Saker om och med Tarzan...
Killen längst fram i RABALDER, längst bak i familjen och lagom långt upp i BAJENklacken.
Vill man läsa om FENDER, SCHATZ, bärs, BAJEN, familjen och egna grubblerier kan man fortsätta häråt....ta en drink och sätt igång vettja!
RABALDER var och spelade på TB's i Tumba. Det har hänt förut så det var väl inte så mycket nytt i just det inlägget. Däremot så har det skett lite nyheter på själva krogen. Det är nu två unga (!) svenska (!!) grabbar som driver och håller i det stället.
Två sköna snubbar som verkar sådär skönt ambitiösa och "hungriga" på att lyckas utan att ta i för mycket. Jag har pratat med Robin, den yngre brorsan, några sånger om hur vi tänker och hur de tänker inför RABALDER och andra band på just TB's. Det är kul att komma med input. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna komma med många bra och fiffiga idéer... inte bara gällande musiken, utan även i baren och gällande saker som möblering och ljus och sånt.
Jag vaknade hemma hos Lotta på lördagen, vi fikade och jag tog hunden på en promenad. Därefter gick jag hem för att packa ihop scenkläder och sånt. Jag var nere på krogen vid 17:00. Där började jag bygga ihop scenen. De har nämligen en mobil scen, som står inne bakom köket på dagarna. Ett jäkla bärande och kånkande, men det blev bra. Så kom Stiff och Hutten med PA och backline. Vid 19:00 ungefär hade vi fått upp allt och hunnit soundchecka. Då kom Andreas (den äldre brorsan) med fyra tallrikar mat. Vi fick gotländsk entrecot med chilibea. Bra gjort!
Vi hade kommit överens om att bandet skulle börja spela klockan 22:00, vi skulle köra en timme och sen låta DJ spela en timme. Så skulle vi köra vårt andra set vid midnatt. Ett riktigt bra upplägg om man frågar mig.
Inför kvällen hade vi repat in några nya låtar och efter en tids stiltje i rabalderseglen kändes det som vi var taggade att testa något nytt. Fem (för oss) nya låtar in på listan... välbehövligt!
Det var några som tog med kameror och plåtade oss när vi spelade. Hoppas att de lägger upp bilderna så jag kan sno och lägga in på bloggen. Det finns en del bilder här, om man har FACEBOOK och pallar klicka runt.
Att spela musik. Ja, vafan är det för nåt?
Nu råkar jag ha den turen/förmånen/lyckan/talangen att få spela i RABALDER. Vi har ju lyckats etablera oss lite sådär lagom. Folk kommer för att se oss. De vill vara vänner till oss på FACEBOOK. De bokar in oss till sina fester och tillställningar. Men varför gör de det?
Många tycker att vi är bra, för det är vi. Många tycker att vi levererar just vad de vill ha, för det gör vi. Bara kolla in förra veckan, när vi ena dagen står och river av åtta låtar som vi normalt inte spelar, bara för att festen ville ha just de låtarna. Dagen efter står vi och spelar lounge-musik i över en timme... för att kund vill ha det så. Leverans.
Ibland får jag gliringar och kommentarer för att jag inte har körkort och är lite beroende av de andra för att komma till gig och hem från gig. Ja, jag vet att jag borde ha fixat lappen för länge sen... säger inte mer om det.
Så vad gör vi i bandet?
Det är ju en del jobb utanför det ni ser. Det ska bokas gig, fixas med utrustning, plockas fram låtar, sättas arr, hemsida, pratas med fans, bokare, publik och eventuella vikarier. Det ska bäras saker, köras fram och tillbaka, det ska underhållas ljud och ljus... det ska underhållas publik.
Vi tar det bit för bit, så ni kanske förstår arbetet man lägger ner på att få vara "gycklare" för en kväll.
Stiff:
Bokar jobben, sköter all kontakt med alla arrangörer och alla kunder. Chaufför. Han köper och underhåller utrustningen, han håller med PA, ljud och ljus. Han har även replokalen. Den funkar i och för sig mest som lagerlokal för grejerna eftersom vi är rätt dåliga på att repa. Väl på scen är hans jobb att vara gitarrist och trampa på pedaler. De flesta går till gitarrljudet, men en och annan går till ljuset. Visst skulle någon annan kunna avhjälpa honom med ljus-trampet... fast jag tycker han gör ett bra jobb som ljustrampare. Han ser fanimig ut som en jäkla balett-dansös där han står och duttar med tårna.
Hutten:
Sköter hemsidan, eller egentligen all IT med bandet. Han roddar med pausmusiken via en dator och några flashiga program som jag inte har någon aning om vad de gör, eller vilka de är. Till det är han keyboardist och lite av min sidekick när vi väl står på scen.
iMan:
Trummis, chaufför. Ser till att vi andra i bandet får käk på varje ställe i är på. Det är iMan som kommer med de flesta "nya" låtförslagen i reppan.
Jag:
Jag har egentligen inte så mycket utanför bandet att göra. Visst lägger jag upp de officiella spelningarna på FACEBOOK, och är väl den som pratar med publiken på och utanför scenen. Mitt jobb är förutom att vara basist och sångare...den som är liksom ansiktet utåt. När de andra jobbar i det tysta så är det mig man ser och kanske tänker på när man ser RABALDER. Inför spelning så är det jag som hänger ljus, drar kabel så de inte ligger över scenen, ser till att även ögat får sitt. Sen... när själva spelningen kommer igång så är mitt jobb att alla i publiken ska minnas just oss, de ska tycka att just vi är det häftigaste man kan se i coverbandsväg. Dessutom är det jag som spelar den dära trubadurdelen om kunden begär en
sån. Det är jag som står som kapellmästare och visar tecken om när en
låt ska börja och sluta.
Jag skriver ut texter, ackord och arrangemang till de andra i bandet. Jag väljer låtar och försöker läsa av publiken så att alla blir så nöjda som möjligt.
Så vad har jag för roll i coverbands-dammen när jag inte är under RABALDER-flagg?
Jag får ofta försöka hjälpa andra med kontakter till ställen, hitta vikarier till andra band och på nåt sätt försvara den här kulturformen bland grinkukar och folk som generellt ser ner på oss. Att vara coverbandsmusiker är inte helt glamouröst. När man egentligen vill släppa ALLT efter ett gig och istället dra på fest så har vi minst en timme med nerplockning och roddning. Sen ska skiten köras till repan. Tyvärr tror de flesta att det är färdigjobbat när sista ackordet har klingat ut. Så är det alltså inte.
Så om vi ska spela på t.ex. ett bröllop, tio mil från repan... betyder det i praktiken att vi åker hemifrån vid lunch och är hemma igen någon gång vid fyra på morgonen. Glamouröst, va?!
Då och då får man dessutom skäll för att vi inte spelar rätt låtar, men det händer allt mer sällan. Tydligen väljer vi antingen rätt låtar eller så är vi rätt bokade för rätt fest. Skönt. Men lite synd på ett sätt för det är roligt att tänka tillbaka på felbokningar och hur man roddar till det så alla ska bli nöjda.
Jag blev uppringd en gång för rätt så länge sen av Lasse M. Han frågade vad RABALDER skulle ta för ett bröllopsgig i mitten av november. Jag fick prata med Pirre (brudgummen) och vi kom överens om ett bra pris. Preliminärbokat...
Så blev jag uppringd av Pirre igen, för några veckor sen. Han och hans blivande fru, Veronica, var lite nervösa och oroliga för hur vi skulle klara av spelningen. De hade hört att ljudet hade varit lite dåligt på en fest på Tullen i Tullinge. Jag förklarade iskallt för honom att den gången spelade vi i en betongkorridor och den här gången skulle vi ju spela på Lida Värdshus. En scen och massor av trä. Det skulle inte bli några problem.
Veronica och Pirre hade ett önskemål. De ville att vi skulle spela den här:
Det var bara att dra till repan och repa in den. Jag satt hemma ett par gånger och verkligen försökte få in texten. Men det gick inte. Bara att ta med notställ och utskriven text. Det är ju ändå viktigare att brudparet får en rätt sjungen text än att jag går med nån sorts stolthet för att jag inte behöver texthjälp.
Vi svängde upp vid Lida före lunch, för att ställa iordning allting. Men det visade sig vara en rätt dålig idé. De hade fullt av lunchgäster så vi fick vänta en stund för att få in sakerna. Efter en väntan som verkade vara hur lång som helst fick vi ändå börja soundchecka. Det var Stiff, iMan, Muffin och jag. Muffin förresten. En vikarie eftersom Hutten är på semester i Thailand. Muffin spelade med oss första gången i linköping förra veckan, på Engelen i torsdags och nu på Lida. Han ska spela med oss året ut för Hutten landar på svensk mark 2/1 -12. Det känns som det kommer gå riktigt bra, för Muffin är en kul jävel!
Muffinmannen
Efter allt fick jag sällskap av L8, vi gjorde lite toast och jag drack en Maredsous 8. En fantastisk bira i 75cl flaska. Lotta såg till att jag var på plats igen runt 20. Där mötte jag några kompisar från Tumba. Vi började spela någon gång efter 22 och höll på till klockan var fanimig ett par minuter över tre. Kanske inte låter så farligt, men det tar på krafterna att hålla på att spela apa en hel kväll.
Jag tror att alla som var på festen var nöjda med oss. De som önskade låtar fick hela tiden hyggliga alternativ om vi inte kunde "deras" låtar. Mot slutet av kvällen hade folk börjat tackla av en del. Det kom fram en kvinna och jag kan erkänna att varken jag, Muffin eller iMan fattade vad hon egentligen ville. Det var omöjligt att avgöra om hon var arg, eller om hon stötte på någon av oss. Det var liksom inte så tydligt, om man säger.
Efter spelningen lastade vi in allting i släpet och stack till repan. jag kollade på klockan. 03:12.
Inte konstigt att man är lite seg idag.
Så var den avklarad. REUNION BOTKYRKA 2011. Det var andra gången vi gjorde den här festivalen, första gången var 2008 och det gick så bra att vi ville försöka oss på en till. Även denna gång var det helt enkelt en succé. Festen går kort sagt ut på att samla folk från förr för att spela tillsammans och ha så jäkla roligt som det går. Förra gången var det nästan 3000 besökare, men jag tror inte det var lika många den här gången. Mest beroende på vädret skulle jag tro.
Min roll, och mitt jobb på den här festivalen var enkelt... trodde jag.
Allt jag skulle göra var att presentera alla band på ROCKSCENEN. Som en sorts konferencier, kan man säga. Visst låter det lätt?! Men min enkla lilla uppgift till trots gjorde att vi låg sjukt före i tidsschemat. Jag insåg att det berodde på mig. Såhär, Alla banden hade ungefär 30 minuter var att uppträda på. Mellan banden var det 15 minuters "changeover". Nu är det så i praktiken att ett band tar ungefär tre minuter på sig att komma av en scen, och ungefär samtidigt kliver nästa band på. Det tar också ungefär tre minuter. Alltså: Sex minuter..MAX! Detta gör i runda slängar att det är tio minuters död tid. Jag (ivrig inför min uppgift) kastade mig upp på scen och presenterade nästa band så fort de var klara.
Detta gjorde naturligtvis att efter fem-sex band låg vi långt före i programmet. Jag klandrar mig själv!
Här är det coola bandet Cartago!
Jag kom in på området vid halv två, ungefär. Det regnade. Jag placerade mina grejor i backstage-tältet och fick en säkerhetsgenomgång. Det regnade då med. Efter genomgången hade jag ett snabbt möte med scenansvarig och områdesansvarig. Vi satt i tältet eftersom det regnade. Så var det dags för insläpp. Klockan hade hunnit bli 16.00 och självklart regnade det. Första bandet gick på strax före 17.00... då regnade det. Men så hände nåt... Vid sextiden så sprack det upp och vi fick några stackars solstrålar på oss.
Självklart gick tiden så fort att innan vi hann säga soundcheckskontroll så hade det blivit mörkt.
Mot slutet av kvällen kom en full och glad Mr Stiff och knackade mig på axeln. Han hade varit och åkt Mälaren Runt. Sen hade han visst dragit hem och tagit några bärs.... eller, ja... fler än några skulle jag tro.
Bästa Ted gav mig skjuts hem innan han skulle iväg på efterfest med FACESHIFT och ETERNAL OATH. Jag fick frågan om jag ville hänga med, men eftersom jag får hit ungarna idag så valde jag att stanna hemma.
Tack, ni som var där!
Osis... ni som inte var det!
Jag har just insett en sak. Samma helg som RABALDER spelar på TB's så flyttar jag till lägenheten. Ingen stor grej för er kanske... eller för mig när jag tänker efter. Det mesta är ju redan packat, bortplockat och så. Men OM jag har kommit in redan då, det finns nämligen en minimalisk chans att jag får det. Så ska man vingla uppför backen åt det hållet istället efter gig. Det har jag ju inte gjort på många år...(femton om man ska vara petnoga) Jag har nu helt och hållet börjat fokusera på hur jag vill ha det i nya lägenheten. Hur det ska se ut, vem som ska bo var, vilka möbler som får följa med och vilka som kommer att skänkas bort, slängas eller glömmas kvar till nya ägaren i huset. Om det är någon av ER som saknar en hylla eller nåt så får ni höra av er... kanske har jag något ni kan få. Igår fredag var första gången jag var utomhus på flera dar, jävla hosta! Skulle försöka ta mig till Tullinge för att bli uppfiskad av Stiff så vi kunde dra på gig. Självklart hade jag ingen remsa till tåget, och självklart var det jäktigt och stressigt för att hinna med just 15.52-tåget. Jag stod vid den där fåniga maskinen utanför spärrarna och tryckte på en ful touch-screen för att få en biljett till Tullinge. Den vägrade tjurigt att förstå vad det var jag tryckte på. "klicka godkänn" uppmanades jag. Jag förde resolut mitt finger mot den gröna rutan med texten GODKÄNN på. Inget hände. Jag provade igen.... Ingenting. Så plingade det till för att annonsera att tåget var på väg in. Hade inget strulat så hade jag hunnit. Jag vill bara berätta det redan nu. Men efter vad som kändes som mer än tjugo tryck på den fula rutan uppmanades jag att föra in mitt kontokort i maskinen... "det kanske funkar, jag kanske hinner"- tänkte jag febrilt och fumlade med kortet. In och ut, som värsta porrfilmen med korthelevetet. Det slutade med att jag fick ut en kvittoremsa som förklarade att jag köpt en biljett... för 30 spänn, men att jag inte får någon biljett eftersom köpet inte kunde godkännas. Tåget hade jag redan missat... det har ni nog redan räknat ut. I morse kollade jag om de dragit pengar...fast det hade de inte. Visst, det är bara trettio spänn. Men nu är det en fråga om principer, damnit!
Nu har de självklart dessutom fått nåt knas på spåren mellan Tumba och Flempan så det blir bussar om man ska till Tullinge. Jag ska försöka smörja Stiff så jag blir uppfiskad här hemma istället inför kvällens spelning i Spånga. Orkar inte bråka med bussarna också.
Härom dan köpte jag The Wall på CDON och har lyssnat på den plattan från början till slut kanske fyra gånger redan. Vilken fantastisk platta! KÖP!
