Ännu mer manliga män...

Vi i RABALDER var ju och spelade för våra vänner på Södermalms Trä igen. Ett intressant gig, eftersom det handlar om ungefär tvåhundra män i blåkläder och kanske tio, max femton tjejer.
De har en fest varje höst och vi har fått äran att spela där tre år i rad nu. Något måste vi ju göra rätt.
Jag hade blandade känslor inför spelningen... just eftersom vi ju spelar bättre för en kvinnligare publik. Det är jäkligt svårjobbat att lira för en publik som inte riktigt vågar visa att de gillar det vi gör.

Vi hade sällskap på scen av Lennie Norman, vilket ju var lite roligt. Fick för mig att han bara körde kiss-å-bajs skämt, men gubben var riktigt fyndig. Han använde min mick så den luktade lite Lennie när han var klar och det var dags för mig att sjunga igen. Hehe...

Efter spelningen skulle vi rodda ner, som vanligt. Då hände det som inte fick hända. Något sa "klonk" i ryggen och jag fann mig själv liggandes i fosterställning på golvet. Kunde inte ens resa mig själv. Kunde inte bära in så mycket som en mick-låda. De andra i bandet fick rodda medan jag flåsandes stod och såg på. Väldigt frustrerande.
När vi kom till repan och skulle få ur allting var det samma sak. De andra fick bära, jag fick flämta... Hutten lovade att köra hem mig, och tog med sig vad han trodde var min bas. Problemet var att han fick med sig Stiff's gitarr istället. Vi har likadana gigbags, det är bara storleken som skiljer... men det är ju inget man tänker på när man bara vill hem!

Hela helgen har gått åt till att försöka kurera mig på alla tänkbara sätt. Voltaren-salva, tigerbalsam, alvedon och whisky har gjort dagarna liiite enklare. Nu är det söndagskväll och jag är på väg in i duschen för lite värme, innan det blir framstupa-sidoläge.

Så här jäkligt i ryggen önskar jag inte ens mina fiender...

kram, kosmonauter!

Livslust

Vi var och spelade på YASURAGI i helgen. Jag har varit där och spelat förut. Det är rätt så coolt ställe, vackert byggt med nära på oändlig harmoni och som japanerna säger Feng Shui. Bara det kan ju ge livslust.
RABALDER har jag inte sett på några dagar, och det är när man tycker så mycket om dessa knasbollar som jag gör så skänker det livslust.
De som hade bokat in oss i helgen var en förening som inriktar sig på rehabilitering av rygg- och nackskador. De heter REKRYTERINGSGRUPPEN och består av ett gäng mellan sisådär 20 och 50. Nästan alla lider av knäckta nackar eller ryggar. Det gör att de flesta är rullstolsbundna. En och annan klarar sig med kryckor, men de var inte så många på just den här festen.
De firade 35 år som förening. Men här kommer det som är så fantastiskt...

Dessa människor har alla varit skrämmande nära döden. De har alla lurat liemannen och sitter nu och dricker sake i baren på Hasseludden. Jag pratade med en kille som hade jobbat som varit en duktig hockeyspelare i LHC på juniornivå. Så bröt han ryggen i en olycka och blev sittandes i rullstol.
Synd om honom kan man tänka. Han har varit bitter och bara sett alla nackdelar. Aldrig mer kunna stå, gå, springa... aldrig mer älska med sin kvinna...om hon nu vill stanna kvar hos honom?! Så fick han inspiration av en kille som satt i samma situation... han borde vara tacksam för att han lever, inte grinig för att livet han levde är borta. Det är möjligheter! Han fylldes av en sån livslust att det nästan smittade... han har gjort maraton, vansbrosimmet, klättrat i berg och en massa andra saker som vi gångare (som de kallar oss) aldrig kommer att göra trots att vi har möjligheterna. Har man varit så nära döden är det nog ganska enkelt att uppskatta livet, varje dag. Tänker på min kompis Lotta som gav sig in i älgjakten med hjälp av sin bil. Älgen blev det skit av, bilen likaså... Lotta fick inte en skråma...fysiskt i alla fall. Det var nog bara centimetrar från att hon hade fått vara med på festen som gäst.
Nu är hon frisk och har inte brutit nånting vad jag vet.

Imorgon ska det vara sol och 11 grader varmt. Livslust!

Man har nu börjat prata om, och planera BAJENMARCHEN. Ni vet den där som går från Medis till Söderstadion vid första hemma-matchen. Det är livslust.

Livslust!

Råttan på repet?

Kom just hem från ett inställt rep. Vi skulle repa med gubb-bandet som jag kallar det inför REUNION-festen 11/12. Vi spelade förra året också när det var BEATLES-tema. Den här gången kör man på 70-tal. De här killarna har repat tillsammans till och från i 18 månader, säkert. Jag har själv varit med på kanske 20 rep. Vi har haft två spelningar. Detta blir den tredje. Nu vill de repa varje söndag och måndag fram till gigdag. Jag vet inte om jag vill göra åtta rep till, med det här bandet på mina lediga dagar.
Varför?
Jo... för att man har valt Creedencelåtar som redan låter ok. Jag får dessutom inte betalt för att göra det här giget. Ska man räkna ut timpengen så är det rätt dåligt betalt, med fyra söndagar och fyra måndagars arbete utan en enda krona.
Men du tycker ju att det är kul?!
Ja, absolut. Jag älskar att spela musik. Fast jag vill någonstans att det ska glöda lite också. Min passion för just CCR och i synnerhet som vi får det att låta glöder icke. Missförstå mig inte, det låter bra och det är bra låtar... men inte tillräckligt bra för att jag ska ägna en halv månad gratis åt dem.

Jag har nämligen tackat ja till att spela med ett annat gäng på samma fest. Här har man valt att se på sjuttiotalets musik från en lite annan vinkel. Här är det Stevie Wonder, Uriah Heep och Deep Purple som gäller. Svängigt och groovigt.
Repar du med det bandet då?
Njae, alltså... jag gjorde två rep med Kjelle förra året. Vi ska visst träffas och spela igenom låtarna någon gång innan. Kanske i december.
Men är det verkligen roligt?
Ja, verkligen. Här får man fanimig vara på tårna hela tiden och se till att det svänger redan på första försöket. Lite som det ska vara.

Enda problemet för mig som jag ser det är att inget av dessa band är egentligen 70-tal för mig. Ja, jag vet att jag är för ung, för att egentligen förstå vad jag pratar om (född 1973) men för mig så är 70-talet Bootsy Collins, Jackson 5, Zappa, Kool & the Gang, Commodores, Jeff Beck, Jaco, Weather Report, Billy Cobham, Stanley Clarke, Rush, ZZ TOP, ABBA, Bee (usch) Gees...

Sist snodde jag några minuter och körde bas-solo...kanske ska vara så fräck att jag gör det igen. Den här gången med slap-tumme och envelope?! Vad tror ni?!