Jag ska till Berlin. Vi är ungefär trettio stycken som åker med jobbet. Resan sker på fredag morgon och vi kommer hem på söndag kväll... Men i skrivande stund är det väldans osäkert om er favorit-Tarzan kommer med. Mitt pass har nämligen gått ut, och jag tänkte idag åka till Södertörns Polishus för att kirra ett nytt pass. Insåg när jag stått i kö i en och en halv timme att de inte kunde utfärda ett riktigt pass på några dagar, utan jag skulle vara tvungen att ha ett provisoriskt pass. Såna utfärdas inte på Södertörn, utan på Arlanda... senast 24 timmar innan avresa. Om man (som jag) har häcken full är det lite av ett äventyr att ta sig till Arlanda senast torsdag. Det är ju avslutning och allt emellan. Nåväl... Jag tog tåget tillbaka från Flemingsberg till Tumba. Där blev jag mött av sju kontrollanter med sina biljettscanners i högsta hugg... Jag som har löst ett sånt där blått kort hade ju inget att dölja så jag flashade kortet glatt. Då berättade farbror kontrollant att jag åker på reducerad plåt. Jag berättade då för honom att jag köpt ett kort för 690:- vilket borde ge mig rätt att nyttja SL hur mycket jag vill. Han visade då att kortet jag håller i är ett så kallat reducerat kort. Alltså giltigt för resenärer under 18.
Nu är grejen den att jag för några dagar sen var inne på Pressbyrån för att få reda vilket av de TVÅ korten jag köpt var reducerat, och den söta tjejen i kassan sa att båda korten jag höll i var fullpris! Min son, Billy åker alltså på fullt pris, och det gör alltså jag med. (trodde jag!)
Alltså... Inget pass, och böter på 1200:- för att jag trodde att jag hade ordentlig biljett. Det blir lite värre...
När jag sen går in på Pressbyrån för att reda ut mitt lilla problem blir jag bemött av en inte alls service-minded snubbe som förklarade att jag nog borde ha varit misstänksam mot att tjejen i kassan kunde ha sagt fel till mig, eller missat att jag ville veta om jag hade ett reducerat kort. Konstigt... jag som i min enfald och naivitet tänkte att hon kunde sitt jobb?!
När jag kom upp i lägenheten, kokande av ilska fick jag se att mina två äldsta barn har förvandlat min hem till en krigszon, med sopor, skräp och matrester tamigfan överallt... Tyvärr hade jag inte tid att bråka om det, eftersom jag var tvungen att springa ner till Tumba Centrum igen för att köpa presenter till deras lärare, eftersom det är avslutning även i deras skola. Detta gjorde naturligtvis att jag var försenad till personalmötet på MUSIKHUSET LAGRET.
Nu sitter jag på balkongen, känner att det börjar bli dags att checka ut... Om jag sover kan det väl inte hända mer skit? Väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar