Jahapp... så kom då den där reaktionen från eleverna som jag gått och väntat på. Efter informationsmötet igår var det väldigt många upprörda känslor bland elever och föräldrar. Erik från utbildningsförvaltningen hade stått och förklarat om och om igen att det är en bra idé att låta eleverna gå till annan skola. När (gissar jag) han insåg att han inte kom längre i den frågan... eftersom föräldrar och elever inte höll med, började han istället prata om att det SKA finnas rätt papper på samtliga lärartjänster på Storvretskolan. Missförstå mig inte, jag håller med. Det är viktigt att folk med vettig utbildning håller i undervisningen. Det där med att renovera skolan håller jag också med om. Det är en bra idé att fixa till skolan så att den är fin att titta på. Men jag är fortfarande väldigt osäker på att man har gått helt rätt tillväga.
Ärligt talat tror jag att man använder sig av flytt/renovering som svepskäl för att rensa upp i lärarlaget. Jag tror att man vill städa upp bland lärare och pedagoger som på ett eller annat sätt har gjort sig obekväma. Då är det nog skönt att kunna gömma sig bakom renovering/ombyggnad. Jag har ännu inte sett/hört vad som är tänkt att göras med skolan.
Tillbaka till elevernas reaktion.
Biträdande gick runt idag och pratade i några klasser. Hon hade med sig någon från utbildningsförvaltningen som skulle förklara hur bra det är att man stänger skolan. Vilken glittrande idé det är att.... eh, de skulle nog helt enkelt bara försöka möta frustrerade elever och försöka svara på frågor. Idéen är kanon! Om någon ur ledningen ska försöka prata med våra elever är det biträdande. Jag tror att hon verkligen försöker göra det bästa av situationen. Kan inte vara lattjo att vara hon... och du, Biträdande... om du läser det här så vill jag att du ska veta att jag verkligen FÖRSÖKER sympatisera! Jag gillar dig och önskar att det kunde ha varit sådär som det var förra året.
När biträdande hade varit runt bland sexorna så var de ledsna, frustrerade och oroliga som 12-13åringar kan bli. De började måla plakat och banderoller som de gick runt med i skolan. Jag såg demonstrationståget när de kom till matsalen. Jag log lite och uppmuntrade lite till den där harmlösa civila olydnaden jag fick bevittna. De gick sen ut i rasthallen och fick med sig fler och fler elever som tillsammans sjöng "VI VILL STANNA KVAR!!" och "STORVRETEN"
Åttorna och niorna hängde med i ramsorna och som mest tror jag det var närmare 80 elever. När jag så gick in på lektion (vikarie i NO) så insåg jag att jag inte kunde hålla i någon lektion alls, för det från början lite gulliga demonstrationståget hade blivit mycket större, mycket mer högljutt. Mina elever tänkte inte prata NO... alls. Jag började då prata om det här med civil olydnad, på allvar. Vad vill eleverna uppnå? Kommer eleverna att vinna? Vad får man göra? Vad är okej att göra i en sån här situation? Vi hade en riktigt bra dialog när plötsligt larmet gick. Jag var då tvungen att avsluta "min" lektion och valla ut eleverna till mötesplatsen utanför skolan. Jag möttes av ramsor, sånger och elever som tyckte det var lite kul och spännande. Någon hade visst ringt polisen... de kom i två bilar och ställde sig lite strategiskt en bit ifrån. Bilden var ALDRIG hotfull eller jobbig, bara frustrerad. Jag fick besked att det var liksom slut på skoldagen och började skicka hem elever. Nästan alla gick hem, utan gnäll och tjafs. Fortfarande inget bråk.
Två timmar senare var vi i personalen inkallade till ett krismöte med utbildningsförvaltning, utbildningschef, biträdande. Rektor var såklart inte på skolan idag... heller. (Märkligt att det är okej att finansiera en rektorsutbildning sådär utan vidare när det inte är okej att ge en erfaren lärare hans behörighet... det borde vara billigare)
Vi fick åter igen höra att vi ska vara proffsiga och sköta vårt jobb på ett bra sätt. Vi ska möta eleverna med rätt svar och agera på ett föredömligt sätt. På så sätt kommer inte såna här incidenter att inträffa. Jag har fanimig gjort vad jag kunnat! Detta trots att jag inte har en utbildning... inte ens ett papper som berättar att jag kan. Jag tror t.o.m att jag gjorde helt rätt. Det känns så.
På det där krismötet fick vi också höra att de kommit på att det kanske är en bra idé att låta eleverna flyttas i så intakta grupper som möjligt. Det är ju en bra idé. Om de flyttar t.ex. alla sjuor till Björkhaga och låter dem gå tillsammans så man inte splittrar "mina" elever OCH Björkhagas klasser. Jag räckte upp handen och när jag fick ordet så frågade jag om de pratat med eleverna på Björkhaga om det här. Det hade de inte. Jag som ju har barn i just Björkhaga vet att det snackas en hel del om att de inte vill ha dit Storvretens ungdomar. P'fekt! Jag ska försöka fiska mer av Felicia och Billy... höra hur snacket går på Björkhaga. Det känns viktigt för mig som förälder att mina barn inte blir lidande av att mina chefer inte kan styra båten. Det för mig fram till dagens låtval:
Power of equality...
I've got a soul
That cannot sleep
At night when something
Just ain't right
Blood red
But without sight
Exploding egos
In the night
Mix like sticks
Of dynamite
Red black or white
This is my fight
Come on courage
Let's be heard
Turn feelings
Into words
American equality
Has always been sour
An attitude
I would like to devour
My name is peace
This is my hour
Can I get
Just a little bit of power
Power of equality
Is not yet what it ought to be (ought to be)
It fills me up like a hollow tree (hollow tree)
The power of equality
Right or wrong
My song is strong
You don't like it
Get along
Say what I want
Do what I can
Death to the message
Of the Ku Klux Klan
I don't buy supremacy
Media chief
You menace me
The people you say
'Cause all the crime
Wake up motherfucker
And smell the slime
Blackest anger
Whitest fear
Can you hear me
Am I clear
My name is peace
This is my hour
Can I get
Just a little bit of power
Power of equality
Is not yet what it ought to be (ought to be)
It fills me up like a hollow tree (hollow tree)
The power of equality
I've got tapes
I've got CD's
I've got my public enemy
My lilly white ass
Is tickled pink
When I listen to the music
That makes me think
Not another
Motherfuckin' politician
Doin' nothin' but something
For his own ambition
Never touch
The sound we make
Soul sacred love
Vows that we take
To create straight
What is true
Yo he's with me
And what I do
My name is peace
This is my hour
Can I get
Just a little bit of power
The power of equality
Is not yet what it ought to be (ought to be)
It fills me up like a hollow tree (hollow tree)
The power of equality
Madder than a motherfucker
Lick my finger
Can't forget
'Cause the memory lingers
Count 'em off quick
Little piccadilly sickness
Take me to the hick
Eat my thickness
I've got a welt
From the bible belt
Dealing with the hand
That I've been dealt
Sitting in the grip
Of a killing fist
Giving up blood
Just to exist
Rub me wrong
And I get pissed
No I cannot
Get to this
People in pain
I do not dig it
Change of brain
For Mr Bigot
Little brother do you hear me
Have a heart oh come get near me
Misery is not my friend
But I'll break before I bend
What I see is insanity
What ever happened to humanity
Visar inlägg med etikett storvreten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett storvreten. Visa alla inlägg
onsdag 14 mars 2012
måndag 12 mars 2012
Tarzan funderar på jobb del 4
Det här med FACEBOOK är intressant. På bara ett dygn har över 350 personer bjudits in i en grupp som ifrågasätter hur saker har skötts på Storvretskolan. De är förbannade, ledsna, frustrerade. De letar svar och söker förklaringar från folk långt över rektor.
Jag har (som jag sa tidigare) valt att inte delta alls eftersom jag inte vet hur/om det kommer vändas emot mig som person. Bäst att ligga lågt en stund, tänker jag.
Tydligen är massmedia inbjudna att vara med på informationsmötet imorgon på skolan. Det handlar om kvällspressen, Metro, ABC och MittI. Jag har ingen aning om de kommer dyka upp, inte heller vilka andra som kommer vara med. Jag kommer inte vara det.
Ett rykte som går runt är att vi inte var inbjudna, vi pedagoger och lärare. Jag vet inte hur det är med den saken. Det känns som det ärligt talat inte spelar någon roll för mig. Mina dagar i ett klassrum är ju räknade. Fick höra idag och kan självklart inte bedöma sanningshalten i det hela, men en liten fin fågel viskade i mitt öra att kommunen har anställningsstopp. Lycka till då, forna kollegor.
Lagen säger, om jag är rätt informerad att arbetsgivare är skyldig att erbjuda en jämförbar tjänst när det är arbetsplatsen som viker. Detta gäller alltså lärare med rätt papper... inte mig. Jag har inget att hämta här.
En lärare i t.ex. matematik ska alltså bli erbjuden en liknande tjänst inom kommunen. Allt gott så långt, men problemet är ju att det redan FINNS mattelärare på de andra skolorna. Lärare med rätt papper, det är ju ett av skälen till varför vår skola rumpkörs på det här sättet. Vi har inte utbildad personal.
Jag ÄR inte utbildad. Det är viktigt att veta.
Men det är inte längre för min egen del jag skriver... det är för mina elever och för mina kollegor. Kollegor som ska bli erbjudna liknande tjänster som de redan har, fast på andra skolor. Bara det nu råkar bli lediga platser på just andra skolor. Jag tror inte att rektor och kommun kan hålla det löftet.
Eleverna då?
Jag förklarade för en av mina klasser som frågade mig var jag ska ta vägen att jag inte kommer att ta vägen någonstans i grundskolemiljö. Jag förklarade också att jag känner en oro för att de kanske får problem med att lyckas sätta alla betyg som ju är livsviktiga. Skolledningens ledord är förresten:
- Alla i mål -
Jag liknande mig själv vid en fågelmamma som har sina ungar i sitt lilla fågelbo. Hon sitter där och förklarar gång på gång hur man gör när man flyger om man är fågel. När eleverna så når nionde skolåret är det alltså dags att en gång för alla testa vingarna och flyga ur boet. Om bara ett par månader är dags för "mina" fågelungar att flyga ur boet... oavsett om de kan flyga eller inte. I allra värsta fall så landar de i en angränsande skola och hittar nya polare och nytt förtroende för lärare. Så kommer kommunen på att de ska renovera DEN skolan och skickar iväg eleverna/fågelungarna igen! Vettefan, men jag har svårt att se ett "alla i mål" med dessa vackra fågelungar.
Allting kommer lösas och bli bättre igen
Om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Och vi tror vi strävar mot samma mål
Men när man tittar på dig är det bara all you!
Många dom låter strömmen föra dom fram
Av olika anledningar ligger vissa på soffan andra får ett jobb och dom flesta dom gör vad dom kan
Så nu går man ut gymnasiet och ekonomin den är lika med noll
Och så pluggar man vidare inte för att man vill, bara för att det inte finns några jobb
Eller så jobbar man svart japp mellan morgon och natt
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd
Allting kommer lösas och bli bättre igen...
Vissa förknippar sin arbetssituation med välbehag
Och pratar om jobb som nånting som dom gör sej förtjänta av
På sätt och vis är det väl rätt och riktigt men
Dom som kvalificerar för samma sak och dom letar efter samma jobb men dom heter Muhammed i efternamn dom får sticka hem
I landet med om största varmaste öppnade famnar
Röstar man fram att endast vissa ska bli kramade mjukt
Det finns platser på vägen där vissa av löftena stannar
Och det gör att man får forsätta va arbetslös eller slava som djur
Allting kommer lösas och bli bättre igen...
Dom lägger fram förslag efter den franska modellen
Att du kan anställas utan några som helst tryggheter och sparkas på fläcken (va, va? meeen)
Ett litet jobb i ditt lilla liv jag menar vad är det?
Välkommen till ditt nya tidsfördriv hälsningar AUC
Och så tycker dom mest att man bara klagar och gnäller
Vanliga människor utan plats i vårat vardagssamhälle
Men man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd!
Jag har (som jag sa tidigare) valt att inte delta alls eftersom jag inte vet hur/om det kommer vändas emot mig som person. Bäst att ligga lågt en stund, tänker jag.
Tydligen är massmedia inbjudna att vara med på informationsmötet imorgon på skolan. Det handlar om kvällspressen, Metro, ABC och MittI. Jag har ingen aning om de kommer dyka upp, inte heller vilka andra som kommer vara med. Jag kommer inte vara det.
Ett rykte som går runt är att vi inte var inbjudna, vi pedagoger och lärare. Jag vet inte hur det är med den saken. Det känns som det ärligt talat inte spelar någon roll för mig. Mina dagar i ett klassrum är ju räknade. Fick höra idag och kan självklart inte bedöma sanningshalten i det hela, men en liten fin fågel viskade i mitt öra att kommunen har anställningsstopp. Lycka till då, forna kollegor.
