En stolt pappa...

Idag har jag varit farsa i tolv år. Jäklar i min lilla låda vad tiden går.
Felicia har ju precis lärt sig gå, läsa och skriva... nu är hon lite orolig för betyg och framtid. Ja, jävlar.

Jag kan ju erkänna att även som förälder finns det en gnagande känsla av oro. Hon verkar inte bry sig om sin utbildning alls. Skyller på dåliga lärare, stökiga klasskompisar, inlåsta läxor och allt möjligt. Liksom allt för att slippa göra sitt arbete. Vad ska en pappa göra?

Ungefär samma är det här hemma. Hon undviker att städa, plocka upp sina kläder och duka av efter sig själv. Ett fenomen jag beskådar varje dag. Tro inte att jag inte tar upp kampen, men det känns som det inte hjälper. Jag plockar bort allt som distraherar... dator, telefon, XBOX... men lik förbannat blir inte hennes del av jobbet gjort. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få henne att hjälpa till.
Hennes syskon hjälper till lite grann. Den som är bäst på att plocka undan och faktiskt ser fram emot lite hushålls-göra är Maya. Men Felicia... näpp!

Äh, ska inte hänga ut henne för mycket såhär på hennes födelsedag och allt.

Kan istället berätta att idag blir det LAGRET på kvällen, och sen hem och börja skissa på terminsbetyg för alla elever.

På fredag sticker RABALDER och spelar på privatfest på Södermälarstrand, och på lördag drar vi till Järfälla för att spela på nån sorts MC-fest. Det blir med vik på gitarr för Stiff är på semester. Sexsträngen trakteras av min gamle, gode vän Mr. Shoobah från JUKEBOX. Roligt!
Muffin kommer att spela keyboard hela december också eftersom Hutten är kvar i Thailand.

Ikväll hejar vi på HAMMARBY!

Ups and downs...

Okej... Så kommer ytterligare en sån där gnällig uppdatering. En stressig morgon, med trötta barn. Tillsammans rusade vi över bron mot Björkhaga och Mayas dagis. Lyckades leverera barnen i tid. Jag hann dessutom komma upp till "min" skola i tid. På vägen upp ringde jag även till Marie för att lösa eftermiddagen/kvällen med Robins karate. Hon lovade att ta honom. Tack för det. På skolan var det järnet med lektioner fram till lunch, sen var det möte med rektorn och biträdande...

Fick höra att jag visst hade varit olovligt borta i fredags, bara för att jag hade varit och spelat på bröllop. Jag hade skickat ett mail till alla berörda lärare, dessutom till biträdande OCH till rektorn. Han hade inte läst det förrän igår (måndag) och alltså har jag varit olovligt borta. Dessutom ska jag visst vara med på ett överlämnande-möte där en av mina elever ska ha utretts. Grejen är att jag inte fått någon som helst kallelse till det mötet utan fick en bifogad kopia av biträdande. Tydligen måste jag hitta en vikarie till min lektion för att vara på ett möte gällande en elev jag knappt har varit mentor för i tre månader. Inget problem i det egentligen, men jag tycker nog att det känns lite knasigt att inte vara lärare på lektionstid, utan nån sorts sekreterare. Nåja, det ingår väl i jobbet.

Lite senare under dan fick jag äntligen loss min personaldator, en iMac (macbook) som jag nu sitter och skriver det här på. Den fick hänga med på ett föräldramöte som jag naturligtvis hade glömt bort. (Ursäkta att det blir lite hoppigt mellan dagens händelser)
Direkt när jag hämtat datorn kutade jag iväg på en lärarkonferens, där vi skulle diskutera läsförståelse. Vi pratade lite om hur eleverna på skolan egentligen har det med att förstå en läst text. Det visade sig vara lite si och så med det. Jag fick frågan om hur jag jobbar med läsförståelse i mitt ämne, och jag svarade att vi kollar in texter på svenska och engelska. Jag frågar om det finns några ord de inte förstår, och oftast så svarar de inte alls. Kanske är det pinsamt att fråga om ett ord de hört hundra gånger och fortfarande inte vet vad det betyder... t.ex. kust eller skärgård.

Nåväl, när arbetsdagen var slut, ungefär vid 16:30 så gick jag tillbaka till Mayas dagis för att hämta henne. Jag hoppades att Felicia skulle vara hemma och kanske kunde sitta barnvakt några timmar medan jag var på föräldramötet, men hon hade visst andra planer. Så Maya fick hänga med. Smarta farsan tog vägen förbi butiken och hämtade en klase bananer som kunde roa Maya medan lärare och rektorer pratade gymnasieval och elevers framtid. Maya somnade...

På väg hem försökte jag få tag på Billy som skulle hänga med en kompis till nån fritidsgård inne på Ängskyrkan. inget svar på hans telefon... Jag försökte igen, samma resultat. När jag kom hem satt Felicia ensam och spelade lite XBOX, så jag antog att Billy var kvar på kyrkan. Klockan hade hunnit bli 19:45. Eftersom det inte gick att ringa honom så bestämde jag mig för att helt enkelt gå dit och kolla efter honom. Och se där... det var precis där han inte var! Ingen av dem jag pratade med hade väl sett honom. Inte vad de visste i alla fall. Klockan hade hunnit bli över åtta och jag började bli orolig. Jag ville inte ringa Marie först men insåg att det måste jag ju göra. Kanske visste hon nåt? Självklart hade hon ingen aning, så jag lovade att höra av mig när jag fått tag på grabben. Jag gick tillbaka hem och skulle just få tag på en av Billys kompisars telefonnummer när Marie ringer och tänkte läsa upp just den här polarens nummer för mig. Då hör jag någon öppna ytterdörren och in kommer Billy... som om inget hänt. Jag berättade för honom vad jag gjort den senaste timmen och var jag varit. Frågade självklart var HAN varit och han berättade att han hängt med den där polaren hem, och fick bilskjuts tillbaka av polarens morsa. Slutet gott, men jäklar vad man hinner tänka många saker när en tioåring är ute själv på det där sättet.

Imorgon sticker barnen tillbaka till Marie, för att gå på kalas hos Lottas döttrar... Kul! Själv ska jag (ungefär samtidigt) planera julshow på skolan, ta emot nya möbler till köket, kvällsjobba på Lagret och få ordning på resten av mitt liv. Jösses...

Om Du som läsare orkat läsa ända hit.... grattis!
Du blir belönad med en av mina favoriter på YOUTUBE...

från dåligt till sämre...

Jag ska till Berlin. Vi är ungefär trettio stycken som åker med jobbet. Resan sker på fredag morgon och vi kommer hem på söndag kväll... Men i skrivande stund är det väldans osäkert om er favorit-Tarzan kommer med. Mitt pass har nämligen gått ut, och jag tänkte idag åka till Södertörns Polishus för att kirra ett nytt pass. Insåg när jag stått i kö i en och en halv timme att de inte kunde utfärda ett riktigt pass på några dagar, utan jag skulle vara tvungen att ha ett provisoriskt pass. Såna utfärdas inte på Södertörn, utan på Arlanda... senast 24 timmar innan avresa. Om man (som jag) har häcken full är det lite av ett äventyr att ta sig till Arlanda senast torsdag. Det är ju avslutning och allt emellan. Nåväl... Jag tog tåget tillbaka från Flemingsberg till Tumba. Där blev jag mött av sju kontrollanter med sina biljettscanners i högsta hugg... Jag som har löst ett sånt där blått kort hade ju inget att dölja så jag flashade kortet glatt. Då berättade farbror kontrollant att jag åker på reducerad plåt. Jag berättade då för honom att jag köpt ett kort för 690:- vilket borde ge mig rätt att nyttja SL hur mycket jag vill. Han visade då att kortet jag håller i är ett så kallat reducerat kort. Alltså giltigt för resenärer under 18.
Nu är grejen den att jag för några dagar sen var inne på Pressbyrån för att få reda vilket av de TVÅ korten jag köpt var reducerat, och den söta tjejen i kassan sa att båda korten jag höll i var fullpris! Min son, Billy åker alltså på fullt pris, och det gör alltså jag med. (trodde jag!)
Alltså... Inget pass, och böter på 1200:- för att jag trodde att jag hade ordentlig biljett. Det blir lite värre...

När jag sen går in på Pressbyrån för att reda ut mitt lilla problem blir jag bemött av en inte alls service-minded snubbe som förklarade att jag nog borde ha varit misstänksam mot att tjejen i kassan kunde ha sagt fel till mig, eller missat att jag ville veta om jag hade ett reducerat kort. Konstigt... jag som i min enfald och naivitet tänkte att hon kunde sitt jobb?!

