Basarna

Ja, kanske är det dags att lägga in bilder och lite nördigt snack om basarna som hänger i trädkojan...
Jag har under åren samlat på mig lite härliga basar, sådär som jag vill ha dem. Man skulle nog kunna hävda att jag har dålig fantasi gällande färg, form och modell...men vafan?! Det är ju såhär jag vill att de ska se ut och kännas...

Min Schatz. Trots att den ser gammal och sliten ut så är den byggd så sent som dagen före nyårsafton. Det är en klassisk P-bas med de rätta måtten och specarna. Den väger inte så mycket och låter sjukt bra. Grabbarna på SCHATZ GUITARS har verkligen fått till det med sina instrument. Ett särskilt tack tror jag att Urban på Urban pickups ska ha! 

BBQV! Det här är en one-of-a-kind. P-kropp, J-hals och Musicmanelektronik. Byggd av Per Sporrong på Barbequevillage. Han sa i säljannonsen att han inte hade tänkt att bygga en bas. Men så blev det som det blev och han gjorde den här. Jag fick köpa den billigt! 

Min FENDER HOT ROD. En helt vanlig P-bas fast med J-mick i stalläge. Det här har länge varit min arbetshäst och favorit. Hade den bara haft lönnhals så hade jag nog fortfarande spelat nästan bara på den här. 

MARUSZCZYK! Ett jäkla komplicerat namn på ett jäkla enkelt instrument. Det är en P-bas (som vanligt) fast den här gången med en dubbel J-mick i stalläge. Det går att fasvända bakre micken så man får ett liksom "pruttigare" sound. Tänk Jaco...

Den avbandade. Namnet kommer jag inte ihåg, om jag ska vara ärlig. Har för mig att den heter High Coast eller så... Jag "råkade" få med mig den från Stiff, och så låg den hemma hos mig i över ett år. När jag plockade upp den för att testa den lite så kände jag att alla bandstavarna från V'e till XIII''e band hade krypit ur sina spår. Så jag drog fram en tång och pillade bort stavarna. Nu är den bandlös och lite spännande. Den väger hur mycket som helst... Jag tror den har passerat sex kilo.

FENDER igen. Den här gången en P-bas JUNIOR. Jag köpte den billigt av en kille på PRATABAS, mest för att barnen skulle ha något att lira på. Den är gullig, och jag har funderat på att låta den följa med på nåt gig nån gång. 

Tänkte lägga den intill min SCHATZ för att visa storleksskillnaden. Den är alltså nästan ett huvud mindre än en traditionell P-bas. 

FENDER! En Roger Waters-signatur. Ni vet, basist/sångare i PINK FLOYD. 

Den här har en spacing som är utan like! (Spacing är avstånd mellan strängarna, kan man säga). Jag gillar att det är svart lack, svart plektrumskydd, svarta rattar och ljus hals. 

Jag har ingen bild på mitt funkprojekt, för den ligger i delar på skolan. Naturligtvis kommer jag att hålla er uppdaterade om den också. Den ska få en pimpad hals, nytt stall och ny lack. Om det går som jag vill kommer den att bli knasig! Den kommer inte att ha en enda svart fläck, förresten...

341

läsare till 25000. Bäst att skriva något smart och roligt och duktigt.

BAJEN hade över 8300 plåtar sålda igår. På en div2 match!

Kallt upp till knäna men jag är på bra humör.

Min gode vän MARSHALL lämnade min Roger Waters-Fender igår, bara för att konstatera att han ville kolla på min MARUSZCZYK istället. Hehe... Man är som en godisbutik där det är okej att ha en godispåse i en vecka och sen lämna tillbaka.

Nåja, nu ska jag gå och ta ett litet pipstopp.

Ännu mer manliga män...

Vi i RABALDER var ju och spelade för våra vänner på Södermalms Trä igen. Ett intressant gig, eftersom det handlar om ungefär tvåhundra män i blåkläder och kanske tio, max femton tjejer.
De har en fest varje höst och vi har fått äran att spela där tre år i rad nu. Något måste vi ju göra rätt.
Jag hade blandade känslor inför spelningen... just eftersom vi ju spelar bättre för en kvinnligare publik. Det är jäkligt svårjobbat att lira för en publik som inte riktigt vågar visa att de gillar det vi gör.