Lagen säger, om jag är rätt informerad att arbetsgivare är skyldig att erbjuda en jämförbar tjänst när det är arbetsplatsen som viker. Detta gäller alltså lärare med rätt papper... inte mig. Jag har inget att hämta här.
En lärare i t.ex. matematik ska alltså bli erbjuden en liknande tjänst inom kommunen. Allt gott så långt, men problemet är ju att det redan FINNS mattelärare på de andra skolorna. Lärare med rätt papper, det är ju ett av skälen till varför vår skola rumpkörs på det här sättet. Vi har inte utbildad personal.
Jag ÄR inte utbildad. Det är viktigt att veta.
Men det är inte längre för min egen del jag skriver... det är för mina elever och för mina kollegor. Kollegor som ska bli erbjudna liknande tjänster som de redan har, fast på andra skolor. Bara det nu råkar bli lediga platser på just andra skolor. Jag tror inte att rektor och kommun kan hålla det löftet.
Eleverna då?
Jag förklarade för en av mina klasser som frågade mig var jag ska ta vägen att jag inte kommer att ta vägen någonstans i grundskolemiljö. Jag förklarade också att jag känner en oro för att de kanske får problem med att lyckas sätta alla betyg som ju är livsviktiga. Skolledningens ledord är förresten:
- Alla i mål -
Jag liknande mig själv vid en fågelmamma som har sina ungar i sitt lilla fågelbo. Hon sitter där och förklarar gång på gång hur man gör när man flyger om man är fågel. När eleverna så når nionde skolåret är det alltså dags att en gång för alla testa vingarna och flyga ur boet. Om bara ett par månader är dags för "mina" fågelungar att flyga ur boet... oavsett om de kan flyga eller inte. I allra värsta fall så landar de i en angränsande skola och hittar nya polare och nytt förtroende för lärare. Så kommer kommunen på att de ska renovera DEN skolan och skickar iväg eleverna/fågelungarna igen! Vettefan, men jag har svårt att se ett "alla i mål" med dessa vackra fågelungar.
Allting kommer lösas och bli bättre igen
Om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Och vi tror vi strävar mot samma mål
Men när man tittar på dig är det bara all you!
Många dom låter strömmen föra dom fram
Av olika anledningar ligger vissa på soffan andra får ett jobb och dom flesta dom gör vad dom kan
Så nu går man ut gymnasiet och ekonomin den är lika med noll
Och så pluggar man vidare inte för att man vill, bara för att det inte finns några jobb
Eller så jobbar man svart japp mellan morgon och natt
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd
Allting kommer lösas och bli bättre igen...
Vissa förknippar sin arbetssituation med välbehag
Och pratar om jobb som nånting som dom gör sej förtjänta av
På sätt och vis är det väl rätt och riktigt men
Dom som kvalificerar för samma sak och dom letar efter samma jobb men dom heter Muhammed i efternamn dom får sticka hem
I landet med om största varmaste öppnade famnar
Röstar man fram att endast vissa ska bli kramade mjukt
Det finns platser på vägen där vissa av löftena stannar
Och det gör att man får forsätta va arbetslös eller slava som djur
Allting kommer lösas och bli bättre igen...
Dom lägger fram förslag efter den franska modellen
Att du kan anställas utan några som helst tryggheter och sparkas på fläcken (va, va? meeen)
Ett litet jobb i ditt lilla liv jag menar vad är det?
Välkommen till ditt nya tidsfördriv hälsningar AUC
Och så tycker dom mest att man bara klagar och gnäller
Vanliga människor utan plats i vårat vardagssamhälle
Men man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd!
tisdag 17 januari 2012
Spooky shit
Mina nycklar försvann någon gång förra helgen. Jag letade hela söndagen och hela måndagen. Jag visste att både Robin och Maya hade sprungit runt med just den nyckelknippan. Det är jobbnycklarna så det är rätt viktigt att de inte kommer bort. Nåja, jag ringde till Marie för att höra om hon sett nycklarna i någon ficka eller väska. Det hade hon inte. Jag letade precis överallt i hela lägenheten. Efter ungefär två timmars effektivt letande blev jag en smula desperat. Började liksom titta på ställen som de inte kunde vara på... ni vet, längst in i garderobens överskåp, i kartonger och lådor långt inskjutna under min säng. De förbannade nycklarna fanns ingenstans. Jag gick till jobbet och kvitterade ut en vikarie-nyckel så jag liksom klarade mig tills mina egna nycklar kom fram.
För kanske två år sen hade jag en dröm. Jag drömde om en äldre, tjock kvinna som lyckades tränga sig in i en hiss där jag stod. Det var en hiss någonstans i Storvreten. Hon sa något om några nycklar. Eftersom detta var kanske två år sen så har jag inte tänkt en enda gång på just den drömmen. Den kändes såklart helt oviktig, ända fram tills i fredags.
När jag gick hem från jobbet i fredags så gick jag min vanliga väg. Det är inte något konstigt med det. När jag var sisådär tio meter från min egen port så ser jag en en tjock äldre kvinna. Egentligen inget konstigt med det, om det inte hade varit för att det var EXAKT samma kvinna jag drömt om några år tidigare. Jag hajade till och insåg när jag ställde mig i hissen att det är ju EXAKT samma hiss jag drömt om några år tidigare. Jag bara väntade att hon skulle tränga in sin överviktiga kropp i den smala hissen och göra som hon gjort i drömmen, nämligen att börja prata om nycklar... Nu hände aldrig det i fredags, men när jag kom in i lägenheten så visste jag exakt var nycklarna låg. Som om de aldrig varit borta?!
De låg såklart på hatthyllan, i en keps. Grejen är att jag HAR letat på hatthyllan, tre-fyra gånger dessutom. Hur kommer det sig att jag visste var de var nu helt plötsligt? Varför hittade jag inte nycklarna tidigare?
Grejen är att jag inte tror på övernaturligt, andar och spöken... men sånt här gör att man börjar fundera lite.
För kanske två år sen hade jag en dröm. Jag drömde om en äldre, tjock kvinna som lyckades tränga sig in i en hiss där jag stod. Det var en hiss någonstans i Storvreten. Hon sa något om några nycklar. Eftersom detta var kanske två år sen så har jag inte tänkt en enda gång på just den drömmen. Den kändes såklart helt oviktig, ända fram tills i fredags.
När jag gick hem från jobbet i fredags så gick jag min vanliga väg. Det är inte något konstigt med det. När jag var sisådär tio meter från min egen port så ser jag en en tjock äldre kvinna. Egentligen inget konstigt med det, om det inte hade varit för att det var EXAKT samma kvinna jag drömt om några år tidigare. Jag hajade till och insåg när jag ställde mig i hissen att det är ju EXAKT samma hiss jag drömt om några år tidigare. Jag bara väntade att hon skulle tränga in sin överviktiga kropp i den smala hissen och göra som hon gjort i drömmen, nämligen att börja prata om nycklar... Nu hände aldrig det i fredags, men när jag kom in i lägenheten så visste jag exakt var nycklarna låg. Som om de aldrig varit borta?!
De låg såklart på hatthyllan, i en keps. Grejen är att jag HAR letat på hatthyllan, tre-fyra gånger dessutom. Hur kommer det sig att jag visste var de var nu helt plötsligt? Varför hittade jag inte nycklarna tidigare?
Grejen är att jag inte tror på övernaturligt, andar och spöken... men sånt här gör att man börjar fundera lite.
lördag 7 januari 2012
att döma en hund efter håren...
är ju jäkligt enkelt.
Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.
Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.
Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.
Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.
Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast.
Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...
Jag minns när jag stod i kassan på Systembolaget och mötte kunder hela dagarna. Hur enkelt det var att bara avfärda folk som fyllgubbar, dumhuvuden och idioter. Det fanns en äldre herre... sextio-nåt som verkligen såg ut att veta hur sprit smakade. Han var alltid klädd i gamla ADIDAS-brallor och nån ful jacka. Han köpte alltid lite för många Norrlands Dynamit och en liten flarra klar. Han var inte alkis, men en sån där som med all säkerhet har dåligt ölsinne och blir lite dum när han är på lyset. Så visade det sig att han är morfar. Dessutom en mycket älskad sådan visade det sig när jag träffade honom och hans barnbarn på ICA, flera gånger dessutom. Han var klädd likadant, men i ögonen lyste någon sorts kärlek och harmoni när han valde ut bananer och äpplen till sin dotterdotter. Vackert och jag blev tvungen att ta tillbaka mina hemska tankar.
Jag minns också när jag träffade en ung kvinna. Hon hade bröstimplantat och blonderat hår. Hon var sjukt upptagen av sig själv, men hade ändå lyckats snappa upp en del i skolan. Hon hade visst gått ut gymnasiet med elva MVG och resten VG. Återigen fick jag käka upp mina fördomar och mitt lite för snabba dömande av andra människor. Jag menar, hon får väl se ut hur hon vill, och gå klädd som hon vill... inte kan jag vara den som dömer och sätter etikett på henne för hennes utseende.
Detta gör att jag börjar fundera på hur folk egentligen ser på mig, och hur man uppfattar mig. Jag är varken fyllgubbe eller snygg tjej... Jag har vettiga dryckesvanor och ser väl ut som alla andra. Ändå önskar jag att jag sticker ut, men inte på ett dåligt sätt.
Vad får folk för uppfattning om den dära snubben de möter? Jag har tjatat om det här förut, men har inte fått några (för mig) vettiga svar.
Jag vet att en del blir förtjusta i Tarzan, andra i Björn.
Jag vet att jag är annorlunda gentemot elever, lärare, föräldrar, grannar, PRATABAS, publik, polare och andra.
Haha, det där med Tarzan vs Björne... Jag riktigt känner när jag kliver över och blir den där Tarzan. Jag gillar det och trivs med skillnaden på mina två personligheter. Men min fråga är om andra ser/vet skillnaden.
Tillbaka till ämnet. Jag har haft mina barn här sen nyårsdagen. Felicia visar tydliga tonårstendenser. Hade hon inte varit min dotter hade jag med all säkerhet haft förutfattade meningar om henne också. Sminket, frisyren, kläderna... Fast hon är min dotter och jag älskar henne mer än livet självt! Nu när hon dessutom visar respekt och kärlek tillbaka kan man som farsa bara le och njuta. Ingen vet när det vänder... haha.
Billy har också börjat bry sig om sitt utseende, fast han bara är tio år. Det är noga med att kalsongerna från Björn Borg ska synas och att han luktar rätt och riktigt. Kan inte komma ihåg att jag var så noga med sånt när jag var tio bast.
Vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om Greven? Han har börjat prata på ett annat sätt med mig nu när jag flyttat upp till Storvreten och slutat på bolaget. Jag vet nu en hel del om honom och hans historia. Kanske skulle jag aldrig ha lyssnat på honom om han inte verkade på något sätt intressant från början. Jag dömde aldrig hunden efter håren...
onsdag 25 maj 2011
STUDION snart färdig!!!!
Jag har snart byggt färdigt studion. Yay för det!
Har en fet MAC (i5) och ett ljudkort från AVID som heter ELEVENRACK. Jag köpte ett midi-keyboard från M-Audio och en stormembransmick från SE. Bilder kommer!
Satt igårkväll och började pilla på olika sköna ljudbilder. Jag kör PRO TOOLS 8 (funderar på att uppgradera, snart)
Nu behöver jag egentligen bara en vettig möbel i sovrummet att ställa allting på. Möbeln ska vara liten och smidig men ändå ha lite yta över för kaffekoppar, textpapper och sånt. Inne i klädkammaren ska jag ljudisolera och täta ordentligt, det ska bli sångbåset. Hoppas få ordning på grejerna lagom till sommaren.
Har ju några låtar som bara måste komma ut, och in i era öron...
- smile it's free -
Har en fet MAC (i5) och ett ljudkort från AVID som heter ELEVENRACK. Jag köpte ett midi-keyboard från M-Audio och en stormembransmick från SE. Bilder kommer!
Satt igårkväll och började pilla på olika sköna ljudbilder. Jag kör PRO TOOLS 8 (funderar på att uppgradera, snart)
Nu behöver jag egentligen bara en vettig möbel i sovrummet att ställa allting på. Möbeln ska vara liten och smidig men ändå ha lite yta över för kaffekoppar, textpapper och sånt. Inne i klädkammaren ska jag ljudisolera och täta ordentligt, det ska bli sångbåset. Hoppas få ordning på grejerna lagom till sommaren.
Har ju några låtar som bara måste komma ut, och in i era öron...
- smile it's free -
måndag 16 maj 2011
Jahapp...?!
