Får man känna såhär?

I lördags gick jag ner till butiken, lite som vanligt nu för tiden med en ovilja. Det är inte det att jag inte vill jobba, tvärtom! Grejen är att jag inte har lust att jobba på just den butiken just nu. Polaren kom fram och frågade när jag bytte om hur läget är...jag svarade ärligt att jag inte hade lust att vara i butiken över huvudtaget. Han sa då att nya chefen hade sjukskrivit sig på obestämd tid, och sedan sagt upp sig. Plötsligt kändes allting lite bättre.

Det smärtar mig att se hur butiken står och förfaller. Mina kollegor fokuserar på fel saker tycker jag. Hyllorna är inte iordning. Det fattas mängder av flaskor på ALLA hyllorna. Nya chefen har sett till att vi inte ska ha så många sorters flaskor, men de sorter vi har kvar står inte på hyllorna som de ska, utan i kartonger på lagret. De flaskor som har letat sig upp på hyllorna är inte frontade ordentligt.

Det är skönt på sätt och vis att se att det märks att jag inte är där.

BAJEN torskade borta mot immiffiff. Synd, men kanske inte helt oväntat? Superettan, här kommer vi!

Jag väntar på ett ekonomibesked av min privata finansiär. Ska sätta upp en vägg i det största sovrummet och dela av så Felicia och Robin får ett eget rum på riktigt. Nu delar ett par bokhyllor av rummet. Hon börjar bli så stor att det ska tas hem killar....då kan man inte ha lillebrorsan på andra sidan bokhyllan, om ni fattar?!

Som tur är så är den delen av huset ungefär 30 år yngre än resten av kåken så väggarna är nästan helt raka där. Värre är det i vardagsrummet och den delen av huset. För er som inte vet så bor jag i ett trähus, byggt på en sandås 1958.

"nya" delen är bara från 1976 eller så.

just nu lyssnar jag på Joe Bonamassa. Det borde Ni också göra!

Nya tag...

Jag har sen några veckor jobbat lite på ett musikhus/ungdomsgård här i Tumba. Det handlar om vanlig ungdomsverksamhet för ungdomar 13-19 år. Det är riktigt kul att snacka med våra killar och tjejer på musikhuset. Nästan alla är födda här, fast med invandrarbakgrund. Lustigt nog finns inga politiska, eller religösa dispyter. Inte vad jag ser i alla fall.

På musikhuset finns en scen. Scenen används vid konserter och galor som kidsen anordnar. Även disco och andra fester ordnas. Problemet är att ingen kan, vill eller har lust att ta tag i ljud/ljus på scenen. Jag tog på mig att göra det, eftersom jag gillar att "sätta" ljud och ljus.

Det var ett ormbo, trassligt och jävligt utan like bland kablar och kontakter när jag började igår. Nu är det fint och alla knappar och spakar gör vad som förväntas av spakar och knappar. Det var bara en moonflower-historia som jag inte gjorde något åt, för jag hittade ingen tillräckligt lång stege. Mitt i fixandet ringde Hutten och frågade varför jag inte är hos Stiff och roddar in i Dodgen?! Tydligen har jag missat en hel dag och RABALDER ska gigga på Fredagen istället för Lördagen! Nåja...järnet hem, packa Fender och t-tröja och iväg mot Arlanda Golfklubb. Någonstans i höjd med Aspudden kommer en vinröd Honda uppglidandes på höger sida. I bilen sitter två kvinnor av afrikanskt ursprung och vinkar, viftar, skrattar och tjoar. En av kvinnorna vevar ner sin ruta och vill att vi ska göra samma. Såhär håller dom på genom helgtrafiken, Fredhällstunneln, Karlberg och mot avfarten mot St. Eriksgatan. Där stannar dom till på en refug och blir mer än förvånade när vi inte gör samma sak utan blåser vidare norrut. Såhär efteråt blir man ömsom smickrad, ömsom lite häpen över hur kvinnor beter sig i trafiken! Hade det varit VI som tutade och höll på hade vi väl blivit dragna inför krigsrätt eller nåt?!

Nu ska jag ner och PRYA på systembolaget.
tjenare

Autumn Leaves

Trots att jag är sångare då och då så har jag ingen aning om hur texten går på den där jäkla Autumn leaves. I den svenska versionen handlar det om höstlöv, Har för mig att den heter "när höstlöv föll". Men rent språkligt skulle det ju kunna handla om när hösten lämnade. Inte sant?

Det är en rätt vacker historia i simpel ll-V-l...Inga konstigheter alls. (Om den går i C så börjar man på andra ackordet (alltså Dm) för en liten tur till femte acordet (G7) och sedan grundackordet (Cmaj)

Jag håller på att spela in lite Beatlesgrejor till i december. Det ska bli någon sorts BEATLES-fest på Folkets Hus och jag tänkte ställa upp med att spela några låtar där. Vettefan hur jag ska göra. Jag har några idéer, fast tycker inte att det är tillräckligt bra, helt enkelt.

Gjorde en inspelning på "let it be", ackustisk gitarr och bas som melodiinstrument.

Jag har även gjort några slaskinspelningar med bara bas, där jag körde in "come together" och "norwegian wood". På PRATABAS fick jag idéen att spela in Blackbird också.

...kanske....

På jobbfronten inget nytt. Jag var där i lördags och INGEN sa något om hur min situation ser ut. Det är kanske min uppgift att ta reda på, och fråga mig fram...fast tycker nästan att det är chefens jobb att informera sina anställda när det är chefen som har ändrat arbetssituationen...har jag rätt eller fel?

Däremot har jag börjat knega så smått på musikhuset här i kommunen. Tänkte starta några cirklar med rockskola och instrumentlektioner. Jag kan ju spela basfoil och flöjt...närå!

Men lite trummor, gitarr och keyboard ska jag väl kunna vidga vyerna med för de små ungdomarna.

BAJEN...Ja, ni vet ju hur det ser ut...fast ni kanske inte vet att Thom Åhlund och mr Stiff är jäkligt lika varandra till utseendet. Vet inte om det är en bra grej?!

Jag har funderat lite på en helt annan musikorienterad grej, fast innan hjulen börjar snurra så säger jag inget.

Nu ska jag maila till gamle kollegan och kompisen Puppe för att se om de behöver folk på hans jobb. Tjenare!

Ett misstag...men inte fel...

Jag har gjort ett misstag. Ett ganska litet misstag i sig men med oerhörda konsekvenser.
Jag kan säga att jag gjort ett misstag, men jag har inte gjort fel!

I Juli, precis innan semestern så råkade jag sälja fem burkar Stockholm (5.3%) till en kille. Han var 24 år gammal, såg ut lite som jag. Lurvig haka, flyende hårfäste och lagom "semestrig" klädsel. Det var lugnt i butiken och jag tyckte inte att han såg särskilt ung ut. Här kommer mitt misstag... jag frågade inte efter legitimation på honom. Jag borde ha gjort det eftersom systembolaget har en intern ålderspolicy som säger att vi SKA kolla på alla under 30. Killen var 24, såg ut som äldre än så...men jag goofade!
Detta tar jag på mig, det finns inget annat äatt säga om det.

Några vecor senare, när jag kom hem från semester i Halland glider jag alltså in på butiken för att (som jag tror) få ett påskrivet ok att jag tar ut pappadagar för Maya och hennes inskolning får jag alltså ett brev där det står att jag inte är lämplig att jobba inom Systembolaget.
Hmm....
Jag var den ENDA som också tog en butikskontrollant på butiken!
Visst har jag missat några...fast jag har haft fem kontroller...De andra i butiken har haft en eller två. Jag nöp en, fast det glömmer man visst bort. Jag kommer ALLTID i tid och är en jävel på att fronta och hålla snyggt i butiken. Jag jobbar snabbt och effektivt. Kunderna tycker om mig och väldigt många har ifrågasatt varför jag inte är på jobbet.

