Jaha ja...?

Har tappat dagar... eller egentligen inte tappat bort några dagar, utan mer tappat fokus på vilken dag som är vilken. Det är väl det som är semester på riktigt?
Varje dag är liksom fredag eftermiddag.

RABALDER har kommit igång igen efter ledighet. Skönt på många sätt. Vi var uppe och gjorde Borlänge osäkert på Liljan. Det var kul! På fredagen hade vi riktigt dåligt ljud, med rundgång och annat elände. Men gode herr Robban M löste det åt oss på lördagen. Hotellet var väl inte så jäkla kul, men det fick duga.

Barnen åkte med Marie till Skara Sommarland. Tydligen har de sjungit på Karaokee, alla fyra(!) vilket gör en pappa stolt. Hade ju varit lattjo att få vara med och se det.

Ikväll blir det grillbuffé på Hågelby. Hoppas regnet håller sig på någon annan plats just ikväll...

Tjenare!

Det ska vara lätt att leva...

Och det är det.

Bra musik, gott öl och hyggligt väder. Fixade pass till Felicia och mig nu så nu är det bara att boka London-resa. HURRA!


Det ska bli shopping för henne och pappa betalar.
Nån som har några bra tips för en tolvårig tjej? Liksom vad ska hon se, göra och tänka på?

Just nu njuter jag av en Oppigårds pale summer ale. Det är jag ju värd.

Kram, vänner...

Om att lida på Lida....

Jag tog med mig alla fyra barnen till Lida igår. Det var dags för countryfestival. Själv har jag aldrig varit på den festivalen men jag har hört att det brukar vara rätt så kul.
Vi tog tåget från Tumba till Tullinge. Där fanns det en abonnerad buss som tog oss direkt till festivalområdet. Smidigt! Barnen var på strålande humör, vilket naturligtvis smittade av sig på farsan.

Det första vi kollade in var nån sorts basketboll-i-korg-grej. Robin kirrade två av tre bollar och vann en popcornstrut. Solen sken precis på det där sättet man lovade på nyheterna att den inte skulle göra. Bra gjort, solen!

Vi gick upp till liksom slutet av området där man satt upp ett ambulerande tivoli. Sju biljetter kostade 200:-, farsan köpte tre såna remsor.
Alla nöjda!

Vidare ner till cowboyhatt-ståndet där Felicia, Billy och Robin fick varsin "äkta" cowboyhatt. Snygga, för att vara liksom knalle-marknad... Vi mötte Teresia och hennes fina familj och käkade glass ihop. Kul att träffa henne sådär lite spontant. Vid sexrycket gav vi upp och tog den abonnerade bussen tillbaka till Tullinge station för att komma tillbaka till gamla fina Tumba. Jag bjöd ungarna på pangmiddag på restaurang...nåja, Sibylla vid TB's... Men de var nöjda.

Därefter var det en trött, men glad familj som stapplade uppför backen mot Storvreten och lägenheten. När vi kom hem hällde vi ut oss i sofforna och kollade på tv6 play... underskattad underhållning, tycker jag.

Inser att jag borde ha...

kluddat i något här för länge sen. Fast det blir nog så på sommaren att man inte tar sig tid att sitta och skriva oegentligheter hela tiden när solen står som spön i backen.
Jag har fått ordning på studion nu. Jag har fyra låtar typ klara... eller njae, de är färdigskrivna och inspelade. Men jag vill nog lägga om lite saker här och där. Jag inser sakta men säkert att det är ju just därför jag inte gillade att vara i studio förr i tiden. Det blir ALDRIG som man tänkt sig. På't igen ba... Första låten jag la på CD var till Marie... Hon fick den idag när hon lämnade över barnen.

If I didn't have you I wouldn't have a thing
if I couldn't stay true it wouldn't mean a thing
that's why I'm telling you, you were my everything
My everything...

Gråtblödigt så det förslår... men smäckra chorusguror och trestämmig sång gjorde susen, tror jag.

Nu ska jag ut på ballen och njuta av en Sweet Dublin... (googla om ni har lust)

kram

Berlin del 4

Så var det söndag och dags att lämna denna knasiga stad. Vi samlades i lobbyn vid tio. Eller... Jag och Fabbe gick för att lösa biljett 9.40, ta ut lite pengar och så... Sen upp på rummet för att plocka ihop grejorna, och då visar det sig att Fabbe inte hade riktig koll på var han hade pass, medicin och sånt. Det blev lite stressigt. Men vi grejade det.
U-bahn till Berliner Strasse, för att ta bussen till flygplatsen. Såhär efteråt kan jag bara konstatera att ALLT har bara funkat. Tyskarna har verkligen koll på funktionalitet. Hur det är med servicemind och estetik kan vi ju låta vara osagt.
På flyget, jag hamnade brevid Per och sämre sällskap kan man ha.
Framme i Stockholm var allting också väldigt smidigt.
Jag var hemma i Storvreten nånstans på eftermiddagen. Kläderna i tvättmaskinen, mig själv i soffan innan barnen kom över från Marie.

SÅ ska en helg vara.

Berlin del 3

På lördagen vaknade jag av hotellpersonalen som hade för avsikt att städa runt i rummet. Det här var vid tiotiden ungefär. Äntligen fick jag nytta av mina bländande språkkunskaper och förklarade vänligt att hon kunde komma tillbaka "später". Det hade hunnit bli bra jäkla varmt i rummet så vid tolvtiden gav jag upp, gick upp och gjorde upp med mig själv. En dusch och en promenad till kvartersbutiken för att handla juice.
Fick ett SMS av Ulrika som hade lite tråkigt, och hon föreslog en fika eller så på stan. Vi åkte S-bahn och U-bahn till Alexanderplatz. Vi hittade fram till en mexikansk restaurang där vi tänkte käka lite. Man har grymma hamburgertallrikar på CANCUN i Berlin. Riktigt trevlig personal och ett riktigt trevligt bemötande fick vi också. När vi hade käkat och druckit ett par bira på uteserveringen öppnade sig himlen och det formligen öste ner. Vi bad att få betala och väntade på uppehåll. Precis när vi rest oss upp och tänkte dra kom nästa skur. Den var bra mycket värre än den första så det var ju bara att söka skydd inne på restaurangen. Där råkade vi köpa ett par Bloody Mary och den trevlige bartendern bjöd på Tequila Margarita. Det lustiga var att det var EFTER att jag sagt att vi kommer från Stockholm och att vi har sponsrat hans land med bra fotbollsspelare. Vi pratade om Erkan Zengin, Kennedy och Linderoth. Han ville också nämna Elmander. En bra snubbe, den där bartendern.

Det kryllar av björnar överallt i Berlin. På flaggor, skyltar och annat. Jag tror att björnen är någon sorts stadsvapen. Ungefär som Stockholm har St. Erik.

Efter vår trevliga stund på CANCUN tog vi alla tåg tillbaka till hotellet. Där fick vi höra att alla i sällskapet var på väg ut för att käka på olika restauranger. Jag var mätt sedan mitt besök, men var sugen på att fördjupa mig i den berlinska öl-kulturen. Jag hade sett en bierstube på vägen, vilken såg väldigt mysig ut. Vi gick dit.

Problemet med att ha varit på kanske femton såna här pubar gör att man tappar koll på vilken öl man druckit, och vilken man vill testa. De flesta etiketter ser likadana ut. Vit bakgrund och guldiga bokstäver i något långt, krångligt, tyskt ord. Det fick bli lite på måfå. Min favorit från Berlin är en schwartzbier som heter Märkischer Landmann. Den hittade jag på den sista ölstugan, såklart.

När de stängde gick vi till hotellbaren för att möta upp med de andra i kollegiet och prata om våra erfarenheter av Berlin.

Berlin del 2

Fredag. Vaknade vid niotiden och stack ner och käkade frukost. Lyssnade runt lite vad folk hade för planer och föll för Fridas och Linnéas alternativ, med promenad längs shoppingstråket. De hade några planer och jag tänkte att jag kunde hänga på. Jag fick...om jag lovade att inte klaga, eller gnälla. Jag fick inte ens sucka eller himla med ögonen. Haha... Efter tre butiker med sjalar, väskor och stövlar var jag den enda som hade handlat. Jag hittade en ball t-shirt med texten "BAMBI SAY FEAR" från Berlins egna klädmärke "who killed bambi". Lite senare sprang jag in i en skivaffär och botaniserade järnet bland funk och disco. Dessvärre insåg jag att jag inte hade väska stor nog att bära hem grejorna i så jag gick över till att leta CD-skivor. Det blev lite Jamiroquai och BECK.