Vi hade sällskap på scen av Lennie Norman, vilket ju var lite roligt. Fick för mig att han bara körde kiss-å-bajs skämt, men gubben var riktigt fyndig. Han använde min mick så den luktade lite Lennie när han var klar och det var dags för mig att sjunga igen. Hehe...

Efter spelningen skulle vi rodda ner, som vanligt. Då hände det som inte fick hända. Något sa "klonk" i ryggen och jag fann mig själv liggandes i fosterställning på golvet. Kunde inte ens resa mig själv. Kunde inte bära in så mycket som en mick-låda. De andra i bandet fick rodda medan jag flåsandes stod och såg på. Väldigt frustrerande.
När vi kom till repan och skulle få ur allting var det samma sak. De andra fick bära, jag fick flämta... Hutten lovade att köra hem mig, och tog med sig vad han trodde var min bas. Problemet var att han fick med sig Stiff's gitarr istället. Vi har likadana gigbags, det är bara storleken som skiljer... men det är ju inget man tänker på när man bara vill hem!

Hela helgen har gått åt till att försöka kurera mig på alla tänkbara sätt. Voltaren-salva, tigerbalsam, alvedon och whisky har gjort dagarna liiite enklare. Nu är det söndagskväll och jag är på väg in i duschen för lite värme, innan det blir framstupa-sidoläge.

Så här jäkligt i ryggen önskar jag inte ens mina fiender...

kram, kosmonauter!

Vilken jäkla vecka!

Veckan som gick kommer jag att komma ihåg länge. Så många små motgångar under så kort tid är inte bra för humöret. Hade jag inte spelat på Engelen på nätterna vettefan hur det hade gått. I måndags var det en rätt så dum sak som hände... tänker nog inte säga mer än så för att det handlar inte bara om mig. På tisdagen kom en kollega och nämnde att det har börjat florera små, små rykten om att jag är FÖR intim med mina elever. Jag suddade ut alla elever från FACEBOOK och har under veckan varit väldigt försiktig med att inte prata med elever ensam. Jag tycker såklart att det är helt galet och väldigt tråkigt. Men har hellre jobbet kvar och stoltheten intakt än alla dessa elever och ungdomar på fejjan. På onsdagen hade jag ett knepigt, långt och jobbigt samtal med Billy om hur han uppträder mot oss föräldrar och sina syskon. Om hans spelarvanor.
På torsdagen hade jag min första lediga eftermiddag (och tänkte försöka få igen några sovtimmar) på hela veckan. Då ringer Pontus från MUSIKHUSET LAGRET och kallar till krismöte. Tydligen har det förekommit någon sorts hot mot personalen och mötet gällde polisen, kommunen, socialen, oss anställda och nån snubbe som jag inte förstod vad han jobbade med. Ett bra möte, men jag var helt slut efteråt. Då var det bara att pallra sig iväg till stan och ställa sig på scenen igen.
På fredagen var det dags för nästa jobbiga möte. Då var det Felicias tur att bli grillad. Jag och Marie var kallade till Björkhaga för att diskutera Felicias skolgång. Tydligen missköter hon skolan, läxorna och så.  Det är ju såklart oroande, särskilt (tror jag) för en pappa som är lärare själv. Men det som stör mig mest av allt är hennes attityd mot sin mamma. Uppkäftig och kaxig... Det är hon inte mot mig, än. Däremot visar hon absolut ingen respekt för mina beslut gällande tider och hennes skyldigheter, typ städa rummet och hjälpa till en smula hemma.

Vändningen kom på fredagskvällen. Stiff ringde och sa att vi skulle åka MC in till stan. Fick minsann en åktur på landets enda pärlemor-vita V-ROD!
Både till och från stan. Sånt är bra för själen. På lördagen Åkte jag till MUSICIANS PLANET för att träffa några PRATABAS-bröder. Träffade Stefan, Marcus och Urban som tillsammans sätter ihop SCHATZ-basar.  Vilka fantastiska instrument!!!

De är väldigt relicade. Ser gamla och välanvända ut fast de är flång nya. Igår kväll när vi körde vårat sista gig på ENGELEN för den här gången hade jag fått låna en SCHATZ för att prova på scen. Tänkte köra några låtar i början men var helt och hållet tokkär så den fick hänga på magen hela kvällen. När vi spelat hejdå-funken kom Marcus fram och gav mig ett fantastiskt erbjudande. Tar mer om det lite senare.

Ska försöka jobba upp nån sorts bättre humör nu.
Wish me luck,

The Funk Projekt...

En gång för många år sen köpte jag en bas. Det var min allra första bas. En WESTONE thunder II!













Men i och med att jag började spela metal så ville jag köpa en tuffare bas. Jag visste inte särskilt mycket om basar, mer än att jag egentligen ville ha en FENDER, för det var ju vad Steve Harris och Jaco spelade på. Det fick bli en Soundgear från IBANEZ. Efter några år med den basen råkade jag komma över en Spector V! Men någonstans långt inne i mig fanns ändå drömmarna om Fender. Nåja, gagen började ramla in och plötsligt hade jag råd att köpa! Min första FENDER var en -72 P-bas. Min andra var en -99 (som blev stulen ur bilen när vi höll på att rodda in. Värdelöst!

För pengen jag fick ut på försäkringen köpte jag den FENDER'n jag har nu. En P-bas HOTROD. Alltså en P-bas med extra J-mick i stalläge. Sen, i och med att jag sålde huset så har jag köpt upp mig på fler basar. Det är Maruszczyk, BBQV, två Fenderbasar till och en avbandad sex-strängad bas... och så fick jag en galen idé. Min gamla WESTONE står ju kvar i garderoben och skäms. Kanske skulle man göra något kul med den?

Jag strippade bort alla sladdar, stämskruvar och det gamla fula stallet. Här ska in med nytt! Jag har en LUNDGREN HOT som ligger i en låda, som ska i. Så letar jag nu så smått efter en liknande som jag ska ha i stalläge. Inga onödiga rattar eller knappar utan varsin volym. That's it! Jag har också fått en galen idé om att avlägsna greppbrädan och montera in LED-ljus där de små korsen (eller vad det är) sitter nu.  Idag kom även ett nyköpt (begagnat) stall som jag fick tag på av den fantastiske Basmartin på PRATABAS.

Jag vet inte om någon mer än jag är intresserad av hur det här projektet fortlöper men jag kan ju hota med att det kommer uppdateringar här då och då. Det är ju en bra grej att fylla skallen med när det känns lite tungt såhär på höstjäveln!

LEDLJUS? Ja, det är ju lite såhär jag har tänkt:

Lätt att leva!

JUST IDAG ÄR JAG STARK!

Igår var det hemmapremiär med obligatoriska marschen.


Vi vann.

Började med ett par glas öl på min balkong med Petri. Sen drog vi till Tucken med Panik och hans polare. Efter ett par kalla, en schnitzel och en Gammeldansk var så dags att marschera. Väl framme vid arenan blev det en rätt avslagen match. Ungefär till matchminut 88. Magic Sema får via en klackspark chans att peta i 1-1. På övertid pytsar han igen! 2-1 och det är extra lätt att vara grönvit!
Detta firades på jägarn med några Stout och sen blev det tåget hem. Jag somnade gott igår.

Imorse när jag vaknade kändes det märkligt. Nästan lite som att vara förälskad. Jag passade på att dra in till stan, för att köpa strängar. Vi ska ju spela på ENGELEN den här veckan, så det är ju bäst att låta bra, liksom. Basse på 4SOUND plockade fram en oktavpedal som jag insåg att jag behöver. Eftersom jag provade den på en Roger Waters-signatur var jag ju tvungen att köpa den med.
När jag gick över Medis, mot Fatburen tyckte jag att det vär lite konstigt att alla liksom log mot mig. Så kom jag på att det berodde nog på att jag själv gick med ett nästan lite berusat leende själv. Klädd i mina gråa camo och min "just idag är jag stark"-tröja. Kände mig grym!

Ibland är livet rättvist.

Kram, ALLA!

...still crazy after all these years...

Fantastisk låt! Fantastisk artist!

Jag har packat inför flytten. Fick ihop två kartonger i sovrummet. Det blev inte mer...still crazy. I helgen kom en vän från grundskolan över. Jag bjöd på middag och vi pratade hela natten. Hon är "still crazy after all these years"... tror fanimig att Paul Simon vet exakt vad han sjunger om.

