Igårkväll var jag hemma hos Marie och kramade mina barn tills de somnade, en efter en. Alltså, känslan av att få vara nära mina egna barn är obeskrivlig. Mina barn har tagit det här med separationen ganska bra tycker jag. Alla utom Robin, som gråter ofta och har börjat göra dumma saker i skolan och så. Hans fröken säger att han är ett typiskt skilsmässobarn.
Därför känns det extra bra att få hålla om honom, och pussa honom mjukt i pannan och på kunden när han somnat. Då kan man få ett snett leende, liksom i sömnen... Jag skulle kunna betala mycket pengar för att få det leendet varje dag.
Felicia och Billy verkar klara det mycket bättre, men jag vet inte varför egentligen. Kanske förstår de att jag och Marie inte är osams utan vill deras bästa oavsett hur våra egna liv ser ut.
När jag kom hem igår kväll var jag på något sätt varm inombords och tomheten och ensamheten var inte så jobbig som den kan vara. Jag surfade in på PRATABAS och råkade hamna på köp/sälj. Mats Helli från MEADOWS END sålde en Maruszczyk
Så här ser den fina basen ut...
Så fick jag imorse ett mycket jobbigt och tragiskt besked, som gjorde att jag hade svårt att glädjas åt min nya fina bas. Kanske berättar jag mer om den tråkiga nyheten någon annan dag.
Det är inte alltid så djefvla enkelt att vara rolig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar