Saker om och med Tarzan...
Killen längst fram i RABALDER, längst bak i familjen och lagom långt upp i BAJENklacken.
Vill man läsa om FENDER, SCHATZ, bärs, BAJEN, familjen och egna grubblerier kan man fortsätta häråt....ta en drink och sätt igång vettja!
Det ringde en rektor från en skola i närheten, och jag ska visst dit och jobba. Börjar imorgon 08:10. Det är bäst att lägga sig i tid då, eftersom jag bara fått lite över en timmes sömn i natt. Det är rätt så lite med tanke på att jag ändå har spelat på ENGELEN sen i onsdags.
Den här bilden är från omklädningsrummet. Vi hade nyss slutat spela.
Jag var mycket trött och hungrig... fast på bra humör.
Jag är fortfarande trött och hungrig, och på bra humör.
Jag var och spelade på ENGELEN igår. Igen. Vi gjorde så gott vi kunde med den lilla publiken. En lite lattjo sak med personalen på ENGELEN är att de ställt en soffgrupp i rotting, mitt på golvet i puben. Exakt samma golv som normalt tjänstgör som dansgolv när RABALDER kommer till stan. Just igår gjorde det nog inte så mycket för det var inte så många där. Men hela möbeln gör att fem personer tar upp lika mycket som kanske femton personer (om man vill)
På ENGELEN träffade jag först RABALDERs (som han själv kallar sig) number-one-male-groupie. Matte. Han har nog sett oss tjugo, kanske trettio gånger över åren och det var roligt att kunna överraska honom med lite nya låtar och ett nytt fejs bakom keyboardarna. Där Hutten ju brukar stå har vi som vikarie ställt Muffinmannen. Han gjorde ett bra jobb att täcka upp när min röst började svikta. En inre kamp, eftersom jag verkligen vill kunna sjunga veckan ut. Tokvilar stämbanden såhär på dagarna, och sjunger bara så mycket jag behöver på kvällarna. Det ska nog gå bra. Lotta kokade ihop nån märklig gegga baserat på te igårkväll. Vet inte vad hon hade i men gissar att det var honung, VICKS BLÅ, Alvedon, whisky... haha, det smakade ungefär som Fernet.
Mot slutet av kvällen på ENGELEN dök Annika upp. En polare sen ungefär hundra år. Vi pratade lite om min blogg och att hon uppskattar och läser det här. (Hej Annika)
Själv har jag ju fortfarande lite svårt att begripa vad det är som gör att ni kommer tillbaka och läser. Men jag uppskattar det. Det är bra för egot att se hur många träffar den här bloggen har, och hur många som har googlat "Tarzan08" eller "Tarzan Rabalder"
På dagen igår hände något som jag inte riktigt kan förklara. Först fick jag ett ganska kort meddelande på FACEBOOK om vilken bra pappa jag var, och att det var så fruktansvärt synd om mig. Förstod ingenting. Så kom ytterligare ett mail via fejjan från en annan kompis, som mer ingående förklarade att han vet hur det känns att inte ha möjlighet att träffa sina barn som man vill och allt. Han skrev också att han läser min blogg. Det var då det slog mig. Dessa fina människor har råkat blanda ihop mig med Anders. Det är alltså en kompis från PRATABAS som är ENSAM PAPPA. Inte jag.
Jag tycker han skriver bra, och det är ett viktigt ämne att ta upp, men det är inte jag som skriver där.
Sådärja. Då var det avklarat. Nu ska jag gå och kurera mig ett tag till.
Kram, gott slut och hoppas vi ses på ENGELEN ikväll och i morgon och dagen efter det och dagen efter det....
Har inte uppdaterat på ett tag, märkte jag. Jag har inte heller någon vettig förklaring till det. Ibland kommer inte orden, helt enkelt.
RABALDER har varit och spelat på många ställen under december. De flesta spelningarna har varit riktigt lyckade och bra. På juldagen åkte vi till Katrineholm, för att spela på deras stora fest. Vi fick till ett grymt bra ljud och ljus. Första set gick väldigt bra, andra set gick kanon...i ungefär fyra låtar. Sen gick strömmen. Inte bara på scen, utan i hela lokalen. När jag såg bort över rummet såg jag att även nästa rum, där barerna var, var kolsvart. Jag tittade ut genom fönstret... Svart på gatan, i hela kvarteret, i fanimig hela stan. Det var ju den där stormen som hade rivit ner...
Igår var första kvällen på ENGELEN, vilket ju alltid är roligt. Där ska vi vara ända till på Nyårsafton! Ser verkligen fram emot hela den här veckan, trots att jag har vansinnigt ont i halsen redan nu.
Lever på te med honung och vicks blå.
Hoppas på mycket allsång och att Muffinmannen står ut med att ta en låt eller så.
Kram alla, och kom för fanken till ENGELEN ikväll, imorgon, nästa dag och varje dag ända fram till nyår!
Ska fira jul i trädkojan för första gången. Det ser jag fram emot. Har ju liksom alltid haft någon sorts agg mot julen som jag har lite svårt att förklara. Vet inte hur jag ska ställa mig till hela den där hysterin.
När jag var liten grabb var julen något riktigt kul och spännande. Det var såklart presenterna och stämningen som lockade. Fast när jag blev äldre så var det ju mitt jobb att skapa stämningen och köpa presenterna. Det var nog ungefär där och då som jag började ändra åsikt om julfirandet. Jag menar, plötsligt var jag tvungen att se till att allt skulle vara så jäkla mysigt och trevligt.
Marie kom från en familj med starka traditioner. Grötfrukost, fasta rutiner gällande mat, julklappar och tv-tittande. Det var/är viktigt för henne. För mig var det ju inte så. Jag skulle ju bara vilja sjunka ner i soffan, luta mig tillbaka och ta en kopp glögg i lugn och ro. Lotta berättade att hon inte kommer att ha sina barn så jag föreslog att hon kunde vara här och fira med mig och barnen. Det ska bli mysigt.
Den här julen har vi gjort så att barnen kommer till mig på julafton, troligtvis lagom till Kalle. Sen blir det julklappar och "bara" soff-häng. Ingen gran, ingen tomte eller så. Det här har jag berättat för barnen och de är nöjda med det. Jag har sagt att jag kommer att plocka fram det där godaste, gällande godis och mat.
När julafton är avklarad ska jag nämligen fokusera på att spela med RABALDER. Vi ska till Katrineholm på juldagen, och sen är det ENGELEN som gäller resten av året.
Lustigt nog ser jag mer fram emot spelningarna än själva julfirandet.
Har jag någon önskelista?
Njae, egentligen inte... Jag har beställt en SCHATZ och önskar att den kommer innan jul. När jag gjorde beställningen verkade det som det skulle funka, men fabriken har visst haft lite trubbel så vi får se. Jag håller funk-tummarna.
Att spela musik. Ja, vafan är det för nåt?
Nu råkar jag ha den turen/förmånen/lyckan/talangen att få spela i RABALDER. Vi har ju lyckats etablera oss lite sådär lagom. Folk kommer för att se oss. De vill vara vänner till oss på FACEBOOK. De bokar in oss till sina fester och tillställningar. Men varför gör de det?
Många tycker att vi är bra, för det är vi. Många tycker att vi levererar just vad de vill ha, för det gör vi. Bara kolla in förra veckan, när vi ena dagen står och river av åtta låtar som vi normalt inte spelar, bara för att festen ville ha just de låtarna. Dagen efter står vi och spelar lounge-musik i över en timme... för att kund vill ha det så. Leverans.
Ibland får jag gliringar och kommentarer för att jag inte har körkort och är lite beroende av de andra för att komma till gig och hem från gig. Ja, jag vet att jag borde ha fixat lappen för länge sen... säger inte mer om det.
Så vad gör vi i bandet?
Det är ju en del jobb utanför det ni ser. Det ska bokas gig, fixas med utrustning, plockas fram låtar, sättas arr, hemsida, pratas med fans, bokare, publik och eventuella vikarier. Det ska bäras saker, köras fram och tillbaka, det ska underhållas ljud och ljus... det ska underhållas publik.
Vi tar det bit för bit, så ni kanske förstår arbetet man lägger ner på att få vara "gycklare" för en kväll.
Stiff:
Bokar jobben, sköter all kontakt med alla arrangörer och alla kunder. Chaufför. Han köper och underhåller utrustningen, han håller med PA, ljud och ljus. Han har även replokalen. Den funkar i och för sig mest som lagerlokal för grejerna eftersom vi är rätt dåliga på att repa. Väl på scen är hans jobb att vara gitarrist och trampa på pedaler. De flesta går till gitarrljudet, men en och annan går till ljuset. Visst skulle någon annan kunna avhjälpa honom med ljus-trampet... fast jag tycker han gör ett bra jobb som ljustrampare. Han ser fanimig ut som en jäkla balett-dansös där han står och duttar med tårna.
Hutten:
Sköter hemsidan, eller egentligen all IT med bandet. Han roddar med pausmusiken via en dator och några flashiga program som jag inte har någon aning om vad de gör, eller vilka de är. Till det är han keyboardist och lite av min sidekick när vi väl står på scen.
iMan:
Trummis, chaufför. Ser till att vi andra i bandet får käk på varje ställe i är på. Det är iMan som kommer med de flesta "nya" låtförslagen i reppan.
Jag:
Jag har egentligen inte så mycket utanför bandet att göra. Visst lägger jag upp de officiella spelningarna på FACEBOOK, och är väl den som pratar med publiken på och utanför scenen. Mitt jobb är förutom att vara basist och sångare...den som är liksom ansiktet utåt. När de andra jobbar i det tysta så är det mig man ser och kanske tänker på när man ser RABALDER. Inför spelning så är det jag som hänger ljus, drar kabel så de inte ligger över scenen, ser till att även ögat får sitt. Sen... när själva spelningen kommer igång så är mitt jobb att alla i publiken ska minnas just oss, de ska tycka att just vi är det häftigaste man kan se i coverbandsväg. Dessutom är det jag som spelar den dära trubadurdelen om kunden begär en
sån. Det är jag som står som kapellmästare och visar tecken om när en
låt ska börja och sluta.
Jag skriver ut texter, ackord och arrangemang till de andra i bandet. Jag väljer låtar och försöker läsa av publiken så att alla blir så nöjda som möjligt.
Så vad har jag för roll i coverbands-dammen när jag inte är under RABALDER-flagg?
Jag får ofta försöka hjälpa andra med kontakter till ställen, hitta vikarier till andra band och på nåt sätt försvara den här kulturformen bland grinkukar och folk som generellt ser ner på oss. Att vara coverbandsmusiker är inte helt glamouröst. När man egentligen vill släppa ALLT efter ett gig och istället dra på fest så har vi minst en timme med nerplockning och roddning. Sen ska skiten köras till repan. Tyvärr tror de flesta att det är färdigjobbat när sista ackordet har klingat ut. Så är det alltså inte.
Så om vi ska spela på t.ex. ett bröllop, tio mil från repan... betyder det i praktiken att vi åker hemifrån vid lunch och är hemma igen någon gång vid fyra på morgonen. Glamouröst, va?!
Då och då får man dessutom skäll för att vi inte spelar rätt låtar, men det händer allt mer sällan. Tydligen väljer vi antingen rätt låtar eller så är vi rätt bokade för rätt fest. Skönt. Men lite synd på ett sätt för det är roligt att tänka tillbaka på felbokningar och hur man roddar till det så alla ska bli nöjda.
Tisdag. Sjukskrev mig idag. Förkyld, ont i ryggen och huvudet. Lägg till ett dåligt humör och olust så har vi ett inte helt vinnande koncept.
Men det var inte av själv-ömkan jag började skriva idag.
Jag har börjat komponera en låt. En julsång.
Problemet är att jag aldrig tyckt särskilt mycket om julen så det är inte helt lätt att få till det. De första ackorden i versen låter bra. Även ett par passager i refrängen känns okej om jag får till melodin. Men sen är det helt enkelt tvärstopp. Orden kommer inte, ackorden sitter inte som de ska och melodin känns krystad. Jag tror att det är klassisk skrivkramp. Jag känner inte igen känslan.
Lite samma är det nog trots allt med bloggen, där man förväntas skriva lustiga saker i alla fall ett par gånger i veckan. Ibland har man ett "flow" och hittar kul saker att skriva om, och jag tycker ibland att jag får till det rätt bra. Timing och ordval är A och O.
Just nu i dessa oinspirerade dagar har jag varken A eller O, känns det som.
Som de flesta andra här i världen har jag börjat lira WORDFEUD. Inget konstigt med det, säkert. Vad som är lite märkligt är att jag spelar mot folk jag inte har en aning om vilka de är, fast jag känner dem. Och de känner mig. Här kommer en lista på vilka jag spelar mot just nu, klockan 0800 1/11.
Doublekick - Stefan N (trummis i FACESHIFT bl.a)
Reallybadcorrosion - Sunken (basist i LIBRAH)
hoho68 - Susanne
Mymamma - ?
Sussjo - Shoobahs hustru
Nxz_1 - Peter (gamla gitarristen i FACESHIFT)
faceshift - Petri
fredrikodelmalm - FreCko på PRATABAS
Obliviated - Mattis
pntsstrm - Pontus (han som tog över efter mig i dr. VINTAGE)
L8no1 - Lotta
Det är väl där mitt sociala liv ligger just nu. Jag hoppas verkligen att inspirationen kommer tillbaka snart. Att jag hittar tillbaka till något intressant och roligt att skriva om, och att det dessutom blir bra skrivet.
Den här veckan var...onödig.
I fredags förra veckan drog jag på mig ett ryggskott från helvetet och är idag (nio dagar senare) inte helt bra. Jag har haft barnen hela veckan och det brukar vara roligt. Men just den här veckan har det varit rätt smärtsamt. Visst har de hjälpt till lite, men Det är vid såna här tillfällen man inser vad en frisk kropp kan åstadkomma. Kläder, disk, läxor, matlagning... vardagssysslor blir en kamp om man nätt och jämt kommer ur sängen.
Dessutom har jag haft rätt så jobbiga pappa/dotter-prat med Felicia som helt enkelt inte inser sin roll i den här familjen. Såhär en vecka senare och jag ser tillbaka kan jag konstatera att Maya har hjälpt till mer än vad hon har gjort. Tråkigt, sa Bull.
Den här veckan var...stressande.
Just nu håller vi på med utvecklingssamtal på skolan och som musiklärare ska jag fylla i "lakan". Det är en sorts blankett med omdöme för varje elev. Jag har lite över 350 elever. Varje lakan ska fyllas i med nulägesrapportering, vad som kan förbättras och lite kort om hur jag upplever varje elev i mitt ämne. Mina anteckningar har legat på skrivbordet på jobbet... på exakt samma jobb som jag inte varit på den här veckan. Det är nu vansinnigt stressande att försöka fylla i alla dessa jäkla lakan i tid. Alla nior och (tror det var fyror) ska vara klara imorgon måndag.
Den här veckan var...sorglig.
Jag såg på när BAJEN torskade mot Värnamo. Nuff' said.
Den här veckan var...musikalisk.
Jag var ju på musikmässa på Münchenbryggeriet samma vecka som vi lirade på ENGELEN för några veckor sen. Där träffade jag Marcus, Urban och Stefan. Det är herrarna bakom de fantastiska instrumenten SCHATZ. Jag råkade göra en beställning på en P-bas. Såhär såg mina specar ut:
Just nu sitter jag och funderar på slutmix på några av mina egna kompositioner som jag vill lägga upp på några sidor på nätet som gör att de blir tillgängliga på t.ex. SPOTIFY och iTunes.
Ah, visst fan...
Jag fick ett väldigt roligt, fint och smickrande inlägg från bästa Rolle... han tänkte utnämna en av mina kommentarer på FACEBOOK till "årets inlägg 2011"
Såhär skrev jag:
Jag måste ju ha en fet mick OCH LED-ljus i brädan för här ska fanimig byggas manlighetens svärd! Ett vapen för alla coverbasister som ska försöka synas lite här och där på scen. Likt Excalibur ska den trona i mälardalen, lika mytomspunnen som Loch Ness eller snickarsonen på korset. Det ska skrivas sånger, dikter och noveller om min bas, Peter. Ja Jävlar!
Peter, som jag skriver till är ingen annan än sköna katten i COOL COVERS. Coverbandskollegorna från Örebro.
Sådär ja... nu har jag nog fått med allt jag ville för den här gången.
Kram!
Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så. Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.
Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar. Vilka fantastiska instrument!!!
De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.
Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,
Igår spelade RABALDER på ett bröllopsgig. Vi gjorde bra ifrån oss och hade bra ljud. Soundcheck gick alldeles utmärkt och ljuset såg ut att vara nära på tiptop. Spelningen skulle äga rum på Odelsala bygdegård. När vi svängde upp på gårdsplanen kom vi på att vi faktiskt varit häroch spelat förut.
Stiff fick för sig att orten hette Hardangervidda. Nära, eller hur?!
Efter soundcheck och snabbt snack med toastmaster Robin åkte vi därifrån. Hutten stack ut i skogen för att leta svamp, iMan åkte hem och hängde med sina barn. Jag och Stiff åkte till Stockholm. Det var ju HAMMARBY-dagen. Tyvärr missade vi allting, så vi drog till Chill vid Medis. Satte i oss varsin hamburgertallrik och pratade lite om roliga alternativ till hur scenen skulle kunna pimpas på ett fint sätt. Detta gjorde att vi bestämde oss för att besöka gamla anrika Engelen. Kanske kunde man använda TV'n bakom scenen som nån sorts interaktiv backdrop? Värt att kolla upp.
När klockan blev tillräckligt mycket drog vi tillbaka till Märstaskogen där bygdegården ligger. Festen var i full gång, med knasiga tal, allsång, tigerjakt och sånt. Eftersom klockan drog iväg så insåg vi rätt snart att vi bara skulle hinna spela 2x60 minuter istället för de 3x45 som vi lovat. Toastmaster Robin tyckte det var en bra idé.
När vi så började så kom det fram en herre och föreslog att vi skulle spela lite dansband istället för våra coverlåtar. Jag försökte förklara att vi inte är så bra på just dansband eftersom vi är ett coverband. Det skulle inte bli bra, helt enkelt. Men efter fler än en påtryckning började vi i alla fall på den där "Margareta". Måttligt bra, om man ska vara ödmjuk. Sanningen är att det lät förjävligt. Vi kan ju helt enkelt inte spela den sortens låtar. Vi har ett annat sound, ett annat sätt att spela och framför allt en helt annan attityd. Något som inte är så lätt att förstå, tydligen.
I andra set var det fullt på dansgolvet. Alla var jättenöjda och glada. Vi med! Det dansades och sjöngs med i varenda låt vi radade upp. Succén var total. Så kom vi fram till den där "Hejdå-funken" och vår dansbandsälskande vän ställde sig några decimeter från mig och sa att man inte alls behövde spela sådär många noter. Detta var mitt i mitt eget lilla bas-feature så jag kom av mig en smula... jag försökte rädda situationen några gånger men blev avbruten gång på gång av honom. Han sa med hög röst att vi var förjävla billiga som inte ens kunde spela dansband. Jag gjorde ett försök att ignorera honom och avslutade showen så proffsigt jag kunde. Alla andra applåderade och ropade "EN GÅNG TILL"
Klockan visade att vi hade ungefär tre minuter på oss att komma med ett extranummer så Stiff drog igång "Purple Rain"...
De dansade och sjöng med... ja, inte dansbandsfarbror förstås...
Han berättade för oss, en efter en (fortfarande MITT i låten) att det måste vara saxofon och inte så många toner....
Vi avslutade, tackade för oss och stängde av. Då kom det...
-"Fy Fan vad dåliga ni är!"
Hur fan kan man kalla sig för musiker egentligen?! Så jäkla billigt!!!
Jag frågade honom då varför han inte bokade ett dansband om han nu ville ha ett dansband. Det hade han inget svar på.
Tur ändå att ALLA andra på festen uppskattade lite RABALDER...
Ja, vi skulle spela på AQUARIUM på Djurgården. Ett bröllop minsann. Min första tanke var att det kändes lite dagis att ordna festen just där. I cafédelen på ett jäkla fiskmuséum.
Det stod såhär i mailet: 17:30 - Båten lägger till vid Allmänna Gränd för upphämtning av trubadur samt personal som ställer iordning inför brudskålen.
Det visade sig att det var JAG som skulle vara trubadur... Inga problem egentligen. Det enda jag tänkte på var att vi hade lite kort om folk som kunde bära. Stiff och Hutten fick sköta nära på hela inroddning och uppställning av RABALDER-grejer. Vår lilla sköna trumslagarpojke iMan är nyopererad och kan varken lyfta eller ta i för mycket.
Så medan mina kumpaner fixade till vad man skulle kunna kalla för scen stack jag iväg med en liten färja med alla bröllopsgäster. Jag skulle spela lite trubadurlåtar i sisådär 45 minuter. Här kommer ett pyttelitet problem. Jag hade ingen förstärkning alls. Bara jag och en gitarr. Vet inte om ni tänkt på hur jäkla mycket en båtmotor låter när man inte har chans att överrösta?! Jag gjorde lite vad jag kunde och det kändes som dynamik var något jag fick strunta i. Det var bara fullt läge på allt. Hårda anslag på guran och nära på skrik på sången för att kunna höras över salongen. Detta gjorde såklart i sin tur att publiken, gästerna... inte riktigt brydde sig om vad jag gjorde. De hade fullt upp att småprata med varandra och för egen del överrösta båtmotorn. Men så... plötsligt... när jag spelat i kanske en halvtimme så kommer det fram tre, fyra manliga gäster och ställer sig och faktiskt lyssnar på det jag gör. Jag fick applåder, vilket såklart i sin tur ledde till att fler och fler började lyssna på mig. Kul! När vi kom iland igen så skyndade jag mig upp till "scenen" för att koppla in basen och hjälpa till med det sista. Nu skulle vi ju bara inte synas på tre timmar. Enkel match... Vi drog till ENGELEN en stund. Det var iMan som fick köra eftersom han ändå inte kunde bära liksom efter giget. Han kunde ställa sin bil vid Slussen och köra direkt hem efter spelningen.
På anrika ENGELEN var det inte mindre än Farbror Fläsk som stod för underhållningen. Sjukt mysiga snubbar. Eller... Det var väl egentligen bara Björn (sång) kvar. De andra var vikarier och inhyrda. Keyboardisten, som jag tyvärr glömt namnet på var magiskt bra! Vi kunde ju inte stänna så länge, utan lyssnade klart på första set innan vi gick ner till klassiska Djurgårdsfärjan för en liten båtresa över till giget.
Själva kom vi inte igång förrän nästan en timme efter utsatt tid. Det tar ju tid att fika och sånt, särskilt när man är på bröllop. Men jag satt och njöt av den vackra utsikten... tropisk värme, palmer och vattenfall och en vy över Södermalm... sämre kan man ha det.
Vi spelade 3x45 minuter... Jag brukar ju hålla i låtval och mellansnack och tycker själv att jag fick till det ordentligt bra, flera gånger. Gästerna, brudparet och personalen verkade verkligen gilla RABALDER. Det har nog att göra med att vi hade fått till ett så riktigt bra ljud. Det lät verkligen dyrt, om ni förstår... Synd bara att det var så trångt, för jag hade gärna spelat över lite, ni vet, med fåniga små danssteg och bjuda upp folk på scen och sånt. Det hade verkligen varit kul och uppskattat.
Efter spelningen så packade vi ihop allting och fyllde RABALDERsläpet. Jag hoppade in i baksätet och tittade på klockan... 03:23... nåja, tur att man var i Stockholm i alla fall. Nu är det söndag och jag väntar på min fina dotter Felicia. Hon ska sova för vi åker ju till London om några timmar.
Passar på att lägga upp sköna katten Frecko's band The SUPERJAMS
börjar så smått lida mot sitt slut. Barnen kommer hem från Kålmården där de varit med Marie och hennes kille. Billy ringde i morse och var helt extas för att det fanns livs levande djur där. När jag försökte förklara att det är ju lite av konceptet med en djurpark berättade han att det var ungefär som Madagaskar, fast på riktigt. Skön jävel, det där...
I torsdags råkade jag ramla in på AKKURAT för att kolla in Bonne Löfman och hans polare i TWANG BROTHERS. Bra jäkla sväng! Igår var jag på ENGELEN för att kolla in kompisarna i NO COMMENTS. Trevligt.
Idag har jag suttit och komponerat en liten låt. Det är bara lite finlir och mix kvar, sen lägger jag väl upp den här. Det är en liten hyllning till Marie... och nån sorts present för att hon stått ut med mig så länge.
Nu blir det vacker basmusik, på en rätt så ful bas...
Vi är på ENGELEN med bandet igen. Det är skärtorsdag och ikväll kör vi vår tredje dag. Märkligt hur ett så egentligen rackigt ställe, med så liten scen och så trånga utrymmen kan vara så roliga att spela på. Igårkväll när vi kom dit var det en del som inte riktigt stämde. Mitt basljud var inte alls som det skulle vara, och det kändes som om någon hade spelat på min bas. intoneringen var helt åt helvete. Det var ju bara ren tur att jag hade lagt upp min powertool-tång med insexnycklar på toppen. Så det var bara att snabbskruva lite för att liksom lyckas ta sig igenom kvällen. Jag ska se till att komma in lite tidigare idag för att göra iordning basen lite bättre tills spelningen ikväll. Jag tror att det kommer komma mycket folk.
Efter giget stannande jag kvar en stund för att prata med Åza, en gammal klasskompis från gymnasiet som jag bara sett en gång tidigare sen examen. Kul! Det fick bli ett par Murphys Red innan taxiresan söderut.
Idag kommer mina grabbar över. Jag har lovat Marie att ta dem till frisören för vår-frillan. Det ska bli mysigt att hänga lite med Billy och Robin en stund. Robin är inne i värsta sortens sjuårstrots. Då kanske pappa är en bra idé, lite faderlig kärlek och support kanske är vad han behöver såhär på påsklovet. De kan tyvärr inte stanna eftersom jag spelar ikväll, imorgon och på lördag. På söndag ska de iväg på kryssning och jag får ha Maya hemma. Det ska också bli mysigt. Hoppas på bra väder så vi kan dra ut till parken eller så.
Imorgon ska vi upp till Norrtälje och TWINCLUB för att spela på deras påskfest. Det brukar alltid vara ett fantastiskt drag på deras fester. Ska bli lattjo att träffa Lasse G och de andra igen. Nu blir det kaffe på balkongen, man ska inte sitta inne vid datorn när det är såhär fint väder.
Igår var det hemmapremiär med obligatoriska marschen.
Vi vann.
Började med ett par glas öl på min balkong med Petri. Sen drog vi till Tucken med Panik och hans polare. Efter ett par kalla, en schnitzel och en Gammeldansk var så dags att marschera. Väl framme vid arenan blev det en rätt avslagen match. Ungefär till matchminut 88. Magic Sema får via en klackspark chans att peta i 1-1. På övertid pytsar han igen! 2-1 och det är extra lätt att vara grönvit! Detta firades på jägarn med några Stout och sen blev det tåget hem. Jag somnade gott igår.
Imorse när jag vaknade kändes det märkligt. Nästan lite som att vara förälskad. Jag passade på att dra in till stan, för att köpa strängar. Vi ska ju spela på ENGELEN den här veckan, så det är ju bäst att låta bra, liksom. Basse på 4SOUND plockade fram en oktavpedal som jag insåg att jag behöver. Eftersom jag provade den på en Roger Waters-signatur var jag ju tvungen att köpa den med. När jag gick över Medis, mot Fatburen tyckte jag att det vär lite konstigt att alla liksom log mot mig. Så kom jag på att det berodde nog på att jag själv gick med ett nästan lite berusat leende själv. Klädd i mina gråa camo och min "just idag är jag stark"-tröja. Kände mig grym!
Julafton 2010 har kommit och gått. Jag firade jul hemma hos Marie och barnen i Salem. Rätt skönt. Hela dagen var en enda lång lekstund med Robin och Billy. Jag hade ju köpt CoD (BLACK OPS) till Billy... Så köpte jag en XBOX 360 KINECT till Robin. Felicia fick en digitalkamera och Maya fick massor av grejor till sitt dockhus med Pippi-tema. Marie fick en systemkamera från Olympus. Alla nöjda, tror jag.
Maya innan de andra kom och hälsade på.
Jag själv fick ett par cigarrer (Romeo y Juliette) och en rejäl kokbok. Jag hade med mig lite vin, öl, glögg och snaps. Det låter kanske som vi hade fyllefest, men det var mycket städat och tillbakalutat. Nåt glas vin till maten, nån öl efteråt. Jag bjöd Inga-Lill på några irish coffee.
Maries morsa med en kaffedrink från undertecknad
Kvällen slutade med ett glas whiskey från Irland. Nämligen Jameson... Jag hann med att skratta lite åt Chevy Chase i "Ett päron till farsa firar jul" också.
Snart drar jag till Engelen för att spela med RABALDER! Juldagsparty, FTW!
är som arslen... alla har vi dem, men vi vill inte visa upp dem för hela världen. Jag har den stora äran att få spela med I-man. En riktigt skön katt från Iran. Han har mycket att berätta om islam, om kvinnosyn och om den stora kulturkrocken det trots allt är att vara persier i Sverige. När jag först träffade honom var det hans skägg jag såg först. Det ser ut som han har limmat fast en svart ekorre på hakan. Inte nog med det. Han är som ni ser väldigt tatuerad, rakad och ger ett intryck av att vara lite "busig". Fördom? Javisst....
Han berättade för mig att efter den där bilbomben i city var det folk som tittade snett på honom... fast alla kan se att om han skulle ha en bomb-ryggsäck på sig skulle han ju genast öka sin kroppsvikt med 100%. Det är en ganska kort man, I-man.
I-man säger såhär om fördomar... Jag har inte många, fast dem jag har tänker jag vårda ömt!
Jag pratade med en kvinna en gång, som arbetar som busschaufför. Ett bra och trevligt jobb kan man tycka. Helt fördomsfritt såhär långt. Så fick jag av en slump reda på att hon extrajobbar på nattklubb och dansar runt stången. Hade jag fördomar? Säkert...men eftersom det inte var så jag liksom "lärde känna" henne så spelar hennes jobb inte mig någon roll. Alls. Däremot tror jag att hon är lite försiktig med att berätta det på sitt dagjobb eftersom det lätt blir fördomar. Tråkigt!
Jag är nybliven singel och spelar i coverband. En av de allra vanligaste fördomarna är att man spelar i coverband för att få ligga. En annan är att den som spelar i coverband inte är riktigt lika bra som de som spelar egen musik. Vettefan hur det ligger till med det men vi i RABALDER tjänar mer pengar och träffar mer roligt folk än de som spelar eget, fördomsfullt sett.
Jag håller på BAJEN. EN vanlig fördom är att den som håller på HAMMARBY är blandmissbrukare från södra förorterna. Hmm... Jag minns inte var det var jag läste det här men vill minnas att det var i en broschyr som polisen skickade ut att det runt Stureplan och Östermalm florerar bra mycket mer droger än på Söder. Vi har bärs och någon kanske puffar lite afganskt...men än sen? Fördomar!!
SÅ har vi den gamla klassikern... Kvinna vs Man!
Vem är mansgris, vem är manshatare? Vem har fördomar gentemot det andra könet? Här är min personliga åsikt i allt det här... Vi ska ha lika lön för lika arbete, och vi måste låta det finnas kvinnojobb och mansjobb. Jag ser ingen anledning alls att tvinga in män i barnstugorna, och kvinnor upp i brandbilarna. VI är bra på olika saker och alla drar sitt strå till stacken "at the end of the day" Jag vill inte t.ex. ha en sångerska med i bandet. Det har inte att göra med att det är en kvinna.... det är bara det att hon inte är man. Dessutom behöver vi inte dela gaget på fler än nödvändigt!
För några år sen var det ju ett jäkla liv om H&M-reklamen runt jul... kommer ni ihåg? Anna Nicole Smith låg utvikt och liksom gjorde mer reklam för sig själv än för BH'n hon hade på sig. Men va fan, hon var ju läcker! Är det inte bättre att ha någon som är fin på bilderna och låta det vara så än hålla på att ropa efter jämlikhet? Jag vill inte se Persbrandt i BH på stan runt jul, så är det bara. Fördom, hurra!
Äh, dags att dra till fantastiska ENGELEN nu och spela covers för tvåbarnsmorsorna! De som kommer bara för att få se mig dra av mig tröjan... fördomar, skål tamigfan! Tjabah!
Jag har varit på dejt. Den blev inte helt och hållet som jag hade tänkt att den skulle bli men trevlig ändå, på något sätt. Det var jag, Ola, Magnus och Samuel från PRATABAS som samlades och pratade bas. På det där forumet som jag tjatar om ibland hade jag kallat till denna sköna tillställning. Kul att träffa folk som uppskattar riktigt öl, riktiga instrument och riktigt sällskap. Vi skulle ha varit fler, men de som inte dök upp får liksom helt enkelt skylla sig själva.
Tack för senast!
Efter Stockholm och PRATABAS var jag bjuden på födelsedagskalas... tänkte att jag kunde ju svinga förbi och säga hej och grattis. En mycket mysig kväll på lokala dartklubben på VICTORY LAKERS. Grattis igen, Gittan!
Tack för senast!
Igår var det söndag och vi hade premiär på ENGELEN. Det var tämligen mycket folk för att vara en söndag... De flesta såg ut att ha roligt. Jag skapade evenemang på FACEBOOK för varje kväll som vi ska spela och Bonne, min gode vän skrev redan dag två
-"Fan vad jobbig du är! Jag tänker inte delta i detta evenemang!" Haha... Tack för senast, Bonne!
Så var det dags för årets julöl. Jag har redan köpt in mig på Oppigårds Winter Ale från Hedemora i Dalarna, Shepards Winter Ale från Kent i England och N´Ice Chouffe från Frankrike. Har njutit en Oppigård och en Shepards så här långt. Ska försöka köpa in mig på fler så fort jag har en bra tid att ta mig ner till systemet.
Jag brukar köpa två-tre av varje sort för att liksom försäkra mig om att vad jag kände första gången stämmer. Man är ju liiiiite smakfjolla. Men jag använder bara två sorters glas, ett vanligt sånt där som man hittar på krogen, och en ölkupa. Det är ungefär som en congac-kupa fast mycket större. Jag har fler glas men pallar inte diska hur mycket som helst.
Jag är lite intresserad av Samuel Adams, och om de svenska mikrobryggerierna kommer att koka ihop ett julöl... Dugges skulle vara intressant. Jag har några lager no1 som väntar på mig i kylen.
Förra året satte jag egen julsnaps men vet inet om jag pallar fixa med det iår. jag gjorde en jordgubb/acasiahonung...vilket blev gott och nästan lite som likör.
Vin borde man ha på julbordet också. Sist köpte jag Cameleon Chardonnay, för att vitt vin tänkte jag skulle lira bättre till det mesta på bordet. Jag köpte även en del cider från Normandie. Förra året hade jag nog bara Oppigårds Julöl på bordet, men tänker att iår kan det bli några fler sorter. Vi får se...jag ska vara hemma hos Marie och barnen är det tänkt så det blir nog rätt så lugnt över huvudtaget med bärsa...
Annars gigar jag ju på ENGELEN hela veckan runt jul...där finns det vanlig öl.
