Det ständiga inre kampen...

Jag var och spelade på ENGELEN igår. Igen. Vi gjorde så gott vi kunde med den lilla publiken. En lite lattjo sak med personalen på ENGELEN är att de ställt en soffgrupp i rotting, mitt på golvet i puben. Exakt samma golv som normalt tjänstgör som dansgolv när RABALDER kommer till stan. Just igår gjorde det nog inte så mycket för det var inte så många där. Men hela möbeln gör att fem personer tar upp lika mycket som kanske femton personer (om man vill)

På ENGELEN träffade jag först RABALDERs (som han själv kallar sig) number-one-male-groupie. Matte. Han har nog sett oss tjugo, kanske trettio gånger över åren och det var roligt att kunna överraska honom med lite nya låtar och ett nytt fejs bakom keyboardarna. Där Hutten ju brukar stå har vi som vikarie ställt Muffinmannen. Han gjorde ett bra jobb att täcka upp när min röst började svikta. En inre kamp, eftersom jag verkligen vill kunna sjunga veckan ut. Tokvilar stämbanden såhär på dagarna, och sjunger bara så mycket jag behöver på kvällarna. Det ska nog gå bra. Lotta kokade ihop nån märklig gegga baserat på te igårkväll. Vet inte vad hon hade i men gissar att det var honung, VICKS BLÅ, Alvedon, whisky... haha, det smakade ungefär som Fernet.

Mot slutet av kvällen på ENGELEN dök Annika upp. En polare sen ungefär hundra år. Vi pratade lite om min blogg och att hon uppskattar och läser det här. (Hej Annika)
Själv har jag ju fortfarande lite svårt att begripa vad det är som gör att ni kommer tillbaka och läser. Men jag uppskattar det. Det är bra för egot att se hur många träffar den här bloggen har, och hur många som har googlat "Tarzan08" eller "Tarzan Rabalder"

På dagen igår hände något som jag inte riktigt kan förklara. Först fick jag ett ganska kort meddelande på FACEBOOK om vilken bra pappa jag var, och att det var så fruktansvärt synd om mig. Förstod ingenting. Så kom ytterligare ett mail via fejjan från en annan kompis, som mer ingående förklarade att han vet hur det känns att inte ha möjlighet att träffa sina barn som man vill och allt. Han skrev också att han läser min blogg. Det var då det slog mig. Dessa fina människor har råkat blanda ihop mig med Anders. Det är alltså en kompis från PRATABAS som är ENSAM PAPPA. Inte jag.
Jag tycker han skriver bra, och det är ett viktigt ämne att ta upp, men det är inte jag som skriver där.

Sådärja. Då var det avklarat. Nu ska jag gå och kurera mig ett tag till.
Kram, gott slut och hoppas vi ses på ENGELEN ikväll och i morgon och dagen efter det och dagen efter det....

Iphone4

Jahapp... jag har alltså skaffat mig en sån där IPHONE4. Helt enkelt för att man måste ha en sån. Jag köpte min över nätet från nån web-butik i Portugal. Fick vänta några dagar extra men betalade 1500:- mindre än i Sverige.

En lite lattjo detalj är att i RABALDER har nu alla just den här modellen av telefon. Alla utom Iman som fortfarande kör med två telefoner. Varför har jag ingen aning om.
Jag kan ju konstatera att det är en jäkla lattjo pryl.

Annars då?

Håller på med utvecklingssamtalen nu, och det är ju lite sisådär. Men det är skönt när det är färdigt. I morgon har jag lektioner som vanligt, sen blir det konferens. Efter konferensen har jag några samtal till och efter det blir det en liten tripp till Södermalm och BISHOPS ARMS på Folkungagatan.
Det kommer nämligen lite basister från det fantastiska PRATABAS dit. Bl.a. Marcus från BASSTORE på västkusten. Kul!
Lägger självklart upp nån bild när jag får tillfälle. Har ju en Iphone4 att plåta med.

Dagens youtube får bli basrelaterat...


Fantastiska Jaco med Continuum

Råttan på repet?

Kom just hem från ett inställt rep. Vi skulle repa med gubb-bandet som jag kallar det inför REUNION-festen 11/12. Vi spelade förra året också när det var BEATLES-tema. Den här gången kör man på 70-tal. De här killarna har repat tillsammans till och från i 18 månader, säkert. Jag har själv varit med på kanske 20 rep. Vi har haft två spelningar. Detta blir den tredje. Nu vill de repa varje söndag och måndag fram till gigdag. Jag vet inte om jag vill göra åtta rep till, med det här bandet på mina lediga dagar.
Varför?
Jo... för att man har valt Creedencelåtar som redan låter ok. Jag får dessutom inte betalt för att göra det här giget. Ska man räkna ut timpengen så är det rätt dåligt betalt, med fyra söndagar och fyra måndagars arbete utan en enda krona.
Men du tycker ju att det är kul?!
Ja, absolut. Jag älskar att spela musik. Fast jag vill någonstans att det ska glöda lite också. Min passion för just CCR och i synnerhet som vi får det att låta glöder icke. Missförstå mig inte, det låter bra och det är bra låtar... men inte tillräckligt bra för att jag ska ägna en halv månad gratis åt dem.

Jag har nämligen tackat ja till att spela med ett annat gäng på samma fest. Här har man valt att se på sjuttiotalets musik från en lite annan vinkel. Här är det Stevie Wonder, Uriah Heep och Deep Purple som gäller. Svängigt och groovigt.
Repar du med det bandet då?
Njae, alltså... jag gjorde två rep med Kjelle förra året. Vi ska visst träffas och spela igenom låtarna någon gång innan. Kanske i december.
Men är det verkligen roligt?
Ja, verkligen. Här får man fanimig vara på tårna hela tiden och se till att det svänger redan på första försöket. Lite som det ska vara.

Enda problemet för mig som jag ser det är att inget av dessa band är egentligen 70-tal för mig. Ja, jag vet att jag är för ung, för att egentligen förstå vad jag pratar om (född 1973) men för mig så är 70-talet Bootsy Collins, Jackson 5, Zappa, Kool & the Gang, Commodores, Jeff Beck, Jaco, Weather Report, Billy Cobham, Stanley Clarke, Rush, ZZ TOP, ABBA, Bee (usch) Gees...

Sist snodde jag några minuter och körde bas-solo...kanske ska vara så fräck att jag gör det igen. Den här gången med slap-tumme och envelope?! Vad tror ni?!