lite pinsamt va?

Hörde att gnagets supportrar gjort vad de kan för att hålla värmen på läktaren när de går på hokki. Först boxas de med varandra, intert...sen slåss man med sina egna vakter. Som körsbär på kakan börjar man slåss med polisen. De kastade VP-rör och drog igång bengaler och rök-burkar. Dummare än smart kan man tycka.
djurgår'n var inte ett dugg bättre på den här matchen.
De har dessutom snott fler än en ramsa från oss...?!

Skitungar och pajasar!

Vissa dagar är man helt enkelt extra glad att man är grönvit!

FORZA BAJEN och GRÖNVIT JUL!

var det verkligen bättre förr?

Jag hör ibland att det var bättre förr. Detta sägs i allmänhet av äldre, och ju äldre man blir desto mer "förr" blir det ju att tycka om så resonemanget är inte helt dumt. Men det känns samtidigt en smula bakåtsträvande att säga att allt var bättre förut.

Ska man kolla in... t.ex. musik.
Ja, den var bättre förr. Helt enkelt för att förr var vi ju tvungna att vara duktiga musiker för att en låt skulle bli bra. Vi var tvungna att kunna spela, ha energi och passion i det vi presenterade. Vi kunde inte lura publiken. Publiken var alltså också bättre förr. Men vänta lite... låt oss fundera en stund på åttiotalet. Det var då jag växte upp och liksom blev den jag är idag. Men var det så jäkla bra då? Njae inte direkt... en del av er tycker det såklart, men det är nog mest av nostalgiska skäl. Självklart fanns det fantastiska musiker och band. Det gör det fortfarande. Men i och med att MTV penetrerade våra vardagsrum i mitten på 80-talet så blev ju det visuella viktigare än det audiella på något sätt. Ett av mina favoritband WHITESNAKE gjorde ju en rejäl facelift under slutet av 80 och början av 90... inte bara Coverdale alltså. haha!
Plötsligt kunde han ju inte ha med sköna katter som Bernie och Mickey Moody. De är helt enkelt inte snygga nog.

Men det är ju egentligen bara en av alla aspekter. Visst är det fler som har anammat det visuella. Jag tänker på band som PINK FLOYD och RUSH.

Mer då... instrument? På PRATABAS är det ett ständigt krig mellan vintage-talibanerna och hitech-runkarna. Jag står någonstans mitt i och håller lite på båda lagen liksom. Jag har både gamla och nya basar. Jag gillar gamla inkörda instrument och njuter av det fräscha och färska i ett nytt instrument.

Mat?
Inget fel på gammal hederlig husmanskost men ärligt talat?! Nymodigheter som Pizza och Kebab går fanimig inte av för hackor. Nu vet jag att några av de som läser inte ens var födda när pizzeriorna gjorde entré, men några av oss kommer ihåg det exotiska med att kunna ringa och beställa något så spännande som italiensk mat i platt kartong! Nu för tiden med alla matprogram, nischade restauranger och kunskapen som finns om mat vore det ju nästan dumt att måla in sig i kokt potatis och fläsk-hörnet.
Samma gäller såklart dricket.

När jag blev gammal nog att gå på systemet köpte man Pripps eller Falcon. Punkt slut. Exotiska öl fanns inte, och OM de fanns så visste man för lite om dem. Öl skulle vara av ljus lager-typ.
Tur att vi har kommit vidare...får man väl säga.

Listan går ju att göra hur lång som helst och till sist sitter vi i en framtid och önskade att allt var som förr...
du har ju ägnat massor av tid åt det här inlägget t.ex.

kram!

Kunskap, glädje och lite tango...

Jag hade just ett kort, intensivt och spännande möte med Anna. Hon är biträdande rektor på skolan och en riktigt bra och kompetent chef. Hon började den här terminen så hon har inte hängt med så länge. Fast hon har redan satt ordentliga spår i lärar-rummet och i kollegiet.
Hon lät oss beskriva skolan någon gång redan första veckan med ett ord.
Jag minns inte vad jag själv skrev men hon har sparat alla ord och använder dessa som ledord i slutet av sina mail som hon skickar glatt till oss.

Glädje

Värme

Roligt

...så fastnade hon lite på det sista ordet. Hon ville ha innovativitet. Eftersom det är hon som bestämmer kan jag inte säga emot, fast jag tycker att det är ett ganska fult ord. Alltså, det låter fult, innebörden är ju vacker och fin om den används rätt.
Ska man tänka lite utanför boxen som det så coolt heter kanske man kunde tänka sig ord som

Vågad

Lockande

Tolerant

Kanske inte så vackra ord heller, fast det är ju precis så jag känner för min arbetsplats. Här kan man vara vågad, det är lockande och fanimig! Här är man jäkligt tolerant!
Jag frågade några elever hur de känner för islam-jakten nu med bombturken och allt det där. De bara fnyser och tycker att massmedia än en gång har lyckats förstöra för deras tro, religion och övertygelse. Jag delar den inte men är beredd att slåss för deras rätt att hävda den.

Freedom of speech is a beautiful thing

Och ja, jag vet att han inte var från Turkiet, snubben i bilen... fast det är väl bara en fråga om minuter innan han får det smeknamnet ihop med Laser-turken och Skogs-turken?!

NU drar jag på julbord...som gäst hör och häpna!

Jag hör av mig...eller nä...

Okej... dags att försöka rycka upp mig lite.
Måndag och jag hade några av den här terminens första utvecklingssamtal. Kul och inspirerande att träffa elevernas föräldrar. Jag gillar mina elever!

Fast när jag gick från skolan insåg jag att jag måste glida förbi butiken för att tjacka frukost. Jag handlar ofta på ICA Kom, eller vad den heter nu för tiden. För mig har den alltid hetat så och kommer nog alltid att göra det. Inne i butiken, bland hyllor och varor ser jag en snubbe som jag känner igen, men har lite svårt att placera. Han är tjugonåt och klädd i svart. Rakad på skallen och bara glasögonbågarna kostar nog mer än hela min outfit för dagen. Jag gissar att han jobbar med reklam eller media. Jag hamnar just bredvid honom i kassakön och säger hej. Han ser på mig och hälsar tillbaka och säger lite trevande att han känner igen mig från nånstans. Jag svarade att jag jobbade ju på bolaget förut. DÅ skiner han upp och börjar snacka. Jag berättar om skolan och allt det där, han berättar att han (känn på det här) pluggar journalistisk för han vill komma in vid TV.... Hahaha.... femetta, Tarzan! Utanför butiken pratar vi lite om framtid inom våra respektive yrken innan det blir dags att säga hej då... Jag slänger ur mig ett sånt där vanligt -"tjenare!" och han slänger ur sig ett (för honom säkert vanligt) jag hör av...umm...vi hö...äh, hej!
Tänkte på det när jag passerade Dalvägen... hur han säkert säger "jag hör av mig" istället för hejdå. Och om man tänker på det på det sättet så är det ju nästan lite tragist att ha ett "standardriff" som hejdå-fras...väl?

Äh, jag drog till pizzerian och fick höra av grannfrun att jag är snygg. Ha! Borde ha sagt, -" jag hör av mig" till henne...

Tarzans trädkoja...

Nu håller det på att bli allvar liksom på riktigt. Mäklaren är taggad att sälja, jag har haft fotograf här som har plåtat varenda rum och varenda vrå i huset. Just nu, när jag skriver det här står en snubbe från ANTICIMEX och gör en grundlig besiktning av huset. Detta känns lite genant, på något sätt. Mest för att jag liksom vet hur många fel och brister det finns i huset. Men jag ska sälja, och jag vet att jag inte kommer att få särskilt mycket för huset. Lite så att köparen får helt enkelt vad han betalar för.
Jag och Marie köpte det här huset 1996. Flyttade in i November och jag har fått lära mig på egen hand hur man gör, när saker och ting går sönder. För det gör det!
Nu har hon flyttat och jag sitter ensam, lite tragiskt...men det kommer att bli bra.

Jag är inne på Botkyrkabyggens hemsa varje dag för att rota runt bland lägenheter. Jag vill bo i Tumba. Jag vill bo nära Björkhaga där mina barn går i skolan. Jag vill att de ska kunna komma hem till mig när de vill. De ska ha sin egen krok i hallen och sin egna säng... En del av mina läsare säger att det är unikt att bry sig om sina barn som jag gör...men vettefan asså, det är ju av ego-skäl jag gör det. Det kommer ju så mycket tillbaka från glada barn, så är det bara.

200 inlägg!!!

Japp, man har kluddat in tvåhundra gånger och ni har läst! Haha..
Firar med att slänga in några bilder på boogiebandet BJÖRN-LIGAN.






Bilderna togs häromdagen nere i Hamringe Industricenter. Det var kallt som fan!

Tänkte på det här med att skriva blogg också. Jag har ju fått bevis för att ni läser och det är ju riktigt roligt. Jag ska göra mitt bästa för att bli liiiiiite roligare, liiiiite mer intressant så ni pallar med tvåhundra inlägg till av den här gamle basist-jäveln!

Det bidde inget...

Nä, kontraktet gick till någon annan. Jag fick inte lyan i Gröna Borgen. Fast äh, komigennurå! Jag ska fanimig hitta någon annan lägenhet att tränga in min lurviga kropp i.

På onsdag är det cup-semi... vi möter jäkla kallingarna och det är ju dömt att misslyckas... fast det har vi sagt sen Svenska Cupen drog igång, och nu är vi det enda stockholmslaget kvar. Så kan det gå. Dessutom är man som bajare van att slå ur underläge så det kan kanske eventuellt, N S' Allah... (vafan fick jag det ifrån?)
Nåväl, ska möta upp Leiding och Ted på jägaren så fort jag kommer loss från skolan.

I morgon ska jag repa med björnligan. Kul!

Nu... middag!

premiärtur..

med ny-gamla FENDERN...jäklar i hela helvetet vilken output det är i Lundgrens pickuper?! Normalt brukar jag köra med gain på 5-6 sådär....beroende på hur stor scen vi har...i helgen när jag körde sunburst fick jag sänka gain till 2(!)
Slängde ut frågan på PRATABAS också om URBAN PICKUPS...låter som jag får ett riktigt bra pris...så jag ska nog ombestycka den svarta också, efter sommaren.
Här har vi ju P-mick OCH J-mick i stallet. Kan bli spännande.

Nu är jag bara på jakt efter en lönnhals så är jag nästan nöjd. Det är klart att jag har sneglat på basPOD'en, Bonkers bandlösa, så skulle det vara cool med en Musicman...bäst jag slutar drömma nu för jag är redan uppe i över 50 lök...

Varför ska basister förresten mäta allt i pengar, gitarrister mäter ju i fart eller vintage, trummisar i hur många saker de har...eller hur Buddy Rich skulle ha gjort

gig i gnällbältet

Jag har varit och gigat på ett bröllop i Barva utanför Eskilstuna. Jag är inte så värst vidare förtjust i bröllopsgig från början, och det här giget var inget undantag om man ska vara noga. Det här är lite knepigt att förklara men jag ska försöka...

Folk som står i egenskap att ha fest på grund av att de just gift sig tänker på ett väldigt speciellt sätt när det kommer till bandet som tvingas spela på festen.

-Visst skulle det vara häftigt med några snapsvisor?

-Ja, verkligen... men ingen av oss kan ju spela gitarr.

-Inga problem, vi snackar med RABALDER, dom ställer alltid upp!

Så vi i bandet skulle alltså spela under middagen. Detta betyder i praktiken att vi måste vara kvar på stället i fyra-fem timmar när vi kunde ha åkt någon annanstans.

-Vi vill ju gärna ha en lite speciell och romantisk brudvals också.

-Ja, men vem ska spela den då?

-Triumf! Vi ber RABALDER stå för den också... dom är ju ändå redan på plats och har riggat upp sina grejor!

Retorisk fråga...vem är det som spelar snapsvisor i RABALDER? Just det, Tarzan.

Retorisk replikation... vem sjunger och spelar "your song" medan alla andra ligger och softar i logen? Japp, Tarzan igen.

Missförstå mig inte nu, jag har inget emot att göra det eftersom låtarna ändå skulle spelas enligt överenskommelse. Och att jag tog snapsjobbet och brudvalsjobbet själv beror mest på att vi på så sätt slapp repa.

Men det hade varit skönare att skicka upp grejorna på scenen och sedan panga iväg därifrån till antingen Strängnäs eller Eskilstuna.

Vår dotter Felicia kom hem häromdagen, jäklar vilken tempoändring det blev här hemma när en stöddig åttaåring glider in och plötsligt ska bestämma ALLT! Hon har varit med mormor på landet i Halmstad i fyra veckor och det var visst ganska lugnt här hemma. Nu bråkas det från sjutiden på morgonen till ungefär halv nio på kvällen om precis allt. Oftast är det Marie och hon som ryker ihop om Maya och hur mycket man får bära runt på en femveckors bäbis.

Nästa vecka blir det två rep med FACESHIFT eftersom vi ska giga på lördag. Jag är inte så värst nervös för det, eftersom deras låtar är hyfsat självklara. Då är det värre med mitt egna lilla hedersuppdrag, då jag blev tillfrågad att vara kofrencier på rockscenen.

Funderingarna och frågorna är många. Ska jag försöka vara rolig? Hur får jag tag i info om alla dessa band som ska uppträda? Vad fan har man på sig?

Spontant känner jag för en BAJENtröja, men man måste kanske inte visa färgerna hela tiden?

Näe, nu är det dags för en kopp kaffe och en John Silver!
tjenare

Lattjo start

Jag har länge funderat på att börja blogga. Mest för att det som händer mig både på bolaget och med bandet nog skulle få andra på bra humör om jag berättar om det.

Alltså. Trettiofem bast, fyrabarnsfarsa med både hjärta och själ i BAJEN. Jobbar på Systembolaget i Tumba sen några år och spelar bas och sjunger i coverbandet RABALDER.

Jag bor i ett litet, fint hus i Tumba. Naturligtvis grönt och vitt. Jag odlar vindruvor själv... konstigt egentligen men det är ju skitsvårt att odla bärs och whiskey.

Har varit ihop med min Marie i sisådär 17 år nu. Barnen är av blandad sort mellan nio år och några veckor.

Idag kommer det inte att bli så mycket mer eftersom jag har varit ledig från bolaget, har inga gig och vad det gäller bärs så fanns det bara en Zeunerts Merke hemma.

I morgon blir det jobbet, på söndag blir det match med lite tur...

tjena!