När jag kom upp i lägenheten, kokande av ilska fick jag se att mina två äldsta barn har förvandlat min hem till en krigszon, med sopor, skräp och matrester tamigfan överallt... Tyvärr hade jag inte tid att bråka om det, eftersom jag var tvungen att springa ner till Tumba Centrum igen för att köpa presenter till deras lärare, eftersom det är avslutning även i deras skola. Detta gjorde naturligtvis att jag var försenad till personalmötet på MUSIKHUSET LAGRET.

Nu sitter jag på balkongen, känner att det börjar bli dags att checka ut... Om jag sover kan det väl inte hända mer skit? Väl?

movin' on...

Rätt så spännande när man tänker efter. Jag hörde mig själv säga "Aldrig Storvreten igen" och "aldrig hyreslägenhet igen" för ungefär fjorton år sen. Det var då jag flyttade från just Storvreten och hyreslägenhet. Jag flyttade till eget hus i Segersjö.

Nu är det alltså fem dagar kvar tills flyttlasset går till Storvreten, till hyreslägenhet...från Segersjö. Men är det så knasigt då? Ja!
Jag flyttar ifrån ett prydligt och välskött område, där prydliga och välskötta familjer bor i sina prydliga och välskötta små hus. De parkerar sina prydliga och välskötta bilar bakom prydliga och välskötta staket och häckar. De prydliga och välskötta fruarna åker till sina prydliga och välskötta arbeten och väninnor för att dricka vin och prata om "let's dance" medan de prydliga och välskötta männen skryter om lyckade golfrundor och vilken prydlig och välskött båtklubb de har lyckats lägga sin prydliga och välskötta segelbåt i. Jag flyttar till ett område där man gör klokt i att se sig över axeln då och då. Man borde inte prata med främlingar och ska hålla dörrarna låsta. Flasha inte med telefonen eller kontanter! Se helst inte folk i ögonen.

Som tur är så känner jag banditerna i Storvreten. Det är liksom "mina" banditer. Jag fostrar dem på musikhuset Lagret. Jag sätter betyg på dem i skolan. Jag känner dessa gangsters. För min egen del är jag helt säker. Naturligtvis är ni också helt säkra i Storvreten. Det är inte så farligt som det kanske lät.

Jag är taggad att få flytta in nu. Har pratat med hyresvärden och fått besked om att nyckeln finns att hämta på tisdag klockan 12! I'm movin' on...som någon vis man sa.



förresten...vem är Sonya Marmeladova?

10 shades of grey?

Har hängt med Maya igår, inatt och idag. Marie tog med sig de tre äldre på kryssning. Enligt ett sms har de haft riktigt roligt på båten. Bra! Jag har eftersom jag inte har några möbler och knappt någon värme i huset valt att vara hemma hos Marie. Ungefär samtidigt som hon stängde dörren igår eftermiddag blev Maya sjuk. Hon somnade vid 1630 kanske... och har sen vaknat och gråtit ungefär 20 gånger inatt.
Hon bara ropar efter mamma... rätt så frustrerande, när allt man vill är att hon ska må bra. Allt jag kunde göra var egentligen att fylla på med rump-medicin och se till att hon drack tillräckligt...
Favoriten förstod jag var att bli killad på ryggen... fast vem gillar inte det då?

Jag bar in datorn i sovrummet och kollade på INCEPTION... fast måste ha somnat ifrån den för plötsligt fanns det saker i filmen som jag inte förstod alls. Får väl ge den en chans till när jag är lite piggare. Maya ville höra saga så SPOTIFY fick läsa samtliga Lindeman-scenerna. Jag gissar att det är lite lugnande med publikskratt.

Idag är det onsdag, det är förmiddag och vi två har käkat frukost... just nu ligger Maya och sover i soffan och jag slökollar på ROBIN HOOD med Russel Crowe samtidigt som jag skriver det här. Utanför fönstret är det grått. Jag hostar och snorar... känns också rätt grått.

Hade det inte varit för att finaste Lotta kommit upp från jäkla Skåne hade jag nog valt att stanna i bingen hela dan. Hade det inte varit för att jag ska jobba på LAGRET idag hade jag stannat i sängen.

jag vet att det borde vara onsdag idag
men det är söndag i sängen hos mig - w.crafoord