räcker det inte nu?

Per Oscarsson, Lena Nyman, och nu Gary Moore.

Som någon skrev i en recension när han spelade på Globen:
Tur att jumbotronen inte var igång, för vem vill se en Mon-Chi-Chi som tappats i ett syrabad.

Få gitarrister har varit så erkända och så uppskattade under så lång tid utan att slå igenom på riktigt. Till skillnad från Joe Satriani, Stevie Vai och Yngwie så håller Gary alltid en låg och skön profil.

Han kommer att saknas länge...