Gott slut....

Året börjar klättra mot sitt slut och jag borde kanske ta titta tillbaka lite på vad som hänt under 2010.
Tänkte inte göra någon lista för det är omöjligt att kategorisera ett liv och händelser. Eftersom t.o.m det dummaste kan ha något gott med sig.

Jag har sålt huset... dåligt.
Fast försäljningen gick bra... bra.
Första mäklaren kom med ett vansinneshögt pris... bra.
Andra mäklaren kom med ett mycket lågt pris... dåligt.
Köparen gav ett högre pris än vad mäklaren sagt... bra.
Jag har gått ifrån Marie.
Vi insåg att vi fortfarande tycker massor om varandra, fast vi ska inte bo tillsammans. Passionen är inte där... men jag är så tacksam för att vi kan umgås och hänga på ett moget och vuxet sätt. Tack Marie! Jag tror att vi inte har varit såhär bra kompisar sen separationen...någonsin.

Min dotter Felicia har kommit in vid musikklass. Jag har lovat henne att jag ska köpa en bra keyboard till henne så hon kan börja spela hemma också. Det är roligt!

Min son Billy har ju haft en fantastisk sommar. Han lärde sig dyka från bryggan. Han har varit ute och seglat. Han har haft klack-premiär. Vi var och kollade på en BAJEN-match och han frågade om vi inte kunde stå i klacken istället för på familjeläktaren. Vi mötte landskrona och Hammarby vann. FORZA BILLY!

Min andra son, Robin... han är nog den som har tagit separationen hårdast. Han är sju år och en ganska ömtålig liten kille. Jag vet att det är en klen tröst men jag försökte kompensera genom att ge honom ett XBOX360 med Kinect. Det var riktigt roligt att se honom packa upp den julklappen. Jag vet att ett tv-spel inte kan byta ut min egen roll i hans liv... men ni skulle ha sett hans min när han packade upp. Han har ju liksom alltid fått ärva Fisens och Billys grejor. För första gången i hans liv fick han vara först...

Min yngsta...Maya... Just nu händer det massor i hennes liv. Hon pratar, sjunger och dansar. Jag är mycket ledsen att jag missar det. Jag försöker träffa mina barn så mycket jag hinner just nu. Det är dem jag saknar. Det är dem jag tänker på. Jag har valt att inte vara i deras liv... När jag får lägenheten i Storvreten kommer jag att kunna umgås och hänga med mina barn mycket mer och det ser jag fram emot.

Jag har ju köpt några basar.


P-ray


Maruszczyk

En fantastisk P-RAY av min vän BBQ och en Maruszczyk av min vän Hellish...
Nu ska jag bara handla ett bra ljudkort och en hygglig keyboard. Sen ska här spelas in minsann. Då blir det hits på Hålvägen.
Måste handla en mxr-envelope också, och en bra choruspedal. Några förslag?

Mitt bloggande har fått fart. Sen i höstas har jag haft nästan 7000 läsare. Coolt!

En sak till... jag var och spelade på Folkets Hus juh... där kom det fram en kvinna (du vet vem du är) och berättade att hon läser det här. Hon gav mig en öl och sa att min blogg är intressant att läsa. Så sa hon en sak som låter ganska vettig. Jag tycker nog bara synd om mig själv... och liksom snyftar ut här i bloggen. Det är nog sant. Jag använder nog bloggen för att liksom få bekräftat vad jag känner och ni som kommenterar här och på FACEBOOK och i det där riktiga livet utanför datorn hjälper ju till just med att ni finns.

MItt nyårslöfte blir att jag ska skriva om något annat för en gångs skull än
"tarzan buhu...!" -sakerna... jag lovar!

Seså...ut i friska luften nu, sitt inte inne och läs bloggar!
kramar!

...och ibland så...

händer det grejor. Jag har nu skrivit kontrakt på fyran som jag berättade lite om. Senaste datum för inflyttning är sista februari. Med en jäkla tur så kommer jag in tidigare och det ger ju tillfälle för de som tjackat kåken av mig att komma in tidigare också. Hurra!
Jag var ju och spelade på REUNION-festen i helgen. Det var kul att träffa allihopa igen. Jag gjorde två spelningar, en med The Seventies...

Ion Olteanu, Kjelle Allinger och Magnus Brandell är katterna som jag spelade med.
Vi startade med LED BOOTS av Jeff Beck, fortsatte med Deep Purple och Eric Clapton. Det såg ut att vara uppskattat. Synd att scenljudet var lite rackigt. Så var Wana med, en rumänsk sångerska som sjunger fantastiskt bra.
Det andra jobbet jag skulle göra var ihop med Kenta, Kjelle O, Fredrik H och Fredrik M... Vi kallade oss för Dr. Vintage och spelade CCR-låtar. Också uppskattat.
Jag passade på att testa min nya MARUSZCZYK... funkade fint.

När jag kom hem visade det sig att mitt modem gått sönder så jag kan inte uppdatera bloggen hemifrån. Detta skriver jag på skolan... säg inget till chefen!

Igår hade vi luciatåg på skolan. Jag hade lyckats få ihop ett litet men ambitiöst tåg. Vi gjorde "bara" sex låtar men jäklar vad duktiga mina elever är. Man vet att man lyckats när SO-läraren torkar emotionella tårar redan i tredje sången...(silent night)

Jag har suttit och funderat just lite på det här med karaktärer...
Tarzan är ju inte samma snubbe som Björn.
Det händer ju mer än en gång att Björne får sota och betala för vad Tarzan hittar på.
Ibland är man schitzo...
Skriver lite mer om det när jag får tillbaka mitt modem.

tja!

Snel Hest - Klad Hest

På PRATABAS finns det en sektion som heter Off Topic. Där får man skriva om saker som inte direkt är basrelaterade, utan mer om livet. Där finns det en liten tråd som heter "Jag behöver en kram-tråden". Jag insåg att jag har skrivit rätt så ofta i den tråden. Varför då? Är jag en bekräftelsesökare som bara önskar att alla ska tycka synd om mig hela tiden? Ja, kanske.

ÄR det mer synd om mig än om andra? Ja, kanske.

Tråden kom upp ungefär samtidigt som jag och Marie gick skilda vägar. Det blev några inlägg då. Så skrev jag några inlägg när fotografen var och plåtade huset. Det var ju så tomt och ensamt. När försäljningen gick igenom var jag såklart glad för att det var en snabb affär, men det är många minnen jag just sålt. Ett par inlägg till.

Så gick dagarna och jag fick känna på att det kanske inte var så dumt att leva ändå. Jag åkte häromdagen till Salem och kramade mina barn, käkade lite pasta och tog en taxi hem. När jag klev innanför dörren var jag på bra humör. Jag köpte en bas av Hellish på forumet och kände att kanske vänder det nu.

Dagen efter så får jag höra att Marie åkt på mamografi och jag blev inte glad av att höra vad man hittat... Det var hon som fick trösta mig. Alla mina gamla hjärnspöken kom fram igen, med farsan som gick bort i Leukemi och min kompis Annica som fick cancer i magen.

Det ska fan att vara riddare i dessa dar!

Nu för några minuter sen fick jag dock beskedet att min bas ligger på BUSSGODS i Södertälje och väntar på mig. Det var en glad nyhet mitt i all misär.

men om du vill få tag på mig är det bara att följa spåren

jag står med tungan emot stolpen och längtar efter våren

om du vill få tag på mig så vet du att jag står än

med tungan emot stolpen och längtar efter våren

jul-öl?

Så var det dags för årets julöl. Jag har redan köpt in mig på Oppigårds Winter Ale från Hedemora i Dalarna, Shepards Winter Ale från Kent i England och N´Ice Chouffe från Frankrike. Har njutit en Oppigård och en Shepards så här långt. Ska försöka köpa in mig på fler så fort jag har en bra tid att ta mig ner till systemet.

Jag brukar köpa två-tre av varje sort för att liksom försäkra mig om att vad jag kände första gången stämmer. Man är ju liiiiite smakfjolla. Men jag använder bara två sorters glas, ett vanligt sånt där som man hittar på krogen, och en ölkupa. Det är ungefär som en congac-kupa fast mycket större. Jag har fler glas men pallar inte diska hur mycket som helst.

Jag är lite intresserad av Samuel Adams, och om de svenska mikrobryggerierna kommer att koka ihop ett julöl... Dugges skulle vara intressant. Jag har några lager no1 som väntar på mig i kylen.

Förra året satte jag egen julsnaps men vet inet om jag pallar fixa med det iår. jag gjorde en jordgubb/acasiahonung...vilket blev gott och nästan lite som likör.

Vin borde man ha på julbordet också. Sist köpte jag Cameleon Chardonnay, för att vitt vin tänkte jag skulle lira bättre till det mesta på bordet. Jag köpte även en del cider från Normandie. Förra året hade jag nog bara Oppigårds Julöl på bordet, men tänker att iår kan det bli några fler sorter. Vi får se...jag ska vara hemma hos Marie och barnen är det tänkt så det blir nog rätt så lugnt över huvudtaget med bärsa...

Annars gigar jag ju på ENGELEN hela veckan runt jul...där finns det vanlig öl.

kram

//Tarzan

Lära-känna-samtal

..har jag varit på. Det var studierektor Anna som tyckte att hon skulle träffa alla anställda på skolan som jobbar med elever i ÅK 6-9. P'fekt! Jag gillar Anna, hon verkar tycka, och prioritera lite som jag.
Jag hade ett rätt så djupt och ingående samtal om skönhetsideal och matvanor med en mysig elev så jag höll på att glömma tiden först. Men så rusade jag iväg till hennes kontor... Hon mötte mig i dörren, log och sa att jag fick slå mig ner, var jag ville. Jag satte mig som jag oftast gör, med ryggen mot väggen. Man är väl Cowboy?!

Jag insåg rätt fort att det skulle handla om hon frågar- och jag svarar-dejt.
Hennes första fråga var:
Vem är du?
Tja, sa jag... hade du frågat för ett halvår sen hade jag kunnat svara, och om du frågar om sex månader från idag kan jag svara.... men just idag vettefan. Hon försökte med att jag är ju en glad prick, populär och duktig med eleverna. Och javisst... det är jag kanske.
Glad förresten. Det är ju en del teater också.
Ungefär som den här karaktären man "klär på sig" när det är dags för gig. När jag blir Tarzan.
Då är det han som skrattar och skämtar, det är han som är den där busiga och roliga. Han tar fanimig inget ansvar eller så. Jag tror hon förstod.

Hennes andra fråga var:
Vad är du bra på?
Här avbröt hon sig själv och fyllde på med massor av saker som hon tycker jag är bra på vilket var rätt smickrande. Hon sa att jag är bra på att se individerna och inte bara eleverna. Hon sa att eleverna tycker om mig för att jag är enkel att tycka om. Ja, kanske...
Jag fyllde i att jag är rätt så bra på att improvisera ihop en lektion. Jag kan gå ifrån planerad stund till helt oplanerad bara för att det känns bättre just för stunden. Individuell läroplan, kallas det visst.

Hon intresserade sig en del för separationen och husförsäljningen och sånt. Det kändes som hon ville veta mer än vad jag berättade. Nåja, kanske får jag ett sånt här samtal till?
Det känns i alla fall riktigt bra att ha ett sånt förtroende som jag har av både ledning och kollegor på skolan. Det har ju liksom blivit min trygga punkt här i livet när det har blåst och stormat fanimig överallt annars...
Nu ska jag gå ner och ta en pizza!

Kram...

Hägåreundan!

Jahapp...
Häromdagen hörde en polare av sig via FACEBOOK och ville komma och få en privat visning nu imorgon lördag. Jag sa att det skulle ju kunna gå bra. Igår ringde mäklaren och sa att det kommer ett par och vill ha privat visning redan idag, på fredagen. Jag kunde inte vara hemma så mäklaren fick nycklarna av Marie och körde en visning idag på lunchen. Efter ungefär en halvtimme ville de skriva kontrakt.
Jag och Marie ska ner till mäklarkontoret och krita på i morgon förmiddag. Det ska bli spännande... Fick ut ett hyggligt pris också vilket jag är glad för.
Nu är det bara den där lilla detaljen med var jag ska bo. Vintern närmar sig och jag avskyr att frysa. Jag gissar att det kommer att bli rätt så kallt om jag inte har något hem.
På tal om hem så faxade jag mina uppgifter till BOTKYRKABYGGEN idag. Jag säger det igen....faxade(!) över mina uppgifter.
Det var viktigt att få fram allting i tid för de stänger och bommar igen redan klockan 1300 på fredagar?! Tänkte lite på det när jag stod och slog numret... undrar när jag använde en fax sist? Måste ha varit någon gång parallellt med grungen, alltså mellan 1991-1994. Fantastiskt!
Nu blir det nog en tidig kväll för jag vill vara hyggligt fräsch imorgon.

Just nu lyssnar jag på Pictures of Home - Deep Purple

Det ramlar på minsann....

Shit, jag är tydligen en sån där bloggare på riktigt nu! Det var inte länge sen jag skålade, skrålade och tjöt att jag hade 3000 träffar på den här sidan. Nu är jag 78 klick ifrån 4000! Vad som slagit mig är att jag kan skriva lite vad som helst och ni fortsätter att komma hit. Kanske för att ni hoppas att nästa inlägg ska vara mer intressant?! Vad vet jag?

