i sällskapet var på väg ut för att käka på olika restauranger. Jag var mätt sedan mitt besök, men var sugen på att fördjupa mig i den berlinska öl-kulturen. Jag hade sett en bierstube på vägen, vilken såg väldigt mysig ut. Vi gick dit.

Problemet med att ha varit på kanske femton såna här pubar gör att man tappar koll på vilken öl man druckit, och vilken man vill testa. De flesta etiketter ser likadana ut. Vit bakgrund och guldiga bokstäver i något långt, krångligt, tyskt ord. Det fick bli lite på måfå. Min favorit från Berlin är en schwartzbier som heter Märkischer Landmann. Den hittade jag på den sista ölstugan, såklart.

När de stängde gick vi till hotellbaren för att möta upp med de andra i kollegiet och prata om våra erfarenheter av Berlin.