På tisdag ska BAJEN ta emot edsbyn på Zinken. Har en pytteliten fundering på att gå. Vet inte just nu hur mycket jag kommer att ha att göra såhär sista veckan i det grönvita huset. Man är ju "...still crazy"

Vi var och spelade på 50-fest i lördags med RABALDER. Blackeberg utanför Stockholm, men påfallande många var från Dalarna och Värmland. En kvinna på 45 (år OCH kilo) var framme och på någon bondig blandning av just värmländska och dalmål förklarade att eftersom han som fyller åker amerikanare så måste vi spela lite "råkkenråååål"...På riktigt, hon fick begreppet rock n roll att rimma med skål, ål och snål. Hon är ju "still crazy"

Jag köpte två lotter i ett lotteri där man kunde vinna en FENDER Jazz -64

Vann inte såklart...men det är en vacker pjäs... Fender är ju helt klart "Still crazy after all these years"

Mode...?

En stor del av de som bloggar skriver om mode. Troligtvis är de bra på mode och deras läsare är intresserade av just mode. Jag gissar att ni som läser det här inte är intresserade av att veta vad jag har på mig. Jag kan berätta ändå... Kalsonger, jeans, t-tröja och ett par strumpor.
Jag vet att man borde lista lite mer specifikt vilken sorts plagg man har, gärna med en bild och självklart inköpsställe. Men ni lär ju inte kuta till Danato i Tumba för att ha en likadan tröja som er favoritbloggare?!

Jag har en kompis. Hasse D, han som skriver om Tranzan, ni vet?! Ni kan läsa de grejorna här. Han tog upp ämnet med modeblogg för något år sen, tyvärr har han tagit bort sina inlägg av någon anledning. Jag tyckte det var både roligt och samtidigt jäkligt kaxigt skrivet, på det där bra sättet. Han hade kollat in t.ex. Blondinbellas blogg och skrev ungefär en parodi på den. Lite roligt om man vet hur Hasse ser ut... En jättebjörn på sisådär 100kg.
Bloggen hette Brunettballe.

Men om man ska vara en aning seriös i det hela... Vissa tjänar ju pengar på att blogga om mode. De får sponsring av att nämna vissa klädmärken, sminkmärken och så. Det är ju något jag skulle kunna tänka mig också. Nu när jag börjar få fart på er läsare, och har ungefär hundra läsare om dan.... då skulle det ju vara på sin plats att man får sponsring av de företag jag nämner mest i den här bloggen. För att det ska vara äkta och på riktigt måste jag väl ha bilder och inköpsställe? Ska man dessutom följa modebloggens alla regler ska jag ju kalla er läsare för snyggingar, avsluta allt med puzz och kramiz... jösses!

Men en lista på de företag jag nämner mest skulle ju alltså vara
FENDER
AMPEG
XBOX
systembolaget
Maruszczyk
VIASAT
Botkyrkabyggen

Nu ska vi se. Företagen är listade, med länkar och allt. Nu ska jag bara sitta och vänta på att sponsorpengarna ramlar in.

Puzz och kramiz... snyggingar

Ut med det gamla...

...och in med det nya.

2011 är året då det vänder. Det är året då saker börjar rulla och uppförsbackarna planar ut. Det är året då det är lätt att gå till jobbet, hem från jobbet, till spelningar, från spelningar, till affären, från affären.

Det är året då NI, mina vänner... kommer att inse att jag verkligen uppskattar er. Jag är inte så bra på att visa uppskattning. Men ska visa er på något sätt att det är NI som är de viktiga!

Ha ett fantastiskt GOTT NYTT ÅR!

Kramar!

premiärtur..

med ny-gamla FENDERN...jäklar i hela helvetet vilken output det är i Lundgrens pickuper?! Normalt brukar jag köra med gain på 5-6 sådär....beroende på hur stor scen vi har...i helgen när jag körde sunburst fick jag sänka gain till 2(!)
Slängde ut frågan på PRATABAS också om URBAN PICKUPS...låter som jag får ett riktigt bra pris...så jag ska nog ombestycka den svarta också, efter sommaren.
Här har vi ju P-mick OCH J-mick i stallet. Kan bli spännande.

Nu är jag bara på jakt efter en lönnhals så är jag nästan nöjd. Det är klart att jag har sneglat på basPOD'en, Bonkers bandlösa, så skulle det vara cool med en Musicman...bäst jag slutar drömma nu för jag är redan uppe i över 50 lök...

Varför ska basister förresten mäta allt i pengar, gitarrister mäter ju i fart eller vintage, trummisar i hur många saker de har...eller hur Buddy Rich skulle ha gjort