Ni är bra för egot i alla fall. Ni som envisas med att flukta in här.

HAMMARBY:
Linus blev ju framröstad på fotbollsgalan som han som gjorde snyggast mål. Grattis, Linus! Om man nu bara slinker in på FIFA's hemsida och röstar fram honom där också så blir vi extra nöjda och glada.
Nu har dessutom motorcykelförbundet beslutat att BAJEN får köra i högsta serien. Först skulle vi, sen fick vi inte....och nu efter överklagan så får vi. HURRA! Fast å andra sidan ska man nog vänta med att jubla, det är ju ändå BAJEN Speedway vi snackar om här.

JOBBET:
Skolan vekar ju fungera riktigt bra. Det är bra att gå dit och plocka på sig den där fasaden och spela oberörd. Till sist luras man så bra att man rent av tror på det själv. Någon berättade för mig att hon hade gått igenom samma sak som jag och förklarade det såhär... man ler, fast folk ser inte att leendet stannar vid munnen och kommer aldrig till ögonen.
På LAGRET är det drag under galoscherna minsann. Chefen sms'ade och sa att virket kommit till att bygga scen på övervåningen. Kanske något att hålla på med imorgon när jag ska jobba där?
RABALDER har bytt trummis och det funkar kanon. Nu ska vi iväg och spela för första gången officiellt. På en 40-fest i Sorunda. Just på den här spelningen blir det Björn Melin istället för Stiff, men det ska nog gå bra. Han är ju förjävla bra, den där Björn!

LIVET:
hmm... Nu har skyltarna kommit upp om att kåken är till salu. Det blir liksom verkligare och verkligare för varje dag nu. Fan, man skulle ha nånstans att ta vägen. Det verkar bli en kall vinter. Jag försöker hjälpa Marie med lite vad jag kan. Jag är där och lagar "min" mat då och då. Jag ger henne pengar när jag kan. Jag gör lite vad jag kan för att mina barns mamma ska vara glad, eftersom det gör mina barn glada... och då är jag glad. Enkelt, eller hur?!

För övrigt har vi haft vinter länge nog nu... jag tycker att det är dags för tussilago och krokus eller så.

Livsinventering

Nu ska vi se här...

Dags att på något sätt inventera sig själv lite tror jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Hur kommer jag dit?
Första frågan är rätt så enkel och går att göra precis så djup som behövs.

Jag är den där killen som alla hela tiden förväntar sig ska vara rolig, kul, trevlig och alltid kirra biffen åt andra. Han som man gärna har med på fest för att han ju säger roliga saker och spelar gitarr och kan så många låtar. Han som nu när han är singel har fått en annan status bland de ensamstående morsorna här på byn. Jag är smickrad och glad för det...fast jag gjorde ju inte slut med Marie för att starta något nytt med någon annan. Jag håller som ni vet på BAJEN.
Det där laget som inte kan vinna. Har ett jobb som går bra, spelar i rabalder som går bra. Spelar också i björn-ligan som också går bra. Jag borde vara lycklig. Fast är det inte...

Så vad vill jag?
Tja... först och främst vill jag kunna gå upp på morgonen och kunna känna att det här blir en skön, bra och rolig dag. Så känner jag inte längre. Man håller upp nån jäkla fasad, eller tavla som folk får se på så de tror att livet är en fest. Det blir liksom skönast så för allihopa. Eftersom jag är....se punkt ett.
Jag vill att det ska ordna sig med boende för mig. Marie och barnen har kommit iordning i Salem och det har blivit fint där. De ser ut att trivas. Jag är glad för deras skull. Men jag tänker lite såhär: Nu är det väl fanimig min tur?!
Jag begär inte mycket av livet egentligen. En hyrestrea nära barnens skola är ungefär allt jag vill ha. Den behöver inte vara särskilt flashig eller så. Hel och ren räcker.
Jag vill bli tillräckligt bra och erkänd som basist att folk ringer till MIG och ber om bas. Jag vet ju att jag skulle fixa att spela t.ex. bakom Martin Stenmarck eller nån. Önskar att jag hade en bra mall för hur man kommer dit.