En liten livsuppdatering kanske är på sin plats. Det är måndag kväll och jag har Billy, Felicia och Maya här. Både Billy och Felicia stannade hemma från skolan för de hade feber och huvudvärk. Igår hade jag kalas här för Billy som fyllde tio år.
Tårta och kakor för ett helt kompani. Det var uppskattat.
Min syster Teresia kom över med familj. Marie kom över... Så kom bästa Lotta över med sina två döttrar. Hon hade varit på besök i Stockholm och valde att komma förbi och säga hej innan hon skulle vidare mot Skåne där hon bor nu för tiden.
Efter fikat stack vi ner till Storvretsängen en stund för att besöka det ambulerande tivolit. Barnen tyckte det var väldigt roligt. Och då tycker jag också det... enkelt.
Tydligen var det någon sorts hokki igår, fast jag valde att inte titta. Var mer intresserad av resultatet av BAJEN-vsk. Vi vann med 3-1. FORZA!
Imorgon är det tisdag och jag har en del att ta tag i. Får målaren hit på onsdag morgon och måste flytta möbler från vardagsrummet. Det ska bli nymålat/tapetserat minsann. Tro mig, det behövs. Jag lägger upp lite bilder när det är klart och jag köpt in vettiga möbler.
Nu, krokig och jävlig tänker jag släpa mig själv till sängen och hoppas att det finns plats kvar för en stackars basist bland alla barn....
Kram!
Tårta och kakor för ett helt kompani. Det var uppskattat.
Min syster Teresia kom över med familj. Marie kom över... Så kom bästa Lotta över med sina två döttrar. Hon hade varit på besök i Stockholm och valde att komma förbi och säga hej innan hon skulle vidare mot Skåne där hon bor nu för tiden.
Efter fikat stack vi ner till Storvretsängen en stund för att besöka det ambulerande tivolit. Barnen tyckte det var väldigt roligt. Och då tycker jag också det... enkelt.
Tydligen var det någon sorts hokki igår, fast jag valde att inte titta. Var mer intresserad av resultatet av BAJEN-vsk. Vi vann med 3-1. FORZA!
Imorgon är det tisdag och jag har en del att ta tag i. Får målaren hit på onsdag morgon och måste flytta möbler från vardagsrummet. Det ska bli nymålat/tapetserat minsann. Tro mig, det behövs. Jag lägger upp lite bilder när det är klart och jag köpt in vettiga möbler.
Nu, krokig och jävlig tänker jag släpa mig själv till sängen och hoppas att det finns plats kvar för en stackars basist bland alla barn....
Kram!
söndag 1 maj 2011
nu är det vår...
och bandet har spelat på valborgsfest i Uppsala. Galet! Det var på Knerikes Nation som man valt att köra ett Spring-Break-party och tänkte att det skulle passa bra med lite RABALDER. 1200 studenter i förköp och kanske trehundra till i efterinsläpp. Mycket hud, mycket öl och mycket glada människor överallt. Precis som det ska vara på den här sortens fest.
Igår var det lördag och vi skulle spela på vad jag trodde var en 40-skiva. Det visade sig när vi kom till festlokalen att det var femtiofest. Inte för en, utan för två glada herrar. Janne och Bobo. Tyvärr hade Stiff (som bokat in giget) glömt att berätta för oss att de älskar ROLLING STONES. Det hade ju varit cool att spela några stoneslåtar nu när de verkligen ville ha det. Vi har ju egentligen bara en stoneslåt. Men efter en blixtsnabb konferens lyckades vi sätta Beast of Burden också. Det gick bra.
På den festen hände något som jag inte riktigt var beredd på. När vi var klara och hade börjat plocka ihop så kom det fram en kvinna. Hon berättade för mig att jag var en väldigt vacker man. Hon berättade för mig att jag behövde höra att jag var fin, och att hon skulle vilja lära känna mig närmare. Eftersom hon lite senare under sommaren skulle fylla 40 så var det viktigt att leva livet på riktigt. Och jag var ju lämplig att leva livet med, i en natt ungefär. Jag var ju så vacker. När jag skulle bli lika gammal som henne skulle folk sluta säga såna saker till mig, så hon kände det som en bra grej att passa på nu när jag just fyllt tjugofem. När jag berättade för henne att jag ju är två år yngre än henne såg hon på mig, lite oförstående först. Sen sa hon nåt om "vafan?" Och så gick hon.
Tydligen är jag ett kap när jag är tjugofem, men inget att ha när jag är 38.
Missförstå mig inte, jag hade aldrig tänkt att lära känna henne ändå, på det sättet som hon först föreslog...utan var mest smickrad för att hon trodde jag var lite över tjugo bara.
Vi hade valborgsrock på skolan i fredags. Artister var bl.a. Dogge och Aleena Gibson. Mycket sköna och roliga människor. Vi pratade lite löst om ett samarbete i framtiden. Det ser jag fram emot. Hoppas att det blir av...
Nu bjuder jag på en låt som jag skrev ihop med fina eleverna Rawda och Gabbe.
PASSION!
Igår var det lördag och vi skulle spela på vad jag trodde var en 40-skiva. Det visade sig när vi kom till festlokalen att det var femtiofest. Inte för en, utan för två glada herrar. Janne och Bobo. Tyvärr hade Stiff (som bokat in giget) glömt att berätta för oss att de älskar ROLLING STONES. Det hade ju varit cool att spela några stoneslåtar nu när de verkligen ville ha det. Vi har ju egentligen bara en stoneslåt. Men efter en blixtsnabb konferens lyckades vi sätta Beast of Burden också. Det gick bra.
På den festen hände något som jag inte riktigt var beredd på. När vi var klara och hade börjat plocka ihop så kom det fram en kvinna. Hon berättade för mig att jag var en väldigt vacker man. Hon berättade för mig att jag behövde höra att jag var fin, och att hon skulle vilja lära känna mig närmare. Eftersom hon lite senare under sommaren skulle fylla 40 så var det viktigt att leva livet på riktigt. Och jag var ju lämplig att leva livet med, i en natt ungefär. Jag var ju så vacker. När jag skulle bli lika gammal som henne skulle folk sluta säga såna saker till mig, så hon kände det som en bra grej att passa på nu när jag just fyllt tjugofem. När jag berättade för henne att jag ju är två år yngre än henne såg hon på mig, lite oförstående först. Sen sa hon nåt om "vafan?" Och så gick hon.
Tydligen är jag ett kap när jag är tjugofem, men inget att ha när jag är 38.
Missförstå mig inte, jag hade aldrig tänkt att lära känna henne ändå, på det sättet som hon först föreslog...utan var mest smickrad för att hon trodde jag var lite över tjugo bara.
Vi hade valborgsrock på skolan i fredags. Artister var bl.a. Dogge och Aleena Gibson. Mycket sköna och roliga människor. Vi pratade lite löst om ett samarbete i framtiden. Det ser jag fram emot. Hoppas att det blir av...
Nu bjuder jag på en låt som jag skrev ihop med fina eleverna Rawda och Gabbe.
PASSION!
måndag 7 mars 2011
på plats.... typ
Jaha, jag har alltså flyttat in nu.
Ett av problemen jag hade var att jag var tvungen att vara ur huset på måndagen, men fick inte komma in i lägenheten förrän på tisdagen. Det gjorde att jag var tvungen att sätta bohaget i RABALDER-släpet och hyra en bil och köra upp det som inte fick plats till LAGRET. Det var då, på tisdagseftermiddagen jag fick hjälp av Stiff från bandet. Det var tungt att flytta själv. Alla som hade sagt att de skulle hjälpa till hade visst annat, viktigare att göra. Kan inte begära att folk tar ledigt från jobbet för att bära mitt skit, men fan... nån kunde ju väl ha tackat ja? Så här kommer ett litet thank you for nothing.
Men det som har varit värst, tror jag är det faktum att jag inte hade TV eller Internet förrän för nån timme sen. Har haft barnen här, men de har bara kunnat kolla DVD eller vara ute på gården. Vilket är kallt och jävligt... Nu har jag tjackat soffor och TV-apparater åt alla håll och kanter så nu är allt frid och fröjd. Om några dagar kommer alla barnen igen, och då får vi fredagsmysa ordentligt...
förresten fyller både Teresia (lillasyster) och HAMMARBY år idag... Grattis till er båda!
Sweet!
Ett av problemen jag hade var att jag var tvungen att vara ur huset på måndagen, men fick inte komma in i lägenheten förrän på tisdagen. Det gjorde att jag var tvungen att sätta bohaget i RABALDER-släpet och hyra en bil och köra upp det som inte fick plats till LAGRET. Det var då, på tisdagseftermiddagen jag fick hjälp av Stiff från bandet. Det var tungt att flytta själv. Alla som hade sagt att de skulle hjälpa till hade visst annat, viktigare att göra. Kan inte begära att folk tar ledigt från jobbet för att bära mitt skit, men fan... nån kunde ju väl ha tackat ja? Så här kommer ett litet thank you for nothing.
Men det som har varit värst, tror jag är det faktum att jag inte hade TV eller Internet förrän för nån timme sen. Har haft barnen här, men de har bara kunnat kolla DVD eller vara ute på gården. Vilket är kallt och jävligt... Nu har jag tjackat soffor och TV-apparater åt alla håll och kanter så nu är allt frid och fröjd. Om några dagar kommer alla barnen igen, och då får vi fredagsmysa ordentligt...
förresten fyller både Teresia (lillasyster) och HAMMARBY år idag... Grattis till er båda!
Sweet!
onsdag 23 februari 2011
movin' on...
Rätt så spännande när man tänker efter. Jag hörde mig själv säga "Aldrig Storvreten igen" och "aldrig hyreslägenhet igen" för ungefär fjorton år sen. Det var då jag flyttade från just Storvreten och hyreslägenhet. Jag flyttade till eget hus i Segersjö.
Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.
Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.
Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.
förresten...vem är Sonya Marmeladova?
Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.
Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.
Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.
förresten...vem är Sonya Marmeladova?
söndag 20 februari 2011
eight days a week...
Om åtta dagar är jag inte längre husägare. Då är jag helt enkelt en hyresgäst. Just nu håller jag på och packar de få sakerna jag har. Inte så roligt, men det är ju skönt att när det väl är dags för flyttlass så är allt klart och packat i kartonger. Men vad är det som gör att det är så svårt att fokusera på att packa?
Jag låter mig hitta på andra saker hela tiden. Till exempel sitta och skriva här?!
Jag går igenom bilderna i telefonen för att hitta något roligt att visa er, jag kollar in FACEBOOK, jag hämtar påtår med kaffe. Liksom petar i allt så inget blir klart.
Senare idag kommer mina barn och jag borde ha varit och handlat lite käk tills dess. Det blir antingen Tumba Centrum eller "bara" Ica KOM. Har funderat lite på det här med vilken butik som blir min nu när jag flyttar. Det ligger en affär i Storvreten (VIVO) men de få gånger jag har varit inne där så har jag inte riktigt känt mig hemma. Lite konstigt kanske, men det är viktigt för mig att känna mig bekväm när jag handlar min mat och mina grejor. Det är ju inte så långt till Solbo från Hålvägen och Tumba C ligger ju bara på andra sidan bron. Det ordnar sig nog.
Äh... det blir inte mer än såhär just nu, för jag känner lite jäkt för att jag inte blir färdig med packningen i sovrummet.
Så lyssna på FRANKENSTEIN med Marcus Miller! Det gör jag.
Jag låter mig hitta på andra saker hela tiden. Till exempel sitta och skriva här?!
Jag går igenom bilderna i telefonen för att hitta något roligt att visa er, jag kollar in FACEBOOK, jag hämtar påtår med kaffe. Liksom petar i allt så inget blir klart.
Senare idag kommer mina barn och jag borde ha varit och handlat lite käk tills dess. Det blir antingen Tumba Centrum eller "bara" Ica KOM. Har funderat lite på det här med vilken butik som blir min nu när jag flyttar. Det ligger en affär i Storvreten (VIVO) men de få gånger jag har varit inne där så har jag inte riktigt känt mig hemma. Lite konstigt kanske, men det är viktigt för mig att känna mig bekväm när jag handlar min mat och mina grejor. Det är ju inte så långt till Solbo från Hålvägen och Tumba C ligger ju bara på andra sidan bron. Det ordnar sig nog.
Äh... det blir inte mer än såhär just nu, för jag känner lite jäkt för att jag inte blir färdig med packningen i sovrummet.
Så lyssna på FRANKENSTEIN med Marcus Miller! Det gör jag.
lördag 22 januari 2011
Vintersaga
Hon gick inte till skolan. Det var mitt i Augusti. Hennes vänner hade vänt henne ryggen för hon hade råkat försäga sig vid ett möte med ungdomspolisen och soc. Hon kände sig hotad av sina förra vänner och hela den nya situationen hon hamnat i. Tidigare hade hon hjälpt en klasskompis med mat och husrum när det var knas på hemmaplan. Vid ett annat tillfälle hade en kompis pojkvän visat lite intresse för henne. Hon hade väl inte varit tillräckligt tydlig, utan lät honom tro att hon ville ha honom också. För det fick hon höra ord som hora, hon blev kallad för "smuts" i korridorerna. Så hon slutade gå till skolan. Det hade nog alla gjort i det läget.
