Berlin del 2

Fredag. Vaknade vid niotiden och stack ner och käkade frukost. Lyssnade runt lite vad folk hade för planer och föll för Fridas och Linnéas alternativ, med promenad längs shoppingstråket. De hade några planer och jag tänkte att jag kunde hänga på. Jag fick...om jag lovade att inte klaga, eller gnälla. Jag fick inte ens sucka eller himla med ögonen. Haha... Efter tre butiker med sjalar, väskor och stövlar var jag den enda som hade handlat. Jag hittade en ball t-shirt med texten "BAMBI SAY FEAR" från Berlins egna klädmärke "who killed bambi". Lite senare sprang jag in i en skivaffär och botaniserade järnet bland funk och disco. Dessvärre insåg jag att jag inte hade väska stor nog att bära hem grejorna i så jag gick över till att leta CD-skivor. Det blev lite Jamiroquai och BECK.

Vi lunchade på nåt knepigt ställe som gjorde nån sorts pizza på naanbröd. Därefter tog vi en kort promenad till Der Lycklische Park, som serverade den godaste glass jag någonsin ätit, tror jag. Därefter var vi starka och orkade gå igen.

Plötsligt hade vi kommit till den turkiska stadsdelen. Allting var annorlunda här. Dofterna, ljudet och inte minst folket. Det var som att komma in i ett annat land. VI promenerade längs den turkiska marknaden. Linnea som är syslöjdslärare gick hårt på tyger och sånt, Frida letade mer efter tröjor och sånt till sina barn. Jag köpte ett kilo wasabinötter för 5€. Vi var på marknaden i flera timmar så det var extra skönt att komma tillbaka till hotellet.
Vi hade en enda gemensam samling, alla 34 kollegor. Det var nu det skulle ske. Vi skulle bege oss till en restaurang och käka tyskt. Frågan var bara vilken restaurang som spontant kan ta emot trettiofyra svenskar. Det fick bli Landau... De var inte beredda på att vi skulle komma, men servitristjejen gjorde ett alldeles fantastiskt jobb med oss. Jag var nöjd med både bemötande, mat, dryck och sällskap. Billigt var det också! 25€ för Lammpfanne och tre Berliner-bier.
Efter middagen var vi några som åkte in mot stan, andra åkte tillbaka till hotellet och säkert var det några som stack någon annanstans. Vi hamnade till sist på en alternativ kulturfestival. Folk drack öl och vin, spelade TWISTER mitt på gatan. Man hade dessutom byggt upp en bar mitt i gatan. Ungefär som det var självklart att den skulle stå just där. Tänk er ett vänligt och roligt "reclaim the streets"

En märklig grej var när vi råkade kliva in på någon sorts radikal anarkist-pub. Först fick man inte beställa vid baren, och till borden verkade de inte ha lust att komma. När vi till sist fick beställa så tog det en evighet att få in bärsen. När vi druckit upp tog det en evighet till innan vi fick betala. Vi övervägde att ta en springnota. Men så kommer en stor, arg, ung man med ett anteckningsblock och sätter sig vid vårt bord. Tänder en cigarett och blåser röken i ansiktet på stackars Ellen som satt med... vi berättade vad vi druckit och han räknade ut vad vi var skyldiga. Alla betalade och alla var nöjda. Inte han såklart...men han verkade arg på allting. Vi lämnade det stället och kom in på någon sorts karibisk bar. Den stora skillnaden var nog att snubben bakom baren inte hade koll på någonting. Eller som vår gotländska fina kollega Tove sa... -"Han är söjt, men kan inte blande drinku"

Jag tror att det var här som vi mötte Göran och Benjamin. De hade med sig nån liten tysk flicka också som jag aldrig uppfattade namnet på. De frågade om vi ville hänga med på svartklubb och ärligt talat... det var ju JUST det jag ville med hela berlinresan. Vi hängde med dessa tre unga partypeople till en diskret dörr. Utanför stod det några hipsters och innanför stod en enorm, mörk människa som tydligen arbetade som dörrvakt. Han hyschade oss hela tiden när vi gick in och visade vägen nerför en smutsig trappa. Det var så dammigt, så smutsigt och så fult... och alldeles underbart dekadent. Svetten rann nerför ryggen på mig, och tydligen på flera andra. Vi var där till klockan... ingen aning. Fem, halv sex... Tunnelbanan, eller U-bahn fick ta oss hem till hotellet. Där hade serveringspersonalen börjat plocka fram frukost redan så vi tänkte att vafan, vi käkar frulle INNAN vi går och sover. Smart drag, tror jag.
Jag var i säng någon gång efter sju på morgonen...

... från dagens shoppingrunda...