Chefen...den nya alltså... sa att jag inte får jobba mer än fyra (!!!!!) timmar i veckan. Jag vet inte varför jag får fyra timmar?! Normaltid, eller sparken är väl mer rimligt?
Däremot har jag inte fått någon förklaring på hur länge jag är i frysen. (Kan ju nämna att jag söker andra jobb järnet just nu)

Faktum är att jag inte vet vad som hänt. Tråkigt att ingen berättar för mig... Någon sa, "blanda in facket då"..tja, kanske det, men har den enorma tjuriga maskinen väl bestämt sig så blir det ju så. Jag är inte säker på att jag vill vara kvar där ändå. På Rogers (gamla chefen) tid så hade vi ett hyggligt ölutbud, ett försvarbart vinutbud och ett inte pinsamt whiskyutbud. Idag gapar hyllorna tomma i väntan på att få artiklar ska hylla upp många platser. Jag gissar att Anders har som uppgift att göra Tumbabutiken till en vinstbringare. Sälja kvantitet istället för kvalitet.

Nåja, kompisar...håll funk-tummarna för Tarzan, det ser ut att bli karriärsskifte

Vad tycker NI jag ska välja??

Gå och bada, mister Räf...

Titeln beskriver vad djuren i Castas saga säger när en Räv i skogen hittar på lite olika saker för att vara originell. Jag hängde med Robin och hans klass för att se denna som teater på Stadsteatern. En dockteater minsann. Ungefär 50 barn satt i publiken och INGEN brydde sig om de tre dockförarna. De pratade högt och tydligt med räven, haren och älgen. Men ingen kommenterade att t.e.x igelkotten hade en hand i arselet. Spännande.
Storyn går ut på...gissar att jag kan avslöja den, ingen av mina eventuella läsare kommer väl att gå och se den och känna att jag har givit iväg handlingen för mycket... storyn går ut på att det finns en räv i skogen. En klok, listig och skön räv som gärna studerar sina kompisar. Han räknar steg mellan platser vetgirigt. Så får han syn på en blomma. En vacker blå blomma. Han frågar mullvaden om sin egen färg och får till svar att han är rävfärgad. Då rullar han sig i jord så han blir lika grå som mullvaden. Alla retar honom så han rullar sig i blåbärsriset istället. Plötsligt har vi en blå räv. Alla retar honom igen och skriker att han ska gå och bada.
När han badat färdigt kommer en skolklass till skogen och en flicka som heter Maya hälsar på räven. Hon har rött hår. Nu känner sig räven inte ful och tråkig längre.

snipp, snap snut...så var sagan slut...

Efter teatern satt vi på Plattan och käkade lunch, då kommer ett jäkla parasoll flygande från taket på Kulturhuset. Landade mitt i lunchrusningen...nästan lite läskigt...
En annan grej jag tänkte på var att Robin var tvungen att dela med sig av Farsan till fyra-fem andra barn. Undrar om det beror på att det inte finns så många manliga förebilder i skolan. Kanske är det fär att jag är en skön snubbe? Kanske klättrar Robin på någon annans farsa om han får chansen... jag vet inte...

Tänkte inte kommentera men....

vet inte om NI är insatta i BAJEN nu för tiden. Vad som hänt är att Tony Gustafsson (tränare) har fått gå och vila upp sig lite och Thom Åhlund har tagit över rodret för att hålla oss kvar i Allsvenskan. All right, inte mer om det.
Själv gillar jag Tony och tycker inte att det är honom vi ska hänga för att vi ligger på kvalplats. Visst är det tränarens jobb att inspirera sitt lag till att vinna. Tony SKA placera spelare, lägga upp teknik och taktik. Har han lyckats? vettefan...
Men å andra sidan så finns det väl INGEN som kan gå för full maskin när man gång på gång blir bortdömd, avblåst, avstängd, utbuad, utskälld. Hur många gånger bara i år har vi inte sett tveksamma domarinsatser gällande straffar, hands och offsidesituationer?
Från läktare är det inte mycket bättre...snorungar med smaklösa budskap. Det är inte BAJEN...det är larvigt och hör hemma på Råsunda eller Stadion!

Men jag ville bara skriva lite om vad som just hände på Facebook... En aikare skriver att han ska springa in på Jägaren och kolla om Tony sitter där. Han får en kommentar någon minut senare om en djurgårdare som skryter med att han minsann vågar gå över medis med sin blårödgula halsduk...?!

Ärligt talat så skiter jag i vad folk hejar på för lag... JAG håller på BAJEN!

Åt helvete med allihopa!

missförstånd? mist förstånd?

Jag var och spelade med RABALDER på Herbalife's kickoff i lördags. Allvarligt?! Det är inte ofta jag känner mig nästan lite rädd i folksamlingar men här fick man nästan en känsla av sekt. Folk gick runt med glittrande ögon, fånigt leende (ungefär som om de precis fått orgasm) och ville inget hellre än bjuda in bandet till "gemenskapen". De använder många engelska ord. Man har en upline, en manager, några sponsors (uttalas såklart på engelska) och en market med kunder. Jösses...

Dodgen kokade på vägen dit, vi fick hyra släp så vi kunde komma in i tid. Allt det går att läsa om på RABALDER-bloggen. http://blog.rabaldermusik.se/

Igår var jag och barnen ute med Anneli (syrran) och Teresia (också syrran) på Skansen. Vansinnigt trevligt. Vi tog tåget in, vilket var ett äventyr i sig eftersom det var inställt. Nästa tåg var bara hälften så långt som det borde vilket gjorde att mina barn fick en extra crashcourse i socialt beteende. Vet inte om TJEJMILEN hade något med saken att göra, men det var knasmycket folk överallt. Nåväl. In till Centralen, över Klara ner till 47'an och ut på Djurgården. So far so good! Anneli och hennes polare Alan mötte upp vid bussen. Väl inne bestämde vi oss för att kolla upp något att käka. Vi tog den där rulltrappan som går upp till "gamla stan", Stora Gungan och glasblåset. Vi tittade på när man blåste en glasälg. Hur cool som helst. Mina barn satt som tända ljus, farsan var riktigt stolt!

Till sist hamnade vi på Soliden och tog en macka och en öl. Sen skulle det bli safari, minsann. Vi såg de vanliga djuren. Älg, björn, säl, vildsvin och bison. Jag letade efter lokatt och järv men hittade inte. Hade varit ball att visa Alan (som kommer från Carlisle på gränsen mellan England och Skottland) de inhemska djuren med lite attityd. En ko är ju inte så ball. Sen gick vi ner via karusellerna och chokladhjulen till Akvariet. Jag fick några sköna bilder på sjöhästar och hajar. Kackerlackor och spindlar. Billy "blev" King Kong när vi gick genom regnskogen. Det är kanske dags att omvärdera det där med att barn inte tar till sig av TV-spel och videofilmer.

Djurgårdsfärjan...via Slussen och Robin berättade för ALLA att han minsann visste att vi är i BAJENLAND när vi gick Götgatan fram upp mot Medis. Hade riktig tur med tåget, det kom precis när vi kom mer på perrongen. Teresia och Max hoppade av i Tullinge och vi andra åkte till Tumba. Den sista promenaden hem drog nog ut det sista ur mina stackars barn. De var helt slut när vi klev in i hallen. Det var inte ens tjafs om att borsta tänderna och gå och lägga sig.

Ibland är det enkelt att vara farsa!