Varför gjorde inte de vuxna något i det här då?
Jo, helt enkelt för att vi inte visste, fick veta eller tilläts lägga oss i. Allt det här har kommit fram nu efteråt. Jag känner mig som en stor svikare gentemot henne och hennes familj. Det enda jag fick höra var att hon inte kände sig säker och välkommen i skolan, och hade gett upp. Det smärtar mig att veta att hon hellre gick till tveksamma killar med tveksamt innehåll i hemrullade cigaretter än hörde av sig till oss på skolan. Men det skulle komma en vändning.
När december kom och det var dags för avslutning så skulle alla elever få betyg. Några för första gången, andra hade fått betyg redan året innan. "Min" tjej fick sitt första betyg... Det var ingen rolig läsning eftersom hon inte deltagit på några lektioner under praktiskt taget hela höstterminen. Vad som kan hända i såna här situationer är att eleverna ger upp fullständigt och skiter i utbildning, framtid och sina egna liv. Men så finns det några som inser att det hänger på deras eget ansvar att skapa sin egna framtid. Det gjorde hon.
Nu i Januari kom hon till skolan, såg mig i ögonen och sa att hon tänkte försöka igen. Hon ville få betyg, få en utbildning och en chans att komma in på någon sorts gymnasium där hon sen kunde bygga en framtid. Kanske få jobb, karriär... Jag applåderade.
Hon skrev GODKÄNT på NO, GODKÄNT på Svenskan, Hon har slutat att röka så hon får vara ledare på skolans idrottsförening. Det gör att hon troligtvis får MVG i Idrott. Hon ler nu för tiden, med ögonen... inte bara med munnen. Hon kramas... hon berättar om alla bra saker hon åstadkommer och vad hon vill skapa och göra! Jag är så lycklig för hennes skull.
Sagan är inte slut, men den är lycklig.
torsdag 20 januari 2011
bokstäver...
På skolan där jag jobbar finns det elever. Det är ju inte något konstigt i sig. För en del kanske det är konstigt att de flesta kommer från andra länder än Sverige. Storvretskolan är också lite unik på det att vi tar emot elever som nyss har flyttat till Sverige. Alltså, nyss...på riktigt. Jag har tagit emot elever som varit i Sverige i tre dagar. Nyss hitkomna från t.ex. centralafrika eller mellanöstern. Facktermen på dessa elever är FBK. (Förberedelseklass)
Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.
På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.
Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...
Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.
Mina bokstäver för kvällen är
EADG...
kram!
Det finns FBK-klasser lite här och där i Stockholm, men vi är Botkyrkas skola. Och det kommer rätt så många till Botkyrka. Idag t.ex. träffade jag en flicka från Estland som varit i Sverige i tre veckor, och hade redan lärt sig några värdefulla meningar. Dessutom visade sig att hon var grym på piano. Verkar lovande.
På skolan jag jobbar finns även de "centrala grupperna".... Alla elever i kommunen som blivit diagnostiserade med t.ex. ADHD hamnar i speciella klasser på vår skola. Lektionerna med dessa elever är alltid roliga för man vet aldrig hur det kommer sluta. Jag har sällan sett sån spontanitet eller livsglädje som hos dessa killar och tjejer. Å ena sidan vill de vara som alla andra på skolan, lite tuffa...lite snygga och lite sköna. Å andra sidan är de sådär skönt ovetandes om allting och kan plötsligt börja leka med nåt snöre eller en liten pinne de haft med sig in från rasten. Sittandes med hoodie i bästa gangsta-stil och leker rymdskepp med en pinne är ganska charmigt. Paradoxalt en masse, kan man säga.
Det faktum att vi tar in elever med såhär särskilda behov skapar en unik tolerans bland de andra eleverna. Tänkte på det härom dan, när elever i de vanliga klasserna strök omkring. När en överviktig, glasögonprydd kort kille med tandställning kan passera rasthallen helt utan att vara orolig för att bli trakasserad eller mobbad över huvud taget inser man att vi har en otroligt hög toleransnivå på vår skola. Hos oss får man ha vilken gud man vill, man får klä sig lite hur man vill, man får tycka om lite vem man vill, man får heja på vilket lag man vill, man får...om man vill. Så enkelt var det fan i mig inte när jag växte upp på Björkhagas skolgård. Nu hade jag turen att hänga med "de tuffa" men jag tror ni förstår...
Vad är det då som skapar denna lugna miljö? Jag tror att svaret ligger i att alla kommer från varsitt håll liksom. Även om vi har flera elever från Polen, flera från Thailand och flera från Turkiet så är alla unika på sitt eget sätt. Detta skapar en sorts förbund och alla har ett överseende gentemot varandra. Även om föräldrarna kommer från olika länder kan de hitta något som förenar. Det är nog rätt så unikt.
Mina bokstäver för kvällen är
EADG...
kram!
torsdag 16 december 2010
Legender i Tumba del 4
Nästa legend, hjälte eller vad vi nu vill kalla honom bor inte alls i Tumba. Han är Tullingebo och arbetar i Fittja. Jag vill skriva lite om Kjelle Allinger!
Vi som känner honom vet att man kan se på honom på lite olika sätt.
Som musiker, kompis och lärare/fritidsledare t.ex.
Låt oss se på Kjelle som musiklärare/fritidsledare...
Han är rättvis, noga och jäkligt duktig. Jag som har haft äran att jobba med honom på Storvretskolan och på musikhuset Lagret vet att han fanimig alltid sätter ungdomar och elever först. Detta har resulterat i bl.a. en rejäl uppfräshning och ombyggnad hemma hos honom. EN del av er såg säkert showen på TV3. Jag tror inte att det finns någon som inte tycker om honom. Definitivt inte utan anledning, och tonåringar har ju rätt märkliga anledningar ibland.
Jag gillar honom!
Låt oss nu se på Kjelle som musiker...
Han spelar keyboard/hammond. Kjelle har en spännande spelteknik som närmast kan beskrivas som rutinerad. Han har spelat tamigfan JÄMT!
