TB's i lördags...

RABALDER var och spelade på TB's i Tumba. Det har hänt förut så det var väl inte så mycket nytt i just det inlägget. Däremot så har det skett lite nyheter på själva krogen. Det är nu två unga (!) svenska (!!) grabbar som driver och håller i det stället.
Två sköna snubbar som verkar sådär skönt ambitiösa och "hungriga" på att lyckas utan att ta i för mycket. Jag har pratat med Robin, den yngre brorsan, några sånger om hur vi tänker och hur de tänker inför RABALDER och andra band på just TB's. Det är kul att komma med input. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna komma med många bra och fiffiga idéer... inte bara gällande musiken, utan även i baren och gällande saker som möblering och ljus och sånt.

Jag vaknade hemma hos Lotta på lördagen, vi fikade och jag tog hunden på en promenad. Därefter gick jag hem för att packa ihop scenkläder och sånt. Jag var nere på krogen vid 17:00. Där började jag bygga ihop scenen. De har nämligen en mobil scen, som står inne bakom köket på dagarna. Ett jäkla bärande och kånkande, men det blev bra. Så kom Stiff och Hutten med PA och backline. Vid 19:00 ungefär hade vi fått upp allt och hunnit soundchecka. Då kom Andreas (den äldre brorsan) med fyra tallrikar mat. Vi fick gotländsk entrecot med chilibea. Bra gjort!

Vi hade kommit överens om att bandet skulle börja spela klockan 22:00, vi skulle köra en timme och sen låta DJ spela en timme. Så skulle vi köra vårt andra set vid midnatt. Ett riktigt bra upplägg om man frågar mig.

Inför kvällen hade vi repat in några nya låtar och efter en tids stiltje i rabalderseglen kändes det som vi var taggade att testa något nytt. Fem (för oss) nya låtar in på listan... välbehövligt!

Det var några som tog med kameror och plåtade oss när vi spelade. Hoppas att de lägger upp bilderna så jag kan sno och lägga in på bloggen. Det finns en del bilder här, om man har FACEBOOK och pallar klicka runt.

Kram!

Nytt år...

Och nya klaver att dra fötterna ur. Spännande.

Jag har fått några uppmuntrande ryggdunkningar under den andra halvan av 2010. Märkligt hur min liksom schizofreni kan vara så jäkla markerad utan att ni egentligen ser det. Eller vill se, eller nåt.

Jag är ju två helt olika personer. Det är ju inget konstigt, vi anpassar oss ju allihopa efter miljö och sällskap. Det är inte det jag menar. Utan jag menar Björne vs Tarzan...

TARZAN:
Den sorglösa, sköna katten som alla vill vara kompis med. En del vill ju t.o.m ha sex med honom. Man vill vara hans kompis. Man vill ta med honom på efterfester. Det finns folk som betalar ganska dyr entré för att se honom ta av sig tröjan i tredje set. Man gillar att han är fräck, men charmig. Han är rolig, generös och snygg. Ett kap helt enkelt.

BJÖRNE:
Den ansvarstagande pappan, och den lite gråa personen i hörnet. Han som iakttar mer än står i centrum. Han säger inte så mycket utan låter de andra snacka, för han vet nånstans att sålänge man inte har något smart att säga så borde man knipa igen. Det är han som får ta smällen för vad Tarzan hittar på...
Tarzan busar och Björne betalar....story of my life.

Jag minns när karaktären Tarzan kom till. Då hade jag lite svårt att hålla isär de två. Jag lät liksom Tarzan ta över mitt liv och det gjorde såklart att jag sårade Marie. Uppmärksamheten som Tarzan fick var alldeles för svår för Björne att hantera. Så jag gick på det äldsta tricket i boken och gjorde bort mig. Det är tio år sen nu. Mer ändå kanske. Jag försöker glömma.
Idag har jag lärt mig att hantera Tarzan/Björne på ett mycket bättre sätt.

