Basarna

Ja, kanske är det dags att lägga in bilder och lite nördigt snack om basarna som hänger i trädkojan...
Jag har under åren samlat på mig lite härliga basar, sådär som jag vill ha dem. Man skulle nog kunna hävda att jag har dålig fantasi gällande färg, form och modell...men vafan?! Det är ju såhär jag vill att de ska se ut och kännas...

Min Schatz. Trots att den ser gammal och sliten ut så är den byggd så sent som dagen före nyårsafton. Det är en klassisk P-bas med de rätta måtten och specarna. Den väger inte så mycket och låter sjukt bra. Grabbarna på SCHATZ GUITARS har verkligen fått till det med sina instrument. Ett särskilt tack tror jag att Urban på Urban pickups ska ha! 

BBQV! Det här är en one-of-a-kind. P-kropp, J-hals och Musicmanelektronik. Byggd av Per Sporrong på Barbequevillage. Han sa i säljannonsen att han inte hade tänkt att bygga en bas. Men så blev det som det blev och han gjorde den här. Jag fick köpa den billigt! 

Min FENDER HOT ROD. En helt vanlig P-bas fast med J-mick i stalläge. Det här har länge varit min arbetshäst och favorit. Hade den bara haft lönnhals så hade jag nog fortfarande spelat nästan bara på den här. 

MARUSZCZYK! Ett jäkla komplicerat namn på ett jäkla enkelt instrument. Det är en P-bas (som vanligt) fast den här gången med en dubbel J-mick i stalläge. Det går att fasvända bakre micken så man får ett liksom "pruttigare" sound. Tänk Jaco...

Den avbandade. Namnet kommer jag inte ihåg, om jag ska vara ärlig. Har för mig att den heter High Coast eller så... Jag "råkade" få med mig den från Stiff, och så låg den hemma hos mig i över ett år. När jag plockade upp den för att testa den lite så kände jag att alla bandstavarna från V'e till XIII''e band hade krypit ur sina spår. Så jag drog fram en tång och pillade bort stavarna. Nu är den bandlös och lite spännande. Den väger hur mycket som helst... Jag tror den har passerat sex kilo.

FENDER igen. Den här gången en P-bas JUNIOR. Jag köpte den billigt av en kille på PRATABAS, mest för att barnen skulle ha något att lira på. Den är gullig, och jag har funderat på att låta den följa med på nåt gig nån gång. 

Tänkte lägga den intill min SCHATZ för att visa storleksskillnaden. Den är alltså nästan ett huvud mindre än en traditionell P-bas. 

FENDER! En Roger Waters-signatur. Ni vet, basist/sångare i PINK FLOYD. 

Den här har en spacing som är utan like! (Spacing är avstånd mellan strängarna, kan man säga). Jag gillar att det är svart lack, svart plektrumskydd, svarta rattar och ljus hals. 

Jag har ingen bild på mitt funkprojekt, för den ligger i delar på skolan. Naturligtvis kommer jag att hålla er uppdaterade om den också. Den ska få en pimpad hals, nytt stall och ny lack. Om det går som jag vill kommer den att bli knasig! Den kommer inte att ha en enda svart fläck, förresten...

341

läsare till 25000. Bäst att skriva något smart och roligt och duktigt.

BAJEN hade över 8300 plåtar sålda igår. På en div2 match!

Kallt upp till knäna men jag är på bra humör.

Min gode vän MARSHALL lämnade min Roger Waters-Fender igår, bara för att konstatera att han ville kolla på min MARUSZCZYK istället. Hehe... Man är som en godisbutik där det är okej att ha en godispåse i en vecka och sen lämna tillbaka.

Nåja, nu ska jag gå och ta ett litet pipstopp.

The Funk Projekt...

En gång för många år sen köpte jag en bas. Det var min allra första bas. En WESTONE thunder II!













Men i och med att jag började spela metal så ville jag köpa en tuffare bas. Jag visste inte särskilt mycket om basar, mer än att jag egentligen ville ha en FENDER, för det var ju vad Steve Harris och Jaco spelade på. Det fick bli en Soundgear från IBANEZ. Efter några år med den basen råkade jag komma över en Spector V! Men någonstans långt inne i mig fanns ändå drömmarna om Fender. Nåja, gagen började ramla in och plötsligt hade jag råd att köpa! Min första FENDER var en -72 P-bas. Min andra var en -99 (som blev stulen ur bilen när vi höll på att rodda in. Värdelöst!

För pengen jag fick ut på försäkringen köpte jag den FENDER'n jag har nu. En P-bas HOTROD. Alltså en P-bas med extra J-mick i stalläge. Sen, i och med att jag sålde huset så har jag köpt upp mig på fler basar. Det är Maruszczyk, BBQV, två Fenderbasar till och en avbandad sex-strängad bas... och så fick jag en galen idé. Min gamla WESTONE står ju kvar i garderoben och skäms. Kanske skulle man göra något kul med den?

