En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!
Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.
Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!
Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen
Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.
Puzz och kramiz... snyggingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahaha! Du är rolig du.
Brunettballe var faktiskt ganska rolig att göra ett tag, men jag tog bort det dels för att det redan fanns två bloggare som kallade sig för det, och dels för att man ganska snabbt tömde ämnet. Sedan har jag alltid varit livrädd för att folk ska börja läsa allt trams man har skrivit genom åren. Jag har försökt laborera och parodiera alla stilar mest på kul, men hela tiden har skräcken funnits att folk ska "upptäcka" det och börja följa bloggarna. Jag hatar att ha förväntningar på mig! Eftersom folk dessutom har väldigt svårt att uppfatta ironi och satir i skriven form så vill man ju inte behöva stå till svars för saker som man egentligen inte står för, utan skriver mer ur ett betraktarperspektiv av vår tid. Det sista jag vill bli känd som är just som bloggare...
Fast jag tycker att det ÄR stor humor med småtjejer som tar sig själva på stort allvar, som t.ex. Mogi & Co. En annan sak som är hysteriskt rolig är näthatet (om man ser till fenomenet som sådant och inte hatet i sig). Johan Rheborg praktiserade visst detta genom en fiktiv person (Kjell Levrén) som han lät göra helt irreleventa och korkade inlägg fulla med faktafel på diverse forum. Det triggade tydligen igång en hel del, vilket är otroligt komiskt.
Skicka en kommentar