På sin "riktiga" hammond lirar han med någon sorts finkänsla som är huggen i sten. Jag har försökt att formulera det på något annat sätt, men det tycker jag passar ho nom bäst. Fina nyanser i volym och med lesley dras brutalt genom låtarna han ofta själv har arrangerat och fixat till. Jag har själv bara gigat två gånger med honom liksom på riktigt. Det var på REUNION-festen förra året och på REUNION-festen i år. VI var tighta och samspelta men inte särskilt repade. Det är inte alltid antal timmar i replokalen som skapar ett bra framträdande. Rutin och ödmjukhet kommer man långt med. Kjelle har rutin och ödmjukhet.
Jag gillar honom!
Låt oss se på Kjelle som kompis...
Kjelle är fantastiskt duktig på att se sina egna svaga sidor och nästan lika dålig på att inte se sina starka sidor och sina styrkor. Jantelagen har honom "By the balls" liksom.
Han sa till mig igår på Studiefrämjandets julbord att han har fått alldeles för mycket uppskattning och cred under 2010. I form av TV-showen, hyllningar och hurrarop från alla håll och kanter. Igår fick han en present från grabbarna på förbundet... en flyttkartong FULL med LP-skivor. Det var bara coola titlar och album, jag såg bl.a. samtliga Jimi Hendrix plattor. Några Stones-skivor och sånt. Kan det ha varit 250 skivor?! De flesta i originalplast och mint-kondition.
Han ifrågasatte ärligt om han är värd all denna uppskattning och jag kan bara konstatera att en som givit i hela sitt 50-åriga liv kan väl få några plattor tillbaka, liksom?!
Jag gillar Kjelle!
Nu väntar jag bara på en inbjudan att få komma och dricka sprit och lyssna på sköna plattor, Kjelle... haha
//Din vän
tisdag 30 november 2010
Felicia goes eleven...
Ja, det här var ju en lattjo dag?!
Dagen började nog redan igårkväll om jag tänker efter. Köparna på huset ville komma över och kolla på lite saker. Jag märkte redan på vägen hem att det var strömavbrott på hela gatan. Eftersom jag inte hade deras nummer fick jag ringa Marie och be henne SMS'a över deras mobilnummer så jag kunde avblåsa titten. Ingen idé att kolla på hus när det är vinterkväll och fanimig kolsvart! Men de kom ändå och vi satt i ljuset av några nyss inköpta stearinljus och pratade om huset. Jag förklarade att pizzerian hade okej mat, och att det var dit jag tänkte gå eftersom det inte går att laga mat här nu när strömmen gått. De hängde med och beställde pizzor att ta med. Jag satt kvar och kollade in på förnedringen i El Clasico! En av kvinnorna hade den goda smaken att fylla år dagen efter (alltså idag!) och föreslog att jag skulle komma in och ta en öl. Hon tänkte bjuda på lite gott och så. Jag förklarade att jag skulle vara hos Felicia, min vackra dotter som fyller 11.
För några dagar sen frågade jag henne vad hon önskar sig och hon sa att allt hon ville ha var ett par CONVERSE
Jag köpte ett par blåa höga, hon var så glad och nöjd och det gjorde mig riktigt gott att se henne lycklig. Det är ju väldigt viktigt att liksom vara "inne" när man är i hennes ålder och har nyss bytt klass och allt det där.
Fast jag blandar ihop begreppen lite.
Jag har ju tjatat om min oro för att stå bostadslös efter jul. Nu har det hänt något riktigt konstigt... jag har av Botkyrkabyggen fått tre (!!!) visningar på två dagar!!!
Det är en fyra på Hålvägen, en trea och en tvåa på Harbrovägen. Det är adresser i Storvreten där jag jobbar både i skolan och på ungdomsgården/musikhuset Lagret . Jag är inte helt nöjd med att bo så nära jobbet, fast har inte råd helt enkelt att vara kräsen.
Nu när strömmen kommit tillbaka så lovar jag att jag ska fylla på med lite sköna inlägg... Hur är det med dessa "legender från Tumba"? Gillar vi eller struntar vi?
Förresten fick jag ett låååångt meddelande på FACEBOOK av en kvinna som sett oss live och tyckte att den här bloggen är intressant. Man ska lyssna på sin publik.
Tjenare!
Dagen började nog redan igårkväll om jag tänker efter. Köparna på huset ville komma över och kolla på lite saker. Jag märkte redan på vägen hem att det var strömavbrott på hela gatan. Eftersom jag inte hade deras nummer fick jag ringa Marie och be henne SMS'a över deras mobilnummer så jag kunde avblåsa titten. Ingen idé att kolla på hus när det är vinterkväll och fanimig kolsvart! Men de kom ändå och vi satt i ljuset av några nyss inköpta stearinljus och pratade om huset. Jag förklarade att pizzerian hade okej mat, och att det var dit jag tänkte gå eftersom det inte går att laga mat här nu när strömmen gått. De hängde med och beställde pizzor att ta med. Jag satt kvar och kollade in på förnedringen i El Clasico! En av kvinnorna hade den goda smaken att fylla år dagen efter (alltså idag!) och föreslog att jag skulle komma in och ta en öl. Hon tänkte bjuda på lite gott och så. Jag förklarade att jag skulle vara hos Felicia, min vackra dotter som fyller 11.
För några dagar sen frågade jag henne vad hon önskar sig och hon sa att allt hon ville ha var ett par CONVERSE
Jag köpte ett par blåa höga, hon var så glad och nöjd och det gjorde mig riktigt gott att se henne lycklig. Det är ju väldigt viktigt att liksom vara "inne" när man är i hennes ålder och har nyss bytt klass och allt det där.
Fast jag blandar ihop begreppen lite.
Jag har ju tjatat om min oro för att stå bostadslös efter jul. Nu har det hänt något riktigt konstigt... jag har av Botkyrkabyggen fått tre (!!!) visningar på två dagar!!!
Det är en fyra på Hålvägen, en trea och en tvåa på Harbrovägen. Det är adresser i Storvreten där jag jobbar både i skolan och på ungdomsgården/musikhuset Lagret . Jag är inte helt nöjd med att bo så nära jobbet, fast har inte råd helt enkelt att vara kräsen.
Nu när strömmen kommit tillbaka så lovar jag att jag ska fylla på med lite sköna inlägg... Hur är det med dessa "legender från Tumba"? Gillar vi eller struntar vi?
Förresten fick jag ett låååångt meddelande på FACEBOOK av en kvinna som sett oss live och tyckte att den här bloggen är intressant. Man ska lyssna på sin publik.
Tjenare!
måndag 22 november 2010
Lära-känna-samtal
..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!
Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.
Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.
Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!
Kram...
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!
Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.
Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.
Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!
Kram...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
