...I don't like mondays

Måndag. Sjukanmäld på grund av ryggen. Har haft rätt så irriterande hugg i ryggen rätt så länge, men i fredags sa visst femte kotan upp sig. Allt enligt en rätt så gullig liten farbror på vårdcentralen i Storvreten. Han såg ut lite som Dr. Snuggles.

Han berättade för mig att han själv inte var tillräckligt utbildad i kiropraktik så han tänkte inte göra något mer än lite kläm och känn. Men det gick rätt fort för honom att ställa diagnosen att jag är en klantskalle. Det kostade mig 150:-
Han skrev ut ett recept på någon sorts smärtstillande, som jag inte minns namnet på, och lådan ligger i köket- flera meter härifrån så det får vara, helt enkelt...

Jag fick skjuts av bästa Lotta Graff till apoteket för att hämta ut den dära lådan... 300 bagis till... Fick berättat för mig att man knaprar en, MAX två om dan. Har tagit en nu och för första gången på flera dagar har jag kunnat böja mig till golvet och plocka upp efter barnen. Hoppas bara att det inte blir värre, bara för att jag inte känner smärtan... sånt där gör mig lite orolig. Visst är det mysigt med suset i skallen men till vilket pris?!

Jag bad barnen, redan igår när de kom hit att vara extra snälla och hjälpsamma. Robin (8 år) har verkligen varit kanon! Han har gjort sitt bästa för att hjälpa till med disk och dukning. Billy (10 år) berättade för mig att han INTE tänkte ta disken, men han låter mig stödja mot honom när jag vill resa mig ur soffan och så. Maya (3 år) kan jag ju kanske inte begära så mycket av, men hon bär så gärna smutskläder och hämtar nattblöjan själv. Hon borstar tänderna själv, med glädje. Den enda just nu som jag inte får hjälp av eller får att förstå allvaret är Felicia (12 år)

Hon struntar i allting! Jag fick ett mail av Marie med läxor från förra veckan, när jag var på ENGELEN som inte var gjorda. Dessa ska lämnas in i morgon. Då väljer såklart Felicia att gå hem till en kompis istället. Hon "har inte tid" att hjälpa Robin hem från skolan och har absolut inte tid att göra läxorna. Jag fick hem henne från kompisen vid 17-tiden ungefär. Har försökt med att be henne göra läxorna, har hotat med utegångsförbud, har skällt och skrikit, har kört martyr-pappan.. -"jag är besviken.. inte bara på dig, utan på mig själv som inte lyckas uppfostra mina barn rätt"... allt utan märkbart resultat.
NU är klockan snart 20 och hon kommer dansandes ut från rummet och vill låna min dator (den här datorn) för att hänga på FACEBOOK.

Ärligt talat... jag vet inte hur jag ska nå fram till henne. När till och med hennes treåriga (!) syster hjälper till mer?!

Lämnar bloggandet ikväll med en liten video som beskriver det hela rätt bra

movin' on...

Rätt så spännande när man tänker efter. Jag hörde mig själv säga "Aldrig Storvreten igen" och "aldrig hyreslägenhet igen" för ungefär fjorton år sen. Det var då jag flyttade från just Storvreten och hyreslägenhet. Jag flyttade till eget hus i Segersjö.

Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.

Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.

Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.



förresten...vem är Sonya Marmeladova?

räcker det inte nu?

Per Oscarsson, Lena Nyman, och nu Gary Moore.

Som någon skrev i en recension när han spelade på Globen:
Tur att jumbotronen inte var igång, för vem vill se en Mon-Chi-Chi som tappats i ett syrabad.

Få gitarrister har varit så erkända och så uppskattade under så lång tid utan att slå igenom på riktigt. Till skillnad från Joe Satriani, Stevie Vai och Yngwie så håller Gary alltid en låg och skön profil.

Han kommer att saknas länge...