Jag strippade bort alla sladdar, stämskruvar och det gamla fula stallet. Här ska in med nytt! Jag har en LUNDGREN HOT som ligger i en låda, som ska i. Så letar jag nu så smått efter en liknande som jag ska ha i stalläge. Inga onödiga rattar eller knappar utan varsin volym. That's it! Jag har också fått en galen idé om att avlägsna greppbrädan och montera in LED-ljus där de små korsen (eller vad det är) sitter nu.  Idag kom även ett nyköpt (begagnat) stall som jag fick tag på av den fantastiske Basmartin på PRATABAS.

Jag vet inte om någon mer än jag är intresserad av hur det här projektet fortlöper men jag kan ju hota med att det kommer uppdateringar här då och då. Det är ju en bra grej att fylla skallen med när det känns lite tungt såhär på höstjäveln!

LEDLJUS? Ja, det är ju lite såhär jag har tänkt:

Mode...?

En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!

Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.

Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!

Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen

Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.

Puzz och kramiz... snyggingar

Ibland är man bäst!

Så är det liksom bara....
När livet då och då väljer att rumpköra en bakifrån så det svider, så är det ju lätt att antingen bli förbannad, ledsen eller vända andra kinden till. Jag har provat alla tre lösningarna, plus några andra som inte funkar alls. Men nu när jag halkat runt länge nog i geggamojan ser jag äntligen slutet på lerpölen och kan så smått börja fundera på vilken ny väg i livet jag ska ta.
Idag t.ex. var jag med alla fyra barnen och badade i Salem. Marie sa att hon aldrig skulle våga ta med barnen dit?! Men de är ju stora och duktiga! Klart att Felicia hjälper till med Maya, och klart att Billy hjälper till med Robin. Jag har fantastiska barn! Salemsbadet är en bra simhall, det är inte djupt, och de kör med saltvatten istället för klorvatten. Bra och skönt. Dessutom kör de med 32+ vilket passar en frusen jävel som jag.

På PRATABAS har man nu en omröstning om vem som är årets pratabasare 2010. Det har kommit in röster på massor av sköna gubbar som gjort sig förtjänta av titeln. Här är vad BLUEFRUIT skrev:

Väldigt många bra människor som nämnts, men jag saknar ett namn:
Tarzan.
Alltid positiv och jobbar hårt för att stämningen på forumet ska vara bra.
Puss på dig Björne.

CUBA skrev:

Jag har haft skitsvårt att lägga min seriösa röst på en person. Man vill ju välja så många.
Det blir ändå Tarzan. Karln' ju haft en del osis den senaste tiden, ändå sprudlar han av outtömlig positivitet.

POSEDIN skrev:

Oj det finns många som jag tycker är förtjänta av utmärkelsen men jag tycker som några andra här att bl a Tarzan borde få den då han alltid är glad, positiv och ödmjuk i sina inlägg.

POSEDIN har en blogg som ni hittar här

Grejen är, att jag på vanligt (äh, inte ska väl lilla jag...) sätt inte tycker att jag gjort något speciellt för PRATABAS, har ju mest goofat runt och svarat knasigt. Kul att de uppskattar en clown då och då....

Bjuder på en fantastisk video från REUNION BOTKYRKA också

Gott slut....

Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.

Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.

Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!

Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!

Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...

Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.

Jag har ju köpt några basar.


P-ray


Maruszczyk

En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?

Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!

En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.

MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!

Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!

...och ibland så...

händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...

Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.

När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!

Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)

Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.

tja!

life is a rollercoaster...

Har ni tänkt på att ibland går det upp och ibland går det ner?

Igårkväll var jag hemma hos Marie och kramade mina barn tills de somnade, en efter en. Alltså, känslan av att få vara nära mina egna barn är obeskrivlig. Mina barn har tagit det här med separationen ganska bra tycker jag. Alla utom Robin, som gråter ofta och har börjat göra dumma saker i skolan och så. Hans fröken säger att han är ett typiskt skilsmässobarn.
Därför känns det extra bra att få hålla om honom, och pussa honom mjukt i pannan och på kunden när han somnat. Då kan man få ett snett leende, liksom i sömnen... Jag skulle kunna betala mycket pengar för att få det leendet varje dag.
Felicia och Billy verkar klara det mycket bättre, men jag vet inte varför egentligen. Kanske förstår de att jag och Marie inte är osams utan vill deras bästa oavsett hur våra egna liv ser ut.

När jag kom hem igår kväll var jag på något sätt varm inombords och tomheten och ensamheten var inte så jobbig som den kan vara. Jag surfade in på PRATABAS och råkade hamna på köp/sälj. Mats Helli från MEADOWS END sålde en Maruszczyk
Så här ser den fina basen ut...



Så fick jag imorse ett mycket jobbigt och tragiskt besked, som gjorde att jag hade svårt att glädjas åt min nya fina bas. Kanske berättar jag mer om den tråkiga nyheten någon annan dag.

Det är inte alltid så djefvla enkelt att vara rolig!