Berlin...del 1

Torsdag morgon. Jag skulle bli upploäckad av Per och Kerstin för gemensam resa till Arlanda. Vi skulle till Berlin, damnit. Tyvärr hade jag missuppfattat tiden lite. Jag hade nämligen fått för mig att de skulle komma till Hålvägen tjugo ÖVER tre och inte tjugo i. Hade satt klockan på ringning just tjugo i, ungefär samtidigt som han ringde och frågade efter exakt vägbeskrivning. Nåja, det löste sig och jag kastade mig nerför trapporna och hoppade in i bilen, endast fem minuter försenad. Efter mig skulle vi plocka upp Frida, och därefter Fabbe. Det var förresten Fabbe som jag skulle dela rum med när vi kom till hotellet, var det bestämt.

Framme på Arlanda fick jag visa upp mitt provisoriska rosa pass, och sen ta plats inne i planet. Fick plats bakom Johanna, Frida och Tove. Bakom mig satt Inga och tjatade KONSTANT om hur man skulle undvika att få EHEC. Hennes recept var att man skulle dricka whisky, rom och sen tequila. Detta skulle intas upprepade gånger för säkrast resultat. Jag föreslog då att helt enkelt låta bli att käka färska grönsaker. Hennes version kanske är roligare, men min är nog säkrare.

Framme i Berlin. Det första jag slogs av är att Berlin är skitstort! Deras U-bahn och S-bahn är hur stora som helst. Vi testade alla sorters tillvägagångssätt för att komma till hotellet. Väl framme där så kastade vi in väskorna och gav oss sedan ut på promenad. vi gick längs Bundesallee mot Zoo. Där tog vi vår första öl och wienerkorv. Det skulle bli många bira under den här resan. Vi lyckades se några krigsmonument, en bit av muren och några minnesstenar med vackra inskrifter om judarna.

Här har jag varit.

Några öl senare gick vi mot Berlins variant av pendeltåg, kallad S-bahn. Då hade vi tagit en öl alldeles under TV-tornet på Alexanderplatz. Vi kom till slut in på rummet. Fabbe och jag gjorde oss hemmastadda, valde säng och så. Jag kollade in hotellbaren, för att inse att jag var nog tvungen att tjacka öl i någon affär istället. Sagt och gjort. Fabbe hade fått en allergisk reaktion så jag skickade in honom i duschen medan jag tog och gubbsov lite. Vid femrycket på eftermiddagen ringde Perra och frågade om vi ville hänga med på krog. Vi hamnade på en liten mysig rock-pub som skulle ha liveband senare på kvällen. De skulle bjuda på ett tributband som hette LORD ZEPPELIN, de var rätt okej. fast jäkligt tråkiga att se på. Här var första gången jag fick inse att man inte kan betala med VISA-kort i Berlin. Fick förklarat lite senare att det handlar om att tyskarna är livrädda för att bli kontrollerade av staten. Typ Stasi!

När vi sett nog av bandet gick vi tillbaka till hotellet för att försöka få lite sömn. Klockan var runt midnatt och jag var vansinnigt trött. Somnade direkt...
Snart kommer del två i sagan om Berlin....