Vi lunchade på nåt knepigt ställe som gjorde nån sorts pizza på naanbröd. Därefter tog vi en kort promenad till Der Lycklische Park, som serverade den godaste glass jag någonsin ätit, tror jag. Därefter var vi starka och orkade gå igen.

Plötsligt hade vi kommit till den turkiska stadsdelen. Allting var annorlunda här. Dofterna, ljudet och inte minst folket. Det var som att komma in i ett annat land. VI promenerade längs den turkiska marknaden. Linnea som är syslöjdslärare gick hårt på tyger och sånt, Frida letade mer efter tröjor och sånt till sina barn. Jag köpte ett kilo wasabinötter för 5€. Vi var på marknaden i flera timmar så det var extra skönt att komma tillbaka till hotellet.
Vi hade en enda gemensam samling, alla 34 kollegor. Det var nu det skulle ske. Vi skulle bege oss till en restaurang och käka tyskt. Frågan var bara vilken restaurang som spontant kan ta emot trettiofyra svenskar. Det fick bli Landau... De var inte beredda på att vi skulle komma, men servitristjejen gjorde ett alldeles fantastiskt jobb med oss. Jag var nöjd med både bemötande, mat, dryck och sällskap. Billigt var det också! 25€ för Lammpfanne och tre Berliner-bier.
Efter middagen var vi några som åkte in mot stan, andra åkte tillbaka till hotellet och säkert var det några som stack någon annanstans. Vi hamnade till sist på en alternativ kulturfestival. Folk drack öl och vin, spelade TWISTER mitt på gatan. Man hade dessutom byggt upp en bar mitt i gatan. Ungefär som det var självklart att den skulle stå just där. Tänk er ett vänligt och roligt "reclaim the streets"

En märklig grej var när vi råkade kliva in på någon sorts radikal anarkist-pub. Först fick man inte beställa vid baren, och till borden verkade de inte ha lust att komma. När vi till sist fick beställa så tog det en evighet att få in bärsen. När vi druckit upp tog det en evighet till innan vi fick betala. Vi övervägde att ta en springnota. Men så kommer en stor, arg, ung man med ett anteckningsblock och sätter sig vid vårt bord. Tänder en cigarett och blåser röken i ansiktet på stackars Ellen som satt med... vi berättade vad vi druckit och han räknade ut vad vi var skyldiga. Alla betalade och alla var nöjda. Inte han såklart...men han verkade arg på allting. Vi lämnade det stället och kom in på någon sorts karibisk bar. Den stora skillnaden var nog att snubben bakom baren inte hade koll på någonting. Eller som vår gotländska fina kollega Tove sa... -"Han är söjt, men kan inte blande drinku"

Jag tror att det var här som vi mötte Göran och Benjamin. De hade med sig nån liten tysk flicka också som jag aldrig uppfattade namnet på. De frågade om vi ville hänga med på svartklubb och ärligt talat... det var ju JUST det jag ville med hela berlinresan. Vi hängde med dessa tre unga partypeople till en diskret dörr. Utanför stod det några hipsters och innanför stod en enorm, mörk människa som tydligen arbetade som dörrvakt. Han hyschade oss hela tiden när vi gick in och visade vägen nerför en smutsig trappa. Det var så dammigt, så smutsigt och så fult... och alldeles underbart dekadent. Svetten rann nerför ryggen på mig, och tydligen på flera andra. Vi var där till klockan... ingen aning. Fem, halv sex... Tunnelbanan, eller U-bahn fick ta oss hem till hotellet. Där hade serveringspersonalen börjat plocka fram frukost redan så vi tänkte att vafan, vi käkar frulle INNAN vi går och sover. Smart drag, tror jag.
Jag var i säng någon gång efter sju på morgonen...

... från dagens shoppingrunda...