På PRATABAS finns det en sektion som heter Off Topic. Där får man skriva om saker som inte direkt är basrelaterade, utan mer om livet. Där finns det en liten tråd som heter "Jag behöver en kram-tråden". Jag insåg att jag har skrivit rätt så ofta i den tråden. Varför då? Är jag en bekräftelsesökare som bara önskar att alla ska tycka synd om mig hela tiden? Ja, kanske.
ÄR det mer synd om mig än om andra? Ja, kanske.
Tråden kom upp ungefär samtidigt som jag och Marie gick skilda vägar. Det blev några inlägg då. Så skrev jag några inlägg när fotografen var och plåtade huset. Det var ju så tomt och ensamt. När försäljningen gick igenom var jag såklart glad för att det var en snabb affär, men det är många minnen jag just sålt. Ett par inlägg till.
Så gick dagarna och jag fick känna på att det kanske inte var så dumt att leva ändå. Jag åkte häromdagen till Salem och kramade mina barn, käkade lite pasta och tog en taxi hem. När jag klev innanför dörren var jag på bra humör. Jag köpte en bas av Hellish på forumet och kände att kanske vänder det nu.
Dagen efter så får jag höra att Marie åkt på mamografi och jag blev inte glad av att höra vad man hittat... Det var hon som fick trösta mig. Alla mina gamla hjärnspöken kom fram igen, med farsan som gick bort i Leukemi och min kompis Annica som fick cancer i magen.
Det ska fan att vara riddare i dessa dar!
Nu för några minuter sen fick jag dock beskedet att min bas ligger på BUSSGODS i Södertälje och väntar på mig. Det var en glad nyhet mitt i all misär.
men om du vill få tag på mig är det bara att följa spåren
jag står med tungan emot stolpen och längtar efter våren
om du vill få tag på mig så vet du att jag står än
med tungan emot stolpen och längtar efter våren
