Les Paul gick ur tiden igår. 94 år hann han bli. Mannen som skapade Les Paul-gitarren och får väl ses som en innovatör inom populärmusiken. Vi är många som har honom att tacka för vad vi är idag. Det är rätt så många av våra favoritgitarrister som har använt detta nästan magiska instrument. Jimi Hendrix (ja, han spelade på Gibson också), Billy Gibbons, Bob Marley, Jeff Beck, Zappa (även om han helst hade en SG), Slash, Lenny Krawitz, Zakk Wylde, Janne Schaffer och Jimmy Page är ju bara några stycken.
Visst är det lattjo att vi hyllar dessa hjältar först när dom har tagit ner skylten? Det var visst nån popsångare som la pipen i zenit härom månaden och plötsligt skulle ALLA jävlar vara med i Michael Jackson-grupper på Facebook och allt det där.
Tror att jag ska dra igång en Stevie Wonder-grupp nu medan han lever...
Tillbaka till Les Paul... Enligt officiella har han haft trubbel med hjärtat, vilket man får ha om man är 94 bast. (Leo Fender skulle ha fyllt 100 i måndags förresten)
Han byggde den första solida elgitarren! Urmodern! Fan värt att skåla för... det fick bli en liten skvätt OBAN...(den dricker jag för dig Les...)
Inte utan att man blir lite filosofisk, faktiskt. Kommer någon att skriva en blog om mig när jag lämnar in? Kommer man att vara saknad? Jag räknar ju såklart med att Marie och barnen kommer att sakna mig... morsan och syskonen också...men sen då?
Polarna...RABALDER? Man önskar ju i sin lilla enfald att det införs en officiell Tarzandag på skolor och arbetsplatser runtom i landet. En tyst minut är väl inte för mycket begärt?
Näe...kilar jag vidare så blir jag nöjd om ni kommer ihåg vem jag är/var...
nu blev det så jäkla sentimentalt och tråkdjupt att jag inte skriver mer just nu
tjena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar