Jag... en livsnjutare?

Är jag en livsnjutare? Jag som gnäller över varenda liten skitsak som går emot?
Ja, någonstans skulle jag nog vilja påstå det.

Jag skulle ju aldrig söka jobb på ett ställe jag inte vill jobba på, t.ex. Jag skulle aldrig frivilligt sätta mig i situationer som jag skulle känna mig obekväm i, om det inte var för att det i slutändan skulle bli bättre.

Hitta på att jag har trehundra kronor i fickan och går in i en mataffär. Hade jag varit smart, vuxen och klok hade jag ju tittat på prislappar och bara köpt det allra viktigaste för att liksom äta så mycket mat så jag blir mätt, inte sant?
Riktigt så funkar inte jag. Jag lägger hellre 200:- på någon deli-köttbit och den sista hundringen på ett gott öl. Det är viktigt att njuta ordentligt, tycker jag. Jag låter nog hellre bli att äta "vanlig" middag två kvällar än att missa någon härlig parma-skinka eller spansk grovmalen salami. Sköljer gärna ner med en rökig shiraz från Sydafrika eller Australien. Eller varför inte ett fylligt trappistöl? Mättande och otroligt gott! Men det är ju knappast hela kostcirkeln.

Samma gäller nog det mesta i mitt liv nu för tiden. Jag bryr mig mer och mer om att leva för dagen, att liksom inte snåla med varken pengar eller tid. Det har jag gjort och jag tycker att jag är färdig med det. Om jag inte pallar att plocka undan disken direkt efter maten...so what?
Kanske har jag viktigare saker att göra?!

Om jag vill röka en god cigarr... ja, då tänder jag en puff från Romeo y Juliet... även om de kostar nästan tio gånger mer än en man kan hitta på kvartersbutiken. Nu för tiden kostar en kasse bärs lika mycket som den gjorde för fem år sen, med den skillnaden att förut fick jag tio burkar, och nu två, kanske tre små flaskor. Men de är mycket godare och jag njuter av dem på ett annat sätt.

Jag kan uppskatta musik på ett annat sätt nu när jag har landat i livet. Jag kan betrakta en tavla eller en film med en annan sorts njutning än för några år sen. Tänk om jag håller på att bli vuxen??? HJÄLP!

Jag har kommit på mig själv att stanna upp på kvällarna och bara titta på mina barn, när de sover över här.... och liksom bara ler åt allt det vackra som ligger och småsnarkar... Dessa små prepubertala skitungarna som kan få mig ner på knä alla dar i veckan, men även upp på tå!

Jag längtar till våren, när snön smälter bort och löven spricker upp. Den första dagen då man kan gå ut i T-shirt utan att frysa. Det första uteserveringsbesöket. Tussilago. Det är livskvalitet, mina vänner!

Kram till alla!