fredag 25 februari 2011

Karma

Alltså... Jag tror inte på gud, Allah, Buddah eller någon annan. När allt kommer omkring behöver jag inga låtsaskompisar. Jag är rätt så säker i min egen person, även om självkänslan sviktar då och då. Kanske har det att göra med att jag är världens äldsta tonåring. Vem vet? Däremot så tror jag på att om jag gör något bra för någon, så får jag något bra tillbaka. Är man skön katt blir man klappad... Är man elak katt blir man sparkad på. Enkelt!
En del kallar det för Karma, och det är kanske just det som är karma?! Jag vet inte...

Jag har en kompis som igårkväll var på väg hem till sina föräldrar i Värmland. Hon hade sina två tvillingdöttrar i baksätet och sin pyttelilla hund i framsätet. Tjejerna är 6-7 år sådär... Klockan var ungefär nio på kvällen och här kan man konstatera att solen skiner fanimig inte alltid i Karlstad! Lotta ringde mig och grät, berättade att hon nyss hade kört på en älg. Bilen är en KIA av SUV-typ. Hade de inte suttit i en så stor bil hade Lotta inte varit vid liv idag. Taket är så intryckt att det är ett under att hon inte brutit nacken. Lotta satt i mitt kök härom dan och berättade att trots att det är en KIA så är det liksom hennes liv. Hon får plats med allt hon måste ha med sig... Bilen är snäll och bra. Nu för tiden, när jag skriver det här..är den lite för platt för att kallas bekväm, men ändå...

Nu kan man ju se det såhär, antingen har Lotta varit dum för att hennes bil är kvaddad och hon blev ståendes med vovve och två barn mitt i vinternatten i en skog i Värmland... Men jag väljer såklart att se det som att Lotta har gjort något riktigt bra som inte fått en skråma trots att hon nyss fått en älg i skallen. Hunden och barnen mår också fint, trots allt. Karma, mina vänner!

En lite lustig detalj i det hela är att jag satt några timmar innan hon ringde och läste om en polare från PRATABAS som hade krockat och kvaddat sin bil. Jag skrev till honom att det går att laga bilar, skrota bilar eller köpa nya bilar. Men det går inte att ersätta mysiga basister från Örebro. Några timmar senare kom alltså telefonsamtalet... karma?

En annan lite lattjo detalj är att hon ringde till mig?! Alltså, vi snackar om en omtyckt och respekterad kvinna som alla vill ta del av när hon väl kommer till stan. Ändå valde hon att ringa och berätta för mig. Jag gjorde vad jag kunde för att trösta och vara lugn och skön. Idag har jag pratat med henne igen, och nu är hon lugnare. Det verkar vara lugnt med nacke och rygg.

Nåja... Karma säger att jag är värd en OPPIGÅRD Spring Ale... Tack, Karma!

1 kommentar:

Anonym sa...

Har sett bilderna och ja, det var en jäkla tur hon hade! Vilket vi som känner henne är glada för...!

Kram Annica