Hur ska jag kunna uppnå mina mål då?
Ja, fan vet...
Vissa dagar är det inte så svårt att vara målmedveten och fokuserad. Andra dagar, som idag känner jag mer för att bara gå och lägga mig igen. Jag måste få undan allt skit på tomten och slänga i containern som hämtas imorgon bitti. Men jag har verkligen ingen lust att ta tag i nånting just nu. Har ni förslag så tar jag tacksamt emot. Just idag är jag tom...

Our house...in the middle of the

....internet.


Jäklar vad duktiga de är på att fixa till bilderna. Det är ju så att man ångrar sig när man ser hur fint de kan få det att se ut. haha...
Nystädat, ljust och fint.

Just bilderna på min rhododendron har jag tagit själv men bilderna i länken.

Dessutom fick mina basar vara med på bild.... kul.

Nu CUPFINAL!

oh, mein papa...

Pappaledig och Stonesrullen "shine a light" på TV'n....sämre kan man ha!
Försöker få tag på studierektorerna på skolan för att kolla upp en eventuell tjänst där.
Morsan kommer visst ner för att rodda med Max, nu när syrran har börjat jobba och allt.

Stiffs garage....

Jag tänkte ge Er en liten inblick i Stiffs garage. Plattan som Maestro Dahlgren knåpade ihop i sin garderob i Rissne. Det är en tio låtar lång karikatyr av oss i bandet RABALDER. Låtarna är skrivna i Frank Zappas anda och det mesta är MIDI, inget som stör alls!
Om man har hört Frank Zappa (mer än Bobby Brown alltså) så vet man att det är tvära kast mellan taktarter och rytmer, det är lika snabba kast mellan dissonanser och harmonier. Stiffs garage är inget undantag.

Låt 01. Den centrala granskaren
Här ligger ett rätt så snällt komp i dur och en karaktäristisk viskning (känns igen)

Låt 02. Stiff's Garage
En annan grej i dur, lite av en sommarhit. Texten bygger mest på rykten om vad som händer när RABALDER är ute och svingar. Förövrigt är detta i mitt tycke plattans bästa text.

Låt 03. Roffes Rigg
Hasse har knasat till det med åttondelarna i den här mjuka låten. 5/8 blir till 9/8. Texten handlar om Stiff's dragning till att förnya arsenalen.

Låt 04. Ät inte ekorre, Mikael
Den första låten Hasse presenterade för oss i bandet. Texten handlar om Huttens smått ovanliga val av ingridienser i sin föda. Så går det om man vill vara buddist, kanske?!

Låt 05. En spaghetti Carbonara, tack!
Instrumentalt stycke, suggestivt och rätt så proggigt. Jag gillar det!

Låt 06. Camel Toe.
Här får Lurifax en känga. Det fanns en tid då vi andra i bandet satt och räknade hur många minuter det tog när Laban klev in i Dodgen innan han sa något om sex. Ofta handlade det om mindre än två minuter. Typ....
(jag)...tjena, läget?
(laban)....lugnt!
(hutten) fick du med Cd'n, pucko?
(laban)...visst, jag har också sett en sån jävla Camel toe på macken tidigare idag!
(stiff) skiter väl jag i

Låt 07. Wet T-shirt på Big Ben
passande titel kanske efter Camel Toe, men här handlar det mer om vomering. Sann berättelse från Hutten och Laban, de var på Benet och en förortsmorsa råkade visst kräkas lite på sin egna tröja, men stannar kvar på stället. Männen på haket tyckte visst FORTFARANDE att hon var ett kap!?!

Låt 08. Prima Primadonna
Låten som handlar om mig. Först lackade jag ur när jag hörde den. Hela texten går ut på att jag inte "har tid" att bära rigg. Hasse får det att låta som att jag smiter från bärandet tills allt är klart. Men så tänkte jag såhär.... om det är det värsta de har att komma med om mig så får det vara så. Jag vet att jag bär minst lika mycket som de andra i bandet. Dessutom VET jag att det är mig man kommer ihåg efter ett RABALDERgig, om man inte har sett oss förut.
Så visst är jag en Prima Primadonna...

Låt 09. Flugor i Trumpeten
Den första låten som handlar mer om coverbandsmusiker i allmänhet. Har nog inte så mycket med just RABALDER att göra. Rätt så kul ändå

LÅt 10. Dodgen
Här är en låt om Dodgen...kul text! Låten är "lånad" från Frank Zappas One size fits all, ljudspår instrumental. Inte dumt att ha Zappa+band som lirar en hyllning till RABALDER-Dodgen.

Man kan få köpa ett ex, har jag för mig. Kolla med Hasse om NI vill ha ett ex!