torsdag 14 maj 2009

Den ena handen....

..vet inte vad den andra gör, eller hur var det?
Jag hade den stora äran att lira med en underbar trummis för sisådär en tio år sen. Han var så rock n roll man kan vara. Musikaliskt låg han någonstans mellan Ian Paice, Frank Beard och i sina absolut bästa stunder, Terry Bozzio... i alla fall vad det gäller fantasi och tolkningar.
Han var skäggig, långhårig, tatuerad. Han körde en bucklig, blå Ford på vintern och Triumph på sommaren. Han bodde i en läckert inredd tvåa i centrala Huddinge. På helgerna när vi inte hade gig brukade han sticka ut med sina polare på vad han kallade för "hellrace"...det gick kort sagt ut på att man skulle köra skiten ur sin motorcykel på traktorstigar i skogen runtom i Sörmland.

Så hände nåt, han började plugga och fick jobb som...ummm....jag vet itne så noga, men det var visst någon sorts marknadsansvarig/projektledare/chef. Ungefär samtidigt träffar han en annan kille som också är chef/företagsledare. Kompisen spelar gitarr (riktigt duktig på att härmas) och tillsammans spelar vi. Kompisen är en skicklig golfspelare vilket gör att trummis vill börja spela golf. Så som chefer gör. Polaren rakar av skägg, klipper hår och byter slitna jeans mot BROTHERS-outfit. Säljer Forden och köper silverfärgad Passat. Säljer trajjan och köper hus, som han bygger ut, med golvvärme och dubbelgarage. Vi tappade egentligen kontakten innan vi slutade spela ihop... jag saknar verkligen den gamla trummisen!
Det kanske kallas att växa upp, vad vet jag?

Så har jag en annan kompis...som var allt annat än rebellisk trummis. Däremot spelade vi tillsammans allihopa. Han var nog ännu mer besviken på trummisens prioriteringar och karriärsval. Han blev väldigt sur när trummis ringer och ber oss hitta en vikarie för honom då han ska åka på golfresa med jobbet. Siste året med trummis i bandet hade vi vik ungefär på hälften av spelningarna.

Nu har gitarr-polaren köpt golfgrejor, offroadmotorcykel, fina whiskyflaskor. Han har slutat på en känd musik/teaterscen i Stockholm för att få vara chef och åka runt i hela jäkla landet och titta på hus och tomter?! Han håller på att bli samma kille han var så förbannad på för några år sen!!!

Mitt problem är att jag inte har ändrat mig...i alla fall inte lika mycket, lika fort och lika tydligt som alla andra. Jag gillar mig och vad jag håller på med, och har därför ingen lust att bli någon annan.
-Kära Bullen, hjälp mig!

hehe... närå, men allvarligt?!
Kan man bli så inte-rock n roll på så kort tid utan att märka det själv?

Inga kommentarer: