Skareva så svårt?!

Jag håller på BAJEN, det vet ni ju om. Att en del av er håller på andra lag kan jag inte göra så mycket åt. Ni får väl hålla på vilka lag ni vill... Men en sak retar mig lite. Det är det här med att klampa in på mitt lags revir. Så fort BAJEN har lirat så kommer kommentarerna haglande från supportrar till både aik och djurgårn och kladdar ner min och andras sidor på FACEBOOK. Varför, liksom?  Även om mitt kära lag spelar uselt så behöver vi grönvita inte ta snacket med smutsiga råttorna eller fåniga aporna. Jag  går knappt in på andras sidor om det handlar om andra lag. Jag tycker mest synd om folk som inte förstått vilken glädje och lycka det är att vara Hammarbyare.

Jag bjuder här på ett favoritstycke ur Supportern. (Slas -62)

"Är det nåt fel på Djurgårn, sa killen"

Njutbart stycke ur "Supportern" utgiven 1962 av Stig "Slas" Claesson (1928-2008). 


"DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn.

Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn. 

Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll. 

-Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. 

-Vadå?, sa killen. 

-Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden? 

-Nä, sa killen. 

-Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen. 

-Reimers?, sa killen. 

-Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här. 

-Är det nåt fel på Djurgårn?, sa killen. 

-Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för. 

-Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen. 

-Ja och det passar inte mej, sa jag. 

Då börja han igen. Likadant. 

-Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby? Killen börja mena på.

-Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn. 

-Det finns väl många som håller på Djurgårn. 

-Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det. 

-Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak? 

-Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn. 

Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Årets första supporterinlägg.

Jag har inte skrivit om BAJEN ännu under 2012. Det ändrar vi på nu.

Träningsmatcherna har kommit igång och jag har med stort intresse kollat in hur det ser ut (på pappret). Det verkar lovande. HAMMARBY har ju lite av tradition att i likhet med scenfolk nästan längta efter en usel genrepetition för då kommer troligen säsongen gå bra. Än så länge ligger vi på plus. Vilket i så fall skulle vara ett dåligt tecken. Men vafan?! Det är VI som är HAMMARBY!

BAJENBRUDAR är officiella som supportergrupp. Det gillar vi BAJENKILLAR!

Så hör det ju till vanligheterna att häckla de andra supportrarna lite. Just idag har TV4 rullat sin sportrapportering från gårdagen. Resultaten blev torsk för packet, torsk för apa och seger för BAJEN FANS.

Jag surfade runt lite på FACEBOOK och såg att jämmerkaninerna minsann har gått ut med en officiell uppmaning till sina supportrar att inte gå på hockey. Det bottnar i deras missnöje över polisens övervåld vid senaste derbyt mot packet. Jag anser såklart att det är helt jävla galet med övervåld från poliser. Det finns inget försvar! Men det är två saker jag inte riktigt får ihop...

1: Vad vinner dif på att deras supportrar inte går på match? Jag menar, polisen kan nog inte bry sig mindre... de är nog snarast glada att inte behöva brottas med hormonstinna snorvalpar med bakslick och Gant-jacka.
Själva budskapet kommer ju snarast att tolkas som att "buhu... fajbjoj polisen slog oss, så nu vågaj vi inte gå på hokki"

2: Supportrarnas kommentarer på facebooksidan!
Det är märkligt många som skriver saker som "skönt, nu kan man sitta hemma i soffan och kolla matchen istället"
Ummm... inte så jäkla supporter, va?
Lite medgång... de ligger ju trots alls på kvalplats, och fortsätter att förlora.

aik... äh, jag har inte hämtat mig än från att ha varit och spelat i puben inne på Råsunda. I restaurangen. Bland massor av ful-gulsvarta vimplar och flaggor. Det var bara tragiskt och på något sätt lite sådär olustigt. Märkligt att de vill ha en så dyster feeling på sina egna fester?!

Gig på Djurgården.

Ja, vi skulle spela på AQUARIUM på Djurgården. Ett bröllop minsann. Min första tanke var att det kändes lite dagis att ordna festen just där. I cafédelen på ett jäkla fiskmuséum.



Det stod såhär i mailet:
17:30 - Båten lägger till vid Allmänna Gränd för upphämtning av trubadur samt personal som ställer iordning inför brudskålen.

Det visade sig att det var JAG som skulle vara trubadur... Inga problem egentligen. Det enda jag tänkte på var att vi hade lite kort om folk som kunde bära. Stiff och Hutten fick sköta nära på hela inroddning och uppställning av RABALDER-grejer. Vår lilla sköna trumslagarpojke iMan är nyopererad och kan varken lyfta eller ta i för mycket.

Så medan mina kumpaner fixade till vad man skulle kunna kalla för scen stack jag iväg med en liten färja med alla bröllopsgäster. Jag skulle spela lite trubadurlåtar i sisådär 45 minuter. Här kommer ett pyttelitet problem. Jag hade ingen förstärkning alls. Bara jag och en gitarr. Vet inte om ni tänkt på hur jäkla mycket en båtmotor låter när man inte har chans att överrösta?! Jag gjorde lite vad jag kunde och det kändes som dynamik var något jag fick strunta i. Det var bara fullt läge på allt. Hårda anslag på guran och nära på skrik på sången för att kunna höras över salongen. Detta gjorde såklart i sin tur att publiken, gästerna... inte riktigt brydde sig om vad jag gjorde. De hade fullt upp att småprata med varandra och för egen del överrösta båtmotorn.
Men så... plötsligt... när jag spelat i kanske en halvtimme så kommer det fram tre, fyra manliga gäster och ställer sig och faktiskt lyssnar på det jag gör. Jag fick applåder, vilket såklart i sin tur ledde till att fler och fler började lyssna på mig. Kul!
När vi kom iland igen så skyndade jag mig upp till "scenen" för att koppla in basen och hjälpa till med det sista. Nu skulle vi ju bara inte synas på tre timmar. Enkel match... Vi drog till ENGELEN en stund. Det var iMan som fick köra eftersom han ändå inte kunde bära liksom efter giget. Han kunde ställa sin bil vid Slussen och köra direkt hem efter spelningen.


På anrika ENGELEN var det inte mindre än Farbror Fläsk som stod för underhållningen. Sjukt mysiga snubbar. Eller... Det var väl egentligen bara Björn (sång) kvar. De andra var vikarier och inhyrda. Keyboardisten, som jag tyvärr glömt namnet på var magiskt bra!
Vi kunde ju inte stänna så länge, utan lyssnade klart på första set innan vi gick ner till klassiska Djurgårdsfärjan för en liten båtresa över till giget.

Själva kom vi inte igång förrän nästan en timme efter utsatt tid. Det tar ju tid att fika och sånt, särskilt när man är på bröllop. Men jag satt och njöt av den vackra utsikten... tropisk värme, palmer och vattenfall och en vy över Södermalm... sämre kan man ha det.

Vi spelade 3x45 minuter... Jag brukar ju hålla i låtval och mellansnack och tycker själv att jag fick till det ordentligt bra, flera gånger. Gästerna, brudparet och personalen verkade verkligen gilla RABALDER. Det har nog att göra med att vi hade fått till ett så riktigt bra ljud. Det lät verkligen dyrt, om ni förstår... Synd bara att det var så trångt, för jag hade gärna spelat över lite, ni vet, med fåniga små danssteg och bjuda upp folk på scen och sånt. Det hade verkligen varit kul och uppskattat.

Efter spelningen så packade vi ihop allting och fyllde RABALDERsläpet. Jag hoppade in i baksätet och tittade på klockan... 03:23... nåja, tur att man var i Stockholm i alla fall.
Nu är det söndag och jag väntar på min fina dotter Felicia. Hon ska sova för vi åker ju till London om några timmar.

Passar på att lägga upp sköna katten Frecko's band The SUPERJAMS

lite pinsamt va?

Hörde att gnagets supportrar gjort vad de kan för att hålla värmen på läktaren när de går på hokki. Först boxas de med varandra, intert...sen slåss man med sina egna vakter. Som körsbär på kakan börjar man slåss med polisen. De kastade VP-rör och drog igång bengaler och rök-burkar. Dummare än smart kan man tycka.
djurgår'n var inte ett dugg bättre på den här matchen.
De har dessutom snott fler än en ramsa från oss...?!

Skitungar och pajasar!

Vissa dagar är man helt enkelt extra glad att man är grönvit!

FORZA BAJEN och GRÖNVIT JUL!