En del av er som läser här har nog aldrig träffat Björne, utan bara sett Tarzan... för andra är det kanske tvärtom.
Men jag har valt att vara schizofren, på det sättet att jag kan vara två personligheter... om man nu kan välja ett sånt tillstånd. Men jag tror ni fattar vad jag menar och vill ha sagt?!

var snälla mot varandra och er själva!

kramar!

Tack för senast

Jag har varit på dejt. Den blev inte helt och hållet som jag hade tänkt att den skulle bli men trevlig ändå, på något sätt.

Det var jag, Ola, Magnus och Samuel från PRATABAS som samlades och pratade bas. På det där forumet som jag tjatar om ibland hade jag kallat till denna sköna tillställning. Kul att träffa folk som uppskattar riktigt öl, riktiga instrument och riktigt sällskap. Vi skulle ha varit fler, men de som inte dök upp får liksom helt enkelt skylla sig själva.

Tack för senast!

Efter Stockholm och PRATABAS var jag bjuden på födelsedagskalas... tänkte att jag kunde ju svinga förbi och säga hej och grattis. En mycket mysig kväll på lokala dartklubben på VICTORY LAKERS. Grattis igen, Gittan!

Tack för senast!

Igår var det söndag och vi hade premiär på ENGELEN. Det var tämligen mycket folk för att vara en söndag... De flesta såg ut att ha roligt.
Jag skapade evenemang på FACEBOOK för varje kväll som vi ska spela och Bonne, min gode vän skrev redan dag två

-"Fan vad jobbig du är! Jag tänker inte delta i detta evenemang!"
Haha... Tack för senast, Bonne!

Råttan på repet?

Kom just hem från ett inställt rep. Vi skulle repa med gubb-bandet som jag kallar det inför REUNION-festen 11/12. Vi spelade förra året också när det var BEATLES-tema. Den här gången kör man på 70-tal. De här killarna har repat tillsammans till och från i 18 månader, säkert. Jag har själv varit med på kanske 20 rep. Vi har haft två spelningar. Detta blir den tredje. Nu vill de repa varje söndag och måndag fram till gigdag. Jag vet inte om jag vill göra åtta rep till, med det här bandet på mina lediga dagar.
Varför?
Jo... för att man har valt Creedencelåtar som redan låter ok. Jag får dessutom inte betalt för att göra det här giget. Ska man räkna ut timpengen så är det rätt dåligt betalt, med fyra söndagar och fyra måndagars arbete utan en enda krona.
Men du tycker ju att det är kul?!
Ja, absolut. Jag älskar att spela musik. Fast jag vill någonstans att det ska glöda lite också. Min passion för just CCR och i synnerhet som vi får det att låta glöder icke. Missförstå mig inte, det låter bra och det är bra låtar... men inte tillräckligt bra för att jag ska ägna en halv månad gratis åt dem.

Jag har nämligen tackat ja till att spela med ett annat gäng på samma fest. Här har man valt att se på sjuttiotalets musik från en lite annan vinkel. Här är det Stevie Wonder, Uriah Heep och Deep Purple som gäller. Svängigt och groovigt.
Repar du med det bandet då?
Njae, alltså... jag gjorde två rep med Kjelle förra året. Vi ska visst träffas och spela igenom låtarna någon gång innan. Kanske i december.
Men är det verkligen roligt?
Ja, verkligen. Här får man fanimig vara på tårna hela tiden och se till att det svänger redan på första försöket. Lite som det ska vara.

Enda problemet för mig som jag ser det är att inget av dessa band är egentligen 70-tal för mig. Ja, jag vet att jag är för ung, för att egentligen förstå vad jag pratar om (född 1973) men för mig så är 70-talet Bootsy Collins, Jackson 5, Zappa, Kool & the Gang, Commodores, Jeff Beck, Jaco, Weather Report, Billy Cobham, Stanley Clarke, Rush, ZZ TOP, ABBA, Bee (usch) Gees...

Sist snodde jag några minuter och körde bas-solo...kanske ska vara så fräck att jag gör det igen. Den här gången med slap-tumme och envelope?! Vad tror ni?!