Svenska ord. Vad är det? Ja, mer än Hasse å Tage förstås...
Tänkte på det häromdan när min son Billy kommenterade något jag sa eller gjorde med ..."ofta?"
Jag minns inte exakt vad det var jag sa eller gjorde men vi kan hitta på, något som inte är otroligt alls. Jag kommer hem från pizzerian med mat åt barnen. Till Billy har jag köpt en pizza med banan och curry. Jag ser på honom och säger -"här är din pizza, Billy." Han ser på pizzan, sen på mig och säger -"ofta?"
Hans svar i form av en fråga är ju egentligen inte fel, grammatiskt. Men samtidigt så märkvärdigt knasig i situationen. Vad då "ofta?".... pizzan är ju hans hela tiden. Det är lite hit jag vill komma med dagens blogg. Är det så helt enkelt att språket som jag lärt mig håller på att försvinna helt? Eller är det en nödvändig förändring nu med influenser av så många andra språkkulturer och etniska förtecken. För, vad är korrekt svenska?
Självklart måste den vara grammatiskt korrekt, väl?
Naturligtvis måste den vara välartikulerad och bred i vokabulären.
Utan tvekan måste den vara korrekt stavad.
Eller?
Vi har i lärarrummet på skolan ganska många som använder order "svenskalärare"... ett ord som inte ens finns (!)... Att elever från främmande länder använder det ordet är ju en sak. Men svenskfödda vuxna människor borde veta att det heter svensklärare och inget annat. Och vem är jag att rätta?
Allt vanligare är ju att ungdomar, svenska som icke-svenska använder ord som haram (=synd) och para (=pengar) i sitt vardagliga språk. Jag tycker att det är kanon att vi kan föryngra språket genom att låna från andra språk. Men vi FÅR inte glömma vårt eget språk.
Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan på Björkhaga. Min svensklärare hette Anette Eriksson. Hon bad oss skriva en novell. Minns inte vad det var för tema, men det kan ha varit "ödet" eller något sånt. Jag gjorde en riktig fuling och översatte en IRON MAIDEN-låt rakt av. Jag valde Hallowed be thy name som egentligen bara handlar om en kille som står i begrepp att avrättas. Jag skrev det på svenska, som bandet sjunger på engelska. Jag gjorde några miljöbeskrivningar här, lade in någon liten dialog där. Men totalt sett var det inte min story alls. Jag fick 4+ i betyg. Då hade jag ju inte hjärta att berätta att jag snott hela idéen. Dessutom berättade Anette att hon använt min novell på någon nätverksträff med svensklärare i Sverige. Alla tyckte att min berättelse var så bra, så fantasifull och liksom bra story. Jo, tjena... det tyckte ju jag med! Den skulle man ha kommit på själv. Haha....
Att jag gillar dialekter är ju inte någon hemlighet. Jag vurmar ju för t.ex. söderslang och södermalmsromatiken. Därför bara älskar jag karaktären Tranzan som Hasse Dahlgren har skapat. Läs här så förstår ni... den nästan sanna sagan om när jag handlade dammsugare. Annars har vi ju berättelsen om när jag skulle bjuda Billy och Robin på käk.
1 kommentar:
Hvilka voro vi att hafva retten att setta oss öfver språkutvecklingen?
Ja, ungefär sådär skulle jag kanske ha skrivit om utvecklingen hade stått stilla de senaste 150 åren eller så. Språk är mitt favoritämne och jag håller med dig. Har du tänkt på att de allra värsta språkpoliserna är de med de största begränsningarna? Jag skiter personligen fullkomligt i språkliga gränser och grammatisk korrekthet. Språk är, har alltid varit och kommer alltid att vara i ständig utveckling. Det är bara att hänga med. Annars hade vi ju suttit här med runskrift och pratat en slags variant av isländska.
I det vi kallar svenska idag finns det fullt av låneord från t.ex. latin, tyska, franska och engelska. Ord som är så vanliga att vi inte ens tänker på det. Vi parkerar våra bilar i garaget utan att reta oss på att vi använder ett franskt ord för platsen där bilen står. Samma sak kommer att ske med de ord som nu dyker upp från t.ex. turkiska och arabiska. Med tiden blir de en lika naturlig del av svenskan, och handen på hjärtat så är det knappast en nackdel att ett språk får fler ord och synonymer. Ju fler ord desto rikare och mer nyanserat kan vi uttrycka oss...
Sedan är jag övertygad om att t.ex. dagens chatspråk kommer att göra avtryck i hur vi stavar vissa ord i framtiden. Om femtio år kanske folk skrattar åt vår omoderna stavning av "eller" och istället skriver "lr". Människan är lat av naturen och kommer alltid att söka de enklaste lösningarna. Vill man envist hävda att vissa saker ska vara som man fick lära sig i skolan så står åtminsone jag med en ganska omodern bild av vår geografi. Jag fick lära mig att det fanns länder som hette Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Bör man hålla fast även vid denna lärdom?
Fast hur det än är så kommer ord alltid att vara den allra sämsta formen av kommunikation, eftersom de är som gjorda för att misstolkas...